ENGELHOLMS TIDNING
28 juli 1898
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
En konsert gifves om söndag i hotellträdgården i Båstad af manskören Kedjan från Halmstad, hvilken är 20 man stark och står under ledning af musikdirektor Mellander. Enligt det oss företedda programmet kommer konserten att bjuda på sådana populära och alltid gerna hörda nummer som "Sverige" af Alström, "Sången" af Spohr, "Till österland", "Hvem är som ej vår broder mins" samt några gamla folkdanser och folkvisor m. m. Programmet jemte ett tiotal andra sånger ha varit under repetition sedan Februari månad. Vi hänvisa i öfrigt till annonsen i dagens nummer.
Bref från Båstad.Till Eng. Tidning.) Skada att icke konstnärparet Banner och fröken Limar hade större besök vid deras konsert i Båstad i lördags än mellan 40 och 50 personer. Men badgästerna, som nog till större delen äro från städerna, ha väl under vinter-säsongen nog af konstnjutningar, hvadan i deras program för rekreation under sommarvistelsen ej torde ingå sådana. Emellertid förde hr Banner, såvidt vi förstå, baneret högt som violinvirtuos, och fröken Limar visade sig ha en smidig, hög sopran eller som "Sigurd" brukar kalla det -? I söndags gick den s. k. hallingasönda'n af stapeln med extratåg mellan Halmstad och Båstad, halländingarna till ära. Oaktadt det regniga och kalla vädret hade likväl mycket folk samlats, och stark frekvens rådde vid nöjesanordningarna. Sådana voro karusell, skjutbana och lottkastning samt två konkurrerande dansbanor, Pershögsbanan och hotellets nybyggda sal. Som vanligt ha ungdomarna i rasåldern mellan 15 och 25 år svårt att hålla sig i skinnet, då ölet är inne; hvarför två på grund af fylleri och knifskärning samt en för tilldelandet af en "sinkadus" åt värden å ena restauranten fingo logi i "hotellet" på Lyckebackan. Liksom så mycket annat har hallingasönda'n sin egen historia, hvilken, såsom vi i söndags förmärkte, uppfattas helt olika. Väl har från en längre tid tillbaka en del sydhalländingar efter fullbordad höskörd brukat komma till Båstad någon söndag. Men först omkring år 1887, då Ludvig Schweitz (en bror till nuvarande hotellvärden i Båstad), som under sin tid innehade både badanstalten och båda restaurationerna, genom sin affärsblick inom branschen fastslog den fjerde söndagen i Juli som halländingarnas dag, ha dessa kommit imera samlad trupp, dess hellre som han icke sparade på anordningar af verkliga folknöjen såsom kapplöpning i säck klättring i såpad stång o. d. --g.
Brev från Båstad. Till Eng. Tidning.) Skada att konstnärparet Banner och fröken Limar inte hade större besök vid deras konsert i Båstad i lördags än mellan 40 och 50 personer. Men badgästerna, som nog till större delen är från städerna, ha väl under vintersäsongen nog av konstnjutningar, varför i deras program för rekreation under sommarvistelsen väl inte torde ingå sådana. Emellertid förde herr Banner, såvitt vi förstår, baneret högt som violinvirtuos, och fröken Limar visade sig ha en smidig, hög sopran eller som "Sigurd" brukar kalla det -? I söndags gick den s. k. hallingasöndagen av stapeln med extratåg mellan Halmstad och Båstad, halländingarna till ära. Oaktat det regniga och kalla vädret hade likväl mycket folk samlats, och stark frekvens rådde vid nöjesanordningarna. Sådana voro karusell, skjutbana och lottkastning samt två konkurrerande dansbanor, Pershögsbanan och hotellets nybyggda sal. Som vanligt ha ungdomarna i åldern mellan 15 och 25 år svårt att hålla sig i skinnet då ölet är inne; varför två på grund av fylleri och knifskärning samt en för tilldelandet av en "sinkadus" åt värden på ena restaurangen fingo logi i "hotellet" på Lyckebackan. Liksom så mycket annat har hallingasöndagen sin egen historia, vilken, såsom vi i söndags förmärkte, uppfattas helt olika. Väl har från en längre tid tillbaka en del sydhalländingar efter fullbordad höskön brukat komma till Båstad någon söndag. Men först omkring år 1887, då Ludvig Schweitz (en broder till nuvarande hotellvärden i Båstad), som under sin tid innehade både badanstalten och båda restaurationerna, genom sin affärsblick inom branschen fastslog den fjärde söndagen i juli som halländingarnas dag, ha dessa kommit i mera samlad trupp, dess hellre som han inte sparade på anordningar av verkliga folknöjen såsom kapplöpning i säck klättring i såpad stång o. d. --g.
