4 oktober 1894

Broder Aug. W. Westling skrifver: I allmänhet har jag predikat hvarje dag. Jag har regelbundet besökt Båstad, Vestra Karup, Torekov och Magnarp. Den största uppmärksamhet har jag dock lämnat Vestra Karup, emedan det synes vara det tacksammaste fältet. Där går folket villigt på våra möten och synes vara mycket intresseradt. Det finnes ingen baptist där, men jag hoppas det blir, ty efter hvad jag hört är det en och annan, som tänker på saken. Ehuru fältet är hårdt för oss baptister, så är det nog ej omöjligt. Vi äro så godt som ensamma på fältet. Frälsningsarmén har visserligen verksamhet i Båstad, men den vinner just icke något, och platserna omkring, särskildtV. Karup, där det är hårdt för oss, är så godt som omöjligt för armén. Folket vill icke höra dem. I Torekov ha »de gammal-lutherska» verksamhet, men det hör ej ofta på. En, högst två predikningar hvarje månad. Där äro de nog litet rädda för baptisterna och önskade helst att jag droge mina färde ju förr dess hällre. Man äfven där finns det vänner, som ha hjärtan och hem öppna för oss. Magnarp är en liten församling, som synes gått baklänges under åren. Nu äro de visst 8 medlemmar. Liten tro på framgång ha de visserligen, men det ser icke omöjligt ut. Ty, ehuru det var under den bråda tiden och vi hade möten midt på e. m., var det mycket folk. Båstad är den sämsta platsen. Detta väl till följd af att baptisterna, de få, som finnas, icke hållit tillsammans i frid. Men det är väl ej omöjligt här heller. Söndagsskola har funnits i Båstad, men den är slut, sorgligt nog. Ja, så där ser det ut här. Och här har jag nu, som sagt, gått omkring, åkt ibland, och predikat frälsning i Kristus. Hoppas det skall bära frukt.

Broder Aug. W. Westling skriver: Jag har i allmänhet predikat varje dag. Jag har regelbundet besökt Båstad, Vestra Karup, Torekov och Magnarp. Den största uppmärksamhet har jag dock ägnat Vestra Karup, eftersom det verkar vara det mest givande området. Där går folket villigt på våra möten och verkar mycket intresserat. Det finns ingen baptist där, men jag hoppas det blir, för enligt vad jag hört finns det en och annan som tänker på saken. Även om området är hårt för oss baptister, så är det väl inte omöjligt. Vi är så gott som ensamma på området. Frälsningsarmén har visserligen verksamhet i Båstad, men den växer just inte, och omgivande platser, särskilt V. Karup, där det är hårt för oss, är så gott som omöjligt för armén. Folket vill inte höra dem. I Torekov har "de gamla-lutherska" verksamhet, men det hörs inte ofta på. En, högst två predikningar varje månad. Där är de nog lite rädda för baptisterna och önskade helst att jag drog mina fötter ju förr desto hellre. Men även där finns det vänner som har hjärtan och hem öppna för oss. Magnarp är en liten församling som verkar ha gått baklänges genom åren. Nu är de säkert 8 medlemmar. Liten tro på framgång ha de säkerligen, men det ser inte omöjligt ut. För även om det var under den brådtom tiden och vi hade möten mitt på eftermiddagen, var det mycket folk. Båstad är det sämsta stället. Detta väl på grund av att baptisterna, de få som finns, inte hållit tillsammans i fred. Men det är väl inte omöjligt här heller. Söndagsskola har funnits i Båstad, men den är slut, sorgligt nog. Ja, så där ser det ut här. Och här har jag nu, som sagt, gått omkring, åkt ibland, och predikat frälsning i Kristus. Hoppas det ska bära frukt.