5 december 1896

Från allmänheten.Anhållet om plats för följande:Blanka vapen! Då en goodtemplare tagit till orda med anledning af den för omkring två månader tillbaka skedda revolutionen i möteslokalfrågan och dervid framkommit med personliga insinnationer och, ehuru i hufvudsak riktig dock fariseiskt hållen framställning i tydlig afsigt att gifva den stora allmänheten en förvrängd uppfattning af förloppet samt framhålla "Båstads Vapen" som martyr, anhålles om plats för nedanstående fullt opartiska och på saklig grund hvilande belysning. Gång efter annan hade barnen i härvarande folkskola för sin lärare anmält det blyertspennor m. m på för dem oförklarligt sätt förkommit samt att böcker och dylikt funnits oordnade och nedlagda i oriktiga bänkar. Herr Linderberg hemställe då till ordföranden i logen om rättelse härutinnan. Då emellertid ofoget det oaktadt upprepades tröttnade herr A på barnens ständiga klagan och inlemnade till skolrådet en skrifvelse, deri oegentligheterna framhöllos, med begäran om förbud för mötets hållande å lokalen. Skolrådet beslöt, med erkännande af klagomålet, i öfverensstämmelse härmed, hvadan ej blott "B. V." utan äfven missionspredikanterna och kommunalnämnden anvisades andra möteslokaler. Äran att ensam bära martyrkronan tillfaller således ej "B. V." Att hrr A visat sig vara synnerligen sympatiskt stämd mot nykterhetssträfvanden på platsen är oss ett nöje att konstatera; sålunda har han vid offentliga möten ställt såväl sig sjelf som orgeln till logens disposition samt dessemellan ledt den yngre logemedlemmarnes samsjungning i och för öfning. Hvad oginheten från Frök. Björklunds sida beträffar är anledningen nog af art lik ofvan förmälda. Det kan ej vara vidare angenämt för lärare som lärarinna att höra ständiga klagomål öfver förkomna skolmaterialer för hvilka de under dagar och timmar då undervisning ej pågår, ensamthafva att ansvara. Det måste väl i all rimlighets och sannings namn äfven den argaste fanatiker erkänna. "Fast vi nu först efter tretton års nykterhetsarbete rönt något motstånd i hänseende till logemötens hållande i den skollokal som var för logen mest lämplig, hoppas logen likväl att ej alldeles ha mist samhällsvännernas (?) förtroende om" - Ofvan citerade näpna stiltprof har ansetts lämpligt såsom ingress för - subskriptionsanmälan. Just det att logen i tretton långa år fått arbeta utan något motstånd synes gifva vid handen att den vetat förskaffa sig aktning och ett ganska omfattande förtroende hos allmänheten samt att det motstånd hvaröfver den nu så svårliga ondgöres haft fullt giltiga skäl. Huruvida det förtroende och sympati från allmänhetens sida, som bör tjena till hörnsten i den nya logebyggnaden befästas och förökas genom "en godtempl". oration lemna vi åt läsarens egeat skön att afgöra. För vår del vilja vi så innerligt gerna skåda "B. V." och dess ny byggnad genom optimistiska glasögon. Vän af sanning och nykterhet.

Från allmänheten. Anhållet om plats för följande:

Blanka vapen!

En godtemplare har vid ett tillfälle uttalat sig med anledning av den revolution i möteslokalfrågan som ägde rum för omkring två månader sedan. Han framförde då personliga anmärkningar och en framställning som, fastän i huvudsak riktig, var utformad på ett fariseiskt sätt och uppenbart avsedd att ge allmänheten en förvrängd bild av händelseutvecklingen samt framhålla "Båstads Vapen" som martyr. Vi anhåller därför om plats för nedanstående helt opartiska och sakligt grundad belysning.

Barnen i härvarande folkskola anmälde flera gånger för sin lärare att blyertspennor och liknande på något för dem obegripligt sätt försvunnit, samt att böcker och dylikt funnits oordnade och lagda i fel bänkar. Herr Linderberg anhöll då hos ordföranden i logen om rättelse. Men då missförhållandena fortsatte och herr A blev trött på barnens ständiga klagomål, inlämnade han till skolrådet en skrivelse där han framhöll dessa oegentligheter och begärde förbud mot att möten hölls i lokalen. Skolrådet beslöt, efter att ha erkänt klagomålet, att mötena skulle förbjudas. Inte bara "B. V." utan även missionspredikanterna och kommunalnämnden tilldelades andra möteslokaler. Äran att ensam bära martyrkronan tillkommer således inte "B. V." Att herr A visat sig vara särskilt väl sinnad mot nykterhetssträvan på platsen är oss en glädje att konstatera; han har vid offentliga möten ställt både sig själv och orgeln till logens förfogande och därjämte lett den yngre logemedlemmarnas samsjungning för övning.

Vad Miss Björklunds motsträvan beträffar är orsaken av samma slag som den ovan nämnda. Det kan inte vara särskilt behagligt för en lärare som lärarinna att höra ständiga klagomål över försvunnet skolmaterial för vilket de under dagar och timmar då undervisning inte pågår ensamt måste ansvara. Det måste väl även den största fanatiker erkänna i all rimlighetens och sanningens namn.

"Fastän vi nu först efter tretton års nykterhetarbete mött något motstånd angående logemötenas hållande i den skollokal som var mest lämplig för logen, hoppas logen likväl att inte alldeles ha förlorat samhällsvännernas (?) förtroende om" -

Ovanstående citat har ansetts lämpligt som inledning till subskriptionsanmälan.

Det att logen under tretton långa år fick arbeta utan motstånd verkar tyda på att den förstått att skaffa sig respekt och ett ganska omfattande förtroende hos allmänheten, och att det motstånd som nu väcker sådan sorg hade helt giltiga skäl.

Huruvida det förtroende och den sympati från allmänhetens sida som bör tjäna till hörnsten i den nya logebyggnaden befästs och ökas genom "en godtemplares" uttalande lämnar vi åt läsarens eget omdöme. För vår del vill vi gärna se "B. V." och dess ny byggnad genom optimistiska glasögon.

Vän av sanning och nykterhet.