BÅSTADSPOSTEN

10 november 1898

BÅSTADSPOSTEN – 10 november 1898 BÅSTADSPOSTEN – 10 november 1898 (forts.) BÅSTADSPOSTEN – 10 november 1898 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Om sundhetsförhållandena i Båstad säger förste provinsialläkaren i sin rapport tillmedicinalstyrelsen: Det dricksvatten, som kommer från källor å Hallandsås, vitsordas såsom varande af utmärkt beskafenhet, och tillgången derpå är alldeles tillräcklig för hela köpingens behof. Men de flesta hemta vatten ur gräfda brunnar, af hvilka ett par voro i sådant skick, att befallning gafs, att de genast skulle stängas. Å flera gårdar rådde stor osnygghet, i det sopor, köksafskräden och spillvatten kastades i vanliga gropar. Varmbadhuset sköttes på ett utmärkt sätt, och vackra uppväxande planteringar omgifva detsamma. Isoleringslokal för af smittosamma sjukdomar angripne saknas, hvilket kan vålla badorten stora afbräck, i all synnerhet om smittosam sjukdom skulle yppa sig under badsejouren. Vid med helsovårdsnämnden efter inspektionen hållet sammanträde, hvarvid de anmärkta bristerna framhöllos såsom särdeles betänkliga för en annars med rätta mycket besökt badort, beslöt nämden genast gå i författning om bristernas skyndsamma afhjelpande.

Småprat om Båstad. Af intresse för köpingen Båstad, och med anledning af Edert visade tillmötesgående att intaga mina personliga intryck härifrån, vill jag ytterligare sända nya intryck efter min uppfattning af platsen och hvad jag om orten varit i tillfälle inhemta, rörande såväl goda som onda anslag mot densamma. Hvarför köpingen blef förbigången vid Vestkustbanans anläggning af det då privata bolaget torde vara så allmänt kändt att jag ej behöfver vidare orda derom, och Båstad torde kunna trösta sig med att äfven Engelholm varit och troligen än är en nagel i ögat på de mägtiga i Helsingborg. Som nu förhållandena under tiden så förändrat sig att jernvägen öfvergått i statens ego, så är att hoppas att "mannamån" ej vidare kommer att begås, ty som sådant måste man ju stämpla det, då ett relativt så stort samhälle endast får höra lokomotivets hvisslingar och hafva nöjet att gå eller åka till stationen, der aldrig solen lyser, utan att lokala hinder förefunnos för stationens förläggande strax i närheten af köpingen - ett spannmålsmagasin har jag hört uppgifvas hafva varit det största hindret. Samhället gör emellertid hvad det kan att tvätta bort fula fläckar på folk det lifaktiga badhusbolaget vittnar godt derom. Men huruvida helsingborgarne kunna rentvå sig der, lemnar jag för närvarande derhän. Mig synes som om köpingen borde hos staten begära att få ett spår dit. Med någon uppoffring tror jag, att saken lätt skulle låta sig realiseras. I alla händelser skulle ju försök ej skada och i händelse af afslag, kan ju alltid ett spårvägs-företag, vare sig med hästar eller elektricitet till drifkraft, åstadkommas sedan frågan blifvit öfvervägd och, efter undersökning, utredd. Vore jag riksdagsman för häradet, som jag antagligen blifver med anledning af min stora förtjenst som korrespondent i Eder tidning, så skulle jag på rak arm väcka motion hos gubbarne i kamrarne om realiserande af det af mig nu framlagda jernvägsprojektet och högt och ljudligt förkunna, att denna affär skulle lemna större utdelning än sjelfva Panamakanalen, ja, till och med jernvägen Everöd-Åhus, som vår store v. talman Sven Nilsson i Everod dref igenom; och skulle de välvisa fäderna hysa betänkligheter, så ginge jag direkte till kungs och sade ungefärligen så här: "Herr kung! Vi aktningsvärda medborgare inom Båstads samhälle önska en jernvägsstation i vår köping, och vid dess invigning inbjuda vi eder, herr kung, på fin middag å vårt stora hotell. Och kungen skulle genast gifva order till vederbörande att utan uppskof bygga banan till den 1 nästa juli, då han vid en afstickare från Marstrand säkerligen ville pröfva på om båstadsborna ordentligt kunde infria sitt löfte. Som skämt och allvar ju gå hand i hand, så går jag nu öfver till ett annat ämne. Strax invid köpingen lära finnas outtömliga kalklager af prima beskaffenhet å fabrikören Graffs egor. Om dessa bragtes i dagen och sä ndes ut i marknaden skulle en stor industri derigenomuppstå och afsättning derför ligger nära till hands såväl i Halland som det kalkfattiga södra Småland. Apropos Småland, så hörde jag att en smålänning, stationsinspektoren i Grefvie, redan tagit upp denna mantel och der bildat ett kalkbolag. Lycka till! De slumrande millionerna skola bringas fram i ljuset. Hvad Båstad för öfrigt har särdeles godt om är makadamsten i den närbelägna åsen, alldeles utmed jernvägsspåret. En modern stenkross der skulle tvifvelsutan val löna mödan. Mera en annan gång. Bågskytt.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI