30 mars 1897

Båstad (Boestede, Båtstath) började tidigt allt mera träda i förgrunden. Efter att i äldsta tiden, som vi förut antydt, endast ha funnits som ett betydelselöst fiskläge, om hvilket fornhäfden ej egde något att mäla, lyckades platsen så småningom tillvälla sig en viss betydelse. Detta var nog främst ett verk af hanseaterna, hvilka i ett par hundra år eller från Valdemar II till konung Hans hade allSkånes handel i sina händer och som förstodo värdera Båstads ypperliga hamn och passande läge som upplagsplats för vestkustens transitogods. Fisklägets mera stadsmessiga anläggande daterar sig till tiden strax före år 1450, då enligt skriftliga vittnesbörd, »den jord, hvarpå Båstad var nyligen bygdt, blef inköpt för kronans räkning». Platsen nämnes såsom stad i Skåne under konung Hans och styrdes då af två borgmästare. En gammal sägen påstår att Båstad varit till så stor del bebygd vester om kyrkan som nu öster derom finnes gårdar och hus. När de äldsta stadsprivilegierna utfärdades är ej kändt, men de förnyades år 1513. Att samhället den tiden var ganska ansenligt fram-går af att staden år 1523 erlade nära nog lika stor skatt som Helsingborg. Trenne marknader årligen skola då ha hållits derstädes och sjöfart idkats på Danmark, Norge och andra orter. Men denna blomstringstid blef af ganska kort varaktighet. När och under hvilka omständligheter Båstad förlorade sina stadsrättigheter är numera omöjligt att utforska, då platsens alla urkunder gingo förlorade under Carl XI:s skånska krig. Då Peder Skram var länsman på Helsingborgs slott eller mellan åren 1536 och 1548 måste emellertid Båstad redan mistat privilegierna, enär han annars icke kunnat yrka att Anders guldsmed skulle skilja sig vid en af honom i Båstad inköpt gård och nedsätta sig uti en stad för att som borgare idka sitt handtverk -- något som den tiden icke fick ega rum annorstädes än i privilegierade stadssamhällen.

Båstad (Boestede, Båtstath) började tidigt allt mera träda i förgrunden. Efter att i äldsta tiden, som vi tidigare antydt, endast ha funnits som ett betydelselöst fiskläge, om vilket fornhäfden inte ägde något att säga, lyckades platsen så småningom tillskansa sig en viss betydelse. Detta var nog främst ett verk av hanseaterna, vilka i ett par hundra år eller från Valdemar II till kung Hans hade all Skånes handel i sina händer och som förstod värdera Båstads utomordentliga hamn och lämpliga läge som lagringsplats för västkustens transitogods.

Fisklägets mer stadsmässiga anläggande daterar sig till tiden strax före år 1450, då enligt skriftliga vittnesbörd, »den jord på vilken Båstad nyligen var byggt, blev inköpt för kronans räkning». Platsen nämndes som stad i Skåne under kung Hans och styrdes då av två borgmästare. En gammal sägen påstår att Båstad varit till så stor del bebyggd väster om kyrkan som nu öster därom finns gårdar och hus. När de äldsta stadsprivilegierna utfärdades är inte känt, men de förnyades år 1513. Att samhället vid denna tid var ganska ansenligt framgår av att staden år 1523 erlade nästan lika stor skatt som Helsingborg. Tre marknader årligen ska då ha hållits där och sjöfart bedrivits på Danmark, Norge och andra orter.

Men denna blomstringstid blev av ganska kort varaktighet. När och under vilka omständigheter Båstad förlorade sina stadsrättigheter är nu omöjligt att utforska, då platsens alla handlingar gick förlorade under Karl XI:s skånska krig. Då Peder Skram var länsman på Helsingborgs slott eller mellan åren 1536 och 1548 måste emellertid Båstad redan ha förlorat privilegierna, eftersom han annars inte kunnat kräva att Anders guldsmed skulle skilja sig från en av honom i Båstad inköpt gård och bosätta sig i en stad för att som borgare bedriva sitt handtverk — något som vid denna tid inte fick ske annorstädes än i privilegierade stadssamhällen.