1 juli 1833

KALEIDOSKOP.LITTERATUR. - "Stackars man - han sträfvar för att få "Bröd, belöning, heder - odlat har han "Uti åtti tempel - ett derfrå - "Förr han burit svärdet - kraft ej spar han" Denna vers, som är liten, men naggande god, paraderade, mot slutet af nästlidne året, nästan dagligen bland annonserna uti en del af Hufvudstadens tidningar. Vanligen åtföljdes den af en ifrig straffpredikan om den pastoratlösa belägenhet, hvaruti författaren, Herr Magister Carl Gustaf Lindblom, befann sig i "köpingen Båstad," oaktadt han förut varit fältväbel, och sedan predikat i åtti tempel, - ett derfrå, - samt inlagt åtskilliga andra förljenster af samma halt. En af Hr Magisterns embetsbröder var väl nog djerf att offentligen yttra, dels att allt sjelfberöm och allt pockande på belöning för förmenta förtjenster är opassande för en andans man, som bör gifva föresyn af kristlig ödmjukhet och saktmod, - och dels att Herr Magistern i sina presterliga befordningsplaner lade för stor vigt på att han fordom tillhört krigsståndet. Men utan tvifvel har denna anonyma embetsbroder högeligen misstagit sig; ty Herr Magister Lindblom har fortfarit att, i ständigt crescendo, stöta i sina förtjensters stora basun, att prisa sina dater såsom prest och fältväbel. Herr Magisterns sednaste företag i detta afseende består i ett praktverk in oktavo, af 30 sidors omfång, med 2 konterfejer, författarens meritförteckning, samt åtföljande allegater, jemte tvänne skaldestycken, - hvilket tillhopa kallas: "Förtjenstens belöning, i Köpingen Båstad," och kostar 32 sk. B:co. Hlerr Magister Lindblom har i ett bref till Redaktionen anhållit att vi måtte benäget recensera denna skrift, hvilken billiga önskan vi i anseende till afhandlingens ovanliga intresse, gerna söka uppfylla. Vidkommande alltså först konterfejerna, ochisynnerhet det som föreställer Magisterns respectiva porträtt, kunna vi icke annat, än prisa den lyckliga idéen, att hvarje stor författare sätter sin fysionomi i början af sitt verk. Detta befordrar nöje för samtiden, och beqvämligheten för efterverlden, som eljest haft bestyret att afporträttera stora män. Huru långt är icke Herr Magister Lindblom i afseende på denna omtänksamhet öfver både Athanasius, Hieronymus, Newton, Schiller och Göthe, af hvilka ingen enda hade den klokheten att sätta sina porträtter i sina skrifter? - Herr Magister Lindblom har, äfven ganska sinnrikt, låtit föreställa sig med prestkragar under hakan samt en dragen sabel och en värja i kors under magen. Den sednare betyder hans fordna fältväbelplit, och sabeln betecknar troligen andans svärd, prydt med port-d'epé. Under dessa theologico-martialiska emblemer står ett fac simile af Hr Magisterns namnteckning, och under alltsamman står, icke att porträttets original är Komminister, Adjunkt, Nådårspredikant eller slikt, utan rätt och slätt: "f. d. militaire." Konstnärn har, med billigt afseende härpå, gifvit figuren en hotande uppsyn, som på ett sublimt sätt väcker minnet af det bekanta kommandot hos Bellman: "Se schtinnt ut Åkerthal, Gå rak i lifvet Kröger!'' Figuren bär vidare på bröstet ett öga i en kolossal krachan, samt i upphöjd hand, en öppen bok, hvilken många, af oförstånd, ansett såsom ett tecken att Författaren icke studerat ut. Hvad drägten angår, böra vi icke förbigå, att Hr Magistern låtit föreställa sig i bara skjortan, nemligen messkjortan, som i förening med den förtörnade minen och de dragna svärden, gifvit mången den ogrundade tanken att Hr Magistern vore sinnad for bersärkagång, - en förmodan, som blifvit styrkt genom den heroiska versen, satt framför porträttet: "Hvem gör mig smal, den vill jag se i näfven? Och den i ögonen, som gör mig stum!" Det andra konterfejet föreställer äfven Herr Magisterns porträtt, i full corpus, jemte åtskilliga andra personer, för hvilka bemälte porträtt synes tala om Norrska kriget, hvilket Hr Magistern bevistat, enligt Meritförteckningen. Denna Meritförteckning, som utgör Bokens egentliga text, är icke af det vanliga slaget. Den innehåller både vers och prosa, likt och olikt. Man underrättas först, om Herr Magisterns ryktbara Fältväbelskap, och om hans deltagande i Norska kampagnen, ehuru han icke nämnt ett ord om sina mandater derunder, hvilket dock någon ny Curtius icke lärer underlåta. Dernäst får man veta, att Hr Magistern, år 1815 tog afsked från krigstjensten, i tanka "att få räkna militäråren i presterlig befordran," men - förmodligen emedan afskedet händelsevis gafs den första April - blef Herr Magistern narrad på denna förhoppning. Derpå kungöres den merit: att Herr Magistern år 1816 var informator både "vinter och sommar." Öfver sina meriter ljus, på lärdomsbanan har Hr Magistern tyvärr icke spridt något ehuru det röjes, att han varit ganska nära att taga pastoralexamen, som lärer vara lika farlig som Norska kriget. År 1826 var Hr Magistern en "kraftig driffjäder" till Nya Psalmbokers antagande i Svenljunga, "hvarom Orsås socknestämmo-protokoll bär vittne." Meriten för år 1832 bestod deruti, att Hr Magistern ingick i nykterhetsförbundet, efter hvilken epok, enligt vår tanka, dubbla tjenstår borde räknas. Icke sämre var meriten för år 1831, bestående deruti, att Hr Magistern, efter hållen profpredikan, icke blef pastor i Gustavi Domkyrkoförsamling i Göteborg, oaktadt deltagande skalder på valdagen afgåfvo sina vota på vers, hvaraf Hr Magistern citerar ett stycke af följande begynnelse:

"Nej än för dig var icke slut Den långa missivfärden, Än vidare du skulle ut I pastorala verlden."

"Än ej du riktigt genomgått Till slut Osbeckska kuren, Hvartill man tror du kropp blott fått, Och styrka af naturen.

Far fort!

Bland utgifna skrifter räknar Hr Magistern, i Theologien: flera predikningar; i Historien: tre grafskrifter, nemligen öfver en Landssekreterare, en Öfverst-Löjtnant och en Mamsell, hvartill kommer Hr Magisterns egen meritförteckning; i Ästhetiken: en bok med fyra kopparstick. Såsom predikant äger Hr Magistern den merit att hafva predikat i 84 kyrkor, med och utan torn, samt i två brunssalar och, hvad som är ännu värre, - på ett karantänshus. Meriten under år 1818 bestod deruti, att Hr Magistern gifte sig; och slutet af denna imponerande meritforteckning, hvaraf vi blot anfört några spridda ställen, utgöres af en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af gunst och nåd, och för att vinna öfvertygelse om Hr Magisterns stora egenskaper, låta honom antingen predika en dag i Kongl. Hofkapellet, eller ock tjena en månad till fots vid något af Gardes-regementerne. Denna sublima idé uttrycker Hr Magistern på vers, börjande högtidligt med utropet "Ja - dyre Konung! "För att pröfva om tour jag är värd, Låt mig tjena en dag i DIN kyrka, Eller månaden fullt ut med svärd Vid DITT garde till fot." Så slutar första delen af denna läsvärda brochyr. Dess sednare hälft är uppfylld af verifikationer till Hr Magisterns meriter, som eljest kunde synas otroliga. Hufvudsumman är, att Hr Magistern "oförtrutet" predikat, så att fara är, det han, såsom folket brukar säga, blifver "trött af mycket predikande," om han icke snart får hvila sig, eller får pastorat. Hit synes ock Hr Magistern syfta med de flera i skriften synliga vinkarne om några gäll, hvilka, såsom "lediga och regala" förekomma Hr Magistern aptitliga. Men som ingenting är fullkomligt under månan, - har ock denna skrift, oaktadt flere lysande sidor, äfven sina ofullkomligheter. Bland dessa är isynnerhet H. Magisterns infall att offentliggöra, huru en af hans anhöriga "tackat Gud, att Hr Magistern icke åtlydde Konsistorii befallning, och for till Näsinge," – hvilket förfarande synes strida mot den subordination, hvilken en prest, som förut varit fältväbel, bör visa Domkapitlet. Det sista i pjesen är ett poem, kalladt "de skingrade flyttfoglanes skri," skildrande, i poetiska färger, svårigheterna för en gift man att lefva på ungkarlsfot, i följd af konsistorii missiv, - hvarom, bland annat, yttras:

"Och - när jag sofver, ljufligt jag drömmer,Skattar mig säll" - (i drömmen förstås):"Men när jag väckes, fordras en vanaFör den bedragne att vara tillfreds!"

Att "vara tillfreds" synes icke i allmänhet vara Hr Magisterns svaga sida; ty hela den nu benäget recenserade skriften är en följd af hans missnöje öfver en afslagen ansökan att "entledigas från all presterlig tjenstgöring inom Götheborgs stift." Man torde ock, i fall han icke snart blifver "tillfreds," få emottaga andra produkter af denna art, emedan Hr Magistern i sista versen kathegoriskt förklarat, Förrn jag blir bönhörd, aldrig jag tiger! Vi och alla andra uppriktiga vänner af Herr Magistern, som läsa detta, önska att han så snart som möjligt må vinna bönhörelse, på det han måtte tiga.

KALEIDOSKOP. LITTERATUR.

"Stackars man - han strävar för att få Bröd, belöning, heder - odlat har han Uti åttio tempel - ett därfrån - Förr han burit svärdet - kraft ej sparar han"

Denna vers, som är liten men ganska träffande, dök upp nästan dagligen bland annonserna i flera av huvudstadens tidningar mot slutet av förra året. Vanligen följdes den av en varm straffpredikan om den pastorslösa situation där författaren, magister Carl Gustaf Lindblom, befann sig i köpingen Båstad, trots att han tidigare varit fältväbel och sedan predikat i åttio tempel – ett därifrån – samt gjort en rad andra tjänster av samma slag. En av herr magisterterns kolleger vågade faktiskt säga offentligt dels att allt självberöm och all påstående om belöning för påstådda förtjänster är olämpligt för en andeman, som bör visa kristlig ödmjukhet och ömhet, dels att herr magister Lindblom i sina prestliga befordransplaner la för stor vikt på sitt tidigare medlemskap i krigsståndet. Men utan tvivel har denna anonyme kollega helt misstagit sig; ty herr magister Lindblom har fortsatt att, i ständigt crescendo, blåsa i sina förtjänsters stora basun, att prisa sina år som präst och fältväbel.

Herr magisterns senaste företag i detta avseende består i ett präktverk i oktavo, 30 sidor omfattande, med 2 porträtt, författarens meritförteckning, tillhörande handlingar, samt två skaldestycken – vilket tillsammans kallas "Förtjänstens belöning, i Köpingen Båstad" och kostar 32 sk. B:co. Herr magister Lindblom har i ett brev till redaktionen anhållit att vi välvilligt skulle recensera denna skrift, en billig önskan vi gärna uppfyller på grund av avhandlingens ovanliga intresse.

Vad gäller porträtten, särskilt det som föreställer magisterns eget porträtt, kan vi bara prisa den lyckliga idén att varje stor författare sätter sitt ansikte i början av sitt verk. Detta ger glädje för samtiden och gör det bekvämare för eftervärlden, som annars skulle ha müdan att avporträttera stora män. Hur långt ligger inte herr magister Lindblom före både Athanasius, Hieronymus, Newton, Schiller och Goethe, av vilka ingen hade visdomen att sätta sina porträtt i sina skrifter! Herr magister Lindblom har också på ett mycket sinrikt sätt låtit avbilda sig med prestkragar under hakan samt en dragen sabel och värja i kors under magen. Det senare betyder hans förra fältväbelposition, och sabeln betecknar förmodligen andans svärd, prytt med port-d'épée. Under dessa teologisk-militäriska emblem står ett faksimile av herr magisterns namnteckning, och under alltsamman står – inte att porträttet visar honom som kyrkoherde, adjunkt, nådårspredikant eller dylikt, utan rätt och slätt: "f.d. militaire." Konstnären har, med tanke på detta, gjort figuren med ett hotande uttryck, som på ett sublikt sätt väcker minnet av Bellmans bekanta kommando:

"Se schtinnt ut Åkerthal, Gå rak i lifvet Kröger!"

Figuren bär vidare på bröstet ett öga i en kolossal medalj, och i uppräckt hand en öppen bok, vilken många i sin okunnighet ansett som ett tecken på att författaren inte slutfört sina studier. Vad klädedräkten angår, bör vi inte förbigå att herr magister låtit avbilda sig i bara skjortan – messskjortan – vilken tillsammans med det arga uttrycket och de dragna svärden givit många den ogrundade tanken att herr magister var benägen för bersärkagång, en förmodan som styrks av den heroiska versen framför porträttet:

"Vem gör mig småkränkt, den vill jag se i näven? Och den i ögonen, som gör mig stum!"

Det andra porträttet föreställer också herr magisterns bild, i full figur, tillsammans med flera andra personer, för vilka detta porträtt verkar tala om det norska kriget, vilket herr magister deltagit i enligt meritförteckningen.

Denna meritförteckning, som utgör bokens egentliga innehåll, är inte av vanligt slag. Den innehåller både vers och prosa, sant och osant. Man får först veta om herr magisterns berömda fältväbelskap och hans deltagande i de norska kampanjerna, även om han inte nämner ett ord om sina bedrifter där, något en ny Curtius säkerligen inte skulle underlåta.

Därefter får man veta att herr magister år 1815 tog afsked från krigsväsendet, i tanke på att "få räkna militäråren som presterlig befordran," men – förmodligen för att afskedet händelsevis gavs den första april – blev herr magister bedragen på denna förhoppning.

Sedan presenteras meriten att herr magister år 1816 var informator både "vinter och sommar."

Om sina meriter på lärandevagen har herr magister tyvärr inte spridt något ljus, även om det avslöjas att han varit helt nära att ta pastoralexamen, vilket verkar lika farligt som det norska kriget.

År 1826 var herr magister en "kraftig driffjäder" till nya psalmbokins antagande i Svenljunga, "vilket Orsås sockenstämmoprotokoll vittnar om."

Meriten för år 1832 bestod i att herr magister gick med i nykterhetssällskapet, efter vilken tid, enligt vår åsikt, dubbla tjänsteår borde räknas.

Inte mindre var meriten för år 1831, bestående i att herr magister, efter att ha håller provpredikan, inte blev pastor i Gustavus Domkyrkoförsamling i Göteborg, trots att deltagande skalder på valdagen gav sina röster på vers, varav herr magister citerar ett stycke från följande början:

"Nej än för dig var inte slut Den långa missivfärden, Än vidare du skulle ut I pastorala världen."

"Än ej du riktigt genomgått Till slut Osbeckska kuren, Hvartill man tror du kropp blott fått, Och styrka av naturen. Far fort!"

Bland utgivna skrifter räknar herr magister inom teologin flera predikningar; inom historien tre gravskrifter – över en landssekretare, en överste-löjtnant och en fröken – till vilket kommer herr magisterns egen meritförteckning; inom estetiken en bok med fyra kopparstick.

Som predikant har herr magister den meriten att ha predikat i 84 kyrkor, med och utan torn, samt i två brunssalar och, vad som är än värre, på ett karantänsshus.

Meriten för år 1818 bestod i att herr magister gifte sig; och slutet på denna imponerande meritförteckning, varav vi bara anfört några spridda ställen, utgörs av en underdånig anhållan att Kungl. Maj:t skulle ha godhet att av nåd låta honom antingen predika en dag i Kungl. hofkapellet, eller tjäna en månad till fots vid något av gardesregementerna. Denna sublima idé uttrycker herr magister i vers, börjande högtidligt med utropet "Ja – dyre konung!":

"För att pröva om värdig jag är, Låt mig tjäna en dag i DIN kyrka, Eller månaden fullt ut med svärd Vid DITT garde till fot."

Så slutar första delen av denna läsvärda brochyr. Dess senare hälft är fylld av verifikationer till herr magisterns meriter, som annars kunde verka otroliga. Huvudsumman är att herr magister "oförtrutet" predikat, så att det finns risk att han, som folket brukar säga, blir "trött av mycket predikande," om han inte snart får vila sig eller får ett pastoralt.

Men eftersom ingenting är fullkomligt under månen, har också denna skrift, trots flera glansiga sidor, sina brister. Bland dessa är särskilt herr magisterns infall att offentliggöra hur en av hans anhöriga "tackade Gud att herr magister inte lydde konsistoriums befallning utan reste till Näsinge" – ett förfarande som verkar strida mot den lydnad som en präst, som förut varit fältväbel, bör visa domkapitlet.

Det sista i skriften är ett poem kallat "De skingrades flyttfoglars skri," som i poetiska färger skildrar svårigheterna för en gift man att leva på ungkarlsfot på grund av konsistoriums missiv – varvid det bland annat sägs:

"Och – när jag sover, ljuvligt jag drömmer, Räknar mig säl" – (i drömmen förstås): "Men när jag väckes, fordras en vana För den bedragen att vara tillfreds!"

Att "vara tillfreds" verkar inte vara herr magisterns starka sida i allmänhet; ty hela denna nu välvilligt recenserade skrift är en följd av hans missnöje över en avslage ansökan om "entledigande från all presterlig tjänstgöring inom Göteborgs stift." Man torde också, ifall han inte snart blir "tillfreds," komma att ta emot andra produkter av detta slag, eftersom herr magister i sista versen kategoriskt förklarade:

Förrn jag blir bönhörd, aldrig jag tiger!

Vi och alla andra ärliga vänner till herr magister, som läser detta, önskar att han så snart som möjligt må vinna bönhörsel, på det att han må tiga.