11 december 1897

Gå ej öfver ånefter vatten! Det var en gång en svensk, som ville ha sig en riktigt bra rakknif. Och så skref han till en i London bosatt vän och bad denne köpa honom den allra bästa sorts rakknif, som fördes i engelska marknaden. Ja, bevars, han fick pr omgående sin begäran uppfyld. Och då han såg på knifven, fann han, att den var tillverkad i - Eskilstuna. England kunde ej göra maken. Det finnes nog många äfven i vårt samhälle och vår ort, som liksom den der mannen på fjerran ort anskafta, hvad de med mindre besvär och kostnad kunde erhålla vid egna knutar. Eller hur, värderade konsumerande allmänhet? Du inbillar dig, att du i någon af våra grannstäder kan till billigare pris förskaffa dig ditt behof af allehanda slags förnödenheter till in- och utvärtes bruk. Men du kanske ej besvärar dig med att taga reda på, om du ej just hemma till samma pris kan få fullt lika god vara utan att dessutom behöfva ikläda dig penningutgift för jernvägsbiljetten och tidsförlust för resan, för att nu ej tala om andra opåräknade utgifter, hvartill besöket i en främmande stad gerna vill locka. Låtom oss först se efter, huru våra egna afärsmän och näringsidkare äro i stånd att fylla våra behof, innan vi ränna åstad öfver ån efter vatten! Våra affärsmän böra också lefva. Och gå deras affärer bra, så är det nog flere än de sjelfva, som hafva godt deraf. Och de få, liksom andra, till samhället betala sina dryga kontributioner, hvarför de kunna ega rätt att hoppas på sådant understöd af samhällets medlemmar, att de måga kunna göra dessa utbetalningar "med fröjd och icke med suckan“. Hvilka kontributioner betala de grannstädernas, hufvudstadens, Malmö eller Köpenhamns affärsmän, hvilkas varor våra samhällsmedlemmar bereda afsättning, exempelvis till Engelholm eller Båstad? Bygdepatriotism är ju ett mycket ogerna hördt ord, och stundom kan detta slags patriotism vara klandervärd nog. Men i nu påpekade fall är den på sätt och vis helt enkelt en skyldighet. Och uppmuntra vi våra egna affärsmän i stället för att genast vända oss åt annat håll, så skall det snart visa sig, att om de i något fall ej skulle vara fullt sorterade, så skola de snart i sin ordning lägga sig vinn om att ställa sig på jemnhöjd med andra samhällen, hvad varor m. m. angår. Vårt påpekande här ofvan rör ju skenbarligen en bagatell, men en smula eftertanke skall snart lära, att saken tvärtom är ganska betydelsefull. Men affärsmännen få ej heller med armarne i kors stå och se på, huru kunderna springa ifrån dem och vända sıg till främlingar. De måste låta verlden veta, hvad de hafva och att de hafva det och det af den och den beskaffenheten. De ega ett språkrör till den konsumerande allmänheten, och felet är deras eget, om de ej använda sig deraf. Språkröret heter tidningen och deras meddelande derigenom till allmänheten kallas annons. Vår uppmaning är derför till de köpande: Hållen Eder i första hand till affärsmännen i eder egen ort! Och till de säljande: Annonseren!

Båstads andelsmejeri, som sistlidne vår började sin verksamhet, har haft att glädja sig åt stadig anslutning af nya leverantörer, detta hufvudsakligen beroende på dess erkändt goda skötsel. Styrelsen har derför redan sett sig nödsakad att gå i författning om byggande af ett nytt, tidsenligare och bekvämare samt större fordringar motsvarande komplex, som beräknas kunna tagas i bruk till våren. Företaget har de bästa förutsättningar, hvartill ej minst kontingenten af badgäster bidrager, skrifves till B.- P

Tegelbruk i Båstad? Till B.- P. skrifves: Ett industrielt företag, som säkerligen skulle göraen god insats i samhällets ekonomiska utveckling, är det, hvartill förslag för någon tid sedan framlagts af en initiativets man härstädes och som då en tid tycktes vinna anslutning. Vi mena förädlandet af de första klassens leror, som våra marker innehålla och som blifvit såväl kemiskt undersökta som praktiskt pröfvade. De visade sig dervid, enligt hvad det uppgifves, lemna det bästa tegel i utbyte. Vi antaga, att det arbetas för saken i tysthet och att förslaget skall komma att förverkligas.

Kustroddaren H. B. Carlberg i Båstad är förordnad till kustvakt till sjös vid Arildsläges postering inom Helsingborgs tullkammardistrikt.

Engelholm-Båstad.Den bygd, som ligger emellan och ikring dessa redan ur medeltidens skymning i hvar sin ändaaf Bjäre härad uppstigande stadssamhällen, utmärker sig på nästan alla punkter för en naturskönhet, som täflar med hvilken landsända som helst i södra Sverige och utan tvifvel öfverträffar hvarje annan inom vår skånska provins. Af åsens blåa band, af tegarnes der nedanför i olika schatteringar grönskande schackrutor, af slättens frodiga vegetation, af vikarnas glittrande spegelyta och "klitternes" mjuka linier samt sist men ej sämst af den ståtliga Rönneåns skogkrönta stränder har naturen här danat ett landskap, som väcker främlingens beundran och mången gång äfven den genuine slättbons afund. Det blefve för mycket att på en gång söka teckna all denna herrlighet i dess detaljer; vi skola för i dag nöja oss med att göra en liten historisk återblick på de begge "metropolerna" i denna sköna nejd och deras under århundraden fortgående utveckling sida vid sida. Af de källskrifter som i detta afseende stå oss till buds får man i allmänhet det intrycket att Båstad varit den förnämligare platsen. Begge ha fått sina stadsprivilegier bekräftade under Kristian den omilde i början af 1500-talet, Båstad dock först, eller 1513. Kyrkan der i spetsbågstil torde vara byggd redan på 13- eller början af 14-hundratalet, och menar Brunius, att hon tillkommit "för ett talrikare samhälle än det, hvilket nu firar sin andakt deri“. Den bär också genom sin inre och yttre struktur pregeln af storhet och majestät. Om Engelholms kyrka säges det deremot, att den vittnar om den götiska byggnadskonstens förfall i slutet af medeltiden. I allmänhet torde kyrkornas storlek och byggnadsart utgöra en temligen säker mätare på samhällets ståndpunkt i lifskraft och välmăga vid den tid då de byggdes. Ur ett jordrefsprotokoll af 1671 inhemtas, att 900 alnar från land var Båstads redd 18 alnar djup med ypperlig ankarbotten, så att der kunna stora örlogsskepp och andra farkoster ligga säkrare än både vid Halmstad och Helsingborg, hvaraf man har skäl antaga att platsen, som 1645 erhållit en del stapelstadsprivilegier, hvilka sedermera bekräftades af Carl X Gustaf, på den tiden drifvit en betydande skeppsfart. Har en gång, såsom man antager, "kyrkan legat midt i byn", måste "staden“ ha haft en betydligt större utsträckning än nu. De meddelade stadsrättigheterna tyckas dock i början ha varit de små samhällena till föga gagn. 1664 klagade Båstad och Engelholm öfver att oaktadt de belagts med "portetull" och accis samt hundrade lass ved, de dock ej hade rättighet till annat än andra bondbyar. Resolutionen på dessa klagomål lydde, att de ej kunde befrias från nämde pålagor, men tillerkändes s. k. "Fläck" = rättighet (af det tyska Flecken, ungefär motsvarande köping). Denna rättighet bestod deri att de fingo idka hökeri, handtverk, gästgifveri, krögeri och annan småhandel. Båstad fick dock afkortning på de 100 vedfamnarne, men Engelholm fick ut med dem. Under landsrätt måste begge stadsfläckarne sortera. Båstadsborna begärde 1689 att erhålla egen kämnersrätt, men denna begäran blef icke villfaren. Vid 1719 års märkliga riksdag hade Båstadsborna tänkt på en "sammanfogning" med Engelholm. De ingåfvo nemligen en underdånig anhållan, att deras samhälle gemensamt med Engelholm finge en egen rätt bestående af borgmästare och tvenne rådmän. Tillika begärde Båstad att få en särskild byfogde för att med tvenne "gode och redlige“ män förrätta skifte och uppbära skatt. Icke heller denna begäran ledde till åsyftadt resultat. Ärendet blef tid efter annan uppskjutet, byfogdefrågan fördröjdes till dess landshöfdingeembetet kunde hinna yttra sig öfver den föreslagna förenade jurisdiktionen efter att hafva "plägat correspondance“ med kommerskollegium och Göta hofrätt. Förmodligen har till sist den underdåniga anhållan blifvit afslagen eller också sådana vilkor dervid tästats, att de sökande ej ansett sig kunna derpå ingå. Man finner emellertid att redan 1729 blifvit af häradsrätten och landshöfdingen en byordning sanktionerad, enligt hvilken de kommunala angelägenheterna skulle handhafvas af en s. k. stadsörman jemte 6 stycken äldste. Denna ordning egde bestånd till dess den nuvarande kommunalförfattningen blef gällande. Ännu en gång vid början af 1840-talet hade dock Båstad inkommit med ansökan om stapelstadsrättigheter. Af hvad här omtalats synes temligen klart framgå, att man på högre ort icke förr i tiden var vidare mån om att uppfylla småplatsernas önskningar ifråga om deras kommunala behof. Har månne en lycklig förändring i detta hänseende i våra dagar inträdt? J. F-m.

Jernvägsturerfr. o. m. I Okt. 1897.Söderut. Från Båstad kl. 3.52 f. m. (Snt.), 8.58 f. m. (Blt.), *)9.30 f. m. (Gt.), 1.50 e. m. (Snt.), 4.05 e. m. (Gt.), 8.31 e. m. (Blt.). Från Grefvie kl. 4.06 f. m. (Snt.), 9.12 f. m. (Blt.). *)10.00 f. m. (Gt.), 2.07 e. m. (Snt.), 4.45 e. m. (Gt.), 8.45 e. m. (Blt.).Norrut. Från Grefrie kl. 1.10 f. m. (Snt.), 8,09 f. m. (Blt.), 9.53 f. m. (Gt.), 2.06 e. m. (Snt.), 4.47 e. m. (Blt.), 7.30 e. m. (Gt.). Från Bâstad kl. 1.26 f. m. (Snt.), 8.24 f. m. (Blt.), 10.15 f. m. (Gt.), 2.20 e. m. (Snt.), 5.06 e. m. (Blt.), *)7,58 e. m. (Gt.).*) Söckendagar.Snt. = Snälltåg, Blt. = Blandadt tåg.Gt. = Godståg.

Gå inte över ån efter vatten!

Det var en gång en svensk som ville ha sig en riktigt bra rakkniv. Och så skrev han till en i London bosatt vän och bad denne köpa honom den allra bästa sorts rakkniv som fördes på den engelska marknaden. Ja, bevars, han fick omgående sin begäran uppfylld. Och då han såg på kniven fann han att den var tillverkad i Eskilstuna. England kunde inte göra maken.

Det finns nog många även i vårt samhälle och vår ort som liksom den mannen på fjärran ort skaffar sig vad de med mindre besvär och kostnad kunde erhålla hemma.

Eller hur, värderade konsumerande allmänhet? Du inbillar dig att du i någon av våra grannstäder kan få ditt behov av allehanda slags förnödenheter till billigare pris. Men du kanske inte besvärar dig med att ta reda på om du inte just hemma till samma pris kan få lika god vara utan att dessutom behöva betala för järnvägsbiljetten och tidsförlust för resan, för att inte tala om andra opåräknade utgifter som ett besök i en främmande stad gärna lockar till.

Låt oss först se efter hur våra egna affärsmän och näringsidkare kan fylla våra behov innan vi springer över ån efter vatten! Våra affärsmän måste också leva. Och går deras affärer bra är det nog flera än de själva som har gott av det. Och de får liksom andra betala sina dryga bidrag till samhället, varför de kan ha rätt att hoppas på sådan understöd från samhällets medlemmar att de kan göra dessa utbetalningar "med glädje och inte med suckan". Vilka bidrag betalar grannstädernas, huvudstadens, Malmös eller Köpenhamns affärsmän, vars varor våra samhällsmedlemmar bereder avsättning för, exempelvis till Engelholm eller Båstad?

Bygdepatriotism är ju ett mycket ogärna hörd ord och stundom kan denna sorts patriotism vara klandervärd nog. Men i nu påpekat fall är den på sätt och vis helt enkelt en skyldighet.

Och uppmuntrar vi våra egna affärsmän i stället för att genast vända oss åt annat håll ska det snart visa sig att om de i något fall inte skulle vara fullt sorterade ska de snart i sin ordning lägga sig vinn om att ställa sig på jämnhöjd med andra samhällen vad varor med mera angår.

Vårt påpekande här ovan rör ju skenbarligen en bagatell men en smula eftertanke ska snart lära att saken tvärtom är ganska betydelsefull.

Men affärsmännen får inte heller med armarna i kors stå och se på hur kunderna springer från dem och vänder sig till främlingar. De måste låta världen veta vad de har och att de har det och det av den och den beskaffenheten. De äger ett språkrör till den konsumerande allmänheten och felet är deras eget om de inte använder sig av det. Språkröret heter tidningen och deras meddelande genom den till allmänheten kallas annons.

Vår uppmaning är därför till de köpande: Håll er i första hand till affärsmännen i er egen ort! Och till de säljande: Annonsera!

Båstads andelsmejeri som senaste vår började sin verksamhet har haft att glädja sig över stadig anslutning av nya leverantörer, detta huvudsakligen beroende på dess erkänt goda skötsel. Styrelsen har därför redan sett sig nödsakad att gå i författning om byggande av ett nytt, tidsenligt och bekvämare samt större fordringar motsvarande komplex som beräknas kunna tas i bruk till våren. Företaget har de bästa förutsättningar vartill inte minst kontingenten av badgäster bidrager, skrivs till B.- P

Tegelbruk i Båstad? Till B.- P. skrivs: Ett industriellt företag som säkerligen skulle göra en god insats i samhällets ekonomiska utveckling är det till vilket förslag för någon tid sedan framlagts av en initiativets man här och som då för en tid tycktes vinna anslutning. Vi menar förädlingen av de första klassens lera som våra marker innehålla och som varit såväl kemiskt undersökt som praktiskt prövat. De visade sig därvid enligt vad det uppges lämna det bästa tegel i utbyte. Vi antar att det arbetas för saken i tysthet och att förslaget ska komma att förverkligas.

Kuströddaren H. B. Carlberg i Båstad är förordnad till kustvakt till sjös vid Arildsläges postering inom Helsingborgs tullkammardistrikt.

Engelholm–Båstad.

Den bygd som ligger mellan och omkring dessa redan från medeltidens början i vardera ändan av Bjäre härad uppstigande stadssamhällen utmärker sig på nästan alla punkter för en naturskönhet som tävlar med vilken landsända som helst i södra Sverige och utan tvivel överträffar varje annan inom vår skånska provins. Av åsens blåa band av tegarnas därnedan i olika nyanser grönskande schackrutor av slättens frodiga vegetation av vikarnas glittrande spegelbild och "klitternas" mjuka linjer samt sist men inte minst av den ståtliga Rönneåns skogsbekrönade stränder har naturen här danat ett landskap som väcker främlingens beundran och många gånger även den genuin slättbons avund. Det blev för mycket att på en gång söka teckna all denna härlig [...]

Av de källskrifter som finns att tillgå får man i allmänhet intrycket att Båstad varit den förnämligare platsen. Båda har fått sina stadsprivilegier bekräftade under Kristian den omilde i början av 1500-talet, Båstad dock först, år 1513. Kyrkan där i spetsbågstil torde vara byggd redan på 1300-talet eller början av 1400-talet, och Brunius menar att den tillkommit "för ett talrikare samhälle än det som nu firar sin andakt där". Den bär också genom sin inre och yttre struktur präg av storhet och majestät. Om Engelholms kyrka sägs det däremot att den vittnar om den gotiska byggnadskonstens förfall i slutet av medeltiden. I allmänhet torde kyrkorna storlek och byggnadsart utgöra en ganska säker mätare på samhällets ståndpunkt i livskraft och välmåga vid den tid då de byggdes.

Ur ett jordrefsprotokoll från 1671 framgår att 900 alnar från land var Båstads redd 18 alnar djup med utmärkt ankarbotten, så att där kunde stora örlogsskepp och andra fartyg ligga säkrare än både vid Halmstad och Helsingborg. Därför har man skäl att antaga att platsen, som 1645 erhållit vissa stapelstadsprivilegier som senare bekräftades av Karl X Gustaf, på den tiden drev betydande skeppsfart. Har en gång, som man antar, "kyrkan legat mitt i byn", måste "staden" ha haft en betydligt större omfattning än nu.

De meddelade stadsrättigheterna tycks dock i början ha varit de små samhällena till liten nytta. 1664 klagade Båstad och Engelholm över att trots att de belades med "portetull" och accis samt hundra lass ved, hade de dock inte rättighet till annat än andra bondbyar. Resolutionen på dessa klagomål löd att de inte kunde befrias från nämnda pålagor, men tillerkändes så kallad "Fläck" = rättighet (från tyska Flecken, ungefär motsvarande köping). Denna rättighet bestod däri att de fick idka handel, hantverk, gästgifveri, krögeri och annan småhandel. Båstad fick dock förkortning på de hundra vedfamnen, men Engelholm fick behålla dem. Under landsrätt måste båda städernas fläckar sorteras. Båstadborna begärde 1689 att erhålla egen kämnersrätt, men denna begäran bifölls inte.

Vid 1719 års märkliga riksdag hade Båstadborna tänkt på en "sammanfogning" med Engelholm. De inlämnade nämligen en underdånig ansökan att deras samhälle gemensamt med Engelholm fick en egen rätt bestående av borgmästare och två rådmän. Samtidigt begärde Båstad att få en särskild byfogde för att tillsammans med två "gode och redlige" män förrätta skifte och uppbära skatt. Inte heller denna begäran ledde till önskat resultat. Ärendet uppskjöts från gång till gång, byfogdefrågan dröjdes tills landshöfdingembetet kunde hinna yttra sig över den föreslagna förena jurisdiktionen efter att ha "ägnat korrespondens" med kommerskollegium och Göta hofrätt. Förmodligen blev till sist den underdåniga ansökan avslagen eller också ställdes sådana vilkor därmed att de sökande inte ansåg sig kunna acceptera dem. Man finner emellertid att redan 1729 av häradsrätten och landshöfdingen en byordning sanktionerades, enligt vilken de kommunala angelägenheterna skulle handhas av en så kallad stadsörman tillsammans med 6 äldste. Denna ordning behöll giltighet tills den nuvarande kommunalförfattningen blev gällande. Ännu en gång vid början av 1840-talet hade dock Båstad inkommit med ansökan om stapelstadsrättigheter.

Av vad här omtalats framgår ganska klart att man på högre ort inte tidigare var särskilt benägen att uppfylla småplatsernas önskningar vad gäller deras kommunala behov. Har möjligen en lycklig förändring i detta hänseende inträtt i våra dagar? J. F-m.

Järnvägsturer från och med 1 oktober 1897.

Söderut. Från Båstad kl. 3.52 f. m. (Snt.), 8.58 f. m. (Blt.), *)9.30 f. m. (Gt.), 1.50 e. m. (Snt.), 4.05 e. m. (Gt.), 8.31 e. m. (Blt.). Från Grefvie kl. 4.06 f. m. (Snt.), 9.12 f. m. (Blt.). *)10.00 f. m. (Gt.), 2.07 e. m. (Snt.), 4.45 e. m. (Gt.), 8.45 e. m. (Blt.).

Norrut. Från Grefrie kl. 1.10 f. m. (Snt.), 8.09 f. m. (Blt.), 9.53 f. m. (Gt.), 2.06 e. m. (Snt.), 4.47 e. m. (Blt.), 7.30 e. m. (Gt.). Från Båstad kl. 1.26 f. m. (Snt.), 8.24 f. m. (Blt.), 10.15 f. m. (Gt.), 2.20 e. m. (Snt.), 5.06 e. m. (Blt.), *)7.58 e. m. (Gt.).

*) Söckendagar. Snt. = Snälltåg, Blt. = Blandadt tåg. Gt. = Godståg.