12 juni 1895

Så börjar stigningen bli allt skarpare, terrängen byter karakter, blir kuperad, här och der med bergnatur, omvexlande med täcka, leende små idyller af doftande löfskog; allt högre bär det, lokomotivet rasslar och flåsar som ett såradt vilddjur, och när vi passerat Grefvie och Förslöfs stationer, äro vi uppe på Hallandsåsens höjd, med en väldig bergvägg på vår ena sida och på den andra en tjusande vacker tafla. Långt der nere vid berghöjdens fot och badad af Kattegats böljor ligger Båstads köping, inbäddad i lummig grönska och dominerad af Pershögs kulle. Någonting så egendomligt vackert och tilltalande får man säkerligen länge förgäfves leta efter, och begeistringen bland våra danskar var äfven mycket nära kokpunkten. Men förbi bär det - norrut ska' vi så fort som möjligt - Wallberga och Skottorp skymta vi i förbifarten, i Laholm bekikas vi af hotellets portier och »Sydhallands» hund, som en gång skall få sitt eget kapitel, men ha tyvärr inte tid att denna gång bese den lilla laxstaden, hvilket vi uppskjuta till någon annan dag, utan ryckas af lokomotivet och ödet utan pardon och med all önsklig fart och precision kl. 8.35 e. m. in på Halmstads centralstation, för att använda ett gentilt namn, och här ha vi nu vår första hvilo- och rastestund och vår första turistmåltid.

Så börjar stigningen bli allt skarpare, terrängen byter karaktär, blir kuperad, här och där med bergsnatur, omväxlande med täcka, leende små idyller av doftande löfskog; allt högre bär det, lokomotivet rasslar och flåsar som ett sårat vilddjur, och när vi passerat Grefvie och Förslöfs stationer, är vi uppe på Hallandsåsens höjd, med en väldig bergvägg på vår ena sida och på den andra en tjusande vacker tavla.

Långt där nere vid berghöjdens fot och badat av Kattegats böljor ligger Båstads köping, inbäddad i lummig grönska och dominerad av Pershögs kulle. Något så egendomligt vackert och tilltalande får man säkerligen länge förgäves leta efter, och begeistring bland våra danskar var även mycket nära kokpunkten.

Men förbi bär det — norrut ska vi så fort som möjligt — Wallberga och Skottorp skymtar vi i förbifarten, i Laholm besiktigas vi av hotellets portier och »Sydhallands» hund, som en gång ska få sitt eget kapitel, men vi har tyvärr inte tid att denna gång besöka den lilla laxstaden, vilket vi uppskjuter till någon annan dag, utan ryckas av lokomotivet och ödet utan pardon och med all önsklig fart och precision kl. 20.35 in på Halmstads centralstation, för att använda ett gentilt namn, och här har vi nu vår första vila- och rastestund och vår första turistmåltid.