ENGELHOLMS TIDNING

28 december 1897

ENGELHOLMS TIDNING – 28 december 1897 ENGELHOLMS TIDNING – 28 december 1897 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Båstad. Aftonsång hölls julafton i Båstads kyrka, som var rikt upplyst. Två stora med en mängd brinnande ljus försedda granar framme vid altarskranket samt välklingande sång från orgelläktaren af en blandad kör förhöjde högtidligheten, meddelas Eng. Tidning.

Fisket skulle ännu en gång kunna bli en icke obetydlig näringsgren för Båstad, om den under året från nordhalland inflyttade fiskaren Bomans exempel mera allmänt följdes. Han har nämligen, mot platsens gamla fiskares bruk att lägga ut deras redskap till dräkt nära stranden, begifvit sig – i synnerhet sedan två hans hurtiga söner på senhösten hemkommit från farten med handelsfartyg - några mil till sjös i odäckad båt och dervid kunnat uppbringa fångsten af ända till 250 kg. eller mer. På så sätt gör sig fiskaren icke blott sjelf en fördel, utan han ger äfven affärsrörelsen i samhället ett handtag, skrifves till Eng. Tidning.

Bref från Båstad.(Till Eng. Tidning,) Så länge icke riksdagen antagit den der en gång väckta motionen om rätt till boktryckeriers anläggning äfven i köpingar, kan ju icke heller Båstad få sin egen tidning i egentlig bemärkelse, och så länge kan det ju derför vara godt att ha en afdelning till förfogande i Eng. Tidning. Men när den dag en gång kommer att äfven i Båstad får tryckas tidning - ja, hur då vårt värda samhälle blir omskrifvit vill icke under tecknad svara för. Till dess vill jag söka bidraga till att hvad godt och prisvärdt, som händer inom samhället, genom denna tidning kommer till allmänhetens kännedom. Framför allt skall jag undvika att trampa någon på liktornarne, hvilket slag af knölar dock torde vara mindre allmänna i köpingen, tack vare ett utmärkt liktornsmedel, som säljes hos . . . men inte behöfver jag här skrifva någon reklam för vare sig den ene eller andre af köpingens affärsmän. De komma nog att i annonsafdelningen visa hvad de föra på lager. Men, det var sant, jag bor väl vara så god lokalpatriot, att jag icke glömmer bort att vi här på platsen ha en press, som arbetar allt hvad tygen hålla. Det är visserligen endast en liten accidenspress, men får dock ej förbigås då man talar om samhällets förtjenster. På tal om förtjenster, hoppas jag att redaktören icke stryker alltför mycket af detta mitt första kåseriförsök, ty det är hvarken för att få se mitt opus i tryck ej heller för någons beröm eller klander, jag skrifver detta, utan bara för förtjenstens skull, och det är ju den man skall lefva af. Berömmet aktar man sig i Båstad att strö ut i onödan, och klandret förekommer endast i den s. k. otryckta tidningen, som har finnes spridd å kontoren och inom familjerna i »stan». Mina meddelanden vill jag emellertid icke bygga på samma grund som det bekanta vittnesmålet: »Ingenting har jag hört och ingenting har jag sett, men saken är tydlig och klar», utan på verkliga förhållanden. Jag kan nu ej underlåta att bedja redaktören taga nytta af mig, medan han kan, ty man umgås här med planer att välja in mig i någon eller några af samhällets mera betydande inrättningar. Och sen man kommit dit hör det ju till god ton att ingenting yttra, och då har man tydligen intet att meddela bladet. Se, man är har på platsen så fördomsfri att man tillgodogör sig förmågorna utan både parti- och slägthänsyn. Min »framståendehet» bör väl icke rätt gerna kunna bestridas. Att jag hittiils blifvit förbigången anser jag likväl icke alls upprörande med erkännande af att äfven andra förmågor böra släppas fram. Nästa gång skall jag inte tala så mycket om mig sjelf utan om någonting annat trefligt. Aling

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI