Mattorna som nådde världsrykte

Malmö i maj 1914. Solen flödar över Baltiska utställningen med sitt höga torn av trä, då ansett som världens högsta torn. I trängseln vid tornet står den lovande unga textilkonstnären Märta Måås-Fjetterström klädd i stilig vårhatt. Hon är en av utställarna och visar något helt nytt — en stor gul flossamatta med hoppande hjortar. Mattan är knuten vid Vävskolan i Wittsjö där hon sedan ett par år har experimenterat för att kunna förverkliga sin dröm — att framställa handgjorda svenska mattor med konstnärligt innehåll.

I Båstad är planerna på det nya badortshotellet Skånegården i gång, såväl arkitektur som material och hantverk ska bli av bästa kvalité. Ludvig Nobel besöker Baltiska utställningen och förvärvar den exklusiva flossamattan Hjorthagen samt beställer mattor och textilier till hela sitt hotellbygge.

Från 1914 till midsommar 1918 blir det bråda dagar i vävstolarna i Wittsjö. Under MMF:s ledning framställs mattor i rölakan och flossa, liksom vävnader och trasmattor i mängder för Skånegården.

Tegelgolvet i valvrummet med det stjärnbeslagna taket får en enkel svartblå trasmatta som harmonierar med teglet. Korridoren på övre våningen får en 1 645 cm lång blålila trasmatta med vita stjärnor.

Många av mattorna är numera spridda för vinden. Men Hjorthagen och Mr G., som vävdes för HMK Gustaf V:s svit, kommer att visas på en stor utställning i Stockholm då Märta Måås-Fjetterström Verkstaden för svenska mattor firar 100 år 2019.

För så skulle historien komma att utvecklas. Ludvig Nobel övertygade Märta Måås-Fjetterström om att det var i Båstad hon skulle bygga sin verkstad och därifrån nå internationellt rykte. Så förenade Ludvig Nobel sin önskan att erbjuda Skånegårdens gäster aktiviteter och kultur med sin förmåga att bygga nätverk som leder till utveckling.