7 april 1896

Bref från Båstadtill Skånska Attonbladet. Båstad i april 1896. Ändtligen har Bore lemnat oss efter att föröfrigt hafva fört ett ovanligt mildt regemente i vinter och utan att en enda gång hafva stört samfärdseln, men deremot begått ett långvarigt, ypperligt slädföre - och våren, allas vän och vårt hopps och lefnadslusts pånyttfödare, har gjort sitt intåg med större delen af sin bevingade familj; har tvättat bort kritan samt håller nu som bäst på med att brodera på sin underbart sköna matta, med grönt i alla nyanser som bottenfärg, samt alla möjliga geometriska figurer, med tusentals olika blommor, och här och der genomdragen med silfverstrimmor som muntert porla fram i fantastiska linier. Öfverallt sjunga hans bevingade följeslagare sina kärleksqväden och sitt upphofs lof, hvar och en efter sin näbb; den förste tenoren, näktergalen, samt basen den muntre göken, komma först till sommarens invigningsfest vid midsommartiden på en kortare tournée. Allt är upplifvande - sjelfva råkans rossliga läte förekommer som en behaglig musik. Apropos, så är det icke så länge sedan denna fogel kom till våra bygder, drifven hit af sin sjelfuppehållelseinstinkt, enär här på orten vanligen förekommer en myckenhet ollonborrar med ty åtföljande äckliga och glupska larver, som vissa år tillställa en hemsk ödeläggelse på åkerfälten, liksom den fullfjädrade insekten förödande far fram i skogarnes och lundarnes yfviga chevelyr, der den har för sed att inqvartera sig. Råkan och dess kusin kråkan, ha derföre här ett stort fält för sin omedvetet filantropiska verksamhet i landthushållningens tjenst, der hon kanske uträttar mera än stats- och kommunanslagen för samma ändamål. Naturligtvis få äfven andra insekter tjena som omvexling i dieten; dock är denna fågel föga tåld af landtbon, emedan han icke uteslutande inskränker sig till denna entomoogiska matsedel. Om ni stadsbor hafva bättre tillfälle att materielt njuta af vårens primeurs, så hafva vi dessmera förmånen att njuta deraf med sinnet. Sjelfva landtbon njuter dock allmänhet icke, eller endast omedvetet af den herrliga natur, i hvars midt han lefver, och en vacker natur kännetecknar hela den landtunga som utgör Bjäre härad, men den torde dock vara skönast här i Båstad. Rundt omkring ler hon mot oss med olika behag: framför oss den lugna klara viken, hvars yta vår stadslika köping speglar sig sådan den ligger der inbäddad i yppiga trädgårdar samt delvis omgifven af den löf-skogspryddda åsen med sina många gångar, bersåer och hviloplatser för promenerande, och på dess sluttning det vackra Pershög, badanstaltens restaurant och societetslokal. Hvad som naturen icke ensamt kan uträtta, hjelpa villiga kapitaler och händer till med att ordna, och i synnerhet badhusbolagets direktion öppnar villigt på pungen, det gäller att försköna platsen och bereda komfort åt välkomna gäster. Sålunda har den för icke så länge sedan inköpt en tydlig hemmansdel på åssluttningen som skall, att börja med, förvandlas till en öppen, solig promenadplats med fri och herrlig utsigt. Herr Schweitz, som tyckes hafva tagit till motto: "Cuore forte rompe cattiva sorte", fortsätter nu som förr att försköna och förbättra hvad han förfogar öfver, och Pershög såväl som stadens hotell äro för närvarande ständiga föremål för denna hans håg, så att alla såväl kulinariska som estestiska anspråk, så vidt möjligt är, blifva tillfredsställda. Men så väntar samhället också mycket främmande och fint främmande till badsäsongen, och någon herrligare, fridfullare ort att hvila sin trötta ande, glömma hvardagslifvets bråk och bekymmer, att starka kroppen och dess derangerade nerver och vagga ro i sårade hjertan, än Båstads bad och kuranstalt skall skall man behöfva leta efter. Inrättningen har ett storartadt och välskött varmbadhus, och dess läkare besitter alla de egenskaper, som man önskar finna hos enbadhusläkare, inbegripet de rent humana.

Brev från Båstad till Skånska Aftonbladet.

Båstad i april 1896.

Äntligen har våren lämnat oss efter att för övrigt ha fört ett ovanligt mildt regemente i vinter och utan att en enda gång ha stört samfärdseln, men däremot gjort ett långvarigt, utmärkt slädfäre — och våren, allas vän och vårt hopps och livskraftens förnyare, har gjort sitt intåg med större delen av sin bevingade familj; har tvättat bort snön och håller nu för närvarande på att brodera på sin underbart vacker matta, med grönt i alla nyanser som basfärg, samt alla möjliga geometriska figurer, med tusentals olika blommor, och här och där genomdragen med silverstrimor som munter pöl fram i fantastiska linjer. Överallt sjunga dess bevingade följeslagare sina kärlekssånger och sitt ursprungs lov, var och en efter sin näbb; den första tenoren, näktergalen, samt basen, den muntre göken, komma först till sommarens invigningsfest vid midsommartiden på en kortare turné. Allt är upplivande — själva råkans raspiga läte förekommer som en behaglig musik.

Förresten, så är det inte så länge sedan denna fågel kom till våra bygder, driven hit av sin självförsörjningsinstinkt, eftersom här på orten vanligen förekommer en mängd ollonborrar med därtill följande äckliga och glupska larver, som vissa år ställer till hemsk härjning på åkerfälten, liksom den fullfjädrad insekten förödande far fram i skogarnas och lundernas yppiga hår, där den brukar quarteret. Råkan och dess kusin kråkan ha därför här ett stort fält för sin omedveten filantropisk verksamhet i lantbruksets tjänst, där den kanske uträttar mer än stats- och kommunanslag för samma ändamål. Naturligtvis får även andra insekter tjäna som omväxling i kosten; dock är denna fågel föga älskad av lantbon, eftersom den inte uteslutande begränsar sig till denna entomologiska matsedel.

Om ni stadsbor har bättre tillfälle att materiellt njuta av vårens nyheter, så har vi desto mer förmånen att njuta därav med sinnet. Själva lantbon njuter dock vanligen inte, eller endast omedvetet, av den härliga natur i vars mitt han lever, och en vacker natur kännetecknar hela den landtunga som utgör Bjäre härad, men den torde dock vara vackrast här i Båstad. Runt omkring ler den mot oss med olika behag: framför oss den lugna klara viken, vars yta vår stadslika köping speglar sig sådan den ligger där inbäddad i yppiga trädgårdar samt delvis omgiven av den lövskogsprydd åsen med sina många gångar, pergolor och viloplöatser för promenerande, och på dess sluttning det vackra Pershög, badanstaltens restaurang och samfundslokol.

Vad som naturen inte ensamt kan utrrätta, hjälper villiga kapital och händer till med att ordna, och särskilt badhusbolagets direktion öppnar villigt på pengapungen, det gäller att försköna platsen och bereda komfort åt välkomna gäster. Således har den inte för så länge sedan inköpt en tydlig hemmansdel på åssluttningen som skall, för att börja med, förvandlas till en öppen, solig promenadplats med fri och härlig utsikt. Herr Schweitz, som tycks ha tagit till motto: "Cuore forte rompe cattiva sorte", fortsätter nu som förr att försköna och förbättra vad han förfogar över, och Pershög såväl som stadens hotell är för närvarande ständiga föremål för denna hans håg, så att alla såväl kulinariska som estetiska anspråk, så vitt möjligt är, blir tillfredsställda. Men så väntar samhället också mycket främmande och fint främmande till badsäsongen, och någon härligare, fredligare ort att vila sin trött ande, glömma vardagslivets bråk och bekymmer, att stärka kroppen och dess derangerade nerver och vagga ro i sårade hjärtan, än Båstads bad och kuranstalt ska man behöva leta efter. Inrättningen har ett storartad och välskött varmbadhus, och dess läkare besitter alla de egenskaper som man önskar finna hos en badhusläkare, inbegripet de rent humana.