HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA

2 mars 1893

HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA – 2 mars 1893 HELSINGBORGSTIDNINGEN SKÅNES ALLEHANDA – 2 mars 1893 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Från norra Bjärebygden. Den 26 febr. 1893. Vintern här i "höglandet" håller försvarligt i ännu, och snö ha vi i sådan mängd att den på många ställen har måst skottas upp till riktiga fästningsvallar vid vägkanterna, under det att de närgränsande delarna af sydhalländska slättlandet knappast ha marken dold af det lättaste snötäcke, hvarföre man ock vid torgdagen i Båstad förliden lördag fick se bjäreboarna allmänt komma med släda, då deremot sydhallan-dingarna fortskaffade sig med hjuldon. Dessa klimatiska olikheter mellan nyssnämnda så nära hvarandra belägna orter viss sig ofta isynnerhet vid öfvergång från frost till tö eller tvärt om med en skillnad i termometerståndet af 3 till 5 grader. Men den klimatiska olikheten mellan dessa bygder torde icke vara den enda.Ätven i lefnadsförhållanden och andlig odling råder hos allmogen i dessa trakter icke få olikheter. I sistnämnda hänseende torde den mening, som af en läkare, hvilken för en tid sedan hade förordnande i härvarande distrikt, uttalades, vara riktig, nemligen att denna del af Skåne synes i odling stå något tillbaka. Som ett bland hjelpmedlen häremot påpekades behofvet af en folkhögskola inom denna del af Kristianstads län. Också har på senaste tiden denna angelägenhet något dryftats man och man emellan. Huruvida ortens landstingsmän och andra, som i ärendet kunna ha något inflytande, äro hågade att föra frågan vidare, får framtiden utvisa. För vår del tro vi att folkskolan, som under senare tiden äfven här i orten gjort goda framsteg, icke skulle se ett sådant handtag i sträfvan för folkupplysningens fortskridande ovälkommet. Det måste emellertid erkännas, att äfven i våra bygder börjar lifaktigheten för allmänt medborgerliga angelägenheter allt mera tränga fram. Äfven här bildar man sig meningar och uttalar dem såsom exempelvis i fråga om politisk och kommunal rösträtt. Beträffande den förra är man allmänt ense om, att den bör utsträckas, dock tycks allmännaste meningen vara, att den för närvarande bör stanna vid 500-kronors-strecket, hvilket nog kan ha sina skäl för sig. Deremot äro nog åsigterna mera avancerade, då det gäller förslag till begräns-ning af den kommunala fyrkröstningen. Ganska allmänt får man numera bland kommunalt röstberättigade höra den meningen uttalas, att alla personliga såväl kyrkliga som kommunala val borde bestämmas efter hufvudtalet och ej efter fyrk, samt att vid all annan omröstning en betydligt mera utsträckt begränsning än den i riksdags-motioner till högst en tjugondel af kommunens fyrktal föreslagne rättvisligen med snaraste bör genomföras. Reformbehofvet i ifrågavarande fall vilja vi påvisa genom faktiska siffror. Om i en kommun med omkring 15,000 fyrkar en röstegare, som har omkring 1,000 fyrkar, skaffar för sin mening några bland dem, som inneha omkring 500 fyrkar, så kommenderar denne hvilket stämmobeslut han helst vill. Man undrar derför ej öfver, om röstegare med under 100 fyrkar sällan komma till stämmor i en sådan kommun, och sådana fyrkförhållanden existera nog lite hvarstädes. Oss synes att ingen borde ha rösträtt för mera än en hundradel af kommunens hela fyrktal. X

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI