3 september 1897

Allmänne åklagaren hade äfven instämt skepparne C. A. Andersson och Anton Svensson samt grosshandlande O. A. Schéle, de begge förstnämnde derför att de utan vederbörligt tillstånd fört passagerare till Båstad, Hallands Väderö, Kullen, Mölle m. fl. ställen å bogserångarne "Nissan" och "Halmstad", A. både i år och i fjor och Sv. i fjor, samt Schéle derför att han såsom hufvudredare för ångarne antagit Andersson och Svensson till befälhafvare. Såsom rättegångsombud för svaradena anmälde sig auditor A. Westman. Andersson förklarade, att han fört större fartyg på långturer och på Amerika samt varit befalhafvare långt innan nya sjölagen med dess strängare examensbestämmelser tillkommit. I tolf år hade han fört "Nissan" utan anmärkning, och hade förste hufvudredaren, nu aflidne sjömanshusombudsmannen Edv. Lundberg, försäkrat, att inga papper behöfdes för den, som egde så lång tids vana och erfarenhet som fartygsbefälhafvare. Svar.- ombudet upplyste, att Aron Svensson, som förut fört "Ran", till dåvarande hufvudredaren aflemnat intyg för utverkande af tillstånd till att föra "Halmstad", men hade detta troligen försummats. Hvad Schéle angick, hade denne, som för 2 år sedan öfvertog uppdraget att vara hufvudredare, då trott, att allt var i sin ordning, enär de begge bogserångarne långt förut förts af Andersson och Svensson, hvadan ombudet yrkade, att Schéle måtte fritagas från allt ansvar, enär han saknat vetskap om förhållandet. Rätten dömde emellertid alla tre svarandena att böta hvardera 200 kr. eller tillsamman 600 kr. för dessa lustturer med passagerare ombord.

Allmänne åklagaren hade även väckt åtal mot skepparna C. A. Andersson och Anton Svensson samt grosshandlanden O. A. Schéle. Andersson och Svensson åtalades för att de utan vederbörligt tillstånd fört passagerare till Båstad, Hallands Väderö, Kullen, Mölle och flera andra ställen ombord på bogserbåtarna "Nissan" och "Halmstad" — Andersson både i år och förra året, Svensson förra året. Schéle åtalades som huvudredare för båtarna för att ha anställt Andersson och Svensson som befälhavare.

Som försvarare för de åtalade anmälde sig auditor A. Westman.

Andersson förklarade att han fört större fartyg på långturer och till Amerika samt varit befälhavare långt innan den nya sjölagen med dess strängare examensbestämmelser tillkom. I tolv år hade han fört "Nissan" utan anmärkning, och den förste huvudredaren, den numera avlidne sjömanshusombudsmannen Edv. Lundberg, hade försäkrat att inga papper behövdes för den som hade så lång tid av vana och erfarenhet som fartygsbefälhavare.

Försvaret framförde att Aron Svensson, som tidigare fört "Ran", hade lämnat intyg till dåvarande huvudredare för att få tillstånd att föra "Halmstad", men detta hade troligen försummats. Vad Schéle angick hade han, som två år tidigare övertog uppdraget att vara huvudredare, då trott att allt var i sin ordning, eftersom båda bogserbåtarna länge tidigare förts av Andersson och Svensson. Försvaret yrkade därför att Schéle skulle fritas från allt ansvar, eftersom han saknat vetskap om förhållandet.

Rätten dömde emellertid alla tre åtalade att var och en betala 200 kr eller tillsammans 600 kr för dessa lustresor med passagerare ombord.