10 september 1898

DansåPERSHÖG, Båstad,Söndagen den 11 Sept.fr. kl. 5 e. m.OBS .! Troligen sista söndagen.

Elementarskolan för flickor i Engelholm företager i dag en utfärd till Båstad, hvarideltager cirka 125 personer.

Badgästernas antal i Båstad har varit officielt denna sommar 862, deraf 589 första klassens inskrifne. I sjelfva verket har antalet resande, som vistats kortare tid än en vecka varit långtstörre. Då man tager i beräkning det dåliga vädret, är det ett storartadt uppsving den lilla badorten gjort. Att resandeströmmen varit stor denna sommar bevisas bäst deraf att under juli månad öfver tretusen resande passerade genom Båstads jernvägsstation, besökande Båstad för längre eller kortare tid.

Engelholm-Båstad.Ett färskt reseminne. Mellan de begge ändpunkterna af Bjärebygden på vår skånska vestkust är ju ständigt samfärdseln ganska stor, men i torsdags var den större an eljest i hvardagslag, ty då styrde hela allmänna läroverkets i Engelholm studerande ungdom med samtlige sina lärare kosan till "Vestkustens vackraste banstation" och dito badort, för att der tillbringa några angenäma timmar. Det såg så lifligt och lockande ut, när den muntra skaran under sin skicklige, humane och derför också hjertligt afhållne gymnastiklärares hr Engdahls anförande stannade på den öppna perrongen och inkvarterades i sin särskilda vagn. Det var också icke blott en skara, åtminstone ej i den vanliga friskarebemärkelsen han anförde; det var en trupp, som tågade ut på fältmanöver under frihetens banér och den sansade ordningens egid. Skolan reste också på truppbiljett; de som fyllt sina tolf år åtnjöto den militära hedern att få betala som för gamla soldater och de inför kungliga jernvägen minderårige sluppo ifrån nöjet med 40 öre. Man drogs naturligtvis omotståndligt med af den glada synen och satte sig på som man gick och stod, synnerligast som äfven andra lockande anledningar förelågo. Bland de viktigaste faktorerna i en dylik sommarutflykts behag räknar man ju med rätta vackert väder, godt sällskap och ett ställe, der man kan äta godt utan att behöfva hissna, då portemonnäen skall tagas fram. Och när man som i torsdags i rikligaste mått var bjuden på ett strålande sol- och sommarväder och trefligt ressällskap, blef den egentliga omsorger den att höra efter hvar man borde intaga sin middag. Men den omsorgen kunde man spara sig, ty hvar man på gator och torg mötte en inföding eller badgäst, hann denne knappt att säga "god dag" innan han utbrast: "Ni ska' naturligtvis äta middag på hotellet" och en sannskyldig finsmakare tillade med verklig entusiasm: "ty det är det bästa matstället på hela vestkusten“. Lyckliga Båstad, tänkte vi, som inom sin väna krets innesluter så många afundsvärda herrligheter, stationen, badanstalten och spisanstalten, oförlikneliga hvar i sitt slag! Det var klart som den klara dagen, att vi styrde kosan till - Schweitz, som säkert skulle ha tillmötesgått vår lifliga önskan att få njuta gudsgåfvorna i schweitzeromgifningen i fjelldalen, om för tillfället stått till förfogande det lilla antal Schweitzare, som härtill var erforderligt. I stället fingo vi emellertid sitta i den nya rymliga och trefliga matsalen, som i år blifvit inredd i det nya piffiga tillbygget, hvilket i förening med det bättre möblerade än dekorerade "schweitzeriet" hedrar värden och hotellkonsortiet. Serveringen var också heder värd, ja man kan nästan säga mönstergill, oaktadt den på grund af säsongens nära slut skedde a la carte. Derefter upp till Pershög för att titta på pojkarne och på den charmanta utsigten åt Hallandssidan, som mycket liknar Kullelandet från "Skelderviken", kanske ett strå hvassare - jag menar nu egentligen mjukare, hvilket jag tror en målare skall vitsorda. Här intogs af det samlade, vid middagen i två enhetliga grupper delade sällskapet, den doftande moccadrycken. Avec'en föll naturligtvis af sig sjelf, hvilket kaffet visserligen icke gjorde, ty så svagt var det ändå inte. Dagen var glad, säkert icke minst för skolpiltarne, vare sig de nu sprungo kring springvattnet eller sjöngo fosterländska sånger kring pianot eller badade (somliga ett par gånger) eller lekte under sin presterlige lekmans ledning. En liten parvels opåräknade sammanstötning med en närgången bank botades lätt medelst apotekare Kulls skickliga manipulation och förträffliga häftplåster. Och så en timma före tågets afgång (ty Båstad har tagit stort afstånd från sin station) ställdes "truppen" upp, uppropades, utbragte efter rektor Helgessons kommando ett kraftigt lefverop för Båstad och Pershög och tågade i god ordning till sin vagn, för att med kontinentalfart anträda hemresan. Den vackra köpingens invånare hade under hela dagen med en viss uppmärksamhet följt den unga truppens rörelser och en stor del af hvad Båstad eger bäst af ungdomlig fägring och behag var på benen till och med ända ute vid stationen i afskedets stund. Der saknades ej heller Båstadsbornas gemytlige och älskvärde kyrkoherde (som de snart skola mista) och deras urbane postmästare (som de hoppas få behålla), hvilka vi förut på dagen besökt i deras gästvänliga hem. Allt bidrog, som sagdt, att göra denna utflykt till en af de allra angenämaste. Måtte flickorna få det lika trefligt på sin utfärd i dag till samma plats önskar J. F-m.

Dans å PERSHÖG, Båstad, Söndagen den 11 sept. fr. kl. 5 e.m. OBS.! Troligen sista söndagen.

Elementarskolan för flickor i Engelholm företager idag en utfärd till Båstad, vari deltager cirka 125 personer.

Badgästernas antal i Båstad har varit officiellt denna sommar 862, därav 589 första klassens inskrivna. I själva verket har antalet resande, som vistats kortare tid än en vecka varit långt större. Då man tar i beräkning det dåliga vädret, är det ett storartadt uppsving den lilla badorten gjort. Att resandeströmmen varit stor denna sommar bevisas bäst därav att under juli månad över tretusen resande passerade genom Båstads järnvägsstation, besökande Båstad för längre eller kortare tid.

Engelholm-Båstad. Ett färskt reseminne.

Mellan de båda ändpunkterna av Bjärebygden på vår skånska västkust är ju ständigt samfärdseln ganska stor, men i torsdags var den större än eljest i vardagslag, ty då styrde hela allmänna läroverkets i Engelholm studerande ungdom med samtliga sina lärare kosan till "Vestkustens vackraste banstation" och dito badort, för att där tillbringa några angenäma timmar. Det såg så livligt och lockande ut, när den muntra skaran under sin skicklige, humane och därför också hjärtligt avhållne gymnastiklärares herr Engdahls anförande stannade på den öppna perrongen och inkvarterades i sin särskilda vagn. Det var också inte blott en skara, åtminstone inte i den vanliga friskarebemärkelsen han anförde; det var en trupp, som tågade ut på fältmanöver under frihetens banér och den sansade ordningens egid. Skolan reste också på truppbiljett; de som fyllt sina tolv år åtnjöto den militära hedern att få betala som för gamla soldater och de inför kungliga järnvägen minderårige sluppo ifrån nöjet med 40 öre. Man drogs naturligtvis omotståndligt med av den glada synen och satte sig på som man gick och stod, synnerligast som även andra lockande anledningar förelågo. Bland de viktigaste faktorerna i en dylik sommarutflykts behag räknar man ju med rätta vackert väder, godt sällskap och ett ställe, där man kan äta godt utan att behöva hissna, då portemonnäen ska tas fram. Och när man som i torsdags i rikligaste mått var bjuden på ett strålande sol- och sommarväder och trefligt ressällskap, blev den egentliga omsorgen den att höra efter var man borde intaga sin middag. Men den omsorgen kunde man spara sig, ty var man på gator och torg mötte en inföding eller badgäst, hann denne knappt att säga "god dag" innan han utbrast: "Ni ska naturligtvis äta middag på hotellet" och en sannskyldig finsmakare tillade med verklig entusiasm: "ty det är det bästa matstället på hela vestkusten". Lyckliga Båstad, tänkte vi, som inom sin väna krets innesluter så många avundsvärda herrarligheter, stationen, badanstalten och spisanstalten, oförlikneliga var i sitt slag! Det var klart som den klara dagen, att vi styrde kosan till - Schweitz, som säkert skulle ha tillmötesgått vår lifliga önskan att få njuta gudsgåvorna i schweitzeromgifningen i fjälldalen, om för tillfället stått till förfogande det lilla antal Schweitzare, som härtill var erforderligt. I stället fingo vi emellertid sitta i den nya rymliga och trefliga matsalen, som i år blivit inredd i det nya piffiga tillbygget, vilket i förening med det bättre möblerade än dekorerade "schweitzeriet" hedrar värden och hotellkonsortiet. Serveringen var också heder värd, ja man kan nästan säga mönstergill, oaktadt den på grund av säsongens nära slut skedde a la carte. Därefter upp till Pershög för att titta på pojkarne och på den charmanta utsikten åt Hallandssidan, som mycket liknar Kullelandet från "Skelderviken", kanske ett strå hvassare - jag menar nu egentligen mjukare, vilket jag tror en målare ska vittesorda. Här intogs av det samlade, vid middagen i två enhetliga grupper delade sällskapet, den doftande moccadrycken. Avec'en föll naturligtvis av sig själv, vilket kaffet visserligen inte gjorde, ty så svagt var det ändå inte. Dagen var glad, säkert inte minst för skolpiltarne, vare sig de nu sprungO kring springvattnet eller sjöngo fosterländska sånger kring pianot eller badade (somliga ett par gånger) eller lekte under sin presterlige lekmans ledning. En liten parvels opåräknade sammanstötning med en närgången bank botades lätt medelst apotekare Kulls skickliga manipulation och förträffliga häftplåster. Och så en timma före tågets avgång (ty Båstad har tagit stort avstånd från sin station) ställdes "truppen" upp, uppropades, utbragte efter rektor Helgessons kommando ett kraftigt leveerop för Båstad och Pershög och tågade i god ordning till sin vagn, för att med kontinentalfart anträda hemresan. Den vackra köpingens invånare hade under hela dagen med en viss uppmärksamhet följt den unga truppens rörelser och en stor del av vad Båstad äger bäst av ungdomlig fägring och behag var på benen ända ut vid stationen i afskedets stund. Det saknades inte heller Båstadsbornas gemytlige och älskvärda kyrkoherde (som de snart ska mista) och deras urbane postmästare (som de hoppas få behålla), vilka vi förut på dagen besökt i deras gästvänliga hem. Allt bidrog, som sagt, att göra denna utflykt till en av de allra angenämaste. Måtte flickorna få det lika trefligt på sin utfärd idag till samma plats önskar J. F-m.