27 november 1896

Tjuf och husegare. På cellfängelset hölls ransakning med husegare A. Nilsson från Båstad, tilltalad för stöld af penningar m. m. från qvarnbygnadsarbetare Johan Peter Persson från Woxtorp. Målsegaren berättade, att han den 18 Nov. på jernvägsresa till Halmstad träffat på svar., som han ej förut kände, och som genast slagit sig i lifligt samtal med honom. I Halmstad hadede som såta vänner dels uträttat några affärer tillsammans, dels vandrat från krog till krog, tills målsegaren var så godt som redlös. När de på aftonen gingo genom östra förstaden, hade svar. stuckit sin hand ned i målsegarens byxficka och gripit hans der förvarade plånbok. Då Persson sökte försvara sin egendom, hade en kort brottning uppstått, hvarunder båda föllo till marken och svar. behöll plånboken, som Persson trodde innehålla omkring 45 kr. Svar. aflägsnade sig, och målsegaren sökte förgäfves få honom fast vid stationen. Senare saknade han äfven ett honom tillhörigt fickur af s. k. amerikanskt guld. Dagen derpå reste målsegaren jemte poliskonstapel C. F. Lindgren till Båstad, der svar. slutligen anträffades, erkände, att han "tagit i förvar“ Perssons penningar, och återlemnade 25 kr., enligt hans uppgift allt som funnits i börsen. Polisförhörsprotokollet meddelade derutöfver, att Nilsson dagen efter målsegarens Båstads-färd kommit till Halmstad för att söka uppgörelse med målsegaren, och hade han då blifvit häktad. Nilsson, en ståtlig ung man på 23 år, husegare i sin hemort och nyligen gift, erkände nu, att han i fyllan och villan fått idén att tillegna sig plånboken, och hade dervid tillgått så, som målsegaren berättat. Klockan hade han deremot ej tagit, men sett den ligga på marken, sedan urkedjan antagligen under brottningen afslitits. Plånboken, af hvars innehåll han icke sett mer än 25 kr., hade han tömt och slängt bort. Åklagaren företedde plånboken, som återfunnits ungefär der svar. sade sig kastat den. Uret, som värderades till 12 kr., hade återfunnits på platsen för brottningen. Målsegaren inlemnade en räkning på sina kostnader m. m. å kr. 82: 20, hvaraf, då 25 kr. bekommits, återstod kr. 57: 20. Poliskonstapel Lindgren begärde 10 kr. i ersättning. Svar.ansåg målsegarens räkning för dryg, men var villig ersatta Lindgren. Nilsson är icke i sin ort någon välkänd person. Han har varit misstänkt för skadegörelse och snatteri, men aldrig blifvit straffad. Åklagaren yrkade ansvar för stöld, eventuelt rån. För första resan fickstöld, bestående i tillgrepp af den till 50 öre värderade plånboken med inneliggande 25 kr., dömdes Nilsson till 3 månaders straffarbete och ett års vanfrejd derutöfver. Målsegaren tillerkändes i ersättning 29 kr. och konstapel Lindgren 10 kr.

Tjuv och husägare. På cellfängelset genomfördes ransakning med husägaren A. Nilsson från Båstad, tilltalad för stöld av penningar m.m. från kvarnbyggnadsarbetaren Johan Peter Persson från Woxtorp.

Målsägaren berättade att han den 18 november på tågresan till Halmstad träffat på svaranden, som han inte förut kände, och som genast börjat en livlig konversation med honom. I Halmstad hade de som vänner både gjort några affärer tillsammans och gått från krog till krog, tills målsägaren var nästan totalt utan pengar. När de på kvällen gick genom östra förorten hade svaranden stuckit sin hand ned i målsägarens byxficka och gripit hans plånbok. Då Persson försökte försvara sin egendom uppstod en kort brottning, under vilken båda föll till marken och svaranden behöll plånboken, som Persson trodde innehöll omkring 45 kr. Svaranden gick sin väg, och målsägaren försökte förgäves få fast honom vid stationen. Senare saknade han även ett honom tillhörigt fickur av så kallat amerikanskt guld. Dagen därpå reste målsägaren tillsammans med poliskonstapeln C. F. Lindgren till Båstad, där svaranden slutligen påträffades. Han erkände att han "tagit i förvar" Perssons penningar och återlemnade 25 kr., enligt hans uppgift allt som fanns i börsen.

Polisförhörsprotokollet meddelade dessutom att Nilsson dagen efter målsägarens Båstad-färd kommit till Halmstad för att söka uppgörelse med målsägaren, och hade han då blivit häktad.

Nilsson, en ståtlig ung man på 23 år, husägare i sin hemort och nyligen gift, erkände nu att han i fyllning och villrådighet fått idén att tillägna sig plånboken, och hade han gjort det på det sätt som målsägaren berättat. Klockan hade han däremot inte tagit, men sett den ligga på marken, sedan urkedjan antagligen under brottningen brutits av. Plånboken, vars innehål han inte sett mer än 25 kr. av, hade han tömmat och slängt bort.

Åklagaren förevisade plånboken, som återfunnits ungefär där svaranden sa sig ha kastat den. Uret, som värderades till 12 kr., hade återfunnits på platsen för brottningen.

Målsägaren inlemnade en räkning på sina kostnader m.m. på 82:20 kr, varav, då 25 kr. erhållits, återstod 57:20 kr. Poliskonstapeln Lindgren begärde 10 kr. i ersättning. Svaranden ansåg målsägarens räkning för hög, men var villig att ersätta Lindgren.

Nilsson är inte i sin ort någon välkänd person. Han har varit misstänkt för skadegörelse och snatteri, men aldrig blivit straffad.

Åklagaren yrkade ansvar för stöld, eventuellt rån.

För första gången för fickstöld, bestående i tillgrepp av den till 50 öre värderade plånboken med innehållet 25 kr., dömdes Nilsson till 3 månaders straffarbete och ett års vanära därefter. Målsägaren tillerkändes i ersättning 29 kr. och konstapeln Lindgren 10 kr.