BÅSTADS TIDNING
18 juni 1895
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
En à tvåtimmars undervisning önskas för tvenne gossar i 2 och 3 klass. Bref torde sändas till "Louis" Båstad Poste restante.
Båstad. En sekelgammal hjeltebragd. Till Båst. Tidn. skrifver en af våra meddelare: Då i dessa dagar tre i kyrktornet förvarade kanoner uppsatts å strandvallen torde det kunna vara af intresse för dem som ej hört historien om desamma få någon del deraf sedan ett sekel och något deröfver har hunnit i glömskans natt hölja de närmaste detaljerna och under torfvan gömma alla åsyna vittnen af händelsen 1788. Hvad som af denna genom traditionen bevarats åt efterverlden är ungefär följande: Det var vid Ryssarnes härjningar ofvannämnda år som dessa efter att ha härjat och brännt Råå fiskläge med ett större krigsfartyg ankrade i Båstadsbugten. En ung man, om hvars namn och yrke meningarne på grund af ovisshet äro delade, besjälad af en lågande fosterlandskärlek och frihetskänsla satte sig i spetsen för försvaret. Med i hast anskaffade gamla knektuniformer bildade han af en del unga bonddrängar ett rytteri, som red af och an å stranden. Sjelf skötte han härden och stod med luntan i hand färdig att gifva moskoviterna ett varmt mottagande. Då nu en båt kom inom skotthåll fyrade han af och riktade så väl att kulan genomborrade båten, hvilken ögonblickligen sjönk. Nu började ett oaflåtligt skarpt skjutande från fienderna men som de riktade för högt hamnade deras kulor i Pershög med omgifningar och då en välriktad kula från en af "de tre" ändade befälhafvarens i en af båtarne lif funno ryssarne skäl vända om och trots den skarpa eld de underhöllo under utseglandet ur bugten led dock köpingen på grund af kanonernas höjdriktning ej någon nämnvärd skada. Så mäler traditionen och sådant har förloppet af händelsen åtskilliga gånger delgifvits den som skrifver detta. Och nu äro dessa kanoner uppställda å samma plats der de för öfver hundra år sedan spelade mot moskoviterna, för att för ett yngre slägte häfda fädernas mod och fosterlandskärlek men äfven såsom en påminnelse att det blott var till "försvar" mot förtryckaren och tyrannen som de användes.
Båstad. En sekelgammal hjältebragd. Till Båstad Tidning skriver en av våra medarbetare: Då tre kanoner som förvarades i kyrktornet nyligen satts upp på strandvallen torde det kunna vara av intresse för dem som inte hört historien om dessa få någon del av den sedan över ett sekel glömskans natt har höljt de närmare detaljerna och under jorden gömt alla vittnen till händelsen 1788. Vad som av denna genom traditionen bevarats för eftervärlden är ungefär följande: Det var vid russarnas härjningar det nämnda året som dessa efter att ha härjat och brännt Råå fiskläge med ett större krigsfartyg ankrade i Båstadsbugten. En ung man, vars namn och yrke är osäkert, besjälad av brinnande fosterlandskärlek och frihetskänsla satte sig i spetsen för försvaret. Med i hast anskaffade gamla soldatuniformer bildade han av några unga bonddrängar ett rytteri, som red fram och tillbaka på stranden. Han själv betjänade kanonen och stod med lunta i hand beredd att ge moskoviterna ett varmt mottagande. Då en båt kom inom skotthål fyrde han av och riktade så väl att kulan genomborrade båten, vilken omedelbar sjönk. Nu började en oupphörlig skarp skjutning från fienderna, men då de riktade för högt hamnade deras kulor i Pershög med omgivningar, och då en väl riktad kula från en av "de tre" avslutade befälhavarens i en av båtarna liv funno russarna skäl att vända om. Trots den skarpa eld de underhöll under utseglandet ur bugten led köpingen på grund av kanonernas höjdriktning ingen nämnvärd skada. Så säger traditionen, och sådant har händelsens förlopp många gånger delgetts den som skriver detta. Och nu är dessa kanoner uppställda på samma plats där de för över hundra år sedan spelade mot moskoviterna, för att för ett yngre släkte hävda fädernas mod och fosterlandskärlek men även såsom en påminnelse att det blott var till "försvar" mot förtryckaren och tyrannen som de användes.
