10 november 1898

Om sundhetsförhållandena i Båstad säger förste provinsialläkaren i sin rapport tillmedicinalstyrelsen: Det dricksvatten, som kommer från källor å Hallandsås, vitsordas såsom varande af utmärkt beskafenhet, och tillgången derpå är alldeles tillräcklig för hela köpingens behof. Men de flesta hemta vatten ur gräfda brunnar, af hvilka ett par voro i sådant skick, att befallning gafs, att de genast skulle stängas. Å flera gårdar rådde stor osnygghet, i det sopor, köksafskräden och spillvatten kastades i vanliga gropar. Varmbadhuset sköttes på ett utmärkt sätt, och vackra uppväxande planteringar omgifva detsamma. Isoleringslokal för af smittosamma sjukdomar angripne saknas, hvilket kan vålla badorten stora afbräck, i all synnerhet om smittosam sjukdom skulle yppa sig under badsejouren. Vid med helsovårdsnämnden efter inspektionen hållet sammanträde, hvarvid de anmärkta bristerna framhöllos såsom särdeles betänkliga för en annars med rätta mycket besökt badort, beslöt nämden genast gå i författning om bristernas skyndsamma afhjelpande.

Småprat om Båstad. Af intresse för köpingen Båstad, och med anledning af Edert visade tillmötesgående att intaga mina personliga intryck härifrån, vill jag ytterligare sända nya intryck efter min uppfattning af platsen och hvad jag om orten varit i tillfälle inhemta, rörande såväl goda som onda anslag mot densamma. Hvarför köpingen blef förbigången vid Vestkustbanans anläggning af det då privata bolaget torde vara så allmänt kändt att jag ej behöfver vidare orda derom, och Båstad torde kunna trösta sig med att äfven Engelholm varit och troligen än är en nagel i ögat på de mägtiga i Helsingborg. Som nu förhållandena under tiden så förändrat sig att jernvägen öfvergått i statens ego, så är att hoppas att "mannamån" ej vidare kommer att begås, ty som sådant måste man ju stämpla det, då ett relativt så stort samhälle endast får höra lokomotivets hvisslingar och hafva nöjet att gå eller åka till stationen, der aldrig solen lyser, utan att lokala hinder förefunnos för stationens förläggande strax i närheten af köpingen - ett spannmålsmagasin har jag hört uppgifvas hafva varit det största hindret. Samhället gör emellertid hvad det kan att tvätta bort fula fläckar på folk det lifaktiga badhusbolaget vittnar godt derom. Men huruvida helsingborgarne kunna rentvå sig der, lemnar jag för närvarande derhän. Mig synes som om köpingen borde hos staten begära att få ett spår dit. Med någon uppoffring tror jag, att saken lätt skulle låta sig realiseras. I alla händelser skulle ju försök ej skada och i händelse af afslag, kan ju alltid ett spårvägs-företag, vare sig med hästar eller elektricitet till drifkraft, åstadkommas sedan frågan blifvit öfvervägd och, efter undersökning, utredd. Vore jag riksdagsman för häradet, som jag antagligen blifver med anledning af min stora förtjenst som korrespondent i Eder tidning, så skulle jag på rak arm väcka motion hos gubbarne i kamrarne om realiserande af det af mig nu framlagda jernvägsprojektet och högt och ljudligt förkunna, att denna affär skulle lemna större utdelning än sjelfva Panamakanalen, ja, till och med jernvägen Everöd-Åhus, som vår store v. talman Sven Nilsson i Everod dref igenom; och skulle de välvisa fäderna hysa betänkligheter, så ginge jag direkte till kungs och sade ungefärligen så här: "Herr kung! Vi aktningsvärda medborgare inom Båstads samhälle önska en jernvägsstation i vår köping, och vid dess invigning inbjuda vi eder, herr kung, på fin middag å vårt stora hotell. Och kungen skulle genast gifva order till vederbörande att utan uppskof bygga banan till den 1 nästa juli, då han vid en afstickare från Marstrand säkerligen ville pröfva på om båstadsborna ordentligt kunde infria sitt löfte. Som skämt och allvar ju gå hand i hand, så går jag nu öfver till ett annat ämne. Strax invid köpingen lära finnas outtömliga kalklager af prima beskaffenhet å fabrikören Graffs egor. Om dessa bragtes i dagen och sä ndes ut i marknaden skulle en stor industri derigenomuppstå och afsättning derför ligger nära till hands såväl i Halland som det kalkfattiga södra Småland. Apropos Småland, så hörde jag att en smålänning, stationsinspektoren i Grefvie, redan tagit upp denna mantel och der bildat ett kalkbolag. Lycka till! De slumrande millionerna skola bringas fram i ljuset. Hvad Båstad för öfrigt har särdeles godt om är makadamsten i den närbelägna åsen, alldeles utmed jernvägsspåret. En modern stenkross der skulle tvifvelsutan val löna mödan. Mera en annan gång. Bågskytt.

Om sundhetsförhållandena i Båstad säger förste provinsialläkaren i sin rapport till medicinalstyrelsen:

Det dricksvatten som kommer från källor på Hallandsås vittnas vara av utmärkt beskaffenhet, och tillgången därav är helt tillräcklig för hela köpingens behov. Men de flesta hämtar vatten ur grävda brunnar, av vilka ett par var i sådant skick att befallning gavs att de genast skulle stängas. På flera gårdar rådde stor osnygghet, genom att sopor, köksavskräden och spillvatten kastades i vanliga gropar.

Varmbadhuset sköttes på ett utmärkt sätt, och vackra växande planteringar omger detsamma.

Isoleringslokal för personer med smittosamma sjukdomar saknas, vilket kan orsaka badorten stora nackdelar, särskilt om smittosam sjukdom skulle uppträda under badsejouren.

Vid ett möte med hälsovårdsnämnden efter inspektionen, där de anmärkta bristerna framfördes som särskilt betänkliga för en annars mycket besökt badort, beslöt nämnden genast att vidta åtgärder för bristernas skyndsamma avhjälpande.

Småprat om Båstad.

Av intresse för köpingen Båstad, och med anledning av det tillmötesgående ni visat för att jag ska framföra mina personliga intryck härifrån, vill jag skicka nya intryck efter min uppfattning av platsen och det jag om orten varit i tillfälle inhämta, angående såväl goda som onda sidor vid densamma. Varför köpingen förbipasserades vid Vestkustbanans anläggning av det då privata bolaget torde vara så allmänt känt att jag inte behöver säga mer derom, och Båstad torde kunna trösta sig med att även Engelholm varit och förmodligen än är en irriterande punkt för de mäktiga i Helsingborg.

Då förhållandena under tiden förändrat sig så att järnvägen överförts till statens ägo, är att hoppas att injustice inte längre begås, ty som sådant måste man ju stämpla det, då ett relativt så stort samhälle endast får höra lokomotivets vissling och ha nöjet att gå eller åka till stationen, där aldrig solen lyser, utan att lokala hinder förelåg för stationens placering strax i närheten av köpingen — ett spannmålsmagasin ska jag ha hört uppgifvas ha varit det största hindret.

Samhället gör emellertid vad det kan för att tvätta bort fula fläckar på sig — det livaktiga badhusbolaget vittnar väl derom. Men huruvida helsingborgarna kunna rena sig där låter jag för närvarande vara osagt. Mig synes som om köpingen borde hos staten begära att få ett spår dit. Med någon uppoffring tror jag att saken lätt skulle låta sig genomföras. I alla händelser skulle ju ett försök inte skada, och i händelse av avslag kan ju alltid ett spårvägsföretag, vare sig med hästar eller elektricitet till drivkraft, åstadkommas sedan frågan övervägt och efter undersökning utredts.

Vore jag riksdagsman för häradet, vilket jag förmodligen blir med anledning av min stora förtjänst som korrespondent i er tidning, så skulle jag på rak arm väcka motion hos herrarna i kamrarna om genomförande av det järnvägsprojekt jag nu laggt fram och högt och ljudligt förkunna att denna affär skulle ge större utdelning än själva Panamakanalen, ja, till och med järnvägen Everöd–Åhus, som vår store v. talman Sven Nilsson i Everod drev igenom; och skulle de välvisa fäderna hysa betänkligheter, så gick jag direkt till kungen och sade ungefär så här: "Herr kung! Vi aktningsvärda medborgare inom Båstads samhälle önskar en järnvägsstation i vår köping, och vid dess invigning inbjuder vi er, herr kung, på fin middag på vårt stora hotell. Och kungen skulle genast ge order till vederbörande att utan dröjsmål bygga banan till den 1 nästa juli, då han vid en avstickare från Marstrand säkerligen ville pröva på om båstadsborna ordentligt kunde infria sitt löfte.

Då skämt och allvar ju går hand i hand, går jag nu över till ett annat ämne. Strax invid köpingen ska finnas outömliga kalklager av prima beskaffenhet på fabrikören Graffs egendomar. Om dessa bragtes i dagen och sänd ut på marknaden skulle en stor industri därigenom uppstå och avsättning därför ligger nära till hands såväl i Halland som det kalkfattiga södra Småland.

Apropos Småland, så hörde jag att en smålänning, stationsinspektören i Grefvie, redan tagit upp denna sak och där bildat ett kalkbolag. Lycka till!

De sovande miljoner ska bringas fram i ljuset. Vad Båstad för övrigt har särskilt gott om är makadamsten i den närbelägna åsen, alldeles längs järnvägsspåret. En modern stenkross där skulle tvivelsutan väl löna mödan.

Mer en annan gång.

Bågskytt.