FÄDERNESLANDET
14 augusti 1895
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Bref från södra Halland.(Till »Fäderneslandet».) Man kommer från den norra eller södra delen af landet, med jernvägen sönderbråkad intill märgen, trött af olidliga besvär på Vestkustbanan och kupéernas qvalm. Vi äro trötte och konduktören ropar ändtligen med sin afmätta stämma: »Båstad, en minut!» I tröttheten hör man just icke så tydligt, att det blott är en minut gifvet att stanns vid stationen; vi fatta plats i skuggan. Plötsligt ljuder signalen och tåget rusar åstad - från Båstad - med en ifver, som vore värme eller köld likgiltiga element för den frustande hästen. Man måste finna sig i sitt öde och lokalisera sig i den lilla »staden». Båstad borde hos guiderne inregistreras såsom de nervösa menniskornas sanatorium. Der finnes inga bullrande fabrikers maskiner, som sätta husen i skakning, inga banditer, utan endast fridfullt folk, som med nyhetens naivitet blickar upp till främlingen, alldeles som en kristen kyrkoengel ser ned på en kines, då denne förirrat sig till gudarnes treeniga helgedom. De stormande böljorna från Kattegat låta som kyrkoklockor on vårmorgon och varna till betänk-samhet i mångt och mycket. På samma gång ingifva de djerfhet och förtroende - måhända äfven mången gång försoning. Den solen bortskymmande stenkolsröken är, som sagdt, bannlyst och de små husens gardtner till följe deraf så snöhvita som jungfrudygden i Vadstena på S:ta Birgittas århundrade. Någon penningegirig ciceron behöfver man icke i Båstad. Allt presenterar sig sjelft. Fiskaren såväl som borgaren, borgmästaren såväl som crèmen af de oförderfvade oskulderna och deras underordnade inom det offentliga lifvets rangskrankor. Handlandenes antal är lätt räknadt, likaså handtverkare och andra närings-fång, såsom barberare, bokhandel, tryckeri m. m. Kyrkan är enkel och vördnadsbjudande liksom allt: »suum cred sadiosa», för att tala med femte seklets munkar i Tyrolen. Har man varit i Båstad, så är det öfverflödigt att fara till Trosa, ehuru denna södermanländska stad är betydligt gamlare - förlåt ordet - och pittoreskare än den förutnämnda, fastan den ej består sig med troll och trolldom, liksom Båstad, till hvilken jag torde få återkomma.Beda.
Man kommer från landets norra eller södra del, med järnvägen sönderbråkad intill märgen, trött av olidliga besvär på Vestkustbanan och kupéernas kvalm. Vi är trötta och konduktören ropar äntligen med sin avmätt stämma: »Båstad, en minut!»
I tröttheten hörer man just inte så tydligt att det bara är en minut givet att stanna vid stationen; vi tar plats i skuggan. Plötsligt ljuder signalen och tåget rusar iväg — från Båstad — med en ifver, som om värme eller köld vore likgiltiga element för den frustande hästen.
Man måste finna sig i sitt öde och lokalisera sig i den lilla »staden».
Båstad borde hos guiderna registreras som de nervösa människornas sanatorium.
Där finns inga bullrande fabrikers maskiner som sätter husen i skakningar, inga banditer, utan endast fridfullt folk som med nyhetens naivitet blickar upp till främlingen, alldeles som en kristen kyrkoängel ser ned på en kines då denne villfärdat sig till gudarnets treeniga helgedom. De stormande böljorna från Kattegat låta som kyrkoklockor på vårmorgon och varnar till betänksamhet i mångt och mycket.
På samma gång ingiva de djärvhet och förtroende — måhända även många gånger försoning.
Den solen bortskymmande stenkolsröken är, som sagt, bannlyst och de små husens gårdar följaktligen så snöhvita som jungfrudygden i Vadstena på Sankta Birgittas århundrade.
Någon penningegrig ciceron behöver man inte i Båstad. Allt presenterar sig självt. Fiskaren såväl som borgaren, borgmästaren såväl som crème de la crème av de ofördelade oskulder och deras underordnade inom det offentliga livets rangskrankor. Handelns antal är lätt räknat, liksom hantverkare och andra näringsverksamheter såsom barberare, bokhandel, tryckeri m.m. Kyrkan är enkel och vördnadsbjudande liksom allt: »suum cuique […]« för att tala med femte seklets munkar i Tyrolen.
Har man varit i Båstad är det överflödigt att fara till Trosa, ehuru denna södermanländska stad är betydligt äldre — förlåt ordet — och pittoresker än den förutnämnda, fastän den inte försörjer sig med troll och trolldom liksom Båstad, till vilket jag torde få återkomma.
Beda.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
