STOCKHOLMS DAGBLAD
3 februari 1897
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Sjunkna städer,För Stockholms DagbladafH. Wilhelmsson.--- En solig morgon, en af de många, hvarmed detta års sommar värmt och fägnat, gick vår färd söderut för att leta hvad som fanns qvar af det som fordom varit; för att söka återsken af glans som slocknat; för att finna spår af den tid, då Skåne - med bortseende från den öfvervigt i ekonomiskt välstånd och trygghet till person och gods, som nutidens lugnare kulturlif medför - blomstrade i makt och glans väl mera än nu. Af städer åtminstone egde Skåne ett betydligt större antal än nu; städer med kyrkor och kloster, med befästa slott, med gillen och skrån, som det brukades förr i verlden. Somliga af dessa stader existera ännu, idoga och framåtsträfvande, medan andra ha nedsjunkit till en obetydlighet och torftighet, som vida skiljer sig från deras forna blomstring. Den sydligaste af alla, Trelleborg, som beröfvades sina stadsprivilegier 1619 och, återfick dem först 1865, sträfvar på senaste tiden energiskt till ett stort mål, det att medelst den s. k. Sassnitz-routen komma med i den kontinentala samfärdseln och vinna den ekonomiska fördelsställning, som handel och varuutbyte allena főrmå bereda. Den nordligaste af alla, Båstad, eller fordom Boestede, räknades bland Skånes städer på konung Hans' (1483-1513) tid, men sedan icke mera. Den har icke följt sin sydliga broders uppåtsvingande exempel, utan är än en stilla liten köping. Den ter sig som en lummig fläck från de höjder, der Vestkustbanan går fram öfver Hallandsåsen och är idyllisk nog och afskild nog för att uppsökas af ett flertal sommargäster, men den har aldrig förmått återvinna sin rang af stad, och om den haft någon storhet, är den så höljd af sekels mull, att ingen mera minnes den.
För Stockholms Dagblad av H. Wilhelmsson
---
En solig morgon, en av många som denna sommar värmt och gläddat oss, gav vi oss åt söderut för att leta efter rester av det som en gång varit; för att söka spåren efter glans som slocknat; för att finna märken från den tid då Skåne — trots det större ekonomiska välståndet och tryggheten för person och egendom som nutidens stillsammare kulturliv medför — blomstrade i makt och glans långt mer än nu.
Skåne ägde åtminstone betydligt fler städer än nu; städer med kyrkor och kloster, med befästa slott, med gillen och skrån, så som det var förr i världen.
Några av dessa städer existerar ännu, livfulla och framåtsträvande, medan andra har sjunkit till en obetydlighet och fattigdom som långt skiljer sig från deras gamla blomstring.
Den sydligaste av alla, Trelleborg, som berövades sina stadsprivilegier 1619 och återfick dem först 1865, strävade på senare tid energiskt mot ett stort mål: att genom den så kallade Sassnitz-rutten komma med i den kontinentala trafiken och vinna den ekonomiska fördel som handel och varuutbyte ensamt kunna bereda.
Den nordligaste av alla, Båstad, eller fordom Boestede, räknades bland Skånes städer på konung Hans' (1483–1513) tid, men sedan inte längre. Den har inte följt sin sydliga broders uppåtgående exempel utan är än en stilla liten köping. Den framstår som en grön fläck från de höjder där Vestkustbanan går över Hallandsåsen och är idyllisk nog och avskild nog för att uppsökas av flera sommargäster, men den har aldrig förmått återvinna sin rang av stad, och om den en gång haft någon storhet är den så höljd av århundradens damm att ingen längre minns den.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
