Ur arkiven · Föreningen Gamla Båstad
Vattnet på Liden
I över hundra år har mellan fjorton och tjugo hus mellan Liden, Ranviksvägen och Ängelholmsvägen i Båstad ordnat sitt dricksvatten själva, i Båstad Södra Villaområdes Vattenförening. Föreningen bildades en söndag i juli 1923 av sexton fastighetsägare. Den har levt på källor och bassänger, på köpt vatten från Nobels ledning och sedan 1956 på en borrad brunn bakom ett garage på Liden 8. Föreningen har aldrig haft mycket pengar. Varje stort ingrepp har betalats med en extra uttaxering, och varje generation har haft någon som gått ner i pumphuset och lyssnat på pumpen.
Källorna och bildandet, 1906–1923
Vattnet fanns före föreningen. Den 8 december 1906 upplät Carl G. Johansson rätten att ta vatten ur två källor på sin mark. Rätten gick till kvarnägaren Carl Hjort i Öremölla och byggmästarna Carl och Aron Bengtsson. Den omfattade rätten att leda vattnet i rör och en tre meter bred remsa längs ledningen, för 575 kronor en gång för alla.
Söndagen den 22 juli 1923 samlades villaägarna i Båstads södra villasamhälle till ett konstituerande sammanträde. Sexton personer hade antecknat sig som medlemmar. Mötet leddes av landstingsman Sigfrid Svensson, och han och urmakaren Olof Andersson blev styrelse. Föreningens första utgift var en räkning på 160 kronor och 60 öre från byggmästare Karl Andersson, troligen den som kallades »Andersson på Hasselbacken«, för en reparation av vattenbassängen, som betalades med 15 kronor per andel.
Redan det första protokollet handlar om bristen. Vattnet räckte »vid torkperioder knappast« till de medlemmar som fanns, och när cykelhandlaren G. W. Brandqvist bad att få vara med sa mötet nej. Han ägde flera fastigheter på lägre nivå och hade egna brunnar. Han fick koppla in sig ändå, mot en avstängningskran under lås. I november antogs stadgarna, och den 29 augusti 1924 registrerades föreningen av landskansliet i Kristianstad, med det fullständiga namnet »Båstads Södra villasamhälles vattenledningsförening utan personlig ansvarighet«. Bassängen var gemensam egendom, men ledningarna var »medlemmarnas privata egendom«.
Bassängerna och torkan, 1923–1956
I trettio år kom vattnet ur källor och samlades i bassänger. Ledningen från bassängen till Ängelholmsvägen beskrivs som den »övre sträckan«, så vattnet rann troligen med självfall. 1925 beslutade föreningen att bygga en ny bassäng och lägga en ny ledning, och vattnet fick då bara användas till hushåll, inte till bevattning. Samma år hävdade en skrivelse att källan en gång lagts ut som allmänning, med rätt för alla som ägde mantalssatt jord. Urmakaren Olof Andersson blev ordförande samma sommar och ledde föreningen i nästan trettio år.
Protokollen från den här tiden handlar om att få fram mer vatten. Vid den övre källan stod en tunna, och en källåder under bassängen samlades i en tunna nedanför den. 1930 fanns en gammal och en ny bassäng. Den nya läckte i botten, och föreningen tackade Sigfrid Svensson för tillflöden från källådror på hans mark. Han var lantbrukare, och hans ägor sträckte sig från Köpmansgatan upp mot Ranvik.
Brandqvist följer protokollen i femton år. 1929 hade han flera gånger öppnat den låsta kranen på egen hand. Föreningen byggde en trätrumma över den och lämnade nyckeln hos ordföranden. 1930 blev han ändå medlem, och de 75 kronor han betalat 1925 räknades som inträdesavgift.
Bristen avgjorde också vem som fick vara med. Fru Brandt på villa »Mitt hem« vid Köpmansgatan bad om anslutning 1925 och fick nej. Föreningen ansåg att hennes fastighet låg på en avsöndring och därför inte hade någon rätt till källan. 1927 erbjöd hon 500 kronor i inträde, fem gånger den vanliga avgiften. Föreningen ville först undersöka om mer vatten gick att få fram, och 1929 blev svaret nej igen. Samtidigt blev vattnet modernare i husen. Från 1929 kostade det 6 kronor om året per hushåll, och 3 kronor extra för den som hade vattenklosett och lika mycket för badrum. Från 1934 skulle medlemmar som inredde nytt WC eller badrum tala om det för styrelsen.
Mitten av 1930-talet var stridbar. Bror Rosander fick igenom nya stadgar 1935 och granskade räkenskaperna, som han fann rätt i siffrorna men inte i formen. När Adolf Nilsson och Carl Bengtsson, som satt med honom i källkommittén, köpte källan i Ranvik utan att höra honom lämnade han både uppdraget och styrelsen. 1938 slog föreningen fast en princip som mycket av det tidigare bråket handlat om: varje medlem har samma rättigheter och skyldigheter, »oavsett vilka fördelar eller rättigheter de än hade före inträdet, i jord, i vatten eller annat«. Föreningen hade då tjugo medlemmar, och åtta av dem var kvinnor. Hilma Nilsson valdes in i styrelsen samma år och var kassör och sekreterare från 1943.
Torkan 1934 avgjorde saken. Föreningen vägde ett elektriskt pumpverk vid en artesisk brunn mot ett nytt källsprång, och valde att den 10 juli koppla in sig på Nobelska vattenledningen. Samma sommar köptes 25 vattenmätare, och från 1935 betalade var och en efter förbrukning. De nya stadgarna 1935 skulle göra huvudledningarna till föreningens egendom, men om länsstyrelsen någonsin fastställde dem framgår inte. En källa i Ranvik köptes för 300 kronor, och 1938 beslutade föreningen att sälja den igen.
Torkan ställde också frågan om bryggeriet. Bryggare G. Engström hade varit medlem sedan 1925, och bryggeriet låg enligt uppgift där parhuset Liden 10 står i dag. 1930 fick han koppla in sig på ett rör som gick direkt från den gamla bassängen. I juli 1934 föreslog Ahlgren att kranen i bryggeriet skulle förseglas så länge torkan varade. Rosander ville i stället att industrivatten skulle kosta mer än vatten till hushållen. Carl Bengtssons förslag vann: Engström skulle ta sitt vatten från huvudledningen och få överloppsvattnet gratis genom det gamla röret. Engström reserverade sig, och Rosander skrev en egen reservation till hans stöd.
1941 hade två stränga vintrar i rad frusit sönder huvudröret. Det lades om på 1,60 meters djup, betalt med ett tioårigt lån, fram till »A. Karlssons koppling«. Anton Carlsson, möbelsnickare och Villa Altons förste ägare, var medlem från 1927 och satt i styrelsen 1943–1949. 1950 betalade föreningen 45 öre per kubikmeter för vattnet från Nobels ledning. Den räknade fortfarande med »brist på vatten i bassängen«.
Brunnen, 1956
Sommaren 1956 lämnade föreningen källorna. Den 11 juni skrev Carl Bengtsson och boktryckaren Gösta Svensson avtal med Skånska Brunnsborrningsbolaget i Höör om en borrbrunn genom jord och berg, cirka 150 millimeter i berget, för 60 kronor metern. Borrmaskinen stod uppe från slutet av maj till den 11 juli. Borraren bodde i ett rum hos Elof Bengtsson, och han och A. Strandberg grävde sammanlagt 200 timmar för 4 kronor och 25 öre i timmen. Fakturan kom den 13 augusti: 55 meter borrbrunn, 16,73 meter rör genom jordlagret, 18 timmars provpumpning och lite dynamit, sammanlagt 4 290 kronor.
Den 1 augusti 1956 togs det första provet »ur nyborrad brunn«. Laboratoriet i Hälsingborg fann vattnet tillfredsställande, men hårdheten, järnet och nitratet var »anmärkningsvärda«. Det hårda vattnet har följt föreningen sedan dess. Det datumet, 56.08.01, är troligen det som senare har kallats borrdatum.
Den 14 november sänkte Båstads El-affär ner den första pumpen, en EMU djupvattenpump med 40 meter kabel, och kopplade in den. I pumphuset stod en galvaniserad hydroforcistern på 1 000 liter. Utbyggnaden kostade 13 715 kronor. Sjutton andelsägare betalade 10 300 kronor, mellan 500 och 900 kronor var, och föreningen resten. Gösta Svensson skrev den 2 mars 1957 att utbyggnaden av vattenverket var slutförd. Han påminde samtidigt två villor som ännu inte betalat.
Pumpverket på Bengtssons gård, 1956–1990
Brunnen låg på elinstallatören Carl Bengtssons mark. Från den 1 oktober 1958 tog han 75 kronor om året för »Hyra och skötsel av Pumpverket«, och från mitten av 1960-talet tog han betalt också för luft i hydroforens klocka. Kassörerna hette Hilma Nilsson och sedan folkskolläraren Hans Johansson. Varje hus hade en egen vattenmätare som Rörbolaget Alfred Ekelund läste av varje höst. Tjugo abonnenter drog omkring 3 500 kubikmeter om året och betalade 20 öre kubikmetern plus 10 kronor i fast avgift. 1964 betalade Hasseltäppan sin andel i utbyggnaden.
Den 2 februari 1971 samlades medlemmarna hos ordföranden Gösta Svensson och slopade mätarna. I stället infördes en fast avgift på 50 kronor per fastighet. Samma år tog Rune Ingeman på Liden 5 över tillsynen av pumpstationen. Han hade den i mer än trettio år och var avgiftsfri för det. I januari 1973 byttes pumpen mot en Red Jacket på 31,5 meter galvaniserat rör, med stålwire och kranhjälp, för 5 265 kronor.
1978 vägrade Carl Bengtsson att lämna servitut på brunnen. Han lovade i stället att föreningen skulle få fortsätta använda den om fastigheten såldes, och han befriades från avgift. Efter hans död såg mäklaren till att det löftet blev ett skriftligt avtal. Den 20 december 1983 tecknade föreningen ett nyttjanderättsavtal på 49 år med den nye ägaren Bonde Persson. Brunnsfastighetens ägare fick gratis vatten och föreningen betalade allt underhåll. Så har det sett ut sedan dess.
Sixten Carlsson var ordförande från 1978. Han avgick 1987, samma år som det konstaterades att det inte fanns någon reservpump och inga pengar till ett byte. Under två år tycks föreningen ha saknat ordförande, tills Sune Skantz på Liden 10A valdes i juli 1989.
Skantz år, 1989–2007
Sune Skantz var ordförande i tolv år och skrev ner det mesta. 1992 krävde kommunens miljö- och hälsoskyddskontor regelbundna vattenprov. Föreningen svarade att man var »införstådda« med det och höjde avgiften till 300 kronor för att betala proven. Johnny Eriksson på Ranviksvägen 5 blev kassör samma vår och förblev det i tjugosju år.
I januari 1993 kom inget vatten. Kommunens folk konstaterade att vattnet »försvann tillbaks ner i källan«, och Båstad Rör bytte till en ny Red Jacket på 30 meter galvat rör för 28 125 kronor. Pumpen sitter kvar än i dag. Varje fastighet betalade 1 600 kronor extra. Hösten 1995 skrev Skantz att »Tanken från 1956 håller på att ge sig«. Det kom sand i tvättmaskinsfiltren, och den gamla hydroforen var rostig. I december byttes den mot en ny på 1 000 liter med filter och förbiledning, för 23 067 kronor och 1 200 kronor extra per hus.
1996 skrevs nyttjanderätten in i fastigheten. Skantz ritade ett ledningsschema för hand på en tryckt karta, troligen Bjäre Krafts elkabelkarta, eftersom ingen längre visste var rören låg. Inför årsmötet noterade han att allt var nytt från källan till de utgående ledningarna, och på raden under: »Risken är nu ledningssystemet!« 1997 lade Banverkets tunnelbygge genom Hallandsåsen oro i bygden. Ett prov på akrylamid gav under 5 mikrogram per liter, alltså under detektionsgränsen.
Marginalerna var små. Inför årsmötet 1996 fanns 16 kronor i kassan, och avgiften höjdes till 400 kronor. Åren 2001–2007 låg driftkostnaden på 4 400–5 700 kronor om året för el, vattenprov och bankavgifter, utom haveriåret 2004, och avgiften räckte precis till det. När Rune Ingeman i juli 2001 märkte att pumpen gick för ofta försvann omkring 56 000 liter om dygnet. Läckan satt på en grenledning till en gäststuga på Liden 4, där vattnet rann rakt ut i en avloppsbrunn. Han noterade att nivån i källan ändå inte sjönk, »vilket tyder på ett enormt bra flöde till källan«. Brunnen kallades fortfarande källan, fyrtiofem år efter att den borrats.
Lennart Norrstam efterträdde Skantz 2001. 2002 avstod årsmötet från ett centralt filter, eftersom rören var »mycket gamla« och medlemmarna troligen skulle få ansluta till kommunen den dag de gick sönder. Den 19 oktober 2004 kom inget vatten, och Båstad Rör kopplade om till kommunalt. Det visade sig inte vara pumpen. »Emellertid visade det sig vara vattenventilen som lossnat.« Hallavara Smide arbetade med pumpröret, och 24 meter nytt galvaniserat rör köptes. Joakim Adbro blev ordförande 2005.
Läckorna, 2008–2019
Den 2 oktober 2008 märkte Rune Ingeman att pumpen gick var tredje minut i stället för var tolfte. Elförbrukningen var tre gånger den normala. Det tog drygt fem veckor att hitta läckan, eftersom ingen visste var ledningarna låg, och originalkartan försvann under arbetet. Den satt i Liden, där plastledningen från pumphuset kom ut ur en trädgård. Finsbo lade en ny PEM-ledning på omkring 138 meter. Notan blev 144 132 kronor, och de fjorton fastigheterna betalade drygt 10 000 kronor var. Samma år hade föreningen nästan försvunnit. Bolagsverket frågade om den fortfarande bedrev verksamhet, förfrågan missades, och föreningen avregistrerades tills den kunde registreras på nytt. Avgiften gick från 300 kronor till 400 kronor 2009 och 900 kronor 2010.
Hans Bergström på Liden 12 var ordförande 2009–2019. Hans år präglades av två nya läckor i Liden. Den första, i februari 2014, kostade omkring 30 000 kronor och tömde kassan. Den andra kom i augusti 2015, och elmätaren visade 1 445 kilowattimmar på en månad. Fjorton medlemmar betalade, de flesta 15 000 kronor var, sammanlagt 198 050 kronor. Pengarna räckte till lagningen och ny asfalt, och det som blev över skulle enligt årsmötet 2017 gå »för pumpbyte och ytterligare förbättring av vårt ledningssystem«. 2016 fick pumpen ett mjukstartsrelä för att hålla längre, och en magnetisk kalklösare sattes in.
Nyttjanderättsavtalet från 1983 hade bara femton år kvar. Den 30 december 2017 tecknades ett nytt på 49 år med Margareta Wikström, med samma paragrafer som 1983, och det gäller till 2066. 2019 ville styrelsen lägga nya plaströr i Bjäre Krafts fibergrav, men det krävde tillstånd, och verksamhetsberättelsen räknade med att »vår kassa helt dräneras« om arbetet gjordes. Det blev inte av. Martin Sundblad tog över som ordförande vid årsskiftet 2019/2020.
Kalk, rör och ett sekel, 2020–2026
Bufferten från 2015 gick åt snabbare än väntat. 2020 kostade en ny ledning till Boken 7 102 345 kronor, och kassan sjönk från 146 000 till 52 000 kronor. Kalkfiltret som många väntat på fick skjutas upp. Årsmötet 2021 beslutade också att märka brunnslocken, »för att minska risken att övriga operatörer i området manipulerar föreningens system«. Inom ett år var filtret ändå på plats: ett mjukvattenfilter på 100 liter från Båstad Rör för 75 946 kronor, betalt med 5 000 kronor extra per hus. För första gången sedan 1956 fick medlemmarna mjukt vatten, 4 grader dH i stället för 12. I gengäld går det åt ett ton salt om året.
Micael Blume blev ordförande 2022 och Johan Erikson kassör 2023. Samma höst lades de sista järnrören om. Plaströr drogs till Ranviksvägen 4 och 6 och Ängelholmsvägen 16, med en avstängningsventil per fastighet. Vid stammen hittades en kvarglömd anslutning till Ranviksvägen 1. Fakturan på 69 025 kronor bestreds, kom tillbaka med samma belopp och betalades 2025. »Därmed är i princip hela ledningsnätet utbytt och modernt«, skrev årsmötet 2024.
Sommaren 2024 firade föreningen hundra år sedan registreringen, med bubbel och tal framför pumphuset. Varje fastighet fick en blästrad vattenflaska. Samma sommar konstaterade Båstad Rör att filtret aldrig servats och att en ventil mellan pump och hydrofor läckte tillbaka i brunnen. Den 20 augusti byttes ventilerna och filtret servades. Deras råd om pumpen var att låta den gå tills den går sönder, och att ha en plan för kommunalt vatten via en granne. En vecka tidigare, den 12 augusti, hade ett avtalsservitut skrivits in på brunnsfastigheten. Styrelsen hade bedömt att nyttjanderätten bara gällde så länge Margareta Wikström ägde fastigheten. Servitutet följer fastigheten, vem som än äger den.
I december 2025 tappade systemet trycket några gånger, eftersom kontaktorn som startar pumpen felade. Den är nu utbytt. Pumpen från 1993 är 33 år gammal, »föråldrad, men fungerar«, och ett byte uppskattas till 60–70 000 kronor. Vid årsmötet 2026 visade ordföranden hur vattennivån och vattenåtgången nu mäts i pumphuset, så att styrelse och medlemmar kan följa dem på nätet.
Det som återkommer
Genom hundra år har samma tre frågor kommit tillbaka. Den första är om vattnet räcker. 1923 och 1934 räckte det inte, men sedan brunnen borrades talar ingen handling om att den sinat. När det läckte 56 000 liter om dygnet 2001 sjönk inte nivån i brunnen. Den andra är pengarna. Pumpen 1993, hydroforen 1995, läckorna 2008, 2014 och 2015, kalkfiltret och rörbytet betalades alla med en extra uttaxering, eftersom kassan aldrig räckte till ett haveri. Den tredje är kommunen. Kommunalt vatten har varit reservplanen sedan 1989, föreningen kopplade om till det 2004, och rådet 2024 var att ha en plan för det.
Och det har alltid funnits någon som gått ner i pumphuset. Carl Bengtsson hyrde ut och skötte pumpverket från 1958, Rune Ingeman hade tillsynen i mer än trettio år, och sedan har Joakim Adbro mätt grundvattnet med lina. Pumpen från 1993 har redan gått längre än någon pump före den, och nästa stora utgift är redan känd.
Källförteckning
Berättelsen bygger på Båstad Södra Villaområdes Vattenförenings egna handlingar, som föreningen själv förvarar och som inte ingår i Föreningen Gamla Båstads samlingar. De är protokollboken från 1923, räkenskaperna för brunnsborrningen 1956, kassörernas och ordförandenas pärmar och föreningens digitala arkiv. Handlingarna är skannade eller fotograferade 2026 och förtecknade sida för sida i vattenföreningens arbetsmaterial. Hänvisningarna nedan pekar dit: PB23 är protokollboken 1923–1952, BR56 kompendiet »Räkenskaper för utbyggnaden och Borrningen 1956–1961«, ett sexsiffrigt tal är en skanning (tidsstämpeln i filnamnet), G1110 och G1039 är två handsatta skanningar, P2026 årsmötesprotokollet 2026 och D: en fil i föreningens Google Drive. Sidan är PDF-sidan.
Varje citat i texten är läst mot sidbilden av originalet den 27 oktober 2026, inte mot avskrifterna. Tre citat rättades vid den läsningen. Avskriften av protokollboken är gjord i en läsning och inte kontrolläst; där en uppgift vilar på den och inte på ett citat, står den på avskriftens ansvar.
Källor utanför föreningens arkiv
Vattenföreningens handlingar, kapitel för kapitel:
- Källorna och bildandet: vattenrätten 8 december 1906 [G1110 s. 2–4]; konstituerande sammanträdet 22 juli 1923, de sexton, styrelsen, räkningen på 160,60 kronor och Brandqvists ansökan [PB23 s. 2–4]; stadgarna i november 1923 [PB23 s. 5–8]; registreringen 29 augusti 1924 [G1110 s. 5; 102610 s. 4].
- Bassängerna och torkan: den övre sträckan [PB23 s. 18]; ny bassäng och hushållsvatten 1925, skrivelsen om allmänningen, Olof Andersson ordförande [PB23 s. 9–12]; fru Brandt [PB23 s. 9–10, 15, 17]; övre källans tunna och källådern [PB23 s. 16, 20]; den gamla och den nya bassängen och tacket till Sigfrid Svensson 1930 [PB23 s. 21]; Brandqvist och trätrumman 1929, medlem 1930 [PB23 s. 10, 12, 18, 20–21]; avgifterna 1929 och 1934 [PB23 s. 19, 25]; torkan 1934, Nobelska vattenledningen och mätarna [PB23 s. 26–30]; bryggeriet, Ahlgrens förslag och reservationerna [PB23 s. 21, 28–31]; Rosander, stadgarna 1935 och källan i Ranvik [PB23 s. 32–38]; principen och medlemmarna 1938 [PB23 s. 39–42]; huvudröret 1941 [PB23 s. 43–44]; Anton Carlsson [PB23 s. 14, 45–46]; Hilma Nilsson [PB23 s. 42, 45]; vattnet från Nobels ledning 1950 [PB23 s. 47].
- Brunnen: borravtalet 11 juni 1956 [BR56 s. 16]; borrmaskinen och nedsättningen av pumpen [BR56 s. 33]; inkvarteringen och grävningen [BR56 s. 23–25]; borrfakturan 13 augusti 1956 [BR56 s. 15]; första provet 1 augusti 1956 [BR56 s. 18–19]; pumpen och hydroforen [BR56 s. 31]; räkenskapen och andelarna [BR56 s. 2–12]; breven 2 mars 1957 [BR56 s. 36–37]; föreningens adress [BR56 s. 14].
- Pumpverket på Bengtssons gård: hyran av pumpverket från 1958 [171421 s. 53; 172601 s. 11]; luften i klockan [172415 s. 24, 38, 62; 171201 s. 43]; kassörerna [171709 s. 3, 31; 171201 s. 3; 171421 s. 49]; mätaravläsningarna [171709 s. 21, 33, 41; 171201 s. 5, 29, 39, 57]; abonnenterna och förbrukningen [171201 s. 1, 25; 172415 s. 48, 72]; Hasseltäppan 1964 [171421 s. 21]; mötet 2 februari 1971 och tillsynen [110055 s. 1; 105226 s. 9]; pumpbytet 1973 [110055 s. 21–25]; Carl Bengtsson och servitutet 1978 [161147 s. 21; 104640 s. 6–9]; mäklaren [161241 s. 13]; nyttjanderättsavtalet 1983 [110723 s. 2; 110632 s. 1; 104640 s. 15–17]; Sixten Carlssons avgång 1987 [105854 s. 1; 161241 s. 1]; Skantz val 1989 [161147 s. 15; 161241 s. 19–20].
- Skantz år: kommunens skrivelse och svaret 1992, kassören [105428 s. 7, 9, 11]; pumpfelet och pumpbytet 1993 [003539 s. 12; 003247 s. 25–31; 105226 s. 7, 13]; anteckningarna 1995 och hydroforbytet [163719 s. 3–7; 164339 s. 15, 45; 003539 s. 4–8]; inskrivningen 1996 [102610 s. 1; 103557 s. 1]; ledningsschemat [G1039 s. 1–2]; talarpunkterna 1996, kassan och avgiften [164339 s. 9–13, 23; 165648 s. 5–7]; akrylamidprovet [103438 s. 1; 165848 s. 17]; driftkostnaderna 2001–2007 [001812 s. 1; 001703 s. 3; 001450 s. 17; 001344 s. 3, 19, 23; 175648 s. 19]; läckan 2001 [103812 s. 10; 155856 s. 19, 21; 170147 s. 35, 37, 45]; Norrstam [103812 s. 13]; årsmötet 2002 [103812 s. 8]; haveriet 2004 [001450 s. 27–34; 142720 s. 65]; Adbro [142720 s. 17].
- Läckorna: läckan 2008, notan och kartan [142458 s. 1–11; 142347 s. 9, 10, 17, 31; 180350 s. 42–47]; avregistreringen [102610 s. 11–13]; avgifterna 2009–2010 [142556 s. 17; 142244 s. 11, 23]; läckan 2014 [133938 s. 83; 141845 s. 65]; läckan 2015 och insatsen [135539 s. 16, 18, 33–44; 135135 s. 1, 11; 134608 s. 37–51]; bufferten [141845 s. 25, 41]; mjukstartsreläet och kalklösaren [135643 s. 11–27]; nyttjanderättsavtalet 2017 [122130 s. 1–5; 154254 s. 1, 3]; fibergraven [141750 s. 9, 17]; Sundblad [141750 s. 19].
- Kalk, rör och ett sekel: ledningen till Boken 7 och kassan [D:1S6adO]; brunnslocken och kalkfiltret [D:1S6adO s. 1–3; D:1drNFG]; filtret [D:16w5VZ; D:1WjvbD; 143833 s. 1]; hårdheten [143833 s. 7–12]; saltet [D:1SI5GS; D:15nJys]; ordförande och kassör [143833 s. 3; D:1Zs3id]; rörbytet och fakturan [122227 s. 1; D:1jubVC; D:1pZ978; D:1jrTii]; jubileet [122227 s. 3]; Båstad Rör 2024 [D:1NZ0Ht]; servitutet och nyttjanderätten [D:1lwpKq; D:1HP8kiK; 122227 s. 5]; kontaktorn och pumpen [P2026 s. 1–2; 143648 s. 1–2; D:1dqGPR].
Muntlig uppgift: att bryggeriet låg där parhuset Liden 10 står i dag har Micael Blume uppgett, oktober 2026. Det är inte belagt i någon handling.
Anton Carlsson kallas möbelsnickare i Båstads församlingsbok för 1933, uppslag 502. Uppgiften kommer ur arbetet med Villa Altons historia, inte ur vattenföreningens handlingar.
Fastighetsarkivet »Hus och öppna platser«
- Granaten stg 880, Hjorts gata 12 (Villa Menton) — byggmästare Karl Andersson, »Andersson på Hasselbacken«. Att det är samma byggmästare som 1923 är en tolkning.
- Hjorten 11, Köpmansgatan 128 (Öremölla) — Sigfrid Svenssons arrende av möllan från omkring 1912.
- Atlas 21, Ranviksvägen 2 (Nyrup) — Nils Petter Svensson, villan uppförd omkring 1908.
- Barret 15, Ängelholmsvägen 26 — jordbruket med mark från Köpmansgatan upp till Ranvik.
- Bromsen 21, Köpmansgatan 54 (Mitt Hem) — familjen Brandts villa.
- G. W. Brandqvist som cykelhandlare kommer ur fastighetsarkivet; protokollboken ger honom ingen titel.
Bildarkivet
Alla sju bilderna kommer ur föreningens bildarkiv: Öremölla kvarn FGB0025743, Villa Nyrup FGB0045565, Ängelholmsvägen FGB0030267, Malen och Ranvikshöjden FGB0030725, branden vid Bryggaregården FGB0048626, Svenssons Boktryckeri FGB0047858 och rörfirman på Malen FGB0028220. Ingen av posterna anger fotograf. Dateringarna är bildarkivets maskinella och märkta som osäkra, och titlarna på FGB0048626 och FGB0028220 är härledda ur bilden, inte hämtade ur en påskrift.
Om motsägelser i källmaterialet
Borråret. Brunnen borrades 1956. Det avgörs av borravtalet 11 juni 1956 [BR56 s. 16], borrmaskinen som stod uppe från 27 maj till 11 juli [BR56 s. 33], provet »ur nyborrad brunn« 1 augusti [BR56 s. 18–19] och fakturan på 55 meter 13 augusti [BR56 s. 15]. Ändå anger handlingarna fyra olika år. Sune Skantz skrev 1997 att brunnen var »BORRAD 56.08.01«, och kommunen återgav samma uppgift [165848 s. 17; 103438 s. 1]. Att 56.08.01 är provdagen är en tolkning, och kommunens uppgift är inte oberoende av Skantz. 1953 står i Skantz anteckningar 1989, men bredvid står 53 meter djup inramat, så talet kan vara djupet [161241 s. 20]. 1955 står på Skantz följesedel 1995 och i laboratoriets rapporthuvud från hösten 1995, medan samma laboratorium hade skrivit 1956 fram till april 1995 [163719 s. 11, 15; 105226 s. 1]. 1965 står bara i ledningsschemat 1996, och den tredje siffran går inte att läsa säkert [G1039 s. 2]. Mot 1965 talar att pumpverket hyrdes från 1958, att pumpen drog el 1959 och att föreningens utgifter 1965 inte tar upp någon borrning [171421 s. 53; 172324 s. 1; 171201 s. 51]. Alla tre är uteslutna.
Pumpdjupet. Årsmötet 2005 skrev att »Pumpens djup är på 36 m« [142720 s. 11]. Brunnsprofilen 13 juli 1979 anger 30 meter rör [161241 s. 16], och Skantz antecknade 1989 både 36 och 30 meter utan förklaring [161241 s. 20]. Pumpen 1973 hängde på 31,5 meter rör [110055 s. 21–25] och den nuvarande, från 1993, på 30 meter [003247 s. 30–31]. Texten följer fakturan 1993. Om pumpen senare hängts om framgår inte, och vattenföreningens egen mätning räknar med 30 meter.
Servitutet: Apeln 19 eller Apeln 20. Allt rättsligt gäller Apeln 20: avtalet 1983 [110723 s. 2; 104640 s. 17], inskrivningen 1996 [102610 s. 1], avtalet 2017 [122130 s. 1], Lantmäteriets besked 2018 [154254 s. 1] och servitutet som skrevs in 12 augusti 2024 [D:1HP8kiK]. Årsmötesprotokollet 2025 skriver i stället att servitutet tecknats med Apeln 19 [141750 s. 1]. Margareta Wikström ägde båda fastigheterna 2017 [122130 s. 5], vilket kan förklara förväxlingen. Texten följer inskrivningen.
Sjutton eller fjorton. Kassörens brev talar år efter år om 17 hushåll [001913 s. 3; 142720 s. 73], medan avgifterna räknas på 14 [163414 s. 23; 164339 s. 9], och läckan 2008 delades på 14 [142458 s. 3]. Båda talen stämmer. Skantz förteckning 1993 tar upp alla 17 och säger att tre är befriade från årsavgiften: brunnsfastigheten, den som har tillsynen och kassören [105226 s. 9, 33]. De sjutton andelsägarna 1956 är ett annat mått [BR56 s. 2]. Räkenskapen har sjutton namn, tablån över andelarna har fler, och Villa Torpet, Villa Sanna och Hasseltäppan betalade senare [BR56 s. 12–13, 36–37; 171421 s. 21].
Stadgarnas datum. Protokollet över mötet där stadgarna antogs har en rubrik som läses 25 november, men läsningen är osäker, och protokollet är dagtecknat 28 november [PB23 s. 5, 8]. Registreringsbeviset säger 28 november [G1110 s. 5]. Texten skriver därför bara november.
Stadgarna 1935. De antogs i april 1935, men länsstyrelsen hade anmärkningar, och 1938 bordlades de två gånger [PB23 s. 33–37, 40, 42]. Om de någonsin fastställdes framgår inte. Så sent som 2002 citerade styrelsen 1923 års paragraf om att ledningarna är medlemmarnas egendom som gällande [142846 s. 19–21].
Följer nyttjanderätten fastigheten? Inför årsmötet 1996 noterades att inskrivningen innebar att nyttjanderätten följer fastigheten vid ett ägarskifte [164339 s. 23; 165648 s. 5–7]. Styrelsen 2024 bedömde motsatsen, att den bara gällde så länge Margareta Wikström ägde fastigheten [D:1lwpKq; 122227 s. 5], och lät därför skriva in servitutet. Texten återger styrelsens bedömning 2024 som just en bedömning.
Läckan 2008. Det tog drygt fem veckor från att läckan märktes 2 oktober till att den var lokaliserad 10 november [142458 s. 1, 7]. Notan anges som 144 132 kronor i breven och som 145 449 kronor i betalningarna [142458 s. 3; 180350 s. 19–41]. Texten följer breven.
Insatsen 2015. 198 050 kronor kom in från fjorton medlemmar, men inte med 15 000 kronor var: en betalade 3 000 kronor och en 15 050 [134608 s. 37–51; 135135 s. 1, 11].
Fibergraven 2019. Verksamhetsberättelsen skriver att »vår kassa helt dräneras« om arbetet gjordes, och årsmötet att »Kostnaderna skulle dränera vattenföreningens kassa« [141750 s. 9, 17]. Kassan var då inte tom: året slutade med 146 354 kronor [132649 s. 39]. Ett tidigare utkast av texten sa att den var dränerad.
Jubileet 2024. Årsmötesprotokollet 31 juli 2024 berättar om firandet men daterar det inte [122227 s. 3]. Texten skriver därför sommaren 2024.
Saltet. Årsmötet 2022 räknade med ungefär två pallar salt om året [143833 s. 1, 3]. Inköpen 2023–2026 är en pall, ett ton, om året [D:1SI5GS; D:15nJys]. Texten följer inköpen.
Johan Erikson. Han valdes till kassör vid årsmötet 2023 [D:1Zs3id], och årsmötesprotokollet 2024 skriver att han valdes då [122227 s. 3]. Troligen är det senare ett omval.
Namnet. Föreningen registrerades 1924 som »Båstads Södra villasamhälles vattenledningsförening utan personlig ansvarighet« [G1110 s. 5]. I handlingarna efter det skiftar namnet, med villaområde i stället för villasamhälle och vattenförening eller vattenandelsförening i stället för vattenledningsförening; borravtalet 1956 skriver »Båstads Södra Villaområdes Vattenandelsförening« [BR56 s. 16]. Texten använder det namn som står i årsmötesprotokollen i dag, Båstad Södra Villaområdes Vattenförening [141750 s. 17].
Det texten inte vet. Var bassängerna och källorna låg, om de två källorna 1906 är desamma som 1923 års, och vad som hände med bassängerna efter 1956 framgår inte av någon handling. Inte heller att källan i Ranvik verkligen såldes — bara beslutet 1938 att sälja den [PB23 s. 41].
Texten är skriven av Föreningen Gamla Båstad ur föreningens egna samlingar, med hjälp av AI. En redaktör i föreningen har granskat den, och varje källhänvisning är kontrollerad mot arkivet. Inga händelser, personer, repliker eller sifferuppgifter är hittade på — varje uppgift går att spåra till källorna ovan. Så använder vi AI · Fler texter i Ur arkiven.