23 mars 1898

Smånytt från Båstad.(Bref till Malmö-Tidningen.) Det är inte ofta vår lilla köping låter tala om sig nu för tiden. Annat var det förr i verlden då Båstad stoltserade med två borgmästare och dref en vidsträckt handel med Norge, Tysklandoch England. Det enda minnet, som finnes qvar från dessa merkantila storhetsdagar är kyrkan,hvars ålderdomliga pregel och vidsträckt tilltagna yta för minnet tillbaka till konung Hans' tid, då tre marknader årligen höllos här på initiativ af hanseaterna och samhället kunde mäta sig med»perlan vid sundet». Jaha, det var då det. Glansen kröp snart i skrinet och det gick så långt att hela staden under Carl XI:s regemente existerade på nåder, då alla fastighetsbrefven blifvit förstörda under kriget. Och så blef Båstad »fläck» och slutligen 1858 köping. Nå, man får vara nöjd, sa Mothauder och den lilla idoga befolkningen här innerst i Laholmsbugten är också verkligen belåten, i stort sedt förstås, ty nog finns det missnöje här med som öfverallt annorstädes. Då Vestkustbanan kom till, exempelvis. Båstad behöfde kommunikationer till lands, sedan sjöfarten afstannat. Alla möjligheter för uppblomstring tänkte man sig, bara samfärdsmedlen blefvo bättre, så att främlingen kunde få öga på köpingen och dess invånare å sin sida lättare knyta affärsförbindelser med andra orter. Och jernvägen blef verklighet - men olyckligtvis förlades stationen en halftimmes väg från samhället. Man kan nog från banan se Båstad, men svårigheten att praktisera sig dit afskräcker många från ett besök. Detta oaktadt har platsen på de senare åren blifvit allt mer och mer besökt om somrarne hvartill de härliga strandbaden i främsta rummet bidragit. Också låta invånarne icke detta tillfälle till förtjenst gå sig ur händerna, utan hyra ut allt som uthyras kan och packa i stället sjelfva ihop sig hur som helst. Med komforten inomhus är det derför ibland si och så, men de besökande vid en badort komma ju inte för att lefva innelif och utanför dörren ha de en natur som mer än väl ersätter bostadens möjliga brister - vestkusten i klart blått tonande himmel öfver en vid vik med Hallands väna land derborta i fonden och åsens långa gröna rygg skjutande upp i söder. Man blir så förnöjsamt stämd i en dylik omgifning, tycka badgästerna och så vända de gerna tillbaka år efter år. Detta är om sommaren, men om vintern - ja, då är det onekligen ganska ödsligt i Båstad. I andra småsamhällen, som så hafva kan, är det omtyckt sed att vallfärda till tågen för att titta på de resande, men här är vägen lite för lång och oftast lite för otrafikabel för fotgängare, så att man i allmänhet får hålla sig vackert hemma och sköta sin näring, hvilken är densamma nu som då »fläcks»-rättigheterna en gång i tiden stadfästades eller »hökeri, handtverk, gästgifveri, krögeri och annan handel», hvartill kan läggas fiske. Att emellertid platsen ej har ett så obetydligt affärslif som man skulle förmoda framgår af att der finnes icke mindre än två penninginrättningar, Båstads folkbank och Båstads sparbank, hvilka båda i den gångna veckan haft sina årsstämmor, folkbanken i onsdags och sparbanken i tredags.Den förra hade att uppvisa en nettovinst för det gångna året af inemot 4,000 kr. och den senaresegen fond utgjorde vid 1897 års slut något öfver 42,000 kr. Att de två bankerna kunna existeraunder så jämförelsevis goda förhållanden beror till stor del på att den betydande och förmögna Vestra Karups socken understöder deras sträfvanden. Äfven i de närmast liggande delarne af Halland anlitar man gerna penningeverken i Båstad. Xyz.

Smånytt från Båstad. (Brev till Malmö-Tidningen.)

Det är inte ofta vår lilla köping låter tala om sig nuförtiden. Annorlunda var det förr i världen då Båstad stoltserade med två borgmästare och drev en vidsträckt handel med Norge, Tyskland och England. Det enda minnet som finns kvar från dessa handelsstorhetsdagar är kyrkan, vars ålderdomliga karaktär och vidsträckt tilltagen yta för minnet tillbaka till kung Hans' tid, då tre marknader årligen hölls här på initiativ av hanseaterna och samhället kunde mäta sig med "perlan vid sundet". Ja, det var då det. Glansen kröp snart i skrinet och det gick så långt att hela staden under Karl XI:s regemente existerade på nåder, då alla fastighetsbreve blev förstörda under kriget. Och så blev Båstad "flack" och slutligen 1858 köping.

Nå, man får vara nöjd, sa Mothauder och den lilla idoga befolkningen här innerst i Laholmsbukten är också verkligen belåten, i stort sett förstås, ty nog finns det missnöje här som överallt annorstädes.

Då Vestkustbanan kom till, exempelvis. Båstad behövde kommunikationer till lands, sedan sjöfarten avstannat. Alla möjligheter för uppblomstring tänkte man sig, bara samfärdsmedlen blev bättre, så att främlingen kunde få öga på köpingen och dess invånare å sin sida lättare knyta affärsförbindelser med andra orter. Och järnvägen blev verklighet - men olyckligtvis förlagdes stationen en halvtimmes väg från samhället. Man kan nog från banan se Båstad, men svårigheten att ta sig dit avskräcker många från ett besök.

Detta oaktat har platsen på de senare åren blivit allt mer och mer besökt om somrarna, vartill de härliga strandbaden i främsta rummet bidragit. Också låta invånarna inte detta tillfälle till förtjänst gå sig ur händerna, utan hyr ut allt som hyrs kan och packar i stället själva ihop sig hur som helst. Med komforten inomhus är det därför ibland si och så, men de besökande vid en badort komma ju inte för att leva innelif och utanför dörren ha de en natur som mer än väl ersätter bostaden möjliga brister - västkusten i klart blått tonande himmel över en vid vik med Hallands väna land därbörta i fonden och åsens långa gröna rygg skjutande upp i söder. Man blir så förnöjsamt stämd i en sådan omgivning, tycka badgästerna och så vänder de gärna tillbaka år efter år.

Detta är om sommaren, men om vintern - ja, då är det onekligen ganska ödsligt i Båstad. I andra småsamhällen, som så ha kan, är det omtyckt sed att vandra till tågen för att titta på de resande, men här är vägen lite för lång och oftast lite för otraficerbar för fotgängare, så att man i allmänhet får hålla sig vackert hemma och sköta sin näring, vilken är densamma nu som då "flacks"-rättigheterna en gång i tiden stadfästades eller "höckeri, handtverk, gästgiveri, krögeri och annan handel", vartill kan läggas fiske.

Att emellertid platsen ej har ett så obetydligt affärsliv som man skulle förmoda framgår av att där finns inte mindre än två penninginrättningar, Båstads folkbank och Båstads sparbank, vilka båda i den gångna veckan haft sina årsstämmor, folkbanken i onsdags och sparbanken i tisdags.

Den förra hade att uppvisa en nettovinst för det gångna året av närmare 4 000 kr. och den senares egen fond utgjorde vid 1897 års slut något över 42 000 kr. Att de två bankerna kunna existera under så jämförelsevis goda förhållanden beror till stor del på att den betydande och förmögna Vestra Karups socken understöder deras strävan. Även i de närmast liggande delarna av Halland anlitar man gärna penninginstituten i Båstad.

Xyz.