BÅSTADS TIDNING

11 mars 1896

BÅSTADS TIDNING – 11 mars 1896 BÅSTADS TIDNING – 11 mars 1896 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 11 mars 1896 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 11 mars 1896 (forts.) BÅSTADS TIDNING – 11 mars 1896 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

BåstadsSkytteföreningsmedlemmar kallas till ordinarie årsmöte å hotellet härstädes Söndagen den 15 d:s kl. 4 e. m. Båstad den 10 Mars 1896.Styrelsen.

Båstad. Vid kommunalstämma i går afton förekommo följande ärenden: 1:o) Upplästes revisorernas berättelse öfver granskning af förlidet års räkenskaper och förvaltning. På grund af revisorernas tillstyrkan bevilja-des kommunalstyrelsen full decharge för årets förvaltning. 2:o Till elektorer för val af landstingsmän utsågos hrr Baumgardt och A. M. Graff. 3:o. Till ledamot i kommunalnämnden för återstående delen af innevarande år efter hr J. Tiljander valdes hr R. V. Holmer. 4:o. Till v. ordförande i kommunalnämden valdes herr Holmer. Snatteri. Tyske undersåten Henrick Carl Maihach, som är född den 19 novb. 1868 i Schlave i Pommern och som blifvit häktad i Stockholm för lösdrifveri, undergick ransakning för stöld af ett silfverur, kedja och medaljong som han stulit från skräddarelärlingen Albert Carlsson i lära hos skrädd. Pålsson i Båstad. Sv. erkände otvunget Han hade sålt uret för 5 kr och aflägsnat sig samtidigt från Båstad der han varit i 2 dygn, I nära två år har han uppehållit sig i landet och sv. påstår sig aldrig förut varit straffad, kan läsa och skrifva (sitt modersmål). Han dömdes för första resan snatteri att böta 150 kr. och försattes på fri fot. Sv. har i polisunder-rättelser varit efterlyst för stölden; derför sändes han hit ifrån Stockholm.

Förhör hölls i urarfvakonkursen efter fru Fredrika Nilsson, född Knutsson, i Båstad. David Wesström edfäste bouppteckningen. Till godman valdes kronolänsman Elmlund.

Det herrliga vårväder, som nu helsat på våra bygder väcker icke blott fogelsången till lif i skog och mark utan äfven menniskobarnens tankar på sommarens vederqvickelse och ro vi l våra brunnsoch badorter. Det väcker också respektive direktioners på platserna tankar på att nu gäller det om att göra sitt bästa för att dra folk till sig som magneten drager stålet. Naturligtvis vilja inte direktionerna i Båstad och Engelholm vara de sämste, och nu snart får man väl i tidningarne se hvad de ha att bjuda på af vatten både utanpå och innantill och af de nutida beqvämligheter, som ingå i en mer eller mindre fordrande allmänhets lefnadsvilkor. Hvad Båstad beträffar vet man sedan gammalt, att man der med en mången gång nästan rörande sjelfuppoffring, öfverlemnar allt sitt åt den gästande främlingen, hvilken också för det mesta känner sig så hemmastadd, att han hvarje år kommer igen precis som dragfoglarne här i norden. Och efter regeln "något för något“ - ty i denna snöda verld finnes väl knappt någon, som gör något för intet - ger också gästen sin tribut af det bästa han eger - och gåfvor och gengåfvor befästa ju vänskapen. I år blir nog Båstad, tack vare allt som kommit till i byggnadsväg, lyckliggjordt med en större kontingent af badgäster än någonsin förut; kanhända att man i år får skrifva 1,003 i stället för 601, som vi skrefvo i fjol. - I Engelholm har man icke stort mer med brunns- och badgästerna att göra än att skaffa dem rum i Rebbelberga och lite förströelse i Thorslund, som ju också hör till Rebbelberga enligt nyare forskningar. Då jag har talar om Engelholms brunns- och badanstalt får jag undantaga Danielslund, som ju har mycket med brunnsgästerna att göra, men denna "institution" är ju af gammalt så att säga en stat i staten med sin särskilda styrelse. att säga hvarthän det rätteligen hör tillkommer icke mig, och det ser knappast ut som om någon annan skulle ha lust att att derom göra efterforskningar. Man låter udda vara jemnt och det är ju det enklaste och bekvämaste sättet att utjemna saker och ting. J. F-m.