12 juni 1894

Från Båstad.Brefkort till Sydhalland. Båstad går framåt sade Orvar Odd på sin tid om det lilla samhället, och det såg äfven då d. v. s. före Skåne-Hallands jernvägens tillkomst ut som om Båstad åtminstone i kommersielt afseende skulle ha en framtid att motse. Kom så en dag, då nämda järnväg utsträckte sina stålskenor mellan Helsingborg och Göteborg och därmed afgjorde månget mer eller mindre betydande samhälles öde: Död åt de små och seger åt de store. Med järnvägen försvann Båstads framtida hopp såsom handelsort och det återstod endast att försöka göra den lilla naturskönt belägna köpingen till en rekreationsort sommartiden. Båstad skulle alltså blifva badort. På den tiden fördes rörelsen på köpingens hotell af den bekante tilltagsne och för inga medel väjande källarmästaren Ludvig Schweiz. Med en outtröttlig ifver tog han itu med såväl förskönandet af platsen som och med uppförandet af ett tidsenligt varmbadhus samt kallbasinen. Märkvärdigt nog lyckades mannen göra riktiga underverk trots de stora pekuniära svårigheter han hade att bekämpa. Nu var Båstad blifven en populär och eftersökt badort, och det gälde således att i allt försök följa med sin tid och få den af naturen så fördelaktigt och lyckligt utrustade orten i förstklassigt skick så i ena som andra afseendet. Lyckan ler emellertid ej länge mot oss, om vi ej förstå att taga fasta på henne. Båstadsborna hafva aldrig kunnat, säges det i endrägt, och sämja afhandla om sitt samhälles ve och väloch de konträra meningarne om huru badorten bord ordnas och skötas ledde till stora stridigheter, där till och med det enskilda intresset spelade in på ett för orten allt annat än fördelaktigt sätt. Det oblida ödet ville nu att källarmästare Schweitz ej längre skulle vara med och med hans obestånd tycktes det så hastigt uppblomstrade Båstad taga afsked af alla sina vackra storhetsdrömmar. Ett bolag bildades, som skulle taga hand om badanstalten, men den riktiga anvisning hr Schweitz gifvit synes det ej hafva följt. Det ordnings- och skönhetssinne, som man alltid fann hos hr S., upphofsmannen till hvad Båstad som badort är, saknas fullkomligt hos dem som nu hafva ställt sig vid styret. Vi äro redan i Juni månad och detta oaktadt ser det annars så vackra Pershög med sina undersköna gångar, planteringar, terasser och blomsteranläggningar ut som vore det dömdt att förfalla. Ja, här vore mycket att säga, men jag vill skensamt gå det förbi. Hur står det till med hotellrörelsen, frågar kanske läsaren. Ja, utan anmärkning kan den knappast omnämnas, men i hopp om att innehafvaren skall taga seden dit han kommer och blifva en smula mera human både med sina priser och i behandlingen af sina gäster i öfrigt - bl. a. lära sina tjensteandar som äro så många att de formligen hålla på att springa omkull hvarandra, veta mores vill jag för denna gången tiga och bida tiden an. Men en sak kan jag ej låta bli att komma med, nämligen en maning till eder, Båstadbor, att ej egna alla edra omsorger åt frälsningsarmen och andra salighetsinrättningar, utan äfven hafva en tanke för edert lilla samhälles utrustning och framtida utveckling. Då skall hoppet om den leende framtiden åter börjar gry.

Från Båstad. Brefkort till Sydhalland.

Båstad går framåt, sade Orvar Odd på sin tid om det lilla samhället, och det såg även då — det vill säga före Skåne-Hallands järnvägs tillkomst — ut som om Båstad åtminstone i kommersiellt avseende skulle ha en framtid att vänta sig.

Kom så en dag då nämnda järnväg sträckte sina stålskenor mellan Helsingborg och Göteborg och därmed avgjorde många små och stora samhällens öde: Död åt de små och seger åt de stora. Med järnvägen försvann Båstads framtidshoppning som handelsort, och det återstod endast att försöka göra den lilla, naturskönt belägna köpingen till en rekreationsort sommartiden.

Båstad skulle alltså bli badort.

På den tiden fördes rörelsen på köpingens hotell av den bekante, tilltagsne och för inga medel väjande källarmästaren Ludvig Schweiz. Med en outmattlig iver tog han itu med såväl försköningen av platsen som uppförandet av ett tidsenligt varmbadhus och kallbassänger. Märkvärdigt nog lyckades mannen göra riktiga underverk trots de stora ekonomiska svårigheter han hade att bekämpa.

Nu var Båstad blivit en populär och efterfrågad badort, och det gällde således att i all möjlig mån följa med sin tid och få den av naturen så fördelaktigt och lyckligt utrustade orten i förstklassigt skick i både ena och andra avseendet.

Lyckan ler emellertid inte länge mot oss om vi inte förstår att gripa den. Båstadsborna ha aldrig kunnat, sägs det enhälligt, enas om sitt samhälles väl och ve, och de olika meningarna om hur badorten borde ordnas och skötas ledde till stora stridigheter, där även det enskilda intresset spelade in på ett för orten allt annat än fördelaktigt sätt. Det obilda ödet ville nu att källarmästaren Schweitz inte längre skulle vara med, och med hans bortgång tycktes den snabbt uppblommade Båstad ta farväl av alla sina vackra storhetsdrömmar. Ett bolag bildades som skulle ta hand om badanstalten, men den riktiga vägledning herr Schweitz givit verkar det inte ha följts. Det ordnings- och skönhetssinne som man alltid fann hos herr S., upphovsmannen till vad Båstad som badort är, saknas fullständigt hos dem som nu har ställt sig vid rodret. Vi är redan i juni månad, och detta oaktat ser det annars så vackra Pershög med sina underskön gångar, planteringar, terrasser och blomsteranläggningar ut som vore det dömt att förfalla. Ja, här vore mycket att säga, men jag vill skänsamt gå det förbi.

Hur står det till med hotellrörelsen, frågar kanske läsaren. Ja, utan anmärkning kan den knappast omnämnas, men i hopp om att innehafvaren ska ta seden dit han kommer och bli något mer human både med sina priser och i behandlingen av sina gäster i övrigt — bland annat lära sina tjänstefolk, som är så många att de nästan springer omkull varandra, veta mötes — vill jag för denna gång tiga och bida tiden an.

Men en sak kan jag inte låta bli att komma med, nämligen en maning till er, Båstadbor, att inte egna alla era omsorger åt frälsningsarmen och andra frälsningsinrättningar, utan även ha en tanke för ert lilla samhälles utrustning och framtida utveckling. Då ska hoppet om den leende framtiden åter börja gry.