ENGELHOLMS TIDNING
28 december 1897
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Båstad. Aftonsång hölls julafton i Båstads kyrka, som var rikt upplyst. Två stora med en mängd brinnande ljus försedda granar framme vid altarskranket samt välklingande sång från orgelläktaren af en blandad kör förhöjde högtidligheten, meddelas Eng. Tidning.
Fisket skulle ännu en gång kunna bli en icke obetydlig näringsgren för Båstad, om den under året från nordhalland inflyttade fiskaren Bomans exempel mera allmänt följdes. Han har nämligen, mot platsens gamla fiskares bruk att lägga ut deras redskap till dräkt nära stranden, begifvit sig – i synnerhet sedan två hans hurtiga söner på senhösten hemkommit från farten med handelsfartyg - några mil till sjös i odäckad båt och dervid kunnat uppbringa fångsten af ända till 250 kg. eller mer. På så sätt gör sig fiskaren icke blott sjelf en fördel, utan han ger äfven affärsrörelsen i samhället ett handtag, skrifves till Eng. Tidning.
Bref från Båstad.(Till Eng. Tidning,) Så länge icke riksdagen antagit den der en gång väckta motionen om rätt till boktryckeriers anläggning äfven i köpingar, kan ju icke heller Båstad få sin egen tidning i egentlig bemärkelse, och så länge kan det ju derför vara godt att ha en afdelning till förfogande i Eng. Tidning. Men när den dag en gång kommer att äfven i Båstad får tryckas tidning - ja, hur då vårt värda samhälle blir omskrifvit vill icke under tecknad svara för. Till dess vill jag söka bidraga till att hvad godt och prisvärdt, som händer inom samhället, genom denna tidning kommer till allmänhetens kännedom. Framför allt skall jag undvika att trampa någon på liktornarne, hvilket slag af knölar dock torde vara mindre allmänna i köpingen, tack vare ett utmärkt liktornsmedel, som säljes hos . . . men inte behöfver jag här skrifva någon reklam för vare sig den ene eller andre af köpingens affärsmän. De komma nog att i annonsafdelningen visa hvad de föra på lager. Men, det var sant, jag bor väl vara så god lokalpatriot, att jag icke glömmer bort att vi här på platsen ha en press, som arbetar allt hvad tygen hålla. Det är visserligen endast en liten accidenspress, men får dock ej förbigås då man talar om samhällets förtjenster. På tal om förtjenster, hoppas jag att redaktören icke stryker alltför mycket af detta mitt första kåseriförsök, ty det är hvarken för att få se mitt opus i tryck ej heller för någons beröm eller klander, jag skrifver detta, utan bara för förtjenstens skull, och det är ju den man skall lefva af. Berömmet aktar man sig i Båstad att strö ut i onödan, och klandret förekommer endast i den s. k. otryckta tidningen, som har finnes spridd å kontoren och inom familjerna i »stan». Mina meddelanden vill jag emellertid icke bygga på samma grund som det bekanta vittnesmålet: »Ingenting har jag hört och ingenting har jag sett, men saken är tydlig och klar», utan på verkliga förhållanden. Jag kan nu ej underlåta att bedja redaktören taga nytta af mig, medan han kan, ty man umgås här med planer att välja in mig i någon eller några af samhällets mera betydande inrättningar. Och sen man kommit dit hör det ju till god ton att ingenting yttra, och då har man tydligen intet att meddela bladet. Se, man är har på platsen så fördomsfri att man tillgodogör sig förmågorna utan både parti- och slägthänsyn. Min »framståendehet» bör väl icke rätt gerna kunna bestridas. Att jag hittiils blifvit förbigången anser jag likväl icke alls upprörande med erkännande af att äfven andra förmågor böra släppas fram. Nästa gång skall jag inte tala så mycket om mig sjelf utan om någonting annat trefligt. Aling
Aftonsång hölls julafton i Båstads kyrka, som var rikt upplyst. Två stora granar försedda med en mängd brinnande ljus stod framme vid altarskranket, och välklingande sång från orgelläktaren av en blandad kör förhöjde högtidligheten, meddelar Eng. Tidning.
Fisket skulle kunna bli en betydande näringsgren för Båstad om fiskaren Bomans exempel, som inflyttade från Nordhalland under året, följdes mer allmänt. Han har nämligen, till skillnad från platsens gamla fiskares sed att lägga ut sitt redskap till tork nära stranden, begett sig – särskilt sedan två av hans raska söner på senhösten hemkommit från farten med handelsfartyg – några mil till sjös i en öppen båt och kunnat få upp en fångst av upp till 250 kg eller mer. På det sättet gagnar fiskaren inte bara sig själv utan ger även näringslivet i samhället ett uppsving, skrivs till Eng. Tidning.
Brev från Båstad.
(Till Eng. Tidning.)
Så länge riksdagen inte har antagit den motion om rätt till tryckeriinrättningar även i köpingar som väcktes där en gång, kan ju inte heller Båstad få sin egen tidning i riktigt bemärkelse, och därför är det bra att ha en avdelning tillgänglig i Eng. Tidning.
Men när den dagen kommer att även i Båstad får tryckas tidning – ja, hur vårt värderade samhälle då blir omskrivet, vill inte undertecknad säga till om.
Till dess vill jag försöka bidra till att vad gott och prisvärt som händer inom samhället kommer till allmänhetens kännedom genom denna tidning. Framför allt ska jag undvika att såra någon, vilket slag av sårbarheter dock torde vara mindre allmänna i köpingen, tack vare ett utmärkt [otydligt: läkemedelsordet], som säljes hos . . . men jag behöver ju inte här skriva någon reklam för vare sig den ena eller andra av köpingens affärsmän. De kommer väl att i annonsavdelningen visa vad de för på lager.
Men visst bör jag vara så god lokalpatriot att jag inte glömmer bort att vi här på platsen har en press som arbetar så mycket den orkar. Det är visserligen bara en liten accidens-press, men får dock inte förbigås när man talar om samhällets förtjänster. Apropos förtjänster hoppas jag att redaktören inte stryker alltför mycket av detta mitt första försök till kåseri, för det är varken för att få se mitt verk i tryck eller för någons beröm eller kritik som jag skriver detta, utan bara för förtjänstens skull – och det är ju det man ska leva av.
Beröm brukar man vara försiktig med i Båstad, och kritik förekommer bara i den så kallade otrycka tidningen, som finns utspridd på kontoren och inom familjerna i "stan".
Mina meddelanden vill jag dock inte bygga på samma grund som det bekanta vittnesmålet: "Ingenting har jag hört och ingenting har jag sett, men saken är tydlig och klar", utan på verkliga förhållanden.
Jag kan nu inte underlåta att be redaktören använda sig av mig medan han kan, för man har här planer på att välja in mig i någon eller några av samhällets större inrättningar. Och när man väl är där hörs det till god ton att inte säga något, och då har man ju uppenbart ingenting att meddela bladet. Man är här på platsen så fördomsfri att man tillgodogör sig förmågorna utan både partido- och släkthänsyn. Min "framstående" förmåga bör väl inte riktigt kunna bestridas. Att jag hittills har förbigåtts anser jag dock inte upprörande, med erkännande av att även andra förmågor bör släppas fram.
Nästa gång ska jag inte tala så mycket om mig själv utan om något annat trevligt.
Aling
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
