BÅSTADS TIDNING
30 april 1895
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
1:ma Trädgårds-,åkerbruks- och blomsterfrön till salu hos Murare Pettersson, Båstad.
Ett efterföljansvärdt exempel har förre mjölnaren Per Nilsson visat, då han ägde Öremölla qvarn och jordbruk å Båstads landrote, i det han å det utmed landsvägen belägna af endast mal, d. v. s. en gång i hänsvunnen tid af hafvet rundnötta småstenar bestående fältet utförde björkskogsplantering i betydlig utsträckning, hvilket de samhällsmedlemmar, som ha blick för skogens behag och betydelse, tacksamt uppskatta, dess mera som denna saftiga lilla skog utgör en behaglig hållpunkt för ögat och ett godt skydd mot vindarna, då man färdas öfver den eljest kala och blåsiga terrängen mellan köpingen och stationen. Huru angenäm denna vägled däremot skulle varit, om öfriga jordägare å denna sträcka följt nyssnämnda omtänksamma exempel, kan man lätt föreställa sig. - Genom ännu ett initiativ i plantering har samme person beredt sig ett tacksamt minne. Vid samma tid som nysnämnda plantering gjordes eller för inemot tre decennier sen utsatte han, bokstafligen i det allmännas intresse, å landrotens allmänning, gående till Hallandsgränsen och hafvet, ett eller annat tusen barrträdsplantor, ett exempel som väl af öfriga allmänningsdelägare följts men icke med den kraft som sandfältets vidd har påkallat, för att nu icke tala om den i samband med nämnda fält stående, fram till köpingen löpande, magra kuststräckan, som väl för ett ringa skafbete kan inbringa ett eller annat tiotal kronor årligen menskogsodlad inom ett eller två årtionden säkerligen genom gallring skulle lämna lika stor om icke större valuta, oafsedt den stora trefnad ocb fördel en sådan kustplantering skulle innebära för platsen som badort.
Förre mjölnaren Per Nilsson, som ägde Öremölla kvarn och jordbruk på Båstads landrote, har visat ett följansvärdt exempel. På det fält utmed landsvägen som endast består av en gång i försvunnen tid av havet rundslipade småstenar genomförde han björkskogsplantering i betydlig utsträckning. Detta uppskattas tacksamt av samhällsmedlemmar som värderar skogen för dess skönhet och betydelse — så mycket mer som denna frodiga lilla skog utgör en behaglig hållpunkt för ögat och ett gott skydd mot vindarna när man färdas över den annars kala och blåsiga terrängen mellan köpingen och stationen. Man kan lätt föreställa sig hur angenäm vägen däremot skulle varit om andra jordägare på denna sträcka följt nämnda omtänksamma exempel.
Genom ytterligare ett initiativ i plantering har samma person skapat ett tacksamt minne. Vid samma tid som nämnda plantering gjordes — eller för nästan tre decennier sedan — planterade han, bokstavligen för allmänhetens intresse, på landrotens allmänning som går till Hallandsgränsen och havet, ett eller annat tusen barrträdsplantor. Ett exempel som väl följts av andra allmänningsdelägare men inte med den kraft som sandfältets vidd har påkallat. För att inte tala om den kuststräcka som löper fram till köpingen och gränsar till nämnda fält — en mager sträcka som väl kan inbringa ett eller annat tiotal kronor årligen för ett ringa skafbete, men som genom skogsodling inom ett eller två årtionden säkerligen skulle lämna lika stor eller större valuta genom gallring, helt utan att räkna den stora trivsel och fördel som en sådan kustplantering skulle innebära för platsen som badort.
