Stilkänslan kom i första rummet

Som byggherre ville Ludvig Nobel förena stil och kvalitet. I alla sina byggprojekt fick han god hjälp av den norskättade arkitekten Karl Güettler — också i 1927 års omfattande ombyggnad av Hotell Båstad.

När Nobel köpte hotellet 1910 gjorde det skäl för smeknamnet »Randiga taket«. Den korrugerade takplåten gav ett billigt intryck.

Det måste ha kliat i fingarna på Nobel att ersätta takplåten med tegelpannor, men det dröjde sjutton år innan han förvandlade Hotell Båstad till ett stadshotell som var vackert, påkostat och ståndsmässigt utan att vara dominerande eller påträngande.

På samma sätt som Skånegården samspelade med den närbelägna Mariakyrkan skulle Hotell Båstad bli en anspråkslös länga som smälte in i bebyggelsen längs Köpmansgatan. Det var åtminstone Ludvig Nobels ambition. När han fick höra att besökare gått gatan fram utan att lägga märka till Hotell Båstad ansåg han sig ha lyckats.

»De har inte sett det«, påpekade Ludvig Nobel. »Det anser jag vara mitt finaste betyg.«