Berättelse · Erik Andrell
Kuriosa
Av Erik Andrell. Maskinskrivet manuskript, transkriberat ur föreningens scanning.
Vid detta årtusendets början gick den säkraste vägen från Skåne till Halland söderifrån över Hov och genom Båstad. (bebyggelsen i Båstad fanns på den tiden och några århundraden framöver mellan Bokkebäck i väster och Hyldebäck i öster) Vägen kom in västerifrån och passerade Bokkebäck vid Nydala?, gick norr om kyrkan (en äldre kyrka lär enligt uppgift ha funni[?] )och fortsatte sedan ungefär i nuvarande Agardhsgatans sträcknin[?] och passerade en tullport vid Hyldebäck. Vägen fortsattex därefter norr om Elinkehög[?] över Pilabäcken och ungefär i nuvarandeNygatanssträckning, söderom gravhögen vid Malens Restaurang och vidare över flygsandsområdet till vadstället Tjuvevad i Stensånxx[?] och sedan mot Allarpvid Sketterp. Denna väg var århundraden igenom allfarvägen för Danmarks konungar med deras följen, adelsmän, köpmän, präster och pilgrimer till Torekovs heliga källa, samt danskaoch svenska härar på marsch norr- eller söderut. Vägen var en pulsåderoch är upptecknad i Danmarks och Sveriges annaler, och som mer eller mindre kändes av i[?] Båstad. (någon som helst bebyggelse på Malen vid den tiden är föga trolig)
Denna väg har sett kung Sven Estridsen på flykt till Själland efter sitt nederlag vid sjöslaget utanför Nissans mynning år 1062. Pådenna väg for greve Jacob av Halland och senare Knut Porse när de på 1200- och 1300- talen drog nedåt Skåne på plundringsstråt. En februaridag år 1389 hördes på denna väg rasslet av kung Albrechts kedjor, då han efter sitt nederlag på Falköpingsslätten fördes till fångläger i Danmark.
På 1400- talet färdades de danska riksråden åtskilliga gånger på väg till unionsförhandlingar med svenska kolleger i Halmstad denna väg.
På 1500-och 1600- talen hördes danska och svenska krigstrumpeter åter och åter på denna väg mellan Skåne och Halland. I augusti månad år 1563 tågade en dansk här på 30000man på denna väg från Skåne mot Älfsberg och det nordiska sjuårskriget inleddes.
En KNud Jensen i Båstad fick år 1642 tillstånd att hålla härbärge för vägfarande mellan Danmark och Sverige. Även de mera lokala svindrivarna frå Bjäre härad till Helsingborg och likaså kalkkuskarna från Skåne till Laholm kunde också få lov att släcka törsten i Knud Jensens källare. (Dessa uppgifter äro hämtade ur arkivarie P.K.Hofmansens artikel om Båstad under Danmark. Införd i Bjärebygden 1950[?])
I fredsfördraget i Brömsebro år 1645 mellan Sverige och Danmark överlämnades bl. a. Halland till Sverige på 30 år. Vidare bestämdes att, på det att missförstånd och tvister dessa lovliga konungariken emellan desto bekvämare må förekommas och avvärjas, så skulle vissa fullmäktige på båda sidor förordnas, som besiktiga, åtskilja och justera alla gränser, råmärken och träter emellan de avträdda och näst belägna behållna landen. Till kommissarier för Sverige förordnades riksrådet[?] Seved Bååth samt Hallands guvernör Casper Otto Sperling med Israel Israelsson som sekreterare. De danska kommissarierna voro riksrådet och befallningsmannen på Helsingborgs slott Christoffer Ulfelt samt Ivan Krabbe Thagesen till Jordberga. Den 23 februari år 1646 samlades dessa herrar vid Storesjö[?] där Smålands, Hallands och Skånes gränser löpa samman. Sedan herrarna tagit del av varandras fullmakter, började de rida längs gränsen mellan Halland Och Skåne. Vad det gäller gränsen mellan Halland och Båstads socken och då närmast gränsen mot Malen hämtas ur protokollet, som undertecknades i Laholm den 28 februari, efter Christi börd, år 1646, följande———— till Lyaforsen, sedan forsen neråt till Waregårdens mark, ifrån Waregårdens mark till Ladugårdshögarna, från Ladugårdshögarna tillRävehögarna, från Rävehögarna[?] neråt till Stenliden, till Örebäck vid Grope kvarn, till Tjuvavadet och därifrån till en jordfast sten vid stranden och sedan ut i sjön.
Efter föregående gränsjustering slöts fred mellan Sverige och Danmark den 26 februari år 1658 i Roskilde, och Skåne blev svenskt efter att i 700 år tillhört Danmark. Danskarna hade emellertid svårt att förlika sig med förlusten av Skåne, och år 1675 förklarade danskarna krig mot Sverige och besatte Skåne utan att möta något större motstånd. Så småningom började svenskarna gå till anfall och samlade sig för ett avgörande och vid Lund stod slaget där danskarna blev besegrade år 1676[?]. Vid fredsfördraget samma år blev det varken vinst eller förlust å någondera sidan.
På föranstaltande av Lantmäterikontoret förrättades år 1749 med början den 17 april s.k. avfattning utav landskapsgränsen mellan Skåne och Halland. Jämte lantmätaren Jacob Kanter voro närvarande häradsskrivaren Olof Kjellman, kommendörkaptenen Bernt Hederstjerna för Waregårdenoch Axelstorp, pastor Sam Arsenius, fänriken Christian Varstius[?], mantalskommissarie Klerk, jordägare och åboar, från halländska sidan majoren B.[?] von Krassow å Dömestorps frälsehemmans vägnar samt Orup m.fl. personer.
Förrättningen började vid havet. Alla enades om att erkänna Röskäll[?], en sten vid stranden. Beträffande linjens fortsättning yppade sig olika meningar. hallänningarna påstodo a[?] att gränsen gick rak till Söveds[?] knall (belägen intill villa Backen uppe vid järnvägen) och därifrån med krökning[?] åt väster till Lyaforsen. Emot denna gränsskillnad, som av förrättnings- männen själv ansågs tvetydig uppvisade vederbörande från skånska sidan rätta linjen från Röskall tillen punkt cirka 300 alnar åt sydost till 2 st jordfaste[?] stenar. Från denna punkt cirka 650 alnar i något sydligare riktning till ett kors utmed vägen mellan Båstad och Laholm. Korsets äkthet som fixpunk[?] intygades av 81- årige Pehr Pehrsan[?] från Båstad samt av Olof Bengtsson och Trued[?] Brorsson därsammastädes. I samma riktning cirka 400 alnar längre bort låg nästa punkt Vita hall. Därifrån gick gränsen vid pass 3000 alnar i nästan rak linje till Lya- forsen. Vid ungefär mitten av denna sträckning går gränsen över Rävehögarnaoch Ladugårdshögarna. Å den av Kanter upprät- tade kartan över länsskillnaden upptogs båda gränsalterna- tiven, och följaktligen måste länsgränsen mellan Röskall och Lyaforsen ånyo uppgås, desto nödvändigare som östra linjen ej kommit att tangera Tjuvevadet (beläget i Stensån).
Den 5 maj år 1778 samlades därför i Båstad för rågångs uppgående landshövdingarna i Kristianstads och Hallands län Gabriel Sparre och Salomon v. Otter, kronobefallningsmännen J.Sandberg och J.Bergström, ryttmästare[?] C. M. Rees för Dömestorp, ladufogde Nils Christenssenfrån Hemmeslöv, åtskil- liga av Båstads invånare samt allmoge från bägge länen.
Förrättningen började vid Röskall. Hallänningarna hade tydligen för avsikt att söka få fastslagen sin rätt till den omtvistade arealen, cirka 77 tunnland stor, och togo sig i detta syfte före att göra läget för Röskall omtvistat. Enligt deras påstående skulle den rätta Röskall ligga flera hundra alnar västerut,(den stenen finns och kallades av dom[?] gamle på Malen för hallandsstenen, i dag ligger den nersänkt i sanden och endast till en liten del synlig. Från den stenen har en stenbrygga med cementerad topp lagts ut i sjön), som bevis anfördes att hemmansägarna i Finsbo i gångna tider ägt en stenbrygga strax öster om den påstådda stenen,(lämningar av den bryggan är kvar och ännu väl synlig vid lågvatten. Bryggan hade[?] av hem[?] ansägarna[?] använts vid fiske), Båstadsmännen yrkade enständigt, att östra stenen skulle förklaras vara Röskall. Båda stenarne blevo uppmätta, och befanns östra stenen vara mera lämplig efter 1740 års beskrivning. Emellertid kunde man därifrån ingenstädes komma till något ostridigt märke. Då räddades situationen av v. Otter, som uppgav ett Solent[?] Docu- ment över gränsskillnaden—– det var kungl. gränskommissio- ens brev av den 28- 2- 1646. Sedan av landshövdingarna givits föreställningar å ömse sider, varigenom markägarna slutligen bl[?] bleve övertygade såväl om det äventyr de genom rättegång kunde bliva underkastade, som ock den nytta man hämtar av en redig och för framtiden fastställd rågång, blev slutligen i följe av 1646 och 1749[?] årens överenskommet att den av Båstads invånare uppvisade stenen Röskall skall utgöra ändmärke vid havet. Därifrån rågången i räta linjer kommer att gå om Tjuvevad, över Örebäck till Stenliden, till Rävehögarna. Sedan till Ladugårdshögarna varest ett litet knä bliver, men åter i rät linje tillWaregårdens mark och Lyaforsen. Alla dessa märken skola förses med nummer och årtal och nedsättas nu genast på det att tvistigheter, vilka nu med herrar landshövdingarnas bifall och efter de säkraste anledningar man kunnat finna blivit förenade, måtte ock i framtiden äga säkert bestånd. Denna akt undertecknades av protokollföraren Christian Claessen[?], såsom kronofullmäktige J. Sandberg och J. Bergström. För Dömestorps gods N. Bergman. För Båstads invånare J.J. Stridbäck, A.Graff, J. Agardh och för Sketterps[?] gods N. Christenssen.
Den 6 maj begynte rör – läggningen vid Tjuvevadet, vilket allmänt erkändes hava sedan urminnes tid ägt det namnet. Där sattes väster om åbädden, en hjärtsten med två visare. Den ena syftar åt Röskall, den andra åt Stenliden. Strax över bergklippan uti Stenliden sattes ock en hjärtsten med två visare. Den ena syftar tillbaka åt Tjuvevadet, den andra åt Rävehögsröret[?].Uppå den Rävehögen, landshövdingarna utsett till märkeshög, den största av högarna, sattes ett femstensrör med två visare, den ena pekar mot Stenlidestenen, den andra åt Ladugårdshögröret. På hjärtstenen blev hugget N:o II och årtalet 1778. På mellerstaLadugårdshögen sattesLadugårdshögröret. ett femstensrör med två visare, den ena visar åt Rävehögsröret , och den andra åt Waregårdsröret. Röret tecknades N:o III och årtalet. Mittutför en klippa i Lyabäcken sattes vid vägen ett femstensrör med en visare åt Ladugårdshögröret samt tecknades N:o IVoch årtalet 1778. Under hjärtstenarnalades hällar med påhuggna streck åt linjerna samt under alla stenarna kol och tegelsten. I protokollet anmärktes, att Röskall hade bort förses med visare och uteliggare såsom ett femstensrör . Men eftersom havet ibland svaller längre upp åt stranden, och då alltså inga stenar kunde stå, lät man på stenen blott hugga N:o I och årtalet 1778. Dessutom höggs in ett S på Skånesidan och ett H på Hallandssidan.
Ovanstående som skrivits om provinsgränsen mellan Skåne och Halland är hämtat ur Ernst Thysells skrift: Ett och annat om det gamla Båstad. Parenteserna ha till förtydligande införts av skrivaren.
Det är ytterst svårt, att så här i efterhand, bilda sig en uppfattning om hur det såg ut på Malenområdet fram till slutet av 1700-talet. Att där fanns en myckenhet av sten, mal, därav namnet Malen är[?] är tydligt. Att området dessuten[?] besvärades av flygsanden kommer att framgå ur fortsättningen. Söder om landsvägen var sannolikt odlingsbar till en del, medan området norr om landsvägen sommartid kunde ge ett magert bete åthusdjuren.
För att hindra sanden att flytta sig inåt land vid hårda ostliga och nordliga vindar, började båstadsborna vid sekelskiftet 1700-1900[?] att samla ihop stenar, som låg på strandområdet eller i dess närhet, till ett gärde och fyllde på med grenar och ris. Gärdet lavades ungefär mittemellan nuvarande Strandpromenaden och sjökanten. Början gjordes i närheten av Pilabäcken och fortsatte bort mot nuvarande minigolfbanen[?]. Det finns i dag stenar kvar av detta gärde. Ett par stenar ligger kvar i norra kanten av trädbeståndet strax intill pumpstationen vid Pilabäcken. Likaså ligger några stenar kvar i norra kanten av trädbeståndet vid Österrike. I norra kanten av trädbeståndet mittför fastigheten Floravägen4 finns också [oläsligt] några stenar kvar av gärdet som äro väl synliga. Efter hand rotade sig gräs och strandhavre, som hjälpte till att binda sanden.
Ungefär samtidigt med arbetet på föregående gärde lavades en stenrad intill och söder om nuvarande Strandpromenaden som gräns mot allmänningen norr därom. En påbättrad del av stenraden återfinna[?] i dag vid Axels Ro, Strandpromenaden 78.
Från att tidigare ha varit en gång- och ridstig från Båstad till Malens plantering(så sa dem gamle innan det blev Malens skog), iordningställdes stigen i slutet av 1800-[?] talet till en promenadväg för invånarnas och sommargästernas bekvämlighet. Förbudet att cykla på promenadvägen upphävdes på 30-talet. Förbud att rida å densamma tillkom på 60-talet. Fastighetsägare och tillika bilägare tilläts att begagna promenadvägen för färd från och till sina fastigheter. El-belysning monterades upp omkring år 1970. År 1982[?] har promenadvägen varit uppgrävd för läggning av nya vatten- och avloppsledningar samt för ytvattenavledningar.
Beståndet av furor norr om Strandpromenaden planterades av skolbarn på 1880-1890-talen under ledning av folkskolläraren Anders Linderberg. Början gjordes vid Pilabäcken och fortsatte österut till numera minigolfbanan. I oktober månad 1980 en motionsbana i trädbeståndet, som ytbehandlades med träflis. Ingen förskönande åtgärd? Sommarboende fastighetsägare utmed promenaden använder sig av öppningar mellan träden som biluppställningsplats. Kommunalarbetare rensar bort forna träd och undervegetation varje år, men någon inplantering av nya furor, som ersättning för de borttagna har ännu ej förmärkts. Där Hjorths gata mynnar vid Strandpromenaden kan man ännu se små sandåsar, minne efter sanddriften, både till höger och vänster, gräsbevuxna och med en del furorkvar. Sandåsarna ha emellertid på de senaste 30 åren på olika sätt deformerats genom grävningar för olika rörledningar och senast genom anläggandet av en parkeringsplats nedanför Havsbadsvägens slut.
De första övningarna med en fotboll inleddes av båstadspojkar på ängen framför Bjäreuvarnas[?] stuga år 1912. De hade sett hur badgästpojkarna spelade fotboll på Strandängen vid varmbadhuset och blivit intresserade. Ängen där båstadspojkarna sparkade och sprang var ej så välansad som i dag. Fotbollen' som användes av de första entusiasterna, var allt annat än rund och kallades för Osten. Ägaren till marken, G.W. BRandquist, stugan på området byggdes i början av 20-talet och användes som tvättstuga. Han lät så småningom odla upp ängen och skördade bl.a. potatis och majs. Han planterade också en del fruktträd och hasselbuskar på området. Sedan kommunen blivit ägare till marken har där uppförts en pumpstation i anslutning till avloppsreningsverket år 1968.
Åren 1914 och 1915 upplät G.W.Brandquist marken där i dag t[?] tomterna med nr 56 och 58 vid Strandpromenaden äro belägna för fotbollsövningar. År 1916 blev markområdet indelat i kolonilotter och blevo dessa några år framöver utarrenderade till hugade trädgårdsodlare.
Båstads Gymnastik och Idrottsförening, stiftad år 1913, arrenderade mark av G.W. Brandquist, där i dag den nya folkskolan är uppförd, och iordningställde densamma till en idrottsplats med fotbollsplan och banor för idrott, och den invigdes år 1924, och den var i bruk till mitten av 50-talet. Övningarna med fotbollen hade fram till år 1924 bedrivits på olika platser med och utan lov, bl.a. på ängen norr om Nygatan 21 och på en Äng[?] väster om Floravägen 4. Kommunen köpte markområdet där idrottsplatsen låg av G.W.Brandquist för att låta uppföra en ny folkskola, och den blev färdigbyggd år 1958. Kommunen hade ungefär samtidigt inköpt mark av Elof Jönsson och anlade där den nuvarande idrottsplatsen.
Båstads Fabriks-& Hantverksförening hade anordnat en utställning under tiden den 8 – 17 juli 1960 i den nya folkskolans och Samrealskolans lokaler. Utställningen var välbesökt och trots att nöjestillställningarna de flesta kvällarna regnade bort, gav dock utställningen en slant över till föreningen för allt arbete medlemmarna nedlagt.
En av de första på detta sekel, som hade sin båt där Österrike är i dag och därifrån bedrev fiske var Hans Petter Bäck tillsammans med Elof Thulin. Den andre, som slog sig ner där och bedrev fiske därifrån , Karl Andersson, han kom dit i mitten på 20-talet. Han hade dessförinnan bedrivit fiske från hamnen. Han var också den, som satte upp den första redskapsboden av ilandflutet virke. Sedan kom Christer Nilsson dit, skaffade sig redskapsbod och började fiska omkring år 1930. Några år senare slog sig även Oscar Lindström ner där, men dessenare[?] bedrev fiske endast vid tillfällen de inte hade annat arbete. Svenskamerikanen Anton Karlsson, Nils Algot Hector och Rudolf(Bjäre) Nilsson bedrev även fiske därifrån men dock mera sporadiskt. Under och strax efter andra världskrigets slut kom ytterligare ett antal redskapsbodar till .Det ökade intresset för husbehovsfiske har gjort att det i dag finns ett tjugotal redskapsbodar på Österrike-området. Det var de äldre fiskarna vid hamnen i Båstad, som givit upphov till namnet på området , det låg öster ut från hamnen räknat.
På båda sidor om Tångvägens slut vid stranden har fastighetsägarna i Båstad och Malen rätt att placera en omklädningshytt. På tjugotalet var det många, som tog det tillfället i akt. Deflesta tog hem sina hytter efter badsäsongens slut, men några lät dem stå kvar och dessa blevo mer eller mindre utsatta för åverkan under vintern. Endast ett par fastighetsägare begagnar numera sin rättighet.
Byggmästare Karl Hansson hade i många år en kaféstuga på ängen nedanför trädbeståndet och väster om Tångvägen. Där serverades kaffe och läskdrycker sommartid. Stugan är sedan ett 25-tal år tillbakabortflyttad. Den återfinnes, något omändrad på tomten Tångvägen6 som sommarbostad.
Badstranden, både till höger och vänster om Tångvägens slut vid stranden, var ibland stenig och ibland sandig, beroende på vilka strömmar det var i vattnet vid stormtillfällena. På förslag av byggmästareKarl Hansson blev en stenrad(brygga) utlagd i sjön för att söka hejda sanddriften vid stormtillfällena. Resultatet blev att mycket sand efterhand samlades väster om bryggan medan sanden öster om delvis försvann och kvar blev stenen. Efter några år blev en rad av träpålar nerslagna i sjön cirka 100 m. väster om stenbryggan och likaså en pålrad öster ompå ungefär samma avstånd i akt och mening att få sanden att bli kvar. Resultatet av dessa arbeten blev detsamma som stenbrtggan. Isen och "Sjöberg hjälptes åt att förstöra pålraderna, men än i dag finns en liten del av den västra pålraden kvar som minne. För några år sedan gjordes en öppning i stenraden vid vattenbrynet, som har gjort att sanden börjat komma igen öster om bryggan.
En badbrygga av sten anlades av kommunen i början av 60-talet cirka 100 m. väster om landskapsgränsen. Dessutom anlades 2 st. badbryggor av trä på betongrör. Allt för strandbadarnas bekvämlighet. Endast en av dessa finns kvar i dag.
Omkring år 1905 lät dåvarande Badbolag på Malen bygga 2 st. kallbadhus på bryggor i sjön, ett för damer och ett för herrar. Badhusen byggdes på hjulförsedda underreden och ställdes räls[?], som lagts på bryggorna. Badhusen(egentligen omklädningshytter) rullades ut på bryggorna vid badsäsongens början och drogs upp på land efter säsongens slut.
Det nya badbolaget lät efterhand även tillverka omklädningshytter(modell á utedass) med en golvyta av 1,3 x1,2 m. Degjordes i lösa flak, som haspades ihop vid uppsättningen. De placerades med 1½m avstånd från varandra nedanför sandklittern med början norr om minigolfbanan och öster ut mot landskapsgränsen. Hytterna hyrdes ut till sommargäster. Efter badsäsongens slut monterades hytterna ner och togs in för vinterförvaring under tak. I slutet av 60-talet upphörde denna verksamhet.
Omkring år 1912 lät en sjökapten Falkland, boende å Tallhögen, uppföra en träbrygga i sjön nedanför Kungsbergsvägen för sin ägandes segelbåt. Bryggan, som skadades av stormar och vintertid av isen, var helt borta efter ett tiotal år.
Före detta sekels början fanns på Malen endast en körväg ner till stranden och det var Tångvägen. Den användes huvudsakligast av lantbrukarna vå[?] och höst för att hämta ilandflutentång, som de strödde på sina åkrar. Tånghämtningen har numera helt upphört, sedan de konstgjorda gödningsmedlen kommit.
Skötseln av badstranden från kallbadhusen till landskapsgränsen utfördes förr av Badbolaget anställd personal. (Hjärta-Jönsson[?] m. fl.). Det var mest gamla tångrester, som låg kvar sedan lantbrukarna tagit vad de behövde, som samlades ihop och kördes bort. Under senare år har det blivit mängder av alger, som sommartid uppträder i sjön och vid pålandsvind samlaspå strandenoch i vattenbrynet och bildar ett slipprigt underlag att gå i. Dessa obehagligheter flyttas av kommunalarbetarna med hjälp av hjullastare upp i förut grävda hålor i kanten av sandklitternaoch som sedan täcks över med sand igen. Från stenbryggan nedanför Tångvägen och västerut till "Pilabäckens" utflöde är det "Sjöberg", som har hand om skötseln av stranden, och där ser det ut både si ochså ibland.
En samling redskapsbodar ha av husbehovsfiskare satts upp intill och öster om "Pilabäckens" utflöde. Området har på senare år fått namnet "Elmerslund".
Vid den svåra stormen den den 24 och 25 november år 1981, spelade[?] det upprörda havet bort mängder av sand från stranden. D[?] Det höga vattenståndet åstadkom stora skador på stranden vid "Elmerslund", vid Bjäreuvarnas[?] stuga och vid "Österrike". Den hårda stormen den 16 december 1982 med ännu högre vattenstånd åstadkom ytterligare skador på de förut nämnda platserna. Denna storm följdes av en den 8 januarioch ytterligare en den 18 januari 1983. Båda med högt Vattenstånd, som spelade[?] bort sanden och jorden från rötterna på några träd och som med hjälp av vinden föll omkull.
En direktör Berling, som ägde och sommarbodde å Axels Ro, var mycket ridintresserad. Han lät inhägna ett område cirka 75 m. långt och40 m. brett öster om Tångvägen norr om trädbeståndet för sina hästar att gå på bete i.Vid den östra gränsen av denna inhägnad fanns på tiotalet ett rikt bestånd av martorn. Hos den sommarboende skolungdomen fanns med all säkerhet ett exemplar av denna rara växt i deras herbarier när de kom med dem till skolan vid höstterminens början. Beståndet av martorn[?] blev efterhand utrotat på Malens strandområde och det är mer än 15 år sedan jag såg ett exemplar, men även det försvann och efterlämnadeett hål i marken.
En fröken Karlsson (dotter till en folkskolärare[?] Karlsson, Malens skräck kallad) lät helt oförmodat montera upp två st. sommarstugor på plintar av betong norr om trädbeståndet och v. Strandhaga, Strandpromenaden 92 (villan var ej byggd då, men finns i dag) något av de första åren på tjugotalet. Stugorna, som placerats där utan lov, togs bort efter cirka en månads tid. De återfinns i dag, den ena å Nygatan 24 och den andra å Malenvägen 8.
Under senare halvan av 1800-talet fanns i Båstad en sammanslutning av skarpskyttar. De hade byggt en stuga (skjuthuset kallat), på numera minigolfbanans mark, för förvaring av måltavlor och dylikt. Som skjutbana användes stranden, men de sköt även mot mål ute på sjön. År 1913 blev stugan baxad upp på en förut iordningställd släde av timmerträn och drogs sedan iväg av en självgående lokomobil. Stugan blev flyttad tillfastigheten Åhusvägen 50, där den, något omändrad, är redskapsbod i dag.
Nedanför Badbolagets bostadshotell Stora Strandgården anlade Badbolaget i slutet på 40-talet en minigolfbana.
Rester av nord-sydgående stengärdsgårdar fanns ända fram till slutet av 50-talet. Enrest fanns väster om den nybyggda folkskolan. En rest vid Gammelvägen. En rest vid Floravägenoch en vid Roxmansvägen[?]. En del sten från dessa gärdsgårdar användes som grund under de första husen, som byggdes på Malen. Även vattenbrunnarna vid de första husen lavades upp av sten tagen från gärdsgårdarna.
Området där Malens skog (de gamle malenborna sa' alltid planteringen) finns i dag, var ända fram till de första 20 åren av 1800-talet ett flygsandsfält. Den tidens båstadsbor beslöt då att låta plantera området med barrträd för att därigenom hindra sanden att yra omkring. Huvudsakligen sattes alltså furuplantor, men även gran sattes på några platser. Arbetet med sättningen av plantorna slutfördes omkring år 1825. Området blev fridlyst. När[?] den fridlysningen upphävts?.För att öva tillsyn över nyplanteringen tillsattes år 1832[?] en vakt vid namn Jacob Nilsson. "Roxmansgården" byggdes av Nils Pålsson år 1835. Året därefter övertog han planteringsvaktsysslan och innehade densamma till och med år 1860. Han efterträddes av Karl Roxman, som upprätthöll planteringsvaktsysslant till omkring år 1920. Han övertog så småningom även gården tillsammans med Nils Pålssons dotter Emma. Till gården hörde några odlingsbara åkrar, som gav foder åt en ko och en gris.
Sedan kommunen, omkring år 1945, blivit ägare till Malens skog, utom ett område cirka 50 m. brett utmed Roxmansvägen från Allévägen ner till stranden(genom inlösen av allmänningslotterna), är det kommunalarbetarna som numera "vårdar" skogen. Under senvintern varje år rensas forna[?] träd och undervegetation bort. Det har inträffat tidigare år att en del träd ha stormfällts. Men de två hårda stormarna under år 1981, den 8 februari och den 24 november orsakade ytterligare en del träds fall. Träden äro ju över 150 år gamla och de borttagna träden bör ersättas, men så har ännu ej förmärkts. Fortsätter det så här kan Båstad Bli utan sin Malens skog inom en snar framtid. Ivåras (1981) ställde frivilliga krafter upp vid hopsamlandet av grenar och dylikt som låg kvar efter stormfällningarna. Resultatet blev gott, men enligt uppgift i ortspressen blev de hopsamlade rishögarna liggande kvar in på sommaren. Omkring år 1975 blev en motionsslinga anlagd i Malens skog, den preparerades med träflis och försågs även med elljus. Sommaren år 1916 uppstod eld i skogen strax innanför nuvarande minigolfbanan, som tur var upptäcktes faran, och elden blev snabbt släckt. Året därefter blev en brandgata upphuggen i skogen intill och norr om promenadvägen till Rivieraområdet. Brandgatan är numera helt igenvuxen.
Sedan stadsplan för Malen blivit upprättad och godkänd av länsstyrelsen år 1914, blev vägar och gator så småningom iordningställda. Namnen på vägar och gator fastställ-först omkring år 1940.
Malen och Båstad gick samman i en kommun år 1937, efter att förut ha varit två municipalsamhällen.
År 1971 blev Båstad centralort i storkommunen tillsammans med Västra Karup, Hov, Torekov, Grevie, Förslöv och Östra Karup.
Landsvägen[?] från Lyckebacken[?] till landskapsgränsen[?] underhölls av lantbrukarna inom Båstad och Malen samt i någon mån av lantbrukarna i byarna på åsen inom socknen . På liknande sätt underhölls Korrödsvägen[?] och Tångvägen. Varje lantbrukare hade ett bestämt antal famnar ock alnar att underhålla och dessa hade utmärkts med i väggropen nedsatta flata stenar med påmålade bokstäver och siffror. Som väglagningsmaterial användes i huvudsak för hand krossad sten. Väglagningen skulle vara utförd till ett visst datum på våren, varefter syn förrättades av en nämnd.
Allteftersom bebyggelsen ökade blev även behovet av telefoner för affärer och hantverkare på Malen nödvändigt. I gropen på landsvägens norra sida restes stolpar för att bära upp ledningarnaPå 30-talet flyttadesstolpar och ledningar till norra gränsen av tomterna utmed landsvägen. Numera ligger alla ledningar i kablar i marken. År 1955 blev telefonnätet automatiserat.
Vid elektrifieringen av Malen år 1917 restes stolpar i den södra vägkanten för att bära upp ledningarnaoch från dessa drogs sedan servicledningar till fastigheterna. Gatlykmonterades på fler stolpar. Därmed hade fotogengaslyktorna, den ena vidÖremölla och den andra vid Korrödsvägens[?] anslutning till landsvägen, tjänat ut. Vid landsvägens breddning genom Malen år 1960 togs stolparna med deelektriska ledningarna bort och ersattes med kablar också in till fastigheterna. Det blev en hel del fler stolpar resta för att bära upp gatlyktorna.
År 1923 blev körbanan på landsvägen från Lyckebacken till Öremölla satt med storgatsten.
Den nybyggda småskolan på Malen togs i bruk vid höstterminens början år 1912. Den inrymde en lärosal, kapprum samt bostad för lärarinnan en trappa upp. Förste- och andreklassare undervisades gemensamt. Den första lärarinnan hette Emilia Blomberg. Omkring år 1920 blev en tillbyggnad färdig med ytterligare en lärosal och med bostad för en lärarinna en trappa upp. Därefter undervisades varje klass för sig. Skolan var i bruk som småskola till år 1968, då all undervisning förlades till den nya grundskolan. Sedan användes småskolan på Malen som förskola och lekskola. Ytterligare en tillbyggnad gjordes vid f.d. småskolan år 1973 för att bereda större plats åt barnen för deras olika aktiviteter.
Högre Folkskolan flyttade in i sin färdigställda nybyggnad mitt under vårterminen år 1937. En tillbyggnad av skolan gjordes år 1942. Samma år ändrades den 2-åriga Högre Folkskolan om till en 4-årig Kommunal Mellanskola. År1951 blev den en statlig 4-årig Samrealskola. År 1956 blev en större tillbyggnad av skolan färdig. Sedan år 1968 ingår skolan tillsammans med de då nyuppfördaskolbyggnaderna i grundskolan. Ett större renoveringsarbete av den gamla Samrealskolans lokaler utfördes åren 1980-81. År 1981 utökades även skolans lokaliteter genom tillbyggnader av de år 1968 uppförda byggnaderna. Skolanläggningen bär i dag namnet "Strandängsskolan".
Gymnastikhallen byggdes åren 1973-74.
En dag i augusti månad år 1913 uppenbarade sig över Malen och Båstad en flygmaskin, som efter ett par svänger landadepå en äng, där i dag fastigheterna med nr 10 och 13 Gammelvägen äro belägna. Platsen hade i förväg markerats med ett vitt tygstycke. Aviatören var en friherre Carl Cederström. Mycket folk samlades för att närmare beskåda flygmaskinen. Efter cirka en timmes uppehåll startade han igen.
Den 14 juli året därpå landade en Oscar Gudmundssen på ungefär samma ställe efter 35 minuters flygning från Ljungbyhed. Dagenefter startade han från ängen norr om fastigheten Köpmansgatan 77. det var med nöd och näppe han klarade sig över trädbeståndet norr om Strandpromenaden, det var ej så högt , som det är i dag.
Ett nybildat bolag med bröderna Oscar och Philip Hjorth i spetsen, inköpte mark på åssidan väster om järnvägsstationen. efter stora ansträngningar (allt material fick bärasupp) stod Malens Terass färdigt för invigning den 18 juni 1911. Det blev ännu ett utflyktsmål för ortsbor och sommargäster, men det tog på krafterna att gå uppför stigen till kaféet. I gengäld fick besökaren en vacker vy över samhället och den närmaste delen av sydhalland. Kaférörelsen har upphört sedan många år tillbaka och av byggnaderna återstår i dag endast grunden, som håller på att vittra sönder.
År 1923 startade ingenjör Hakon-Petterssen[?] AB Hallandsåsens Driverier. Han lät bygga Panncentral, ekonomibyggnad och ett flertal stora drivhus och i dem odlades i huvudsak nejliker, som blev vida kända och uppskattade. Han överlät rörelsen år 1963 till en Karl Erik Larsson, Malmö. År 1968 förvärvade Båstads kommun markområdet jämte därå befintliga byggnader och drivhus. Kommunens avsikt med köpet är att exploatera området för villabebyggelse. Driften av odlingen fortsatte som tidigare men nu av arrendatorer. Förmannen, tidigare vid Hallandsåsens Driverier, Henning Frick samt två delägare i Anderssons Partihandel, Göteborg, tillträdde som kompanjoner. Namnet på rörelsen ändrades till Båstadsnejlikan. Arrendekontraktet förnyades ej och rörelsen upphörde år 1975. Inventarierna såldes på auktion. Kommunen har låtit riva alla byggnaderna utom en, som en tennisklubb disponerar. IngenjörHakon-Pettersson hade anlagt en tennisbana för privat bruk, som tennisklubben också förfogar över. Den övriga marken har planlagts och tomtindelats, vägar har anlagts och ledningar för vatten och avloppsamt el- och telefonledningar framdragits till tomtgränserna.
Första årtalet för i Malen timad händelse torde vara år 1223. Då utkämpades på Kungsbergsskogens slänt ett slag i vilket fylkeskungen Galter stupade. Hans "slott" har enligt sägnen stått i Kerröd[?]. Under Galtastenarna ligger han och hästen begravda och stenarna återfinnsi nordöstra hörnet av f.d. driveriområdet.
Direktör Henning Hammarlund framför i sin bok "Båstad och Bjärebygden" tvivel mot den händelsen i Malen år 1223. Han anmärker att vid den tiden funnos inga fylkeskungar i Skåne och att de uppresta stenarna säkerligen härleda sig från någon period under järnåldern. Har en händelse av skildrade slag förekommit så måste den ligga mycket längre tillbaka i tiden. Att Galter haft ett slott i Kerröd[?] är alldeles uteslutet. Redan år1231 upptages den platsen som danska kungens och kronans egendom.
På morgonen den 9 april 1940 anföll Hitler-Tyskland Danmark och Norge. Påmorgonen den 10 april hade svensk militär anlänt till Båstad med material till hinderslagning. De satte omedlbart igång att slå ner pålar i vattenbrynet utmed kusten på Malen och fäste taggtråd på dessa. Därmed hindrades Båstad-och Malenbor samt sommargäster från att bada från stranden på Malen under flera somrar framöver.
I början av september månad år 1940 anlände Armerad Betong med sina arbetare och med material och började omedelbart arbetet med byggandet av bunkers utmed Bjäre-kusten. På kusten utmed Malen uppfördes en bunker vid "Pilabäckens" utflöde, en bunker i trädbeståndetnorr om fastigheten Strandpromenaden 92 och en bunker i sandklittern intill landskapsgränsen.
Omkring år 1880 bildades i Helsingborg AB Skåne-Hallands[?] Jernväg, som med en konsul Ohlsson i spetsen, hade ändamål att anlägga en järnvägsförbendelse mellan Hälsingborg Och Halmstad. Berörda kommuner utmed den planerade sträckningen av banan, anmodades att teckna aktier i bolaget och och samma erbjudande lämnades till privatpersoner. Båstadborna visade ej något större intresse, varför vid stakningen av banan, kommunen blev straffad med en "olämplig?" placering av stationen. Däremot blev det för Malens utveckling en mera lämplig placering. Man kan undra i dag hur det hade sett ut med en järnvägsstation i centrum av Malen?.Järnvägsbygget kom emellertid igång och bandelen Hälsingborg-Halmstad blev färdig och invigdes år 1885. År 1896 övergick AB Skåne-Hallans Jernväg i statens ägo genom inlösen av aktierna. Åren dessförinnan hade staten byggt delen Halmstad-Göteborg. Bandelen Hälsingborg-Göteborg erhöll namnet Västkustbanan. Elektrifieringen av Västkustbanan blev färdig år 1934 och i dag är den även helt automatiserad.
Byggmästare Aron Bengtsson byggde i början av 20-talet en kaféstuga (Strandbaden) i norra skogsbrynet cirka 50m. öster om nuvarande minigolfbanan. Därifrån serverades kaffe och läskdrycker till soldyrkande sommargäster vid badstranden. Rörelsen upphörde i mitten på 60-talet och stugan har tagits bort.
Området där Malens torg är beläget, kunde i någon mån under de första fyra tiotalen av detta sekel ge en bild av hur det en gång sett ut på Malen i övrigt. Stenar låg i dagen mellan grästuvor, nypenbuskar och enrisbuskar. Några, förmodligen självsådda, björkar växte även på området. Att det under förra seklet utförts stenhuggeriarbeten där, vittnade några kvarlämnade trottoarstenar om, likaså ett par ej färdighuggna grindstolparsamt även små högar av stenskärver. Krossning för hand av sten till för vägläggningsändamål[?] förekom[?] där från och till ända fram till år 1920. Det var de sista stenarbetena[?] som utfördes[?] där. Vid tiden för första världskriget[?] hade en kiosk placerats på den norra delen av området, ungefär mitt emot ingången till numera f.d. poststationen(Hjorths gata 16). Därifrån såldes fisk vissa dagar i veckan av en Wille Rasmussen och han efterträddessedan av fiskhandlare Sante Rosendahl. Till sist användes kiosken som skomakeriverkstad i mittenav 30-talet av en skomakare Bergdahl. År 1939 påbörjade kommunen iordningställandet av området. Resultatet [oläsligt] blev så småningom en liten parkanläggning med en vattenkonst närmast Köpmansgatan. Påden norra delen blev det plats för torghandel och bilparkering åtskilda av rabatter med prydnadsbuskar. En byggnad inrymmande toaletter uppfördes också. Som hjälp till bestridande av kostnaderna för anläggningen hade 1000:- kr. beviljats ur Hultgren-Malmströmska fonden för samhällets förskönande.
FastighetenHjorths gata nr 24 (gatans namn var före storkommunens tillkomst Torggatan) lät byggas av A. Palmkvist år 1904. Den inrymde förutom bostad även lokaler för en speceri-och diverseaffär, som ägaren startade och innehade till omkring år 1910, varefter affären övertogs av F.O.Hagström ( han ägde och bebodde fastigheten Hjorths gata nr 4. Villan är sedan mer änett tiotal år tillbaka riven, trävirket var angripet[?] av husbock och i övrigt mögelskadat). Han betjänade malenborna och sommartid även badgästerna i affären och dessutom med att ta emot och lämna ut postförsändelser samt tidningar. Då det gällde de senare ärendena hade man att gå uppför en trappa och genom en veranda, som på den tidenfanns vettande mot landsvägen, till en lucka i dörren till hans kontor. I rummet innanför verandan fanns även telefon för allmänheten. "Poststationen" flyttades år 1913 till fastigheten Hjorths nr 16 och en fröken Antonia Wennström blev föreståndarska. Def.d. affärslokalerna äro inredda till herr-och damfrisersalongeroch en del av källarvåningen är inredd till fiskaffär. Ägaren till fastigheten i dag är Gösta Trollér, genom köp år 1982, och f.d. fiskaffärens lokaler äro uthyrda tillGrönkvists grönsaksaffär.
Äran av att ha "upptäckt" Malen som badort tillkommer i främsta rummet lantbrukaren Carl August Zackrissen, Åhus(Åhusvägen 38-40), som vintern 1901-02 arbetade energisskt[?] för att få till stånd ett badbolag. Ingenstädes[?] möttes han dock av motstånd i synnerhet hos den som vädrade konkurrens. I början av år 1903 konstituerades bolaget med ett aktiekapital på 10000:- kr. av dessa hade Zackrissen anskaffat 8000:- kr på sin lista. Den första styrelsen utgjordes av herrarE. JAcobsson, J.P.Johansson. O.A.Zackrisson, J.Holtin samt C.Wingren, Skottorp. Övriga intressenter var från Malen och i[?] den närmaste bygden. Den 15 juni 1903 var varmbadhuset (det revs hösten 1980) färdigbyggt och på des övervåning fanns en restaurang inredd[?] Från övervåningen hade balkonger byggts ut för att få plats för ett större antal gäster. En större och tidsenligare restaurangbyggnad lät Badbolaget uppföra och den togs i bruk år 1905. Restaurangenpå övervåningenpå varmbadhuset upphörde därefter. En fru Nanny Holmstrand anställdes år 1905 som restaurangchef , och hon svarade för skötseln av restaurangen under somrarna till och med år 1912. Badbolagets ekonomi blev emellertid alltmera ansträngd och år 1913 trädde bröderna Oscar och Philip Hjerth[?] till och sanerade ekonomin och samtidigt bildades ABMalens Nya Havsbad med delvis nya styrelseledamöter. Läkarvillan och det gamla bostadshotellet hade byggts under det gamla Badbolagets tid. SÅ småningom blev efterfrågan på rum förBadbolagets del allt störreoch det nya Badbolaget lät bygga Stora Strandgården år 1928, Nya Bostadshotellet år 1929 och lilla Strandgården år 1936. Därefter inköptes villa Solgården år 1937 och villa Lugnet år 1942 och dessa villor inreddes för gästrum. Malens Restaurang har under årens lopp ändrats och tillbyggts till det utseende den har i dag. Sedan år 1980 är Peab huvuddelägare i Badbolaget. Peab har antytt, enligt uppgifter i ortspressen, attområdet så småningom kommer att förändras. SOM första synliga förändringblev rivningen av varmbadhusetoch panncentralen samt av personalbostädernajämte tvätt- och torkhuset. Allt detta för att ge plats åt, som det sägs, fiskarstugor a la Kattegatts i Torekov, men än har inget hänt där, när detta skrivsden 6-12-1983. Peab har i stort upplagda artiklar med skisser i ortspressen velat visa hur området i framtiden kommer att se ut. Någon direkt satsning på turismen föreligger ej utan mera mot året runt boende. Peab började redab hösten 1981 att renovera och omändra Läkarvillan, Gamla bostadshotellet och villa Lugnet till hyreslägenheter. Några lägenheter äro redan bebodda(juni 1982)Efter detta har hänt att Stora Strandgården har ändrats om till lägenheter och att intill har uppförts tre nya lägenhetshus, samt atttvå av lilla Strandgårdens hus har flyttats till Driveriområdet och det tredje har rivits för att ge plats åt nybebyggelse.
Sommaren 1978 blev Friluftsbaden på Malen färdiga. De inrymmer omklädningshytter samt toaletter och duscher. Det ena är byggt nedanför parkeringsplatsen vid Havsbadsvägens slut och det andra på ängen till vänster vid Tångvägens slut vid stranden.
Muraren Nils Petter Nilsson(kallad kalkbtännaren) arrenderade omkring år 1875 ett markområde(platsen där sedermera Båstads Kalkindustri AB:s byggnader kom att uppföras) av en grosshandlare L. Andersson, Ängelholm, och byggde där upp en ugn för bränning av kalksten. Genom att tillföra den brända kalkstenen vatten blev stenen släckt och blev därefter en beståndsdel i murbruket. Kalkstenen köpte han från Limhamn och den fraktades med båt till hamnen i Båstad. Attdet fanns kalk under det [?]mäktiga sandlagret på området blev känt först efter provborrningar. Ett bolag för utvinning av kalkfyndigheten blev registrerat år 1907, och bolaget köpte markområdet av L.Andersson, Ängelholm. Bolagets grundare var garverifabrikören Axel E. Graff och han var v.d. i bolaget åren 1909-1934. Tillverkningen bestod av kalksandstegel och jordbrukskalk. Den förste disponenten(arbetsledaren) var sjökaptenen Falkland, den andre var byggmästaren A.Gustafsson och de tredje, som tillträdde år 1917, var löjtnanten C.J.Peterzén. År 1937 blev ABSkånska Cement[?] ägaregenom köp. Så småningom började kalkfyndigheten ta slut. Attgräva djupare och samtidigt få större obehag av inträngande vatten ansågs olönsamt och det beslöts om en succesiv avveckling av bolaget och i maj månad år 1957 var den ett fullbordat faktum. Chef för bolaget under avvecklingsperioden åren 1945-1957 var konsul Åke Dahlgren. I september månad år 1958 förvärvades kvarstående byggnader och markområdet avBåstads kommun. I dag driver dels Båstads Plast AB och dels Valentin & Co var sina företag i de kvarvarande byggnaderna. Örebäcken rinner numera genom f.d. kalkbrottet och har där bildat en liten insjö (Öresjön) innan den flyter ut i Stensån. Kalkbolaget hade ett eget stickspår på bangården och intill detta hade bolaget byggt en lastningskaj med egen spåranläggning från fabrikendit upp. De hade också ett litet lok med en tändkulemotorsom drivkälla att dra de med tegel eller jordbrukskalk lastade vagnarna upp till bangården vid lastning av järnvägsvagnar och sedan med tomvagnarna eller vid lassning[?] av kol tillbaka till fabriken Ihuvudsak utfördes allt arbete vid fabriken manuellt.
Efter det att F.O.Hagströms affär fungerat några år som in- och utlämningsställe för brev och tidningar blev en postlokal år 1912 inredd i fastigheten Hjerths gata nr 16 och som föreståndarska anställdes fröken Antonia Wennström. Öppet- hållandet de första 20 åren var uppdelat med ett par timmar på förmiddagen och ettpar timmar påeftermiddagen. Poststationen h[?] hölls även öppen en timma under söndagarna. Malens Poststation b[?] blev Båstad 2 sedan Malens municipalsamhälle blivit förenat med Båstads minicipalsamhälle år 1937. Utbärning av post inom Malen anordnades strax därefter och Hartvig Andersson (Pelle Post)blev anställd som brevbärare och han upprätthöll den sysslan till år 1960. Det året upphörde poststationen på Malen. Ett gemensamt postkontor för Båstadoch Malen öppnades samma år i Fokushuset Tennisvägen 37. Postkontoret flyttades år 1980 till Vångavägen 4.
En nästan daglig syn på Malen såväl vinter som sommar i ur och skur var brevbärare Janne Johansson, som med postsäck på cykeln var på väg till stationen för att avlämna och hämta post vid de postförande tågen. Som ersättare sågs ibland Gustaf Holm i början på tjugotalet och på 30-talet Sven(Janus) Johansson.
Ett sommarkafé, som alla ortsbor och sommargäster under de 35 första åren av detta sekel en eller flera gånger varje år besökte var Mor Olenas stuga, för att där avnjuta kaffet med hembakad sockerkaka och dito struva. Kaféet upphörde omkring år 1940.
Kvarnen i Korröd var redan gammal nä[?] den år 1743 brann ner efter ägarens misslyckade försök att skjuta en kråka, som envisades med att dra ut strå ur taktäckningen. Ägaren har [oläsligt] tydligen i ilskan darrat på handen, eller också har kråkan upptäckt faran och lyft, skottet gick i taktäckningenoch blev orsak till branden. Kvarnen byggdes upp igen och har sedan dess varit i drift av olika ägare till slutet av 1950- talet. Till kvarnen hörde även jordbruk. den marken köptes av kommunen omkring år 1960, som sedan den planlagts sålt tomter, vilka numera äro bebyggda med radhus och friliggande villor. De siste som hade kvarnen i drift var Uno Nilsson.
Öremölla (Malamöllan kallad av dom gamla) uppfördes i mitten av 1800-talet av en Per Nilsson vid en grävd sidokanal[?] från Örebäcken. PÅ1870- talet övertogs möllan[?] av bröderna Hjerths far, med förnamnet Carl, och dennes frånfälle fortsatte sonen Oscar driften till år 1912., då möllan[?] arrenderades ut till en Sigfrid Svensson. I början på 20-talet övertog Ragnar Johansson arrendet av möllan och startade även handel kol, koks och ved. Kvarnrörelsen upphörde i slutet av 30-talet och Ragnar Johansson avflyttade. Jordbruk hörde också en gång till "Malamöllan" men upphörde i takt med markens styckning i tomter som såldes efterhand.
Omkring år 1870 anlade en Sven Ohlsson ett sågverk som drevs av en ångmaskin, på fastigheten Köpmansgatan 112. Där sågades av gran- och furustockar upp timmer, plank och bräder, som han sålde till nybyggarna på Malen och trakten däromkring. han överlät rörelsen till en byggmästare August Nilsson omkring år 1900. Den senare upphörde med verksamheten år 1912 och samma år köpte Adolf Jensen (Köpmansgatan 98)fastigheten. År 1938 köpte Alfred Ekelund fastigheten och flyttade dit sin rörledningsfirma. År 1980 såldes fastigheten till L+B-Hus, som där låtit uppföra två st. parhus, vilka funnit köpare.
Bagarmästare Johan STRömberg lät bygga fastigheten Köpmansgatan110, och startade bagerirörelse med brödförsäljning år 1903. Fsatigheten med bagerirörelsen övertogs av fru Josefina Bengtsson omkring år 1920, och som tillsammans med sin man, muraren Emanuel Bengtsson, byggde till fastigheten med en kafélokal och ett biljardrum. Oscar ANgel övertog och drev bageri- och kaférörelsen under åren 1931- 38. Det året köpte bagarmästare Knut Jönsson fastigheten med bageri- och kafé- rörelse. Han lät så småningom bygga till och modernisera bageriet och anskaffade även maskiner till hjälp. I dag äger och driver Bo Anders Carlsson rörelsen.
Frisör Svante Nyhlén startade herrfrisersalong i hyrda lokaler år 1920, iet[?] då nybyggt hus, Stationsterassen 2. I början av 30-talet övertog Ernst FRick frisersalongen, vilken han så småningom ändrat om till damfrisersalong. En av hans döttrar äger salongen i dag.
Frisörmästare Axel Wennerberg öppnade en tillfällig frisersalong i slutet av30-talet i ett rum hos Arvid Johansson (i det gamla huset) Köpmansgatan 116. Något år efter andra världskrigets slut lät han inreda de f.d. affärslokalerna i fastigheten Hjerths gata 24 till frisersalong. Den salongen innehas av Gösta Trellér[?] i dag.
Bilmekaniker Oscar Hanssonstartade bilreparationsverkstad å Köpmansgatan 111 omkring år 1930. Rörelsen har upphört.
Byggfirmer[?] som funnits på Malen men helt upphört äre[?] följande: Rönnberg & Gustafsson, Köpmansgatan 92. Anton Andersson, Allévägen 11. Axel Hammarlund, Strandpromenaden 74. Aron Bengtsson, Hallandsvägen 8. och Erik Holmgren, Tångvägen 10
Idag är Båstads bygg AB, chef Lars Holmgren, Allévägen och byggmästare Allan Larsson, Örebäcksvägen 8 vreksamma.
Charkuyeriaffärer som funnits på Malen men har upphörtär följande: Emma Johansson, Köpmansgatan 116. A.GÄRSTNER och därefter Gunnar EXX[?] Eriksson, Köpmansgatan 115. Anton Nilsson, Viggo Dahl och Karl Westman, Köpmansgatan 126. Scanbutiken Köpmansgatan 113.
Cykelreparatörer funnits men upphört: Fredrik Kristiansson och Arnold Persson, Köpmansgatan 111. Tage Svensson, Köpmansgatan 128. Sven Svensson flyttade sin verkstad från Köpmansgatan 97 till Tennisvägen 31 år 1968. Idag finns Endast Johnny Hall, Köpmansgatan 113, som reparatör av cyklar på Malen.
Esther Wennerberg startade damfrisérsalong å Hjerts gata 4 och flyttade sedan till Hjerths gata 24. Den salongen XXX drives i dag av Evy Trollér.
Thor Nyberger startade el-installationsfirma i sin då nybyggda fastighet, Köpmansgatan 91, år 1948. den ägs numrea av Georg Andreasson och firmanamnet är Båstads El AB.
Yrkesutövande fiskare i slutet av 1800-talet och de första 20-åren av detta sekel var Hans Petter Bäck, Köpmansgatan 88. Carl andersson , Sjövägen 4 och hans far Gustaf Andersson[?], Sjövägen 16. Nils Algot Hector och därefter Assar Palmér bedrev bottengarnsfiske och den senare även fiskhandel. Bröderna John och Helge Johansson, Åhusvägen 28. Alla föregående har upphört. Idag bedriver Gustav Karlsson fiske och tillika fiskhandel.
August Svensson, Köpmansgatan 109, bedrev kringföringshandel (häst och vagn ) med fotogen, som såldes litervis till ortsbornas fotogenlampor. Han upphörde med rörelsen sedan staten lagt beslag på fotogenen något av de första åren av det första världskriget.
Fru Anna Samuelsson öppnade fotoatelje å Allévägen 2 år 1902. Den har upphört sedan många år tillbaka.
I början av detta sekel bodde slaktaren och tillika fotografen Adolf Roth i fastigheten, Hallvägen2 (som senare blev trädgårdsmästarebostad till Hakenhus). Hans panoramabild över Malen och Båstad, signerat och med årtal 1913, finns säkerligen kvar i många hem.
En gjuteriverkstad startades av bröderna Oscar och Gottfrid Hansson tillsammans med deras far å fastigheten, Köpmansgatan 115 år 1903. Rörelsen upphörde år 1908.
Orvar Sundberg öppnade i början av 40-talet guldsmedsaffär i fastigheten, Köpmansgatan 114. Han handlade även med gamla saker. Han sålde fastiheten till sin hyresgäst Henry Swawing år 1964, som fortsatte med sin rörelse några år till. Efter brand och reparation har fastiheten år 1973 fått ny ägare.
Handskmakare A.Bjufström, Köpmansgatan 93. Om hans yrkesutövande har jag ej något att berätta.
Häståkerier som funnits på Malen Rehnströms, August Svenssonoch Lars Andersson alla tre med adress Havsbadsvägen 18. Arvid Johanssons med adress Köpmansgatan 116.
Kaféer som funnits på Malen och som endast varit öppna sommartid: Mor Olenas stuga, Mor Olenas väg 2. Axels Ro , Strandpromenaden 78. Karls Ro, Köpmansgatan 108. Kafé Yeäter[?] Rexmans[?] väg 21. Löfgrens kafé Köpmansgatan 125. Marcus Jönssons Kafé, Köpmansgatan 120. Kafé Strandhaga, Strandpromenaden 92. Våffelstugan Allévägen 33. Malens Terass. Kaféerna Strandbaden o[?] och Strandkaféet betjänade i huvudsak de badande. Josefine bengtssons, Oscar Angels, Knut Jönssons och nu Bo ANders Carlssons kaféXX är numera öppet endast vardagar. Kafé Continental är numera öppet från maj månad till och med oktober.
Valter Johansson öppnade kemikalieaffär i fastigheten X[?] Köpmansgatan 111, år 1948. År 1952 köpte han fastigheten, Köpmansgatan 120 och flyttade affären dit. Sven Hult är innehavare av affären i dag.
År 1935 startade en Birger Nilsson tillverkning av kanoter i den för denna rörelse iordningställda logen[?], Åhusvägen 30. Rörelsen upphörde år 1938.
Skånecentralen hyrde logen[?] Åhusvägen 30 år 1940 till fruktpackeri. En Sven Gustafsson var chef. År 1943 flyttade Skånecentralen till sitt nyuppförda packeriFriluftsvägen 5.
Nilsson och Stjärnqvist hyrde lokalen Åhusvägen 30, och utförde där monteringsarbeten av snickerimaskiner åt maskinfirman Waco i Halmstad. Rörelsen upphörde år 1950.
Axel Hjelm startade år 1918 en kol, koks och vedaffär samt även försäljning av byggnadsmaterial, Köpmansgatan 96. Efter hans frånfälle fortsattes den rörelsen av svärsonen Karl Larsson, som även blev ombud för ett bolag, som sålde eldningsolja. Rörelsen har upphört.
Under tiden Ragnar Johansson Bodde åFastigheten, Köpmansgatan 78 , drev han också handel med kol, koks och ved. Den rörelsen har upphört.
Lastbilsåkerier som funnits på Malen: Erik Erikssons, med adress Tångvägen 20. Sterner Larssons, Havsbadsvägen 18. Gunnar Perssons, Åhusvägen 43.
Linnehandlare Anton Johansson, Hjerths gata 14, bedrev vissa tider på året även gårdfarihandel med linnevaror.
Omkring år 1910 innehade en Ohlsson en mjölk- och brödaffär i källarlokalen Havsbadsvägen 18. Imitten av 10-talet inrymde den lokalen en filialaffär till Edv. Angels speceriaffär Köpmansgatan 123. I filialen såldes även tidningar och badartiklar sommartid.
År 1909 öppnade Emilia Paulsson en mjölk- och brödaffär i fastigheten, Köpmansgatan 115, affären upphörde omkring år 1950.
År 1909 startade Axel Andrell och Johan Selander i kompanjonskap tillverkning och försäljning av möbler. År 1911 reste Johan Selander tillAmerika A.A fortsatte rörelsen med anställda medhjälpare vilka voro: C.A. nilsson, Verner Holmberg[?] och David Lundsten[?]vid tiden för bygget av Skånegården[?].
Vid A.A:s frånfälle år 1953 fortsatte undertecknad rörelsen som upphörde år 1970. Köpmansgatan101.
Gustaf Helms Möbelaffär, Köpmansgatan 73, startades år 1927. Imitten av 60-talet blev affären av nya ägare ändrad till ettNettoprishus. Dedet[?] har sedan ett 15-tal år tillbaka upphört.
Finsnickare (så benämndes möbelsnickare iblnd förr) Bengt Petter Hecterbyggde bostad och verkstad, Köpmansgatan 87[?], i slutet av 1880-talet. Upphört sedan länge.
Möbelsnickare A.Rosengren byggde bostad och verkstad, Köpmansgatan 87, i slutet av 1920-talet. Rörelsen har upphört.
Målarmästare som verkat på Malen äro följande; Haqvin Hallberg, Kungsbergsvägen 28, och hans efterträdare gunnar Thuvesson med samma adress. Nils hallberg, Köpmansgatan 108, och hans efterträdare sonen Sixten med samma adressCarl Morin , Stationsreassen[?] 13. Harald Morin, Allévägen 33. Harald Rasmussen Allévägen 7.
Pensionat som funnits på Malen och tagit emot sommargäster: Karlsro Köpmansgatan 108. Fru Wells pensionat Korrödsvägen 1. Fr Wickelbergs pensionat Köpmansgatan 102. Pensionat Lyckan, Köpmansgatan 78. Pensionat Nybo Köpmansgatan 81. Pensionat Lyckebo Köpmansgatan 92. Rosengrens pensionat Köpmansgatan 87. Pensionat Tallhögen Tallvägen 1. Turisthemmet Allévägen 22.
Pensionat som fortfarande tar emot sommargäster äro: Strandpensionatet Havsbadsvägen 12, Möllers pensionat Stationsterassen12, Pensionat Enehall Stationsterassen 10, Neptunus pensionat Havsbadsvägen18, Pensionat Furuhem Rexmansvägen[?] 23. Därjämte finns Malens Havsbad Hotell och Restaurang.
Polisman Albin Kroon, Hjerths gata 12, upprätthöll ordningen på Malen under åren 1915-1950.
Följande radio- och TVhandlare har funnits på Malen nämligen: Stig Wennerberg Hjerths gata 24, Nils Persson Köpmansgatan 89, Hjalmar Magnusson Köpmansgatan 75, Och Jan Wennström[?] Köpmansgatan73. Denna[?] sista affär, med ny ägare, återfinns i dag i Astrakanen Köpcentrum, Köpmansgatan 68.
Joel Andersson, Köpmansgatan 85, innehade ridskola för nybörjare å Malen under åren 1920- 1940.
Alfred Ekelund, Köpmansgatan 118, startade en rörledningsfirma i början av 1920-talet. Vid hans frånfälle fortsatte sonen Knut firman, vilken han överlät till annan ägare, men firman har numera upphört.
Malte och Rune Andersson, Åhusvägen 42, startade rörledningsfirma i början av 1950-talet. Firman är numeraombildad t[?] till Båstads Rör AB och drives av ingenjörerna Rune och Ingemar Andersson.
Sadelmakarmästare C. G. Lundell, Köpmansgatan 81, byggde bostad och inredde sadelmakeriverkstad i källarvåningen. Sadelmakeriarbeten har med tiden ändrats om till tapetserararbeten. Axel Lundell, ägare till verkstaden har många andra intressen och tapetserararbeten har med tiden avtagit.
Skomakarmästare Henning Pålsson, Hjorths gata 18, var den förste skomakarn på Malen. Hos honom lärde Markus Jönsson yrket och som sedan öppnade egen skomakeriverkstad och skoaffär i fastigheten Köpmansgatan 120. Hanhar i sin tur lärt ut yrket till bl. a. Karl pettersson Båstad och Allan Nilsson Förslöv.
Skomakare som utövat yrket på Malen men upphört äro följande: Karl Kronqvist, Köpmansgatan 90, En[?] Karlsson, Strandpromenaden70, Bergdahl. Hjorths gata 16 och Ebbe Håkansson. Åhusvägen 35.
Oscar Persson startade skrothandel, Köpmansgatan 112 år 1918. Den har upphört sedan länge.
Skräddarmästare Albin Karlsson lät bygga bostadshus och verkstad år 1910, Köpmansgatan 99och öppnade skrädderiaffär. Rörelsen upphörde vid hans frånfälle.
Bagarmästare Oscar Liedman , Köpmansgatan 111, drev finbageri några år omkring år 1912.
A.B.Berg, Köpmansgatan 96, köpte upp spannmål som lagrades i magasinsbyggnaden för attsenare säljaspå[?] export per båt. Detta hände under åren 1870- 1895[?].
Nämndemannen Elof Nilsson, Korrödsvägen[?] 1 lät bygga bostashus och magasin omkring år 1912 och etablerade sig som spannmålshandlare. Rörelsen har upphört sedan många år tillbaka och magasinsbyggnaden är riven.
Följande speceri-och diverseaffärer ha funnits på Malen jämte namnen på ägarna: Rickard HolmbergsX[?] affär, Hallandsvägen 14(det huset är rivet och ersatt med ett nytt). A. Palmqvists .F.O.Hagströms, Fru Holms, H. Kjellssons, Uno Lindereths och N.A.Hectors med adress Hjorths gata 24. Edv. Angels, KonsumsI, R&W Holmbergs , Magnussons[?] Allivs med adress Köpmansgatan 123. KonsumsI, Gottfrid Anderssons Maurits Lunds, R[?] Rune Nilssons Och Karl Westmans med adress Köpmansgatan 126. Konsum II med adress Köpmansgatan 113. Karl Larssons med adress Köpmansgatan 96.
Speceriaffärer som finns i dag är Malens Närköp, Köpmansgatan 123 och Konsum II Köpmansgatan 72 A.
Byggmästare Anton Andersson uppförde[?] på tio-talet en större träbyggnad å Åhusvägen 48 som snickeriverkstad, där han tillverkade fönster, dörrar och trappor m.m. Verkstaden stod oanvänd i många år. De sista åren av 40-talet hade byggmästare Rolf Liedman sin snickeriverksamhet förlagd där. I början av 50-talet blev Hugo Hjalmarsson ägare och startade tillverkning av bygg-snickerier. Sedan år 1980 är den verksamheten flyttad till en nybyggd verkstad på industriområdet. Rörelsen ägs i dag av sönerna Kurt Jan Hjalmarsson.
Julius Bengtsson tillverkade och sålde svagdricka, som han levererade pr häst och vagn till kunderna bl. a. på Malen. Han avflyttade omkring år 1920.
En skomakare Gustaf Karlsson flyttade in på Malen från Vingåker omkring år1912, sedan han låtit bygga fastigheten Strandpromenaden 70. Någon större omfattning fick aldrig hans skomakerirörelse.
Fotogenhandlare August Svenssons fru drev en sybehörsaffär i deras fastighet Köpmansgatan 109[?] under 10- och 20-talet.
På 30- och 40-talen drev en Selma Åhman[?] en liknande rörelse i fastigheten, Köpmansgatan 114 En fru Månsson öppnade i mitten av 50-talet Malens Broderiaffär[?] i fastigheten Stationsterassen 2. Rörelsen har upphört.
En Karolina Svensson (född Grimberg), Köpmansgatan 101,(i det gamla huset som revs år 1921 för nybygget) åtog sig sömnadsarbeten av damkläder på 1880- och 1890-talen.
Efter genomgången lärotid och praktik startade Sven Edvinsson tapetserarverkstad i början på 60-talet, Köpmansgatan 116. Numera är rörelsen flyttad till Hallandsvägen 17 och utökad med möbelförsäljning.
Taxibilägare som funnits på Malen: Fredrik Kristiansson, Stationsterassen 2. Henry Thronée[?]. Hjorths gata 18. Erik Eriksson, Tångvägen 10. Sterner Larsson, Havsbadsvägen 18. Hilding Lilja, Nybovägen 5 och Angle Johansson Gammelvägen 13.
Smedyrket var representerat å Malen av P. Nilsson (landsväjasmen[?] kallad)Köpmansgatan 118. under de sista 20 åren av förra seklet. Vägen genom Malen hade inget annat namn än " landsvägen" tills att Malen [överstruket] gått samman med Båstad i en kommun år 1937. Efter några år upphöjdes landsvägen till rang av Köpmansgata och fastigheterna erhöllo nummer.
Patrik Persson lät bygga bostadshus och lagerbyggnader Köpmansgatan 103 och startade trävaruaffär år 1905. År 1913 överlät han rörelsen till en Abrahamsson, som drev den en del år. Åren 1918-1923 fanns ingen verksamhet. Sistnämnda år köpte Paul Hammarlund fastigheten och startade upp affären igen och innehade densamma till år 1952, då N.P.Nilsson, Grevie köpte fastigheten och rörelsen. De gamla lagerbyggnaderna ha efterhand ersatts med nya. Bostadshuset har flyttats till Nygatan 38.
Adolf Jensen, Köpmansgatan 98, biodlare, toffelmakare och maskinist vid varmbadhuset å Malen sommartid. Han var också husägarnas hjälp vid slakten av den gödda julgrisen. Han var dessutom de ende på Malen, som kunde skörda nypotatis till midsommarhelgen. Hanlevererade dem till Malens Restaurang och ibland blev det även över till smakprov åt grannarna.
År 1935 startade Winfors[?] och Nihlén trädgårdsmästeri Åhusvägen 32 och odlade i huvudsak grönsaker och blommor.
I början av 50-talet startade Sune Liedman en kemtvätt, Köpmansgatan 128. Islutet av 60-talet flyttades rörelsen till Köpmansgatan 73. Har år 1983 överlåtits.
År 1908 lät tunnbindare Nilsson bygga fastigheten Köpmansgatan 82. OM han där utövade yrket är obekant. Sedan ägdes fastigheten av ett syskonpar , som förordnat att fastigheten vid deras frånfälle skulle övergå i kommunens ägo. I den fastigheten var det på 40- och 50-talen samt några år in på 60-talet försäljning av öl och läskdrycker till avhämtning. Ägare till fastigheten var då Mandis och Carl Jönsson. Fastigheten har sålts till Bjäre Bygg Konsult av Mandis Jönsson med tillträde den 1 maj 1983. Fastigheten har renoverats.
På Malen fanns det under de första 20 åren av detta sekel en yrkesutövande vagnmakare vid namn Johan Selander, Åhusvägen 36.
Å tomten Köpmansgatan 84 lät en vävare Möller uppföra sitt bostadshus, som även inrymde en vävstuga. Han var yrkesverksam och vävde i huvudsak gardiner och finare duktyger. Han sålde fastigheten år 1912 till kalkbruksförmannen Edvard Ström. I dag är sonhustrun Edith ägare. Under60-talet och in på 70-talet hade en del av tomten upplåtits för en B.P. bensinmack. Idag är den delen bebyggd med ett bostadshus, som ägs av Tommy Ström.
Å fastigheten, Stationsterassen 1 (källarvåningen) fanns på 1880-talet ölservering. Jag förmodar att dess glansperiod inföll vid tiden för järnvägsbygget. Sedan det bygget blivit färdigt upphörde rörelsen av sig självt.
En av de mera omtalade malenbor var muraren Nils Petter Nilsson Hallandsvägen 16 (boende i det lilla huset och sedan år 1910 Stationsterassen 16), kanske inte som murare utan desto mera som kalkbrännare. Dock kunde han även bruka mursleven, ty han lärde sina söner att bli skickliga yrkesmän och de äro: Axel, Oscar, Carl, Fredrik och Vilhelm. Dessa ha i sin tur lärt ut yrket till några av sina söner.
Även Nils Petters broder Olof (murare-Olofen kallad) var en skicklig murare.
Dagny och Claes Anderberg öppnade kaférörelsen "Continental", Köpmansgatan 93, hösten 1927. I dag driver sonen Bertil rörelsen.
Den 10 juni 1982 upphörde Angels kiosk vid Havsbadsvägen att existera, den revs och transporterades bort.
I fastigheten Köpmansgatan 77 bedrevs under 1880-talet och några år in på 1890-talet skolundervisning. Sedan Lyckebacksskolan blivit färdig år 1893 förlades undervisningen dit.
På Malen fanns under åren 1910- 1930 en frivillig brandkår, som hade sina släckningsredskapi en liten tegelstensbyggnad å fastigheten 118. Philip Hjerth[?] var chef. Kårens släckningsredskap var, om något finns kvar någonstans, jämfört med en brandkårs redskap av i dag, ytterst primitiva. Byggnaden revs för cirka 40 år sedan.
Folkets Hus, Örebäcksvägen[?] 4, lät uppföras av en byggnadsförening inom arbetarkommunen år 1906. Det var främst avsett att användas för deras egna sammankomster. För att finansiera kostnaderna för bygget och underhållet anordnades allmän dans varje söndagskvälloch för musiken svarade Båstads musikkår. Andra föreningar inom Båstad hyrde ibland lokalerna för sina fester för allmänheteni hopp om att tjäna pengar. Ibland gav resande teatersällskap föreställningar och likaså trollkonstnäreri Folkets Hus. I filmens barndom kom BERTHOLDY BRANDT med sin transportabla filmförevisningsapparat och visade film för allmänheten. Han var den förste att visa rörliga bilder i Malen. Folketshusföreningen lät så småningom installera egen apparatur för visning av filmer. Kaféet var öppet endast danskvällarna. Thor[?] Nyberger var vaktmästare och biljettförsäljareoch hans fru skötte kaffeserveringen. Frans johansson[?] var vakt och upprätthöll ordningen under danskvällarna Nettoprishuset använde lokalerna föt en del av sitt möbellager. Nu är byggnaden privatägd och har undergått stora omändringsarbeten både ut- och invändigt.
Påhösten år 1933 öppnade konsumtionsföreningen Rönne i Ängelholm en filial ien nybyggd fastighet på Malen Köpmansgatan 113 med Hilbert Johansson[?] som föreståndare. Det var en affär med expediering över disk. Den ändrades om i mitten av 60-talet till en snabbköpsaffär.
I fastigheten , Köpmansgatan 113 fanns också under många år en Scan-charkuteriaffär med Rosa Johansson som chef.
För att tillgodose Malens Restaurang samt även omkringliggande bebyggelse med vatten anlade badbolaget en vattenledning från en källa nedanför Malens Terass. Vid Badbolagets rekonstruktion år 1913 övertogs vattenledningen av bröderna Hjorth och blev densamma utbyggd genom att koppla in ytterligare en vattentäckt strax söder om driverierna.
Malens Andelsvattenförening bildades år 1931. Föreningens ändamål var att förse malenborna med vatten. (bröderna Hjorths vattenledning var ej tillräcklig särskilt sommartid). C.P.Johansson, som var den drivande kraften, hade uppdragit åt civilingenjören Åke Rydbergh att projektera anläggningen från en källa vid Mariedal. Det skulle vara en andelsförening, men de flesta av vattenförbrukarna fick ej något andelsbevis, endast erlägga 200:- kr. i tillkopplingsavgift, av dessa betalades 100:- kr. tillbaka efter cirka 5 år. Vattenförbrukningsavgiften under de första 15 åren var 30:-kr. pr år. Bestyrande[?] inom denna förening har erbjudit kommunen, sedan flera år tillbaka, att övertaga anläggningen, men någon överenskommelse har ännu ej träffats enligt uppgift i ortspressen.
En dag i maj månad år 1982 bekantgjordes i ortspressen att byggnadsnämnden i Båstad lämnat byggnadslov för uppförandet av en vattenrutschbana å en del av minigolfbanans mark. Dettalades också om i artikeln att för att bereda plats för rutschbanan måste 8 st. träd i skogsbrynet tagas bort. Att fälla träd i ett skogsbryn, är som att ställa upp dörren för en ovälkommen gäst, i detta fall lämna stormarna fritt fram för sinahärjningar bland träden innanför. Ännu har inget träd i skogsbrynet stormfällts. En storm av protester av malenbor mot placeringen av rutschbanan utbröt. Följden av dessa b[?] blev att rutschbanan flyttades norr om och utanför skogsbrynet och där blev banan också uppmonterad, trots att överklagandet av byggnadslovet ej avgjorts.
Nu när bilen blivit nästan var mans egendom har promenader t.ex. i Malens skog , till större delen blivit en genväg för gående och cyklande från ochtill Rivieraområdet, som inom parentes sagt började bebyggas omkring år 1930. De Malen eller Båstadsbor, som tar sig en promenadX i skogen i dag, är lätt räknade. Annat var det förr, då togs kaffekorgen med och familjen slog sig ner och njöt av lugnet och svalkan en varm sommardag. Lugneti skogen störs ofta både vår och höst av arbetsmaskiner , som har anlagt fler och fler vägar och i en del fall tycks dessa vara rena okynnesanläggningar. Man förvånas ej över att skogspromenader blirotrivsamma. Det skulle vara intressant att höra vad Malenbor, som minns skogenför 40-50 år sedan ha att säga om den i dag. Därförrekommenderas en vandring i den nu mer än 150 år gamla skogen, det kan bli mycket att förvånas över. Rotvälter efter stormfällda träd ligger kvar, även växande träd ha på flera ställen sågats ner. "Hundängen" har inhägnats, varför? Är det någon eller några, som har större rätt att vistas där? Bort med inhägnaden! Varför har gärdet, som utgör landskapsgränsen raserats? Det vattensjuka området norr om promenadvägen till Rivieraområdet har förlorat sin naturliga avrinningK[?] tillhavet genom att grävningar utförts innanför sandklittern för avloppsledningen till reningsverket. Grävningar av hålor i klitterkanten och dumpningen av tång och alger i dem vid strandrensningar varje vår har också bidragit.
Den 24 och 25 november år 1981 blåste det en hård västlig till nordvästlig storm över södra Sverige. Man förvånas över de enorma krafter, som uppstår när stormvindar och högvatten tillsammans angripa den oskyddade kusten utmed Malenoch åstadkommer stora skador på bl. a. sandklitterna. Hur många kubikmeter sand vågorna spolat bort är svårt att uppskatta. Detta[?] kom för mig vid en vandring på eftermiddagen den 25 nov. längs kusten till landskapsgränsen. Det blåste fortfarande hårt men vattnet hade dragit sig tillbaka något. Jag följde gränsen upp till promenadvägen från Rivieraområdet och fortsatte min vandring längs denna för att se om det fanns stormfällda träd. Jag fann en del, men jag fann också kommunens hjullastare i färd med att anlägga en väg tvärs över det vattensjuka området norr om promenadvägen, förmodligen, som jag tänkte, för att hämta några omkullblåsta träd, som fanns liggande på andra sidan. Vid min fortsatta vandring mötte jag också kommunens traktor med släpvagn lastad med sten på väg till vägbygget. Men varför sådan brådska?Utan att ta skada kunde träden ligga kvar tills marken frusit och dessutom hade promenadvägen skonats. Vidare hade mycken energi sparats. Någon dag därefter berättades för mig att vägbygget beställts av fritidsnämnden. Motionsslingan går nämligen fram just där och var behövlig för motionärernas möjlighet att använda motionsslingan.
Det har kanske med all tydlighet framgått att mina kritiska synpunkter om skötseln av Malens skog, är en undermedveten känsla för vad min farfars far en gång gjort för skogens skötsel och tillväxt.
En dag under vecka tio år 1983 fälldes en del av björkbeståndet mellan fastigheterna, Köpmansgatan 120 och 126 för att ge plats åt Riksbyggens hyresfastighet, som kommer att uppföras där.
På hösten år 1959 påbörjades arbetet med breddning av Köpmansgatan delen Lyckebacken – Öremölla och blev färdigt omkring den 1 juni år 1960. Storgatstenen blev tagen upp och köptes av Thomeé[?], som sålde den vidare till utrikes ort. Norr om körbanan fanns tidigare en trottoar, som justerades genom inlösen av mark från flertalet fastigheter. Men söder om fick XX[?] samtliga fastigheter avstå mark till en trottoar. Samtliga, som avstod mark vid gatubreddningen, blevo ersatta av kommunen. Körbanan och trottoarerna asfalterades. Den första sommaren saknades grönskan på båda sidor om gatan, men grönskan har efterhand kommit tillbaka.
Från medeltiden till ader[?]hundratalets början var det för majoriteten av landets befolkning lika kriminellt att skaffa sig en egen kvarn för att mala hushållets spannmål, som att inneha en hembränningsapparat i våra dagar. Avsikten var naturligtvis att skydda de kvarnar som ägdes av kronan, kyrkan och adeln. Denna""mölleplikt" höll nere antalet kvarnar också där spannmålsodlingen var omfattande. Kronofogdar och länsmän gjorde allt som oftast razzia. För Skånes del gav det vanligen bäst resultat i den norra delen med dess många avskilda kvarnställen i bäckar och åar. Att uppföra en illegal vädermölla i landskapets sydligare delar var mera utsiktslöst. Först år 1835 blev det fritt fram att uppföra husbehovskvarnar och år 1863 fick också kvarnar, som malde mot avgift i stort sett uppföras fritt. ( ovanstående är avskrift av Sydsvenska Dagbladets recension den 4 juli 1982 av Skånes Hembygds årsskrift 1980 "Vattenkvarnar och Vädermöller").
Området där Korröds kvarn ligger, ägdes vid tiden för kvarnens uppförande i slutet av 1600-talet av kyrkan och den var också byggherre. Sedan kvarnen kommit i privat ägo, måste dock ägaren i fortsättningen årligen erlägga arrende till kyrkan för vattnet. Efter överenskommelse år 1950 erlade dåvarande ägaren, Uno Nilsson, till kyrkan en summa i ett för allt.
Kaffemissbruket- – – en ny dryckenskap. I en till medicinalstyrelsen ingiven berättelse fäster förste provincialläkaren D:r And. Christer Nilsson uppmärksamheten på de hygieniska missförhållanden, som i stor utsträckning äro rådande på landsbygden, och på vilkas bekämpande man måste sätta in alla krafter. Defrämsta[?] bland dessa missförhållanden anser D:rChrister Nilsson vara dels trångboddheten, dels hem-matlagningen med dess appendix kaffemissbruket. Vad trångboddheten beträffar, särskiljer man på landsbygden två olika slag, den nödtvungna, som man påträffar hos arbetarklassen, och den frivilliga, som man finner hos jordbrukarbefolkningen, och som beror på slentrian och slöhet. Arbetarna ha ej råd att hålla sig med tillräckligt utrymme, men jordbrukarna, som ha en högre levnadsstandard, tränga ihop sig endast av den orsaken, att man vill undvika besvär och är motvillig att ändra en inrotadvana. Beträffande hem-matlagningen anser provincialläkaren kaffemissbruket medföra en förödande verkan i otaliga hem, där man i stället för att äta vällagad och närande föda dag ut och dag in livnära sig på kaffe. Det är ett slags dryckenskap av like hälsovådlig art som spritmissbruket.
Kaffekonseljen.
Födelsedagen fröjdefullt firar
Fröken Florensia, född Fredelin!
Fryntliga fruar famna förtroligt
Firade fröken fräsande fin.Systrarna såta sitta så snälla,
Sorgfälligt sökande sedesamt sätt
Snart skall samlade sällskapet smutta
Sjudande, skön, stimulerande skvätt.Kaffetår klaras, kunderna känna
Kära kinesiska koppars kling
Kippande kommer knubbiga Klara
Kånkande kostliga kannorna kring.
(En avskrift ur "Tidning för Badgäster"den 18 juli 1914.)
Skåne. Denna provins var först känd under namnet Scaney, Schan-[?]ön, vilka benämningar skulle härleda sig från feniciernas schani, som brtyder ljus färg eller av Skann(skepp) ey(öga). Skåne var fordom ett självständigt rike med egna konungar, egen lag och folkstam, av någon ansedd för att vara en kolonisation från Götaland, vilket dock motsäges av de celtiska jordfynden, som ej finnas i Götaland, ochbland vilka även åkerbruksredskap förekommer. Sagan nämner om tvänne konungar Hake och Sölve, men med historisk visshet, är ej någon känd före Gudröd, Ingiald Illrådes måg. Ovisst är huruvida sedermera provinsen under konung Edmund avträddes till Danmark eller en närmare gränsreglering skedde rikena emellan. Av Erik Väderhatt skola Skåne, Halland och Blekinge bliva förenade med Sverige men
Blåsandet[?] börjar, böljorna bubbla
Brännande brusar blossande blod;
Bussiga bullar bitas begärligt
Billiht berömmes bagarens bod.Tränade tungor tävlande trava,
Tvetydig-lig[?] tolkning tas tolerant
Tämligen taktmässig taktlöshet talar
Tisslande, tasslande, tuggande tant.Namngiven nästa närgånget naggas
Näppeligen någon nekas notis
Nog nagelfaras nöjaktigt netto[?]
Nittionio närmelsevis.Halvherrskap[?] högligen högdraget häcklas
Hyggliga hustrur hånas—hå! hå!
Hamsiga husor hutas horribelt,
Härsklystna herrar hälsas — hallå!Påtårarprovas, persilja pratas,
Putslustigt pekar pratandet på
Prästens predikningar, Petterssons piga
Påls pantalonger, Pers paletå.Fattiga fruar, fräkniga fröknar
Fasligt förbättras, fnittrande flin
Födelsedagen fröjdefullt firas
Fröken Florensia, född Fredelin.
återställda till Danmark under Olof Skötkonung. Fyra århundraden senareeller år 1322löstes Skåne av konung Magnus frå grvarna[?] af Holstein för 34000 köln, mark. År1368 skola Hanseaterna hava tillskansat sig sina första friheter i Skåne och erhöllo år 1370 provinsen i pant på 15 år, varefter den skulle återfalla till Danmark. Provinsen förblev dock under detta rikes välde ända till freden i Roskilde år 1658, då den förenades med Sverige. Skånes vapen är ett griphuvud, varöver finnes en gyllene krona i silverfält. (Ovanstående är hämtat ur" Tidning för Badgäster" den 18 juli 1914)
Kl. 14,06 den 2 juli 1983 passerade ett tåg,(tuff-tufftåg), bestående av ett ånglok(Obs!) 2 st. godsfinkor(resgodsvagnar[?]) och 3 st. personvagnar, järnvägsbanken söder om Båstads station. Enligt uppgift i HP, hade tåget chartrats av firman "Nordchoklad" i Kalmar, som inbjudit sina anställda på denna unika resa: Kalmar- Växjö – Värnamo – Halmstad -Hälsingborg – Hässleholm – Karlskrona – Kalmar.
I Kungsskogen bodde i slutet av förra seklet och i början av detta ett unikt par nämligen Karl rallare och hans Ana i ett litet hus byggt av gråsten. De var gamla och hur de kunde livnära sig är en gåta, men det fanns på den tiden tydligen hjälpsamma personer på Malen och snuset var billigt?.
Den lokala nyhetsförmedlingen på Malen sköttes av "Hectran"[?] alias "Mor Hector" på ett på den tiden förtjänstfullt sätt genom hennes nästan dagliga ronder[?] på Malen.
Dagarna den 8[?] och 9 nov. 1983 Flyttades Lilla Strandgårdens två bostadslängor till Driveriområdet[?]. De byggnaderna skall ingå i ett blivande vandrarhem
Möte angående livsmedelspriserna.
I fredags den 14 augusti hölls ett möte i Båstad för dryftande av de höga livsmedelspriserna därstädes och hade 100-tal intresserade tillstädeskommit. Mötet uttalade sin skarpaste protest mot de omotiverat höga priserna affärsmännen behaga tillämpa och tillsattes en kommitté, bestående av hrr järnvägstjänsteman C.G.Philip, disponenten C.Gustafsson, byggmästare C.G.Hansson, trädgårdsmästare Per Nilsson samt lant- brukaren F.Gudmundsson, vilka finge i uppdrag tillställa ortens affärsmännen uppmaning att icke omotiverat höja priserna, särskilt med hänsyn till de arbetslösa på platsen, samt tillställa länsstyrelse och kommunalnämnd en vördsam anhållan om kontrollerande åtgärder. Mötet uttalade att även affärsmännen böra sätta det allmännas bästa före sina egna intressen i tider som de nuvarande.
För att framdeles förebygga ett upprepande av vad som här förekommit i prisstegringshänseende beslöts att kommitterade skulle utgöra en interrimstyrelse med uppgift att utarbeta förslag till konsumtions- eller kooperativ förening, till vilket företag mötet uttalade sin enhälliga tillslutning
Följandecirkulär tillställdes affärsmännen i Båstad och Malen. Undertecknade, utsedda på allmänt möte den 14 dennes med ett hundratal innebyggare i Båstad och Malen, få vill[?] ortens affärsmän härmed rikta en vänlig uppmaning till omedelbar sänkning av priserna på alla livsförnödenheter och hushållsförbrukningsartiklar till en nivå, som motsvarar det normala prisläget, Anhållan motiveras därmed att den prisförhöjning av ifrågavarande varor, som av Eder företagits och fortfarande bibehålles, icke motsvarar nödvändighetens krav och således gjort denna redan förut dyra ort till en av de dyraste i riket. Denna vår vädjan hoppas vi möter välvilligt tillmötesgående med särskild hänsyn till de arbetslösa på platsen. Härtill få kommitterade tillägga som sin åsikt att även affärsmännen borde sätta det allmännas intresse före sina egna i tider som de nuvarande. C.G.Philip, jvgtjänsteman, C.A. Gustafsson, disponent, P. Nilsson, trädgmästare[?], J. Gudmundsson, lantbrukare, C.G.Hansson, byggmästare. Härtill fogas den å mötet fattade resolutionen. Resolution. Omkring 100 av Båstads och Malens inbyggare samlade till möte med anledning av de rådande höga livsmedelspriserna uttala som önskemål: 1. Omedelbar sänkning av priserna på födoämnen och hushållsförbrukningsartiklar. 2. Kreditens öppnande; samt 3. Tillsättande av livsmedelskommissioner i överensstämmelse med de åtgärder länsstyrelsen i Malmöhus län företagit. Till[?] slut uttalar mötet sin kraftigaste protest mot den omotiverade prisförhöjningen av ovanstående varor. Den tillsatta kommitten får i uppdrag att arbeta för dessa önskemål, införskaffa prisuppgifter samt på lämpligt sätt delgiva såväl länsstyrelsen, som vederbörande kommunalmyndigheter med vördsam anhållan om omedelbar handling.
Affärsmännens svar.
Till hrr C. G. Philip m. fl. valda kommitterade å sammanträde med invånarna i Båstad och Malen. Med anledning av till oss [oläsligt] ställda resolution och cirkulär få vi härmed beröra en del detaljer angående vissa varors förändrade prislägen. Vi bedja då först erinra om att denOroliga politiska situationen i Europaäven gjort sig kännbar inom vårteget landamäre och såledesäven berört vårt lilla samhälle, med avseende å prisförändringen å vissa varusorter, men till dessa förändrade prislägen å konsumtionsartiklarkunna ej affärsmännen här utpekas som ensamt skyldiga. Anledningen har sin upprinnelse i den nervositet, som i början av den kritiska situationen gjorde sig märkbar, främst bland våra kvarnägare, industriidkare, engrossister och ej minst våra banker. De förra annulerade alla förmånli[?]ga leveransorder, upphävdekrediten för detaljisterna och vidtog nog en del obefogade prisförhöjningar utan att protester från affärsmännen bleve hörbara, och så blev följden den att detaljisterna och den konsumerande allmänheten mest be rördes av situationen. I närslutna cirkulär från diverse firmor[?] belyses en del av dessa förhållande. För bankernas åtgörande behövs ej ordas, deras hållning torde vara för en var bekant. 1. Vi protestera alltså mot beskyllningen att de prisförändringar som drabbat vissa varuslag av oss gjorts godtyckligt. 2. Kreditens öppnande kan ej försiggå innan våra leverantörer tillmötesgå oss med samma förmåner. 3. Till sist bedja vi Eder delgiva den publik Ni fått i uppdrag att handla för, att affärsmännen här nu som alltid lojalt och värdigt bemött sin kundkrets och ingalunda har eller kommer att använda något skörtsystem för sin vidare utövning[?] av yrket. Båstad och Malen den 19 augusti 1914 J. Ohlsson, Axel Wickström, C. Kruse, H: Nilsson, Edv. Angel, F. O. Hagström. (Ovanstående är hämtat ur "Tidning för Badgäster" den 22 augusti 1914)
Vid , enligt ovan, avhållna protestmötet mot affärsmännens omotiverade prisökningar framkom yrkande om bildandet av en kooperativ förening, för att framdeles förebygga et upprepande av vad som här förekommit i prisstegringshänseende. Det beslöts att utse en interimstyrelse med uppgift att utar- beta förslag till en kooperativ förening, och till vilket företag mötet uttalade sin enhälliga tillslutning. I interimstyrelsen invaldes jvgtjänstemannen C.G.Philip, disponenten C.A.Gustafsson, byggmästare C.G.Hansson, trdgmästaren[?] P.Nilsson och lantbrukaren J.Gudmundsson. Värvandet av medlemmar och likaså anskaffandet av nödigt kapital tog sin tid. Men år 1915 blev föreningen bildad och lokalfrågan löstes genom att hyra Edv. Angels affärslokaler, Köpmansgatan123, och samtidigt övertogs hans varulager och Edv. Angel anställdes som föreståndare. Affären utvecklades gynnsamt och drömmen om affär i egen fastighet förverkligades genom att nybygget, Köpmansgatan 126, blev färdigt år 1920. Affären utvecklade si till synse[?] normalt under den nye föreståndarens; Carl Dahlqvist, överinseende. Men omkostnaderna ökade, kanske även en del medlemmars avsvalnande[?] intresse för föreningen, gjorde att den måste träda i likvidation omkring år 1924. Fastigheten övertogs av en Gottfrid Andersson, som fortsatte att driva specerihandel där.
Rariteter.
Man överallt har hört predikas
som något rart att se förlikas:Två arga hundar om ett ben.
Två gamla käringar om en ten,
Två älskare om samma sköna,
Två tuppar ock om samma höna,
Två köpmän under samma tak,
Två advokater i en sak,
Två professorer om en tanka,
Två simmareom samma planka,
Två läkare om samma kur,
Två kvittrare i samma bur,
Två klockare i samma kyrka,
Två kämpar utav lika styrka,
Två kungariken om en kung,
Två tiggare om samma pung,
Två giriga om samma kista,
Två stora namn på sammalista,
Två galningar[?] i samma rum,
Två om ett monopolium
Två snusare om samma dosa snus,
Två skrivare om samma lilla ljus,
Två spelmän om samma luta,
Ovanstående är avskrift ur "Tidning för Badgäster" den 29 augusti 1914.
Båstads och Malens samhällen år 1914. En viktig kommunalstämma i Båstad.
Båstads sockens röstberättigade medlemmar voro[?] till i måndags kallade till extra kommunalstämma för att avgiva yttrande dels över gränserna över ett tilltänkt municipalområde öster om Båstads municipalsamhälle, dels huruvida Malen bör bilda eget municipalsamhälle eller inkorporeras med Båstads municipalsamhälle, dels över municipalnämndens förslag att en del av det omedelbart öster om Båstads municipalsamhälle liggande området, intillTångvägen, som går över ägerna[?] till nr 18 måtte inkorporeras med det gamla municipalsamhället, dels ock över municipalnämndens förslag att stadsplanelagen enligt paragraf 37 i lagen om stadsplan och tomtindelning av den 31 aug 1907 måtte vinna tillämpning bl. a. även å en del av det söder och väster om det gamla municipalsamhället liggande området. Stämman var mycket talrikt besökt och intresset för frågorna tycktes vara stort, icke minst från malenbornas sida. Efter en grundlig utredning av ordföranden om sakens läge och vikt, vidtog en livlig och långvarig diskussion, där många olika meningar gjorde sig gällande. Malenborna tycktes vara eniga om att icke vilja bilda något eget municipalsamhälle, men tycktes däremot icke vara emot att delen närmast öster om Båstads nuvarande municipalsamhälle inkorporerades till det senare. EnK[?] talare framhöll att frågan egentligen endast gällde huruvida paragraf 37 i stadsplanelagen skulle tillämpas eller icke; Bestämmelsen i denna paragraf är att Områden där livlig byggnadsverksamhet är rådande eller förväntas skall stadsplanelagen, men ej tomtindelningen, tillämpas; härmed följer icke att området i övrigt bör tillämpa de stadgar som äro nödvändiga för ett municipalsamhälle. Att underkasta sig bestämmelserna i nyssnämnda paragraf är således en skyldighet; att däremot inkorporera ett bestämt område är en rättighet. En förslagsställare framhöll att lagen om stadsplan enligt paragraf 37 borde tillämpas endast å det egentliga
Två skeppare om samma skuta,
Två herremän om sammadräng.
Två snarkare i samma säng,
Två adelsmän om samma spann,
Två fruar sist om samma man,
Förutom mycket annat mera,
För långt att här specifiera.
Malen, men däremot ej att något skulle vidtagas vid området närmast öster om Båstads nuvarande municipalsamhälle.
Kommunalnämnden, som hade haft frågan under grundlig omprövning, hade för sin del beslutat föreslå stämman att stadsplanelagen men ej tomtindelningen skulle i enlighet med paragraf 37 i lagen om stadsplan och tomtindelning av den 31 aug 1907 tillämpas å ett område vars gränser skulle omfattas av länsgränsen och havet, vidare municipalsamhällets östra gräns fram till Pershögsvägen, vilken väg bildar gränsen upp till det ställe varest rågången från ägorna å nr 7, 9 och 10 stöter till denna väg, sedan följes denna rågång fram till ägorna mellan nr 3 samt 6 och 11. Rågången mellan dessa ägor följes sedan ner till Engelholmsvägen, vilken väg bildar gränsen bort till den s.k. Islasjövägen, som följes, varefter från nedre delen av denna väg en rät linje tänkes dragen till järnvägen, där denna skär Kungsbergs villans södra ägogräns och bildar sedan järnvägen gränsen fram till länsgränsen, detta dock under villkor, dels att området icke drabbas av någon skyldighet att till följd av detta besluts tillkomst bilda municipalsamhälle, dels och under villkor att de för detta ärende utlysta kommunal- och municpalstämmorna godkänne den av municipalnämnden föreslagna åtgärden att med det gamla municipalsamhället inkorporera ett intill öster och söder om detsamma liggande område och vars gränser kommunalnämnden ville föreslå följande: Pershögsvägen bildar gränsen upp till det ställe varest rågången från ägorna 7, 9 och 10 sammanstöter med denna väg, sedan bildar rågången gränsen fram till rågångenmellan 3, 6 och 11, vilken rågång följes till Engelholmsvägen som bildar gränsen fram till den s. k. Islasjövägen, som i sin ordning följes, varefter från nedre delen av denna väg en rät linje drages till den s.k. Åhusvägen sedan följes Åhusvägen till bron, sedan följes Åhusvägen till stora landsvägen, denna till Tångvägen, som går över ägorna till nr 18, bildar sedan denna väg en rät linje ner till havet, Områdets östra gräns, havet utgör sedan norra gränsen och sammanfaller så området i väster med municipalsamhällets östra gräns. Under förutsättning att så sker skulle i så fall enligt kommunalnämndens mening ifrågavarande stadsplanelagen paragraf 37 tillämpas endast å det område som finns omnämnt i kommunalstämmans protokollav den 23 april 1912, dock med tillägg av området ända fram till länsgränsen.
Vad återigen angår det förhållandet att Malen borde bilda eget municipalsamhälle beslöt kommunalnämnden som sin be- stämdaste mening uttala att Malen för närvarande icke tillnärmelsevis är bärkraftigt nog att möta de svårigheter, som i finansiellt hänseende härigenom uppstår. Ickeheller anser nämnden att en sådan omständighet för närvarande är av behovet påkallad enär numera å Malen råder praxis att ordna bebyggandet så planmässigt som möjligt. Desslikes vill nämnden XXX fästa uppmärksamheten på den sökta och under omprövning varande hälsovårdsordningen, om vilken vi hysa grundade förhoppningar att densamma blir fastställd.
Avsamma skäl, som ovan sagts, vill nämnden för sin del motsätta sig ett eventuellt förslag om inkorporering av Malen med det gamla samhället. I sammanhang med alla nu hithörande frågor ber nämnden få uttala att densamma icke har något emot municipalnämndens förslag om inkorporering av den del av det östra området med det gamla municipalsamhället utan tillstyrker detsamma inför stämman i enlighet med den av kommunalnämnden föreslagna förändringen angående gränserna. Stämman beslöt i enlighet med nämndens förslag, och skulle således därmed den del som ligger närmast öster och söder om nuvarande municipalsamhället inkorporeras med detta. varjämte stadsplanelagen enligt paragraf 37 skulle tillämpas på det egentliga malen. Vad beträffande tillämpning av stadsplanen å området väster om municipalsamhället beslöts att härmed tills vidareberde[?] anstå.
Municipalstämman i torsdags beslöt tillsätta enkommitté på 5 personer för att vidare utreda frågan. Tyckte gränserna vara för rundligt tilltagna, i övrigt och principiellt instämdes med beslutet av kommunalstämman. Kommittérade: kapten Anton Malmström, frisörmästare Alex Werner, byggmästare Carl Hansson, trädgårdsmästare Per Nilsson, fabrikör arvid Berg.
Före sekelskiftet och de första tio – femton åren av detta sekel ägdes marken på Malen-området mer eller mindre av jordbruken, som då fanns, beroende på attde styckat sin mark i tomter, som sedan sålts till husbyggare. Omkring år 1940 blev tre stora områden planterade med fruktträd nämligen av: Albert Nilsson (f.d. Elof Jönssons mark vid Korrödsvägen) Trollbäcken och Fruncks mark ( f.d. Lyckans mark).
Jordbruk som en gång funnits på Malen-områdetäre[?], varav de äldsta nämnes först, följande:Korröd, Oleberg[?], Mariedal (stensättarens kallat), Åhus, Roxman[?], Bengt Petters (senare Elof Jönsson, Jannesa[?], Öremölla, Lyckan, J.Gudmundsson, Arvid Berg och Karlslund.
Nedanstående är hämtat ur "Tidning för Badgäster sommaren 1914.
Ettkärleksbrev på vers.
Skrivet på skämt av en smedlärling och tillägnat en gammal giftassjuk köksa, känd för sitt frodiga utseende. Återfunnet bland gamla papper från år1865.
O, Hulda, du väna, du frodiga mö,
med dig vill jag leva, med dig vill jag dö,
ty utan dig jag knappt trives leva,
Din runda lekamen jag ständigt ser sväva,
i tanken om dagen, i drömmen om natten,
Jaghåller dig kär utav självaste katten,
Säg vill du så skola vi maka oss samman,
och leva beständigt i ro och i gamman,
och vill du åt mig steka fläsk och potatis,
så lovar jag kyssa och klappa dig gratis.
Nog kan du väl tröttna att jämt stå och steka,
men tänk dig hur roligt en man ha att smeka,
en gubbe som vore dig kärlig och huld,
med hjärta och själ utav renaste guld,
bli fri från en köksbjörns beständiga buller,
från stekpannor, grytor och stora kastruller,
att handskas med köttbullar, korvar som fräsa,
att svettig om pannan och sotig om näsa,
potatisar skala och biffstekar banka,
samt flottig och varm uti köket jämt vanka,
nog kan du väl tröttna uppå allt det där,
o, svara mig, Hulda, säg har du mig kär?
Av jordiska ting, du som jag, har ej mycket,
och det är just detta jag önskar att ha,
dock, har du en dragkista med, är det bra,
jag hoppas du svarar mig genast på brevet,
nog kan du väl gissa vem den är, som som skrev'et,
Men skulle du inte–som likväl jag tror–
nu veta adressen och varest han bor,
så skall jag dig hjälpa att "älskaren" hitta,
Du vet, där på Emå-bron plats är att sitta,
gå dit lördagskväll då du slutat med stöket,
dig tvättat i synen från sotet i köket.
och flottadräkten avlagt, gå skyndsamt dit ned,
och där skall du finna, rentvättad, Pär Smed.
Å promenadvägen från Stationsterassen ner till Malens restaurang fanns till höger mellan broarna en öppen kiosk där brunnsdrickning förekom sommartid fram till omkring år 1920. Där hölls även morgonbön om somrarna.
Lilla Strandgårdens två bostadshus för sommargäster flyttades den 8 och 9 nov år 1983 till Drivanområdet där de ska ingå i en blivande vandrarhemsanläggning. Riksbyggens hyreshus, Köpmansgatan (122) blev inflyttningsklart den 1 dec. 1983.
Fastigheten, Köpmansgatan 98, har efter den 1 juli 1983 övergått till ny ägare. Huset har byggts om invändigt och inretts till affärer även utvändigt har utseendet förändrats.
Ett simstadion anlades norr om Malens Restaurang år 1968 med omklädningshytter, duschar och en 50 m. bassäng i densamma finnes tempererat havsvatten.
Tomterna utmed landsvägen som voro bebyggda år 1880, (använder den enhetliga numreringen av Köpmansgatan från år 1972) äro följande: 77, 79, 98, 100, 101, 102, 112, 116 118, 125, 128. Fram till år 1890 hade följande tomter bebyggts: 80, 86 och 107. Fram till år 1900 hade följande tomter blivit bebyggda: 78, 95, 97, 109, 111, 114, 121, 123. Fram till år 1910 hade följande tomter[oläsligt] bebyggts: 81, 82, 83, 84, 88, 92, 99, 103, 104, 106, 108, 110, 120 samt Kungsbergsvägen 21 och Hjerths gata 24, båda dessa fastigheter ligger utmed Köpmansgatan. Fram till år 1920 hade tomterna med nr 85 och Korrödsvägen1 bebyggts, den senare ligger utmed Köpmansgatan. Fram till år 1930 hade tomterna med nr 73,75, 93 bebyggts. Fram till år 1940 hade tomterna med nr 87 och 113 bebyggts. År 1948 bebyggdes tomt nr 91. År 1983 bebyggdes tomt nr 122 ?. År 1912 revs ett äldre hus ånr[?] 102 och ersattes med ett nytt. År 1921 revs ett äldre hus å nr 101 och ersattes med det i dag befintliga.
Båstads elektriska visa, författad av Carl Zetterholm, stationsinspektor i Förslöv. Fördragen[?] vid en fest i Båstad i nov. mån. år 1917, med anledning av det elektriska ljusets införande i samhället. Sjunges på den vackra melodien : "Så är jag då äntligen kommen på bal"
En gladelig visa jag önskar att sjunga
Så alla i Bjäre, båd' gamla och unga
Ska' fröjdas med mig i vartendaste hus
Sen vi nu fått tänt vårt elektriska ljus.Det var ju härute i mörkaste Bjäre
En stor tandagnisslan och stor nöd på fär'e
Vi sutte var kväll uti mörker och svor
På Yankar och ryssar, hin och hans morDet var här i bygden så faseligt toset
Vi av fotogenen ej ens hade oset
Ty herr Rockefeller för den satte P
Och utan den kunde vi ingenting seVäl sökte vi hjälpa oss fram i vår villa
Vi tände en pråsa och Bengtssons gle illa[?]
Men pråsan han gladde så ynkeligt ack
Och Bengtssons gleilla[?] ju slutligen sprackMen så ute i Båstad man lyckades hitta
Elektriska ljuset, så nu kan vi titta
Vid det lika bra som vid solen om dan
D'ä sju gånger bättre än RockefelltranJa, tack vare Malmström, Nobel och Brandqvisten
Generar ej längre petroleumbristen
Och Lambert och Werner ochwesströmoch[?] Hjorth
Hjälpt till att upplysa vår beckmörka ortMen när dessa herrar vi här ha på tale
Så får vi ej glömma stadsingenjör Dale
Som till vårt förfogande kraften har ställt
Från Lergökastaden[?] på UlriksfältOch så ha vi Heintze och Rietz uti teten
Vi utan dem ej hade fått härligheten
De svettats och gnott utav baraste hin
För se de var rädda för konsul Bolin.
Båstad- turistort av rang. När badortslivet i Båstad började, är svårt att säga men Båstad började bli känt som badort i samband med järnvägens tillkomst. Under 1800-talets sista decennier var det i fjor nedbrunna Pershög badrestaurant. År 1900 bildades A.B. Båstads Saltsjöbad, vars aktiemajoritet förvärvades av ingenjör Ludvig Nobel och utgjorde en början till de företag, som vi i dagligt tal kalla för Nobelkoncernen och nu är ägare till Skånegården, Strand Restaurant, Skansen, Båstads golfbana samt flera fastigheter på väster i Båstad. Ingenjör Ludvig Nobel, som dog år 1946 har i hög grad bidragit till att föra Båstads rykte som turistort ut över världen. Bl. a. anlade ingenjör Nobel Båstads Tennisstadion på vars banor årligen anordnas stora internationella tävlingar, i vilka eliten av hela världens tennisspelare deltaga. Från och med år 1930 deltog Konung Gustav V under 15 år i dessa turneringar. Likaså har den av ingenjör Nobel anlagda golfbanan bidragit till att göra Båstad internationellt känt. Andra av ingenjör Nobels många skapelser är Skånegården, som uppfördes åren 1916-1918, berömt för sin tidlösa skönhetK, Skansen- ett gammalt sädesmagasin – som omändrats till konditori jämte förnämliga utställningslokaler samt hotellBåstad, benämt "Sveriges vackraste landsortshotell".
Vad ingenjör Ludvig Nobel varit för köpingens västra del har bröderna Philip och Oscar Hjerth varit för den östra delen eller Malen. Vid sekelskiftet fanns här endast ett fåtal hus. Åren 1902 – 1903 uppfördes på Malen ett varmbadhus m d[?] restaurant i övervåningen. År 1905 uppfördes Malens restaurant o[?] och år 1913 förvärvade bröderna Hjerth aktiemajoriteten i Malens Havsbad och ha dessa ända till i år (1960)stått i
För Cederholm, Larsson till heder det länder
Att städse de haft trådarna i sina händer
Med dem och montörerna ljuset är lett
Rakt in i vår stuga, så nu har vi "sett"Med mig nu go'vänner Er enigt förenen-
Så strunta vi alla uti fotogenen
Vi äre rätt glada vi eländet slapp
Och trolla nu ljus fram med tryck på en knappOch vid det nytända elektriska ljuset
I Nordens Sorrento, vid Kattegattsbruset
För männen som gjorde't och för A.E.G.
Vi tömma i botten och skål! Leve de!
C.Z.
spetsen för bolaget. Detta äger förutom restauranten ett flerbostadshotell samt tennisbanor på vilka årligen anordnas tennistävlingar.
År 1955 inköptes av Föreningen för handel och industri dess feriehem "Buena Vista" till en stiftsgård för Lunds stift. Denna, som är synnerligen vackert belägen på sluttningen av Hallandsåsen, har en hänförande utsikt över Båstad och Båstadsbukten och utgör ett uppskattat utflyktsmål ej enbart för kyrkliga sammanslutningar. Här avhålles årligen en mängd kurser och konferenser. I byggnaden finnes inrett ett kapell i vilket dagligen hålles morgon- och aftonböner.
När Båstads Fabriks- och Hantverksförening år 1959 övertog "Jägersborg" och med källarmästare Lars Thörnlunds hjälp nyskapade " Borgen", blev det ett förnämligt tillskott till den långa rad av välskötta och populära hotell och pensionat, som finns i Båstad och Malen.
Så var det då…
Hur många turister anar i dag, då de går omkring i Båstad, att på 1400-talet var Båstad en stad av ganska stor brtydelse? Ja man höll sig t.o.m. med två bergmästare ett tag. På 1500-talet gick dock staden tillbaka och köpingsrättigheterna kom 1858.
Men låt oss vrida tillbaka tiden jämt 100 år. Torget hade sina kullerstenar redan då och på "Nedre gatan" knuffades de låga husen precis som de gör i dag. Hur det såg ut på Köpmansgatan åt öster, är mera okänt, kanske något hus var täckt med pannor, möjligen något med sticker, men de flesta med halm. Korsvirkeshus fanns flera på "Nedre gatan" de övriga hade "smålänningaklädsel" och kanske något litet sjömanshus var oljemålat. Någon upprustning inför badgästernas sommarinvasion förekom sannerligen ej, då det inte fanns några badgäster. Båstad var inte "upptäckt" då. Båstads första tecken som badort spåras i en annons i Öresundsposten den 23 maj 1870, där det heter i en annons "Badinrättningen öppen från den 25 juni. Socitetsavgift[?] 1 Rdr, ångbad 1 Rdr, dusch 50 öre, kallbad20 öre etc".
Det är lördagseftermiddag i juni år 1860.
Den svåra olyckan den 8[?] mars, då trenne fiskare och sjömän, samtliga familjeförsörjare – omkom vid sina försök att bärga sina redskap, – lägger nog ännu en viss sordin på samhället. "Pål Stats" visa om händelsen sjunges nog ännu här och var. Det lider mot kvällen. De sista hölassen från vången kommer skakande genom kullerstensgatorna, och kör in om portarna till någon av jordbruksgårdarna.
Dessa var många, Falkagården, smeden Nordströms, Böckaregården, Stolpagården m. fl. I skymningen ser man åtskilliga ge sig ut att med riskvastar sopa sin del av kullerstenen. Dammet står i högan sky, men snyggt skall det vara till vilodagen. Något backesättande[?] blir det ej i kväll.
Ett par gamla fiskare tar sig i stället en buss eller pipa, sätter sig i sin täppa på brädan, lagd på ett par bockar. De betrakta sitt blomstrande" päreland", i vilket kanske stå ett par knotiga " vita gyllen" eller kanniketräd. Med tanke på den förutnämnda olyckan säger kanske den ene: "Ja, det var väl märkvärdigt. Hans Jakob drev ända upp till Mellby, Nils Pers Ola hitta de' ve Hallarna och bara Ola Petter Granberg kom in hemmavid".
Någon tidig lördagsstängning förekom ej varken hos handlande eller hantverkare, utan överallt gnoddes till sena kvällen. Men ingen dag är så lång att den ej har en afton. Helgmålsringningen ljuder från den gamla kyrkan. Pigor, drängar och bodbetjänter ge sig upp till Pershög. Klockare Pommer stämmer fiolen, där han sitter under "Klockareboken", och dansen trådes i "Gamle Sal".Vildduvorna kuttra i den gamla bokskogenoch nerifrån samhället hörs väktarens rop. Men det går ej an att hålla på så länge. I kyrkan skall man vara på söndagen och höra kyrkoherde Olof Horsters predikan.
Vi lämnar år 1860, och flytta oss fram till 90-talet. Låt oss hälsa på hos några av de gamla hantverksmästarna, de flesta av dem bodde på "Nedre gatan". Original, mer eller mindre, voro de. Gubben Nordström var ju en spjuver utan gräns, och det var ej gott att bli utsatt för hans drift. Det skulle föra för långt, att börja på hans historier. Men vi se honom stå utanför smedjan på Lyckebacken. Där kommer en gumma förbi med en sån där korg med tvenne lock. N känner henne inte, men han börjar: "Se godda, godda, Johanna Helena, va har du i korgen? E' de smör, så går de inte å sälja, för här har strannat en skuta, lastad me smör, så alla äter smör me ske', men du kan säljat te me litta billigt".
Så går vi in till skomakare Lindén för att höra om de skor är färdiga, som för ett halvt år sen lämnades till halvsulning. En hög söndriga skor i ett hörn gör, att vår förhoppning, att de skulle va färdiga, sjunker ända" ner i skorna".Annars var mäster Lindén en arbetsmyra utan gräns. Skötte även en tid nattvaktssysslan samt gatubelysningen.
Men han hade en hobby, som höll honom uppe. Han var en mycket stor djurvänoch fågelentusiast. En våldsam kakafoni mötte den inträdande. Väggarna var fulla med burar, mest ka- nariefåglar, men även grönsiskor ochsteglitsor. Många kanariefåglar föddes upp, och det var ingen konst för L. att på sena kvällen löpa upp till Hasslöv eller Voxtorp[?] med beställda fåglar.
Vi fortsättagatan fram. I brandmästare Nilssons hus bodde garvare Ola Samuel Andersson. Han var ett stort original. Från hans lilla garveri i trädgården rann det sura vattnet ibland rätt ut i rännstenen, ett kärkommet nöje för gatans ungar var att segla i det med burkar och barkbåtar. Andersson var en lika stor danskvän som tyskhatare, detta på grund av att han arbetat i Danmark vid tiden för kriget 1864. Väldigt politiskt intresserad höll han sig med Skånska Dagbladet, då stort som ett lakan. Men en granne måste, på grund av hans dåliga syn, läsa upp det viktigaste. Det var i tiden för Dreyfusprocessen. Broxviksdramat[?] m.m. Rabulist som han var, fröjdade han sig storligen, om någon av "de stora" fick på pälsen. Annars var han en godhjärtad människa. Avskedet från honom var "smärtsamt". Hans händer voro benhårda, så att hans handslag pressade tårarna fram på motparten, när han klämde till. Men på samma gång lyste hans blick så vänligt bakom de dubbla glasögonen.
Mitt emot bodde ju skomakare Isberg. En skicklig yrkesman, hade han minst av allt blivit "vid sin läst". Nej, djuren och jorden fick företräde. Liksom Lindén var han en stor djurvän, men här var det kon och grisen, hund och katt som blev omhuldade. Och så var han duktig i att odla grönsaker. I Tegelugnslyckan blev prima lök och i sänkan mot sjön fredades vitkålen. Om man en höstkväll kom in i Isbergs "pörte" möttes man av en obeskrivlig atmosfär. Gubben rensade lök och kål, dottern Elis[?] stekte fläsk så röken stod tjock. En"hutt" tog Isberg, ibland lite väl kraftigt. Detta gjorde att han en XX[?] gång kom till Amerika helt ofrivilligt. Han reste med skjuts till Hälsingborg för att sälja ett par feta grisar, men kom i "rövarhänder". Vågade sig ej hem till gumman, som var ett rivjärn, utan tog hyra på ett segelfartyg. Efter att ha varit försvunnen ett antal år, kom han åter till hembyn, men hamnade på krogen. Någon kom och sade: "Isberg sitter på krogen och är full". Då tog gumman rullbåren, lassade i gubben med orden: "Du reste som ett svin, och kommer hem likadant".Krokig nästan i vinkel, arbetade han annars både söndag som söcken. Ett vackert minne lämnade dockIsbergs, då deras kvarlåtenskap blev en fond vars avkastning tillfaller hantverkaränkor.
Ja, nu återstår bland originalen endast målarmästare Martin Murbeck. Ej oäven skyltmålare, lämnade han dock gärna fel mellanrum mellan bokstäverna. En skylt med texten :
"Skjuts med en och två hästar".In på gården kom till att lyda så här:"Skjut smeden och två hästar"o.s.v.. Manminns honom klädd i en lång rock, styv av färg med ett rep om livet, och en baskerliknande hätta.
Till sist, låt oss ägna några rader åt vitgarvare, handskmakare, ett yrke som nästan dominerade. Bröderna Fredrik och Wilhelm berg, Adam Gustaf Wickström samt Andreas Jönssen vore de mest framträdande. Och i de små hemmen satt kvinnorna med handsksömnad. Av dessa var väl Josefina Ståhlden sista, och var nog ägare till den sista skvallerspegeln, Men vi hade så när glömt urmakare Evanoff. Hans specialitet var klockor i Moratyp, och en sådan är i bankdirektör J. Elmlunds äge. Och låt oss även taga svarvare Lundbaerg[?] med i raden. Hans skönt bemålade docker samt trähästar med visselpipa i stället för svans kommer man gott ihåg. I nuvarande Agardhsgatan[?] 20 bodde Båstads ende likkistfabrikör, som även var möbelsnickare. En liten 5-års grabb försvann en kväll. Efter ett febrilt letande fanns han sött sovande i hyvelspånen i en färdig likkista. Ja, de som nu passerat revy är för längesedan borta, men det var karlar med färg, som i sin vardagsgärning lämnade kvar något att minnas. De var inte märkvärdiga på något sätt , men som Runeberg skrivit "så var med dem, så levde de". XXX
Å promenadvägen från Stationsterassen ner mot Malens Restaurang låg mellan broarna[?] till höger en liten öppen kiosk där brunnsdrickning förekom sommartid åren fram till år 1920. Där förrättades även morgonbön om somrarna vid tjänlig väderlek.
Lilla Strandgårdens två bostadshus för sommargäster flyttades den 8 och 9 november år 1983 till Drivanområdet, där de ska ingå i en blivande vandrarhemsanläggning.
Riksbyggens hyreshus, uppfört mellan Köpmansgatan 120 Och 126, blev inflyttningsklart till den 1 dec 1983.
Badbolaget lät anlägga år 1968 ett simstadion norr om Restaurangen med omklädningshytter, duschar och med en 50 m. simbassäng och i densamma finnes tempererat havsvatten.
En mera omtalad person, född och uppvuxen på Malen, blev snickaren, fiskaren, båtbyggaren, massören, specerihandlaren, redaktören och författaren Nils Alget[?] Hector sedan hans bok "Kusternas folk" utkommit. Det är en skildring av livet i Erikstorps by både före och efter att det påbjudits om laga laga skifte år 1827, och om förändringen, som detta påbud hade till följd, samt om skeppare och besättning på ett segelfartyg, som gemensamt ägdes av byns invånare.
Enligt hans egen utsago hade han konceptet till en andra del färdigt, men det blev ej tryckt, varför talade han aldrig om.
Här följer en tablå över hur bebyggelsen utmed landsvägen genom Malen fortskred.(För orientering användes den enhetliga numreringen av Köpmansgatan från år 1972). Fram till år 1880 äro följande tomter bebyggda nämligen: 77, 79, 98, 100, 101, 102. 112, 116, 118, 125, 128. Fram till år 1890 äro följande tomter bebyggda nämligen: 80, 86, 107. Fram till år 1900 äro följande tomter bebyggda nämligen: 78, 95, 97, 109, 111, 114, 121, 123. Fram till år 1910 äro följande tomter bebyggda nämligen: 81, 82, 83, 84, 88, 92, 99, 103, 104, 106, 108, 110, 120 Kungsbergsvägen 21 och Hjorths gata 24. Fram till år 1920 äro följande tomter bebyggda nämligen: 85 Och Körrödsvägen 1. Fram till år 1930 äro följande tomter bebyggda nämligen: 73, 75, 93. Fram till år 1940 äro följande tomter bebyggda nämligen: 87, 89, 113. År 1948 bebyggdes tomt nr 91. År 1983 bebyggdes tomt nr 122(?). År 1912 revs det gamla huset å nr 102 och ersattes med det i dag befintliga. År 1921 revs det gamla huset å nr 101 och ersattes med det i dag befintliga. År 1932 revs det gamla huset å nr 116 och ersattes med det i dag befintliga. År 1977 revs den gamla bebyggelsen å tomt nr 112 och ersattes med två st. parhus.
Artikeln med tre X märkt är hämtad ur "EXPO BÅSTAD" 1960.
I sydöstra hörnet av "Hundängen" hade jordägarna av allmänningsskogen i mitten av 1800-talet låtit taga upp en märgelgrav, den blev på 1910-talet och åren framöver en inofficiell avstjälpningsplats och är numera helt igenfylld.
Jordägarna av allmänningsskogen hade å "Hundängen" också anlagt en plantskola för furu-och granplantor, den blev i mitten av 1870-talet flyttad till en äng invid Roxmans gård och uppdrogs åt Roxman att vårda plantorna. Roxman använde sedan plantskolans f.d. mark för annan odling.
Roxman ålades av jordägarna på 1870-talet att hålla vägen till märgelgraven öppen.
Korrödsvägen går ju rak från allmänna landsvägen en lång bit, just där den viker av i en svag sväng åt höger, låg invid och söder om vägen en större märgelgrav, den var oanvänd sedan länge och vattenfylld. Den började omkring år 1940 att användas som avstjälpningsplats och blev med åren helt igenfylld.
För varje odlingslott å idrottsplatsen i närheten till "Furulund" fick vederbörande arrendator betala 2 kr. pr år.
En kommunalstämma i Båstad beslöt redan år 1907 att brandsprutan nr 2 skulle placeras å Malen. Det dröjde ända till år 1910 innan spruthuset blev färdigt.
Brandchefer å Malen ha följande varit: K.Falkland, Knut Johansson, Alfred Ekelund och Philip Hjorth.
Marken, Där Malens torg finns i dag, ägdes till största delen av hr Helge Nilsson (hökaren) i Båstad och till en mindre del av handl. Uno Linderoth och kostade i inlösen av kommunen år 1938 11000 respektive 1700kr.
Det kostade mellan 5 och 20 kr. att ertappas velocipedåkande å den år 1910 nyanlagda gångbanan från varmbaderskan Emma Svenssons fastighet invid Båstad till fastigheten som ägdes av skeppare Nilssons sterbhus å Malen.
Ägaren till lantgården "Åhus hette fram till år1898 Jöns Petter Nilsson, därefter hette ägaren C.A.Zackrisson.
Till kommunalstämman i Båstads socken hade år 1872 inkommit en inbjudan att teckna aktier i Sveriges Westkust järnvägsaktiebolag, som hade för avsikt att anlägga en järnvägslinje mellan Göteborg- Hälsingborg. Det blev diskuterat vid stämman och efter en lång överläggning, beslöts att teckna aktier till ett belopp av 30000 kr. och med villkor att järnvägen blev dragen över Båstads jordområde. Båstads, Grevie och Förslövs socknar hade anmodats att med hjälp av expert undersöka och delvis bekosta en undersökning om framkomligheten för en järnvägslinje genom Sinarpsdalen och den undersökningen[?] presenterades för järnvägsstyrelsen av herrar D.Wesström och O.C.Schlyteri Förslöv vid ett sammanträde i Halmstad år 1876. Sedan vart det tyst!
Än en gång om Skåne-Hallands järnvägsaktiebolag. År 1881 inkom till Båstads kommun inbjudan att teckna aktier i det under bildande varande Skåne-Hallands järnvägsaktiebolag. Bolaget hade för avsikt att anlägga en järnvägslinje Hälsingborg-Halmstad. Kommunalstämman tog upp ärendet till behandling och beslöt efter en livlig diskussion, att teckna aktier för 30000 kr. under förutsättning att järnvägslinjen drages genom Sinarpsdalen och att stationen för Båstad anlägges vid "Klinkhögen", dock högst 1000 fot(300 m.) därifrån. Vid en kommunalstämma 14 dagar senare beslöts att tecknas aktier för ytterligare 5000 kr.med villkor att ett lika brett spår som i övrigt anlades från stationen till Stora Bro (hamnen), och att ett tåg gick fram och åter varje morgon och varje afton för att avlämna passagerare och gods och för att hämta passagerare och gods. Styrelsen för järnvägsbolaget meddelade efter någon tid att stationen kommer att anläggas å kalkugnsområdet. Då beslöt en i hast kallad kommunalstämma att nöja sig med aktier för 20000 kr. Stationen blev sedan anlagd å en ur nordsidan av Hallandsåsen uthuggen"hylla", med de konsekvenser för Båstad detta medförde.
Vägen från allmänna landsvägen upp till stationen anlades gemensamt av järnvägsbolaget och kommunen sedan stationsanläggningen närmade sig sin fullbordan.
Serveringen av öl och vin å fastigheten Stationsterassen 1 upphörde i och med utgången av år 1906.
Malen som municipalsamhälle existerade från den 14 mars 1932 till och med den 31 december 1936. Den 1 januari 1937 blevo vi köpingsbor och sedan år 1972 äro vi kommuninvånare.
Kommunalstämman i Båstad var beslutande i alla ärenden, som rörde socknen Båstad och skulle med rätta kallats sockenstämma, vilket förekom på andra håll. Det var i den tätbefolkade delen av Båstads socken. där hantverkarna, handlarna och sjökaptenerna som tillika voro jordbrukare, bland sig valde de personer, som ingingo i de olika nämnder och styrelser som enligt lag skulle finnas inom socknen. Det var endast Per Nilsson, Öremölla, och efter honom hans son Anders, som deltogo i det kommunala arbetet under åren 1870-1895.
Här nedan följer några utdrag ur kommunalstämmoprotokoll:
Den 31-12-1889[?]: Doktor C.C.Jansen väckte fråga om att hundskatt skulle utgå under år 1890. Efter en kort diskussion häröver, begärdes omröstning och med stor majoritet beslöt stämman att hundskatt för år 1890 skulle utgå och för hundar utanför köpingens tomtområde beslöts att skatten skulle utgå med 1 kr. pr hund.
Den 17-12-1894: Med anledning av därom väckt förslag och till förstärkning av jordägarnas kassa beslöto dessa, att en del därtill tjänliga träd i furuplanteringen vid Stensån skulle nedhuggas och å offentlig auktion försäljas, och uppdrogs åt garvare A.M.Graff, lantbrukare Christian Johansson och mjölnare Anders Nilsson att verkställa detta beslut.
Den 24-3-1896: På därom gjord framställning beslöto jordägarna av allmänningen, Båstads furuplantering, upplåta åt härvarande skytteförening för anläggande av en skjutbana ett 400 m. långt och 20 m. brett område för en tid av 30 år och mot en avgift av 100 kr. (Den skjutbanan blev aldrig anlagd.) Jordägarna beslöto också vid detta tillfälle, anslå 100 kr. till befrämjandet av skytteväsendet härstädes.
Den 26-6-1899: På därom gjord ansökan beslöto jordägarna upplåta åt byggmästare J.F.K.E.Hultin å allmänningen vid Örebäck, byggnadsplats för uppförande av en timmerlada mot en årlig avgift från och med år 1900, av tio kr. (Ladan blev aldrig byggd).
Den 14-4-1904: Förelåg till behandling AB Malens Havsbads ansökan hos Konungens Befallningshavande om rätt till utskänkning av brännvin och andra brända och destillerade spirituösa drycker från och med den 1 instundande juni till och med den 1 september d.å., varöver denna myndighet infordrat utlåtande. I likhet med kommunalnämnden och med samma motivering avstyrkte stämman denna ansökan.
Den 14-4-1904: Från samma bolag hade jämväl inkommit ansökan om rätt tillutskänkning[?] av maltdrycker och vin från och med den 1 juni till och med den 15 september d.å., vilken ansökan tillstyrktes i likhet med kommunalnämndens beslut och med samma villkor angående åtgärder för ordningens upprätthållande. Den 13-4-1905: Konungens Befallningshavande hade infordrat kommunalstämmans yttrande över AB Malens Havsbads ansökan om rättighet att utskänka brännvin och andra spirituösa drycker i bolagets restaurationslokaler under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september. Genom omröstning beslöt stämman med 9337 röster mot 3448 röster avstyrka bifall till bemälda ansökan. Den 25-5-1906: I likhet med kommunalnämnden ansåg sig stämman böra tillstyrka bifall till AB Malens Havsbads ansökan om rättighet att servera vin och maltdrycker från och med den 1 juni till och med den 30 september alla dagar, dock blott till kl. 10 e.m., i bolagets samtliga restaurationslokaler ävensom i den nyanlagda parken kring restaurationen men ej i den närgränsande skogen. Den 25-3-1907: I likhet med kommunalnämnden beslöt stämman tillstyrka AB Malens Havsbads ansökan om rättighet att i bolagets restaurang å Malen utskänka brännvin och andra spirituösa drycker under tiden från den 1 juni till och med den 1 september till kl. 10 e.m. jämväl sön- och helgdagar, därest Konungens Befallningshavande anser sig kunna bevilja en tredje sådan utskänkningsrättighet för kommunen, men föreslår stämman alltså till erhållande av dylik rättighet i främsta rummet Pershögsrestaurangen och Badhotellet, och fäster stämman för övrigt härvid detta tillstyrkande villkoret, att ifrågavarande bolag inköper hos Båstads Utminuterings- och Utskänkningsaktiebolag de spritvaror som tillhandahålles. Den 11-6-1907: Föredrogs AB Malens Havsbads ansökan om utsträckning av den bolaget för innevarande sommar beviljade utskänkningsrättigheten från kl. 10 e.m. till kl. 11 e.m., och blevdenna ansökan av stämman tillstyrkt. Den 3-11-1908: I enlighet med kommunalnämndens tillstyrkande beslöt stämman, att 3 st. lyktor av Lux eller annat lämpligt system skulle uppsättas vid allmänna landsvägen mellan municipalsamhället och järnvägsstationen, och uppdrog stämman åt en kommitté, bestående av hrr K.Falkland, sammankallande, Aug. Zackrisson, J.A.Jensen, Axel Graff och A.Malmström, att låta verkställa bemälda beslut. Dessutom beslöts att medel till arbetets utförande skulle anskaffas genom lån. Ett av C.W.Brandquist gjort erbjudande att uppsätta en Lux-lampa blev ej antaget. Den 28-12-1908:Till fjärdingsman för socknen valdes Albin Kroon. Den 10-5-1909: Till inköp av brandredskap för Malen i enlighet med ett av hrr K.Falkland och S.C.Graff[?] upprättat förslag ävensom till spruthusbyggnad[?] beviljade stämman 2000 kr. dock med villkor att byggnaden uppföres å fri grund eller ock på en för 50 år arrenderad tomt, och skulle ifrågavarande medel anskaffas genom upptagande av ett amorteringslån, att underskriva förbindelsen å bemälda lån uppdrogs åt hrr K.Falkland och Philip Hjorth, och äger för övrigt styrelsen för Malens Frivilliga Brandkår att bringa omförmälda beslut till verkställighet. Den 19-4-1910: Vid stämman väckte kommissarie L.Forsberg motion om att utredning skulle bibringas om och på vilket sätt samt till vilken kostnad en gångbana kunde anläggas från Öremölla över broarna till järnvägsstationen. Den 9-11-1910: Med anledning av väckt motion angående utredning för en gångbanas anläggande från Öremölla över broarna till järnvägsstationen, beslöt stämman att för detta ändamål tillsätta en kommitté på fem personer bestående av hrr Helge Nilsson, sammankallande, Philip Hjorth, Johannes Gudmundsson, Aug. Zackrisson och K.Emanuel Bengtsson, vilken kommitté fick i uppdrag att bibringa nödig utredning i ärendet samt kostnadsförslag och arbetsbeskrivning för arbetets utförande, och skulle kommittén avsluta sitt arbete så tidigt att detsamma kan handhavas av årets första ordinarie kommunalstämma 1911. Den 27-12-1910: Herr J.B.Höjman väckte vid stämman motion om att genom kommunalnämndens försorg måtte åvägabringas en utredning vad som kunde och borde göras för att sätta tvättstugan å Malen i ett acceptabelt skick och skulle kostnadsförslag härutinnan uppgöras och inlämnas så tidigt att ärendet kan handläggas å första ordinarie stämma 1911. Den 27-12-1911: Beslöts anslå 300 kr. att utgå ur tillgängliga medel som bidrag till en av hrr A.Zackrisson och J.A.Jensen uppsatt brandpost å Malen,(i norra kanten av gångbanan mittför vägen till f.d. Folkets Hus), med villkor att ägarna förbinda sig hålla brandposten i stånd samt att brandkåren i hur stor utsträckning som helst får använda sig av den vid övningar och eldsvådor och skola dessa villkor gälla för all framtid, således även om den av ovannämnda herrar anlagda vattenledning och brandpost övergår till annan ägare. Den 7-10-1913: Fabrikör G.W.Brandquist väckte motion om att en undersökning måtte åvägabringas angående kommunens eventuella äganderätt till jordområdet kring tvättstugan å Malen. Den 17-3-1914: Fabrikör G.W.Brandquist anhöll, att med stämmans medgivande, få till protokollet antecknat att han mot ett vederlag av en krona åt kommunen, för evärdliga tider avstod sin eventuella rätt till jorden å uttagna tvättplatsen.
Den 12-10-1915[?]: Disponent Claes Gustafsson m.fl. å Malen väckte vid stämman motion om att en kommitté skulle tillsättas i syfte att utröna om och på vilka villkor kommunen skulle kunna inköpa den s.k. allmänningsskogen å Malen.
I ett tidningsreferat om invigningen av Strandhotellet i Båstad år 1904 (uppläst av ledaren för studiecirkeln "Gamla Båstad" den 16 april 1984[?]), innehöll förutom rosorna åt byggherren och det goda resultat som åstadkommits, även ett förslag om anläggandet av en spårvägslinje från järnvägsstationen fram till Båstad. Realiserbart eller hur?
År 1916 bildades Båstads Skytteförening på initiativ av fabrikör Arvid Berg, järnvägstjänsteman C.G.Philip, snickarmäst. Axel Andrell och smedmäst. Isak Johansson och många intresserade anslöto sig. Den första skjutbanan anlades i Tarren, men flyttades efter ett par år till Dala å Bernhard Bergs ägor. Den skjutbanan låg bättre till, men ett fel fanns den korsades av el-luftledningen till Båstad. Intresset började avtaga och arrendet av skjutbanan blev ej förnyat och då skjutbana saknades beslöts att till Ramsjö Skytteförening överlämna föreningens utrustning och det hände omkring år 1930.
Vid genomläsandet av gamla kommunalstämmoprotokoll för Båstads kommun (Båstads kommun = Båstads socken) har följande antecknats.
Den 13 juni 1870: Kommunalstämman beslöt att tomterna med de nedbrända husen skola rensas och rödjas i och för den förestående tomtregleringen. Vakter avdelades varje kväll för att noga tillse att ingen eld uppstår.
Den 20 juni 1870: En anhållan skulle avgå till K B om förordnande av I.V.Krumlinde av K.Lantmäteristyrelsen för tomt- och gaturegleing.
Den 13 juli 1870: Beslöts anmoda brandstodsbolagen att med det snaraste utbetala brandförsäkringarna.
Den 13 juli 1870;Frågan om byggandet av nytt fattighus uppsköts till kommande år.
Den 7 september 1870: Beslöts köpa tomt till fattighusbygge.
Den 14 december 1870: Valdes H.D.Wesström som ordförande i kommunalnämnd, kommunalstämma och fattigvårdsstyrelsen med pluralitet och till v.ordf. hr löjtnant P.Mörck. Vid årets slut upphörde J.E.Pettersson att vara stämmoordförande.
Den 3 mars 1871: Mamsell Elise Pehrsson från Hälsingborg ansökte om antagande till extra barnmorska härstädes, och beviljades henne såsom årlig lön 50 kr.samt för hennes förrättningar beslöts, det hon själv fick bestämma arvodet för desamma, dock ålägges henne, att hon skall vara bosatt här, om hon vill antaga ovannämnda lön.
Den 11 april 1871: Beslöt kom-stämman att ej taga broavgift för material till nybyggen. Båstads egna fartyg befriades från moringsavgift också vid lossning av material till nybyggen.
Den 16 april 1872: Någon lönetillökning åt extra barnmorskan här på platsen beviljades ej.
Den 20 november 1872: Kom-stämman var samlad för att besluta vad åtgärder Båstads kommun kan vidtaga, om järnvägen under namn av Sveriges Westkust-järnvägsaktiebolag, blir dragen över Båstads ägor. Vid behandlingen beslutade sig kommunen för att taga 30 st. stamaktier för jordens överlåtande, och om jordens värde skulle överstiga summan av 30 stamaktier skulle kommunen utbetala skillnaden, allt med förbehåll att banan kommer att gå över Båstads ägor och station blir på dess jordområde, i motsatt fall ingår ej Båstad i någon aktieteckning. Att närvara vid ett sammanträde med järnvägsdirektionen i Halmstad den 9 dec. valdes hrr D.Wesström och O.C.Lindgren.
Den 4 juni 1873: Mamsell Elise Pehrsson begärda[?] löneförhöjning, såsom extra barnmorska, avslogs.
Den 22 december 1874: Doktor C.E.Lagrelius' lön skulle från och med nästkommande års början utgå med 500 kr. ur köpingens kassa.
Den 3 februari 1875: Utan att vara kallade beslöt kom-stämman att låta sig representeras vid möte med järnvägsstyrelsen i Tjärby.
Den 13 april 1875: Vid kom-stämma beslöts bl.a. att låta hugga en fyrkantig sten med årtalet 1875 och anbringa den mitt på torget.
Den 13 april 1875: Platsen För försäljn ng av nötkreatur på torgdagar skulle hädanefter vara framför timmerman M.Lundgrens på trehörningen, som leder upp mot bränneriet.
Den 31 december 1875: Landshövding Lejonankers skrivelse om bidrag av kommunen till undersökning av Sinarpsdalem m.m., i och för Westkustbanans möjliga framdragande, beslöts att ett belopp av 500 kr. skulle anslås.
Den 15 oktober 1876: Båstads kom-stämma beslöt att sända hrr D.Wesström och O.C.Schlyter i Förslöv till Halmstad och Järnvägskommittén med undersökningshandlingarna om Sinarpsdalen.
Den 28 december 1876: Beslöt kom-stämman att fattighus skulle byggas och utav sten.
Den 30 januari 1877: Beslöt kom-stämman inköpa 2 st. sprutor, som en direktör C.A.Nyström, Stockholm, i en skrivelse har rekommenderat.
Den 17 oktober 1877: För tillhandahållandet och bekostandet av stolpar för en blivande telegraf på platsen, har teckning av frivilliga bidrag inom köpingen avhållits, som uppgått till 500 kr., skulle denna summa ej vara tillräcklig, ansvarar kommunen för återstodens betäckande. Åt kommunalnämnden uppdrogs att oförtövat uppsända ansökan till Telegrafstyrelsen att få telegraf på platsen.
Den 28 mars 1878: Kom-stämman beslöt, att planen utför sädesmagasinet jämte vallarna skulle få upplåtas till plantering av träd till förskönande av platsen, med undantag av själva slätplanen, vilken skulle få besås med gräsfrö. Den väg, som förut gått åt väst[?] tångtäckten längsåt tomterna, beslutas härigenom skall anläggas på lämpligt ställe emellan Badhuset och Roffen och igenom stenmuren. Alla kostnader i och för platsens förskönande med plantering m.m.jämte stenmurens planering för vägens skull, åtager sig hr E.Sjöbäck, att på egen bekostnad verkställa.
PLatsen är tillgänglig för var och en, med undantag för dem som vilja anställa skada. Tillika tillåtes hr Sjöbäck att i Pershög få hämta tjänliga små trädplantor för verkställande härav, utan avgift.
Den 6 september 1878: Handlanden hr C.A.Carlssons i Engelholm ansökan om anläggande av kalkbruk å sin ägandes tomt nr. 100 nederst vid sjön, beviljades av kom-stämman, med skyldighet för hr Carlsson att till taktäckningsämnen å byggnaderna använda tegel och finge ej hädanefter krutupplag i den närgränsande källaren äga rum, under dessa villkor beviljades ansökningen.
Den 18september 1878:Invånarna i Båstad var kallade till kom-stämma för att höras över huruvida kommunen skulle vilja övertaga de medel, som tillhöra Skarpskytte-Corpsens såväl aktiva som passiva ledamöter, uppgående till cirka 300 kr, emot villkor att dessa medel användes till nödiga lyktor inom kommunen och att kommunen allt framgent underhåller desamma med fotogenolja, tändning och släckning m.m. DE röstberättigade, som voro närvarande vid stämman, beslutade att kommunen skulle mottaga gåvan mot det uttryckliga villkoret, och utsågs hrr Aug. Tiljander, J.P.Jakobsson och D.Wesström, att upprätta kostnadsförslag över material, tändning och släckning för året och inkomma med detsamma oförtövat, så att denna stämmas slutliga avgörande kan ske den 25 sept, då nu det upprättade förslaget godkännes, entre-penädauktion[?] på samma gång kommer att äga rum.
Den 25 september 1878: Inlämnade hrr D.Wesström, A.Tiljander och J.P.Jakobsson till stämman, dels kostnadsförslag å belysningen av 16 lyktor för 6½ månad, dels kostnadsförslag å 16 st. lyktstolpar. Dessa förslag upplästes för församlingen och godkändesdesamma jämte de utsedda platserna för lyktorna. Snickaren N.S.Nylander åtog sig belysningen emot ett pris av 200 kr. för den utsatta tiden. handl. J.P.Jakobsson åtog sig att inköpa stolparna och ombesörja dess nedsättande, tilldet billigaste priset som kan fås. Handl. A.Tiljander åtog sig att skriva efter lyktor. Å Bron (hamnen) skulle anbringas en lykta, att underhållas på Brons bekostnad.
Den 9 maj 1879: Enär doktor Lagrelius troligtvis blir av Kungl. Maj:t vidare befordrad, har på begäran, församlingens hörande å kom-stämma blivit väckt, huruvida läkare inom köpingen bör finnas eller ej, därvid yttrande enhälligt avgavs, att en sådan ej kunde undvaras, men skulle alla anordningar därom uppskjutas till dess doktor Lagrelius blivit officiellt utnämnd.
Den 13 april 1880: En ansökan från änkefru K.Sandberg att församlingen ville höja hennes barnmorskelön med 40 kr. om året avslogs.
Den 27 april 1881: Allmänningen "Lyckebacken" skulle planteras och valdes hrr S.Malmborg, J.A.Nordström och J.L.Lindvall att ha överinseende över arbetet och skulle utgifterna bestridas av köpingens kassa.
Den 12 oktober 1881: Frågan angående vad belopp kommunen skulle teckna för tilltänkta järnvägslinjen Hälsingborg – Halmstad, bestämdes att kommunen i och för detta företag skulle teckna sig för ett belopp av 30000 kr, under villkor att järnvägen drages genom den s.k. Sinarpsdalen och att station för Båstad blir lagd vid den s.k. Klinkhögen eller högst 1000 fot (300 m.) därifrån. För linjen genom Stavershultsdalen, förklarade församlingen enhälligt den ej ville bidraga något till. Vidare beslöt stämman att för detta härovan bestämda belopp taga stamaktier och skulle skrivelse avgå till Kungl. Maj:t med hemställan om att kommunen finge upptaga ett så stort lån, till betäckande av denna utgift, ställd på 40 års amorteringstid. Vidare utsågs hrr A.B.Berg, Aug. Tiljander och A.M.Graff att tillsammans med ombud från andra socknar samverka gemensamt, för att erhålla detta lån så fördelaktigt som möjligt, då den tiden kommer.
Den 6 november 1881: Valdes som köpingens ombud att vara närvarande vid alla de sammanträden som kunna ifrågakomma både nu och till dess järnvägslinjen Hälsingborg – Halmstad blir färdig hrr A.B.Berg, Aug. Tiljander och A.M.Graff.
Den 24 maj 1882: Apotekaren O.E.Centervall hade begärt kom-stämma för församlingens hörande i anledning av att doktor E. Nilsson avflyttar härifrån i juli månad, huruvida åtgärder skola av församlingen vidtagas för att erhålla annan läkare. Angående denna frågas ordnande bestämdes: För tillfället skulle läkartjänsten på platsen anslås ledig och annons därom införas i de större tidningarna med tillkännagivande att 700 kr. utbetalas i lön pr år tillsvidare. Därefter skulle ofördröjligen skrivelse avgå till Kon. Befallningshavande i länet med anhållan att Kon. Befallningshavande ville genom order till V.Karups, Grevie och Hovs socknar i Bjäre härad, och genom Kon. Befallningshavandes försorg till Kon. Befallningshavande i Hallands län för att på enahanda sätt genom order till Skummeslövs, Ö.Karups och Hasslövs socknar, såsom nästgränsande, få utlyst kom-stämma för församlingarnas hörande om bidrag till avlönande av en läkare för samtliga dessa socknar med Båstad såsom bostad för läkaren. Då ej läkare finnes för dessa orter närmare än städerna Laholm och Engelholm, är denna kommunens önskan att ovan åberopade socknar ville bidraga till läkarlönen, för att sedan gemensamt ingå till vederbörlig[?] ort för att begära distriktsläkare.
Åt hrr A.Elmlund och S.Malmborg uppdrogs att stilisera och låta införa de annonser som behövs. Detta protokoll skall genom ordförandens försorg insändas till Kon. Befallningshavande i länet nästa vecka.
Den 24 juni 1882: Inkommit hade förfrågan, huruvida kommunen ville ytterligare bevilja bidrag till Hälsingborg – Halmstad järnvägslinje vid Sinarpsdalen. Denna fråga beslöts uppskjuta till dess att Kungl. Maj:t beviljat koncession för denna linje.
Den 23 oktober 1882: Angående det tecknade beloppets utbetalande till Skåne-Hallands Järnvägs AB beslöt stämman, som var talrikt representerad, att höja det tecknade beloppet från kommunen med 5000 kr, emot villkor att järnvägsstyrelsen för Skåne-Hallands järnväg, från järnvägsstationen å Båstads område utlägga ett lika brett spår som järnvägens i övrigt, från denna station till lämplig plats vid Stora Bro,(hamnen) och förbinder sig kommunen, att avstå kostnadsfritt all den allmänna jord, som banan kommer att övergå, som tillhör Båstads kommun eller Båstads jordägare, därjämte förbehåller sig kommunalstämman att för detta belopp eller 35000 kronors utbetalande, minst ett tåg varje morgon och afton ankomma till och avgå från Bron till stationen och tvärtom, dels för att avhämta gods, dels för att avhämta passagerare, som vilja medfölja dessa tåg. Angående anskaffandet av medel till första inbetalningen av det tecknade beloppet, utgörande 7000 kr, uppdrogs åt kommunalstyrelsen att utfärda reversal å kommunens vägnar till Båstads Sparbank, varest dessa medel för närvarande skulle upplånas, därjämte beslöt stämman att kommunalstyrelsens ledamöter skulle utfärda skuldförbindelse å kommunens vägnar för övriga beloppet eller 80% av tecknade beloppet. Utdrag av detta protokoll skulle med morgondagens post avgå till Järnvägsstyrelsen i Hälsingborg.
Den 11 juli 1883: Stämman beslöt, att utse en kommitté bestående av tre personer med uppdrag, att med Järnvägsstyrelsen för Skåne – Hallands järnväg underhandla sålunda, att i händelse ej station för Båstad bleve å det område, som kommunens tecknade belopp, 30000 kr, för järnvägen avse, då å kommunens vägnar underhandla med järnvägsstyrelsen för ovan nämnda bolag, på grund av deras skrivelse av den 23 sistl. juni, att om station ej bleve å det område som ovan nämnes, utan i stället å det område vid kalkugnen inom Båstads socken, som järnvägsstyrelsen för ovanstående bolag föreslagit, Båstads kommun då blott vill bidraga med högst 20000 kr. oavsett något sidospår. Till ledamöter i Kommittén utsågs herrar C.A.Carlsson, Aug. Tiljander och Conrad v.Hauswolf.
Den 13 augusti 1883: I anledning av styrelsens för Skåne – Hallands järnväg skrivelse av den 11 dennes till ordf. i kommunalstämman härstädes, angående om Båstads kommun ville vidbliva sitt ursprungligen tecknade belopp 30000 kr, har denna sak hänskjutits till församlingens ytterligare hörande å allmän kommunalstämma i dag, därvid genom omröstning med 4055 röster mot 2428 röster beslöts, att Båstads kommun i likhet med sitt beslut av den 11 sistl. juli, för att erhålla station å Båstads jordområde oavsett något sidospår, för detta ändamål blott vill bidraga med högst 20000 kr, emedan genom stationens läggande å så avlägsen plats, Båstads kommun ej kan emotse de fördelar, som i händelse stationen hade bestämts och lagts å det område, som villkorligen ursprungliga teckningar avsåg, varförutom kommunalstämman vill framhålla, att Båstads kommun, dels genom sin egen, dels genom enskildas inom kommunen teckning, uppgående till närmare 35000 kr, anser sig i avseende till sin obetydliga folkmängd, har till detta ändamål bidragit mera än kommuner med större folkmängd, vilka av detta företag erhålla större fördelar än Båstads kommer i åtnjutande av.
Den 9 januari 1884: Då denna fråga förekom inom stämman, beslöts dessförinnan, att enär några inom stämman röstberättigade, för kommunens räkning inköpt en del av den jord varå järnvägsstationen kommer att bli, även taga aktier för denna jord, uppgående i värde till ungefär 15000 kr, vilket inköp godkändes av stämman till alla delar och bestämdes att taga aktier för denna jord. I anledning härav avgjordes genom omröstning huruvida 30000 kr. skulle upplånas, dels för betäckande av de utgifter, köpingen redan iklätt sig för järnvägen, dels att nyttjas för att i en framtid erhålla järnvägsspår från stationen fram till köpingen, eller blott 21500 kr. Det upplystes att Kungl. Maj:t i nåder tillåtit köpingen att i och för aktieteckning i Skåne – Hallands järnväg belasta kommunen med en skada av 30000 kr. för detta ändamål. Omröstn ngen utföll sålunda att 4335 röster avgivna av 14 personer röstade för att 30000 kr, 470 röster avgivna av en person att blott 21500 kr. skulle upplånas, vadan kommunalstämmans beslut i denna fråga är, att kommunen för järnvägsändamål upplånar ett kapital av 30000 kronor.
Den 18 mars 1885: Till vaccinationsföreståndare inom denna socken valdes enhälligt doktorn hr Axel Bokelund.
Den 18 mars 1885: Frågan om indragning av härvarande telegrafstation avgjordes sålunda, att kommunalstämman bemyndigar härvarande kommunalnämnd att ingå till Kungl. Telegrafstyrelsen med skrivelse att Båstads kommun ej längre vill erlägga något bidrag i och för nämnda station av det skäl att då Skåne -Hal- lands järnväg blir färdig, kommunen då kan betjäna sig av därvarande telegrafinrättning och den nuvarande då vore överflödig, varjämte stämman tillika beslöt att kommunalnämnden ej finge för kommunens räkning för detta ändamål utbetala något bidrag för längre tid än till dess nämnda järnvägsförbindelse blivit upplåten till allmän trafik eller ock till detta års utgång beroende av omständigheterna.
Den 14 april 1885: Då fråga nu framställdes om bidrag av kommunen till en bekväm väg från allmänna landsvägen till Båstads station å Skåne – Hallands järnväg, förklarade stämman att med avseende å de betydliga bidrag, som till detta företag lämnats, dels av kommunen och dels genom enskild teckning, varförutom samhället i övrigt är hårt beskattat, ansåg stämman sig förhindrad bevilja ytterligare bidrag. Stämman hoppades dock, att då Båstads samhälle genom stationens avlägsenhet från köpingen, järnvägsstyrelsen nu skulle finnas benägen tillmötesgå samhällets önskan att få ifrågavarande väg anlagd så fördelaktigt som möjligt för köpingen.
Den 13 maj 1885: Innan stämman upplöstes, delgavs Kungl. Telegrafstyrelsens cirkulär till härvarande kommunalnämnd, angående Telegrafstyrelsens åtgärd i frågan, rörande indragning av härvarande telegrafstation inom detta års utgång.
Den 31 mars 1886: Från kommunalnämnden hade inlämnats tre ansökningar, en från handl. L.P.Pettersson, en från handl. J.Söderberg och en från handl. A.F.Nilsson, att i sina respektive handelslokaler få försälja vin till avhämtning i mindre kvantum än 10 liter. Kom-nämndens utlåtande upplästes och enär kom-nämnden hade tillstyrkt ansökningarna, tillstyrktes de likaledes av kommunalstämman.
Den 31 mars 1886: Från kommunalnämnden hade inkommit två ansökningar, en från Gustava Ekedahl och en från bierhandl. Hilmer Arvidsson att inom köpingens tomtområde få förslja vin och maltdrycker till förtäring på stället. Kom-nämndens utlåtande härom upplästes och hade kom-nämnden tillstyrkt att blott en sådan rättighet finge inom köpingens tomtområde utövas. Kom-stämman häröver hörd, tillstyrkte att tvenne sådana rättigheter finge utövas inom köpingens tomtområde.
Den 31 mars 1886: Från kom-nämnden hade inlämnats två ansökningar den ena från fru Amalia Lindqvist, avseende försäljning av vin och maltdrycker, den andra från A.M.Sällström avseende försäljning av öl m.m., båda till förtäring på stället å plats i närheten av Båstads järnvägsstation. Kom-nämndens utlåtande härom upplästes och hade komnämnden tillstyrkt att en rättighet till förtäring på stället av vin och maltdrycker finge utövas.
Kommunalstämman häröver hörd, beviljade likaledes en rättighet av liknande beskaffenhet att få utövas. Samtliga dessa ansökningar med utlåtande och protokoll, skulle enligt författningen, av den det vederbör, insändas till Kon. Befallningshavande i länet för vidare åtgärder.
Den 27 april 1886: Beträffande ovanstående fråga så insåg församlingen tillfullo, den stora fördel som kommunen beretts genom en telefonförbindelse med Torekov och Laholm och beviljade därför enhälligt den av telegrafverket för telefonens uppsättande härstädes fordrade årliga avgiften av 50 kr, och åtog sig handl. L.P.Pettersson härstädes att i sin bostad inrymma telefonapparaten och utsändaing av telegrammen mot en av vederbörande korrespondenter erlagd särskild gottgörelse av 25 öre för varje befordrat telegram eller skriftligt meddelande.
Den 9 februari 1887: Kalkbrännaren N.P.Nilsson begärde 15 kr. pr år i ersättning för skadat bete å den allmänning, som han enligt kontrakt av den 14 april 1885 arrenderat av jordägarna. Under den diskussion som häröver anställdes, nedsatte Nilsson sina anspråk därå till 6 kr. pr år, men då jordägarna, på proposition, omde ville betala 6 kr.pr år, ej medgåvo detta, framställdes proposition om de nekade till all ersättning, vartill svaradesenhälligt ja, vadan N.P.Nilsson på grund av detta beslut, ej tillerkändes någon ersättning för skadat bete å den av honom arrenderade allmänningen.
Den 28 november 1888: Bro-direktionens utlåtande i denna fråga delgavs kommunalstämman och enär Bro-d rektionen beviljat herr Schweitz en ansökan att på egen bekostnad låta plantera och iordningställa den återstående delen till östra vägen, att läggas till badhusparken, dock under villkor att hr Schweitz även planterade några träd å ömse sidor om östra vägen upp till Strandgatan, lämnade kommunalstämman bifall till denna ansökan i enlighet med Bro-direktionens utlåtande.
Den 27 mars 1889: Kommunalnämndens beslut i anledning av väckt fråga om antal rättigheter inom socknen, för försäljning av vin och maltdrycker till förtäring på stället, avseende tiden från den 1 nov. 1889 till den 1 nov. 1890, delgavs stämman och enär kommunalnämnden ansett att två sådana, en inom köpingens område och en å landroten i närheten av järnvägsstationen vore fullt tillräckligt på platsen, ansåg stämman likaledes ej flerabehöves, förenande sig sålunda i kom-nämndens beslut och skulle genom ordförandens försorg, protokollsutdragen häröver insändas till Konungens Befallningshavande i länet.
Den 30 oktober 1889: Enär vägen till Båstads station, Från allmänna landsvägen till stationsområdet, fordrar iståndsättning samt då vägen ej är indelad och man ej skäligtvis kan begära att jordbrukarna skola iståndsätta den ensamt, beslöt kommunalstämman att vägen skulle iståndsättas på kommunens gemensamma bekostnad och gäldas kostnaderna härför av köpingens kassa, dock skulle genom ordförandens försorg, entrepenadauktion därå utlysas nästa söndag att hållas tisdagen den 5 november kl. 10 fm.å platsen och uppdraga åt herrar Aug. Tiljander, A.B.Berg och A.M.Graff att till dess ha upprättat förslag och villkor för auktionen.
Den 30 december 1889: Doktor C.G.Jansen hade väckt fråga om att hundskatt utgår för år 1890, efter en kort diskussion häröver, begärdes omröstning och avgåvos för hundskatt 1755 röster, för icke hundskatt 697 röster, vadan kommunalstämman med en majoritet av 1061 röster beslöt att hundskatt för år 1890 skulle äga rum. Och beslöt stämman diskutera , att för hundar utom köpingens tomtområde erlägga en skatt av 1 kr. pr hund.
Den 10 november 1890: Fråga har väckts av handl. Aug. Tiljander att få en regelbunden skjutsning ordnad för resande i synnerhet t ll[?] och från Båstads station, enär behöriga klagomål anförts emot den privata skjuts som var att tillgå.
Den 10 november 1890: Fråga om anskaffandet av lyktor å vägen närmast station, samt om anslag av bidrag för detta ändamål. Sedan proposition framställts och votering begärts, avstod herr Tiljander från förslaget, vadan kom-stämman avslog frågan.
Den 31 mars 1891: På begäran av härvarande Badhusbolags ordf. beslöt stämman att ur Pershögs försköningsfond anslå ett belopp av högst 500 kr, dels t ll[?] betäckande av en skuld å 75 kr. för verkställda planteringar i Badhusparken, dels till anläggande av en promenadväg längs stranden från allén vid kapten Nilssons åker till gräsplanen vid den s.k. Stockholms sten, och uppdrog stämman åt kommunalnämnden att utse tre personer, vilka skulle ombesörja ovannämnda arbetens utförande.
Den 18 september 1891: En till kommunalstämman ställd skrivelse rörande införandet av hundskatt inom kommunen föredrogs, och beslöt stämman med anledning härav, att sådan skatt årligen skulle utgöras med tre kronor för varje hundkreatur, dock med undantag för bandhundar, tillhörande utom köpingens tomtområde boende personer, för vilka sistnämnda hundkreatur, ej någon skatt skulle erläggas.
Den 4 mars 1892: Med anledning av en från skolrådet till kommunalstämman inlämnad skrivelse, beslöt stämman att å kommunens allmänning"Lyckebacken" överlåta, utan någon ersättning eller avgäld, en tillräckl gt[?] stor tomt för uppförande därstädes av ett småskolehus.
Den 15 juni 1892: En av handlandena Axel Wickström och J.ohlsson, i enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning av vin och maltdrycker m.m., till stämman inlämnad ansökan om rättighet att i handl. L.P.Petterssons gård härstädes fortsätta den av honom där hittills idkade försäljning av vin till mindre belopp än tio liter, vart av stämman tillstyrkt.
Den 13 oktober 1892: I fråga om tillsynen över planteringen på "Lyckebacken", beslöt stämman att uppdraga densamma åt skolrådet.
Den 29 mars 1893: Kapten Baumgardts ansökan om tillåtelse att medelst rör under gatan leda vatten från Oxtorget till hans i närheten av spruthuset belägna tomt blev av stämman bifallen.
Den 10 april 1893: Sedan kommunalstämman den 19 sistlidna december beslutat att ingå till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om erhållande av statsbidrag till avlönande av läkaren i det genom Kungliga brevet av den 19 okt. 1883 i nåder inrättade läkardistrikt, omfattande Båstads, Houfs, Östra och Västra Karups socknar, och sedan sistnämnda trenne socknar genom kommunalstämmobeslut innevarande år förbundit sig att ytterligare under fem år, från och med innevarande, bidraga till nämnde läkares avlöning med tillsammans 550 kr. årligen, så beslöt stämman denna dag förbinda sig att under en tid av fem år, räknat från och med innevarande år, bidraga med ett belopp av 750 kr.årligen till avlönande av läkaren i Båstads med flera socknars distrikt, och uppdrog stämman åt ordförandena i kom-stämman och kom-nämnden att å kommunens vägnar ingå till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om erhållande av ovan omförmälta statsbidrag. I den händelse det i ovanstående omnämnda statsbidrag ej erhålles eller ej till det belopp, att läkarens härstädes löneförmåner komma att uppgå till de av honom för närvarande åtnjutna, så förbinder sig stämman höja kommunens bidrag till läkarens avlöning i mån av behov, dock högst till samma belopp, som härtill utgått under sistlidet år.
Den 9 november 1893: Till delegerade för val av läkare i Båstads extra provinsialläkaredistrikt[?] valdes herrar C.von Hauswolf, R.W.Holmer, Edv. Sjöbäck och Aug. Tiljander samt till suppleanter herrar P.Grewell och B.Baumgardt, och skulle valet av läkare äga rum måndagen den 4 nästkommande december kl. 10 f.m. i Högre Folkskolans lässal samt valprotokollet å delegerades vägnar underskrivas av R.W.Holmer.
Den 30 december 1893: Apotekare F.A.Kulls begäran om förhöjning med 50 kr. av hyresbeloppet för läkarens bostad härstädes blev, sedan stämman erhållit del av kommunalstämmobeslutet den 10 sistl. april rörande läkarens löneförmåner avslagen. Varefter kommunalnämndens ordf. förklarade den av kommunen för läkarens räkning förhyrda lägenhet uppsagd till den 1 instundande april.
Den 16 maj 1894: Enär strandpromenaden västerut från varmbadhuset numera blivit på kommunens bekostnad försatt i gott skick beslöt stämman förbjuda allt badande i öppna sjön invid stranden mellan Sjötorp och kallbadhusen, varjämte beslöts att en varningsskylt, med tillkännagivande att badande å berörda ställe vore vid vite förbjudet, skulle uppresas på stranden i närheten av den s.k. Stockholmsten.
Den 24 maj 1894: En av handlanden A.C.Andersson till ordföranden i kommunalstämman inlämnad skrivelse, angående rättighet för hr Andersson att i en vid Dala på 1/4 mil från köpingen belägen källare på en gång innehava för avsalu 85 kg. dynamit, föredrogs för stämman, och beslöt stämman, som ansåg upplagsplatsens avlägsenhet betryggande ävensom handel med dynamit härstädes behövlig, för sin del medgiva ifrågavarande rättighets beviljande.
Den 13 november 1894: Beslöts att för anläggande av gångbana mellan sjön och trädgårdstomterna öster om Badhusparken, varvid förband och stockar skulle, efter anvisning av garvare A.M.Graff, få upphuggas i Pershög.
Den 17 december 1894: Med anledning av därom väckt förslag och till förstärkning av jordägarnas kassa, beslöto dessa att en del därtill tjänliga träd i furuplanteringen vid Stensån skulle nedhuggas och å offentlig auktion försäljas, och uppdrogs åt garvare A.M.Graff, lantbrukaren Christian Johansson och mjölnaren Anders Nilsson att verkställa detta beslut.
Den 28 december 1894: Till sexmän för lantroten för år 1895 valdes åbon Jöns Peter Nilsson, Åhus, och pråmkarlen Anders Nilsson.
Den 30 januari 1895: Till fortsättande av östra strandvägen (gångbanan[?]) anslogs 200 kr att utgå ur hundskattemedlen och Pershögsfonden och uppdrog stämman åt herrar A:Christer-Nilsson och Edv. Sjöbäck att hava tillsyn över arbetets utförande.
Den 29 april 1895: Med anledning av därom väckt förslag beslöt stämman överlämna till låns åt härvarande badhusbolag 4 st. i kyrkans torn förvarade järnkanoner.
DEn 26 november 1895: Åt barnmorskan fru Kerstin Sandberg beviljades ett personligt lönetillägg av 40 kr. årligen, så att hennes lön från och med nästa år kommer att utgå med 200 kr. årligen.
Den 5 december 1895: Sedan Västra Karups, Houfs och Östra Ka- rups socknar genom kom-stämmobeslut, som fattats i Västra Karup den 23 oktober, i Houf den 28 i samma månad innevarande år samt i Östra Karup den 7 december 1893, förbundit sig att bidraga till avlönande av en i Båstads köping stationerad legitimerad veterinär med tillsammans 350 kr. årligen, så har Båstads kom-stämma beslutat att till avlönande av nämnde veterinär bidraga med 162 kr. 50 öre årligen, varjämte stämman beslöt göra ansökning hos Kungl. Maj:t om rättighet för en av omförmälda socknar avlönad veterinär till tjänsteårsberäkning i likhet med den länsveterinärer åtnjuta samt att i köp ngen[?] praktiserande veterinär Hampus Englund måtte komma i åtnjutande av sagda förmån, ävensom stämman beslöt förslå, att sedermera en veterinär i de förbemälda socknar omfattande distrikt måtte väljas genom å vederbörande kom-stämmor utsedda delegerade. Att till Kungl. Maj:t ingå med underdånig ansökan om här ovan omförmälda ärenden uppdrogs åt stämmans ordförande.
I sammanhang med ovanstående beslutade stämman, att det enligt kom-stämmobeslutet den 30 aug. 1893 till veterinärens avlöning från jordägarna utgående bidrag, utgörande 112kr. 50 öre, skall hädanefter av jordägarkassans förvaltare uppbäras samt till kommunalnämndens ordförande överlämnas i så god tid, att halva beloppet därav kan vid varje halvårs slut tillhandahållas veterinären.
Den 30 december 1895: Till extra polistjänsteman för år 1896 valdes hälsovårdspolisen Albert Petersson.
Den 30 december 1895: Till fjärdingsman för år 1896 valdes polis Abert Petersson.
Den 30 december 1895: Till ombud att uppbära och kvittera den på Båstads kommun, på grund av dess i Skåne-Hallands järnvägsaktiebolag innehavande aktier, brlöpande andel utav den av Staten för nämnda järnväg erlagda köpesumman, valdes kapten B. Baumgardt och skolföreståndaren R.W.Holmer.
Den 30 december 1895: I enlighet med skolrådets därom gjorda hemställan, beslöt stämman anslå till avbetalning å skolkassans skulder hela det belopp av 12841 kr.och 53 öre, som kommunennu har att uppbära å dess aktier i Skåne-Hallands järnvägsaktiebolag, och äger skolrådet ordna ifrågavarande avbetalning på sätt fördelaktigast synes.
Den 24 mars 1896: På grund av därom gjord framställning beslöto jordägarna att i Båstads furuplantering upplåta åt härvarande skytteförening för anläggande av en skjutbana ett 400 meter långt och 20 meter brett område för en tid av 30 år och mot en avgift av 100 kr.
Den 24 mars 1896: Med anledning av därom väckt förslag beslöto jordägarna anslå till befrämjande av skytteväsendet härstädes det belopp av 100 kr, som kommer att av Båstads Skytteförening erläggas för den åt densamma av jordägarna upplåtna skjutbanan.
Den 26 mars 1896: Sedan, å arrendeauktion den 10 i denna månad, den jordägarna tillhöriga östra strandmarken blivit av fabrikör A.M.Graff inropad för en tid av 30 år och mot ett årligt arrende av 50 kr, hade fråga väckts om kommunens övertagande av nämnda arrende i och för markens planterande med skogsträd, och beslöt stämman, med Graffs och jordägarnas medgivande, attför kommunens räkning på bemälda villkor övertaga arrendet av ifrågavarande strandmark samt att anslå till plantering därstädes även som till inhägnad m.m.ett belopp av omkring 150 kr, varjämte mellan jordägarna och kommunen den överenskommelsen träffades, att den å bemälda mark planterade skog ej finge varken under berörda arrendetid eller sedermera nedhuggas utan blott nödig gallring av densamma företagas samt att tillträde till planteringen ej finge förvägras köpingens invånare eller andra, och beslöt stämman vidare att uppdraga åt en kommitté av fyra personer, som äga att med sig förena en femte ledamot, att vidtaga nödiga åtgärder för verkställandet av ovannämnda beslut.
Den 7 maj 1897: Till delegerade att onsdagen den 12 i denna månad kl. 12 på dagen i härvarande Högre Folkskolas lässal deltaga i val av veterinär i Båstads distrikt, utsågos herrar R.W.Holmer, A.Christer-Nilsson och A.M.Graff.
Den 19 oktober 1897: Med anledning av därom väckt förslag beslöto jordägarna att till ett pris av 300 kr. försälja till Båstads andelsmejeriförening den del av östra allmänningen, som är belägen mellan A.B.Bergs och C.F.Lindbergs jordar samt östra tångvägen, utgörande cirka 1600 kvadratmeter.
Den 1 mars 1899: Av kommunalnämnden infordrat utlåtande angående uppförande av en kalkugn å det till hamnen hörande område delgavs stämman, som beslöt detsammas läggande till handlingarna.
Den 1 mars 1899: Väckt förslag om utläggande av järnvägsspår å hamnområdet och östra strandpromenaden blev av stämman förkastat.
Den 31 maj 1899: Veterinär Hampus Englund har avflyttat från orten.
Den 26 juni 1899: På därom gjord ansökning beslöto jordägarna upplåta åt byggmästaren J.F.K.E.Hultin å allmänningen vid Örebäck, byggnadsplats för uppförande av en timmerlada mot en årlig avgift från och med år 1900, av tio kronor.
Den 17 april 1900: Sedan, vid lantmäterisammanträde härstädes den 29 sistlidne mars, fråga väcktes om försäljning till Båstads municipalsamhälle av samfälligheten Prshög[?], beslöto jordägarna enhälligt denna dag att för ett pris av 5000 kr. försälja bemälda samfällighet till municipalsamhället.
Den 13 februari 1901: Änkefru Anna Christina Kallenberg, född Graff, hade i skrivelse till kommunalstämman den 19 sistlidne december förklarat sig villig tilldela kommunen en gåva av 5000 kr. för uppförande av ett sjukhus, dock under villkor, att kommunen förbunde sig att betala ränta därå med 5 % årligen från utfallodagen till givarinnans död eller dessförinnan, ifall hon funne för gott sådant bestämma. Stämman beslöt mottaga den erbjudna gåvan på de i gåvobrevet bestämda villkoren samt att använda densamma till inrättande av ett epidemisjukhus för kommunen. Till att betyga fru Kallenberg kommunens tack för den frikostiga gåvan utsågos stämmans och nämndens ordförande samt doktor A.Christer-Nilsson.
Den 12 december 1902: I enlighet med kommunalnämndens tillstyrkande beslöt stämman, att distriktsveterinär L.Santesson skulle gottgöras resterande lönebelopp för tiden 1 juni 1900 – 30 september 1902 med tillsammans 200 kr.
Den 14 april 1904: Förelåg till behandling AB Malens Havsbads ansökan hos Konungens Befallningshavande om rätt till utskänkning av brännvin och andra brända och destillerade spirituösa drycker från och med den 1 instundande juni till och med den 1 sept. d.å., varöver denna myndighet infordrat utlåtande. I likhet med kommunalnämnden och med samma motivering avstyrkte stämman denna ansökan med 8524 röster mot 3857.
Den 14 april 1904: Från samma bolag hade jämväl inkommit ansökan om rätt till utskänkning av maltdrycker och vin, från och med den 1 juni till och med den 15 sept. d. å, vilken ansökan tillstyrktes i likhet med kommunalnämndens beslut och med samma villkor angående åtgärder för ordningens upprätthållande.
Den 5 maj 1904: Hos Konungens Befallningshavande hade aktiebolaget Båstads Badhotell genom P.Åkesson gjort ansökan om rättighet att i bolagets restaurationslokaler utskänka spirituösa drycker under tiden från den 20 instundande juni till och med den 30 påföljande september, häröver hörd beslöt stämman med 8876 röster avgivna av 42 personer, mot 2162 avgivna av 25, tillstyrka bifall till ifrågavarande ansökan.
Den 5 maj 1904: Mot ovanstående beslut avgav fabrikör C.L.Lidman skriftlig reservation, som bifogas detta protokoll, och för- klarade sig byggmästare J.Hultin, lantbrukare Christian Johansson, styrelseombudet för Malens Havsbad, garvare Axel Graff och handl. Edv. Sjöbäck instämma i bemälda reservation.
Den 15 november 1904: Föredrogs kommitterades förslag att förlägga det blivande epidemisjukhuset i östra eller västra delen av"Lyckebacken", dock med förordande av den förstnämnda platsen. Efter en längre överläggning, varunder yrkades såväl bifll till bemälda förslag som ock dess förkastande, det senare huvudsakligen på grund av småskolans och Ängelholmsvägens närbelägenhet. Beslöt stämman uppskjuta ärendets avgörande samt uppdrog åt en kommitté, bestående av prosten Ohlsson, Edv. Sjöbäck och kapten Baumgardt, att avgiva yttrande över ett av den förstnämnde framställt förslag att inreda epidemisjukstugan i skolhuset å "Lyckebacken" samt att bereda annan lokal för den dit förlagda småskolan, och skulle kommitterade inom en månad inkomma till stämman med yttrande i ärendet, varjämte uppdrogs åt prosten Ohlsson att sammankalla kommitterade.
Den 15 november 1904: Av kommunalnämnden hade påyrkats anställande av åtal mot änkefru Carolina Andersson, som utan vederbörlig tillåtelse begagnat betet å den av kommunen arrenderade östra strandmarken, men beslöt stämman, att såvida fru Andersson betalade till kommunkassan 10 kr. såsom ersättning för gjord skada, laga åtgärder mot henne ej skulle vidtagas.
Den 17 januari 1905: Föredrogs de av stämman den 15 sistlidna november utsedda kommitterades förslag angående inredande av epidemisjukstuga i småskolehuset å"Lyckebacken"samt beredande av lokal för småskolan i gamla skolhuset vid torget. Efter en längre överläggning beslöt stämman, i enlighet med kommunalnämndens och försteXXX provinsialläkarens förslag, att ifrågavarande epidemisjukstuga skulle snarast möjligt uppföras i sydöstra delen av"Lyckebacken"på lämpligt avstånd från Ängelholmsvägen, varjämte stämman uppdrog åt en kommitté, bestående av herrar Christer-Nilsson, sammankallande, Kull och Malmström, vilka skulle äga att vidtaga alla för ifrågavarande byggnadsföretag nödiga åtgärder samt övervaka själva uppförandet av byggnaden, att bringa berörda beslut till verkställighet, dock skulle, innan byggnadsarbetet påbörjades, fullständigt kostnadsförslag, upptagande icke blott själva byggnaden utan även inredning med möbler och sängkläder samt övriga inventarier, ävensomvattenledning, desinfektionsapparat, stängsel m.m.som erfordras, innan byggnaden kan tagas i bruk, genom sistbemälda kommitterades försorg uppgöras samt framläggas för en blivande kommunalstämma. För övrigt ansåg stämman, att slutsumman i berörda kostnadsförslag ej borde få överstiga 5000 kr.
Den 11 april 1905: Från styrelsen för Båstads Badanstalts aktiebolag hade inkommit ansökan om tillstånd att i societetshuset Pershög under badtiden innevarande år få idka försäljning av spirituösa drycker, och beslöt stämman tillstyrka beviljande av sådan rättighet för tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september, alla dagar även sön-och helgdagar till kl. 11 e. m.
Den 11 april 1905: Konungens Befallningshavande hade infordrat stämmans yttrande överordförandens i styrelsen för AB Båstads Badhotell gjorda ansökan om rättighet att utskänka spirituösa drycker i bolagets restaurationslokaler, och beslöt stämman med 8390 röster, avgivna av 26 röstande, mot 3812, avgivna av 16, tillstyrka att sådan utskänkning måtte få äga rum därstädes under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september d.å, alla dagar intill kl. 11 e. m. jämväl sön-och helgdagar.
Den 11 april 1905: Med anledning av en från fröken Therese Lundberg inkommen skrivelse, beslöt stämman tillstyrka, att utskänkning av spritdrycker måtte få idkas i härvarandegästgiveri under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september d.å. alla dagar, jämväl sön-och helgdagar till kl. 11 e. m.
Den 13 april 1905: Konungens Befallningshavande hade infordrat stämmans yttrande över AB Malens Havsbads ansökan om rättighet att utskänka brännvin och andra spirituösa drycker i bolagets restaurationslokaler under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 september. Genom omröstning beslöt stämman med 9337 röster mot 3448 avstyrka bifall till bemälda ansökan.
Den 3 maj 1905: Sedan kommunalstämman den 17 sistlidna januari beslutat, att en ep demisjukstuga skulle uppföras i sydöstra hörnet av "Lyckebacken" på lämpligt avstånd från Ängelholmsvägen och på minst 30 meters avstånd från småskolehuset samt uppdragit åt en kommitté, bestående av herrar Christer-Nilsson, Kull och Malmström att inkomma med fullständigt kostnadsförslag till ifrågavarande sjukstuga, beslutade stämman denna dag efter en längre överläggning godkänna, den av bemälda kommitterade upprättade ritning och arbetsbeskrivning med de av kommunalnämnden påyrkade ändringar, ävensomstämman beslöt godkänna de av dr Christer-Nilsson föreslagna desinfektionsåtgärderna, och blevo berörda beslut fattade genom företagen öppen omröstning med 6326 röster mot 3068, som avgåvos för ett av prosten Ohlsson framställt förslag angående avloppsledningens ordnande. Emot ovanstående beslut reserverade sig hr Sjöbäck, enär enligt hans förmenande, kommitterade ej inkommit med tillräcklig utredning rörande kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag.
Den 2 juni 1905: Kommunalnämndens förslag till taxa för socknens barnmorska fastställdes, dock med den ändring, att kontanta lönen bestämdes till 300 kr. årligen i stället för av nämnden föreslagna 250 kr.
Den 2 juni 1905: Därefter valdes till socknens barnmorska fru Alma Nilsson, som har att ställa sig till noggrann efterrättelse Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för barnmorskor av den 28 nov. 1856 ävensom den av kommunen fastställda taxan.
Den 10 juli 1905: Med anled av därom av e. provinsialläkaren dr. Christer-Nilsson väckt fråga, beslöt stämman ingå till Konungens Befallningshavande med begäran att Konungens Befallningshavande ville göra framställning hos landstinget om beviljande av anslag till avlönande av en i köpingen stationerad epidemisjuksköterska för Båstads provinsialläkaredistrikt.
Den 25 oktober 1905: MED anledning av stadgandet i § 6,3 mom. av reglementet för barnmorskornas pensionanstalt beslöt stämman bidraga allt framgent med 10 kr. årligen till pensionering av socknens barnmorska.
Den 25 maj 1906: I likhet med kommunalnämnden ansåg sig stämman böra tillstyrka bifall till AB Malens Havsbads ansökning om råttighet[?] att servera vin och maltdrycker från och med den 1 juni till och med den 30 september alla dagar, dock blott till kl. 10 e.m. i bolagets samtliga restaurationslokaler ävensom i nyanlagda parken kring restaurationen men ej i den närgränsande skogen.
Den 18 december 1906: Stämman beviljade åt f. barnmorskan Kerstin Sandberg en årlig pension av 100 kr. att utgå från och med innevarande års ingång.
Den 18 december 1906: Till ledamot i kommittén för epidemisjukstugan valdes byggmästare J.Holmgren.
Den 25 mars 1907: I likhet med kommunalnämnden beslöt stämman tillstyrka AB Malens Havsbads ansökan om rättighet att i bolagets restaurang å Malen utskänka brännvin och andra spirituösa drycker under tiden från den 1 juni till och med den 1 september till kl. 10 e.m. jämväl sön- och helgdagar, därest Konungens Befallningshavande anser sig kunna bevilja en tredje sådan utskänkningsrättighet för kommunen, men föreslår stämman alltså till erhållande av dylik rättighet i främsta rummet Pershögsrestaurangen och Badhotellet, och fäster stämman för övrigt härvid detta tillstyrkande villkoret, att ifrågavarande bolag inköper hos Båstads utminuterings- och utskänkningsaktiebolag de spritvaror, som tillhandahålles.
Den 11 juni 1907: Föredrogs AB Malens Havsbads ansökan om utsträckning av den av bolaget för innevarande sommar beviljade utskänkningsrättigheten från kl 10 e.m. till kl. 11 e.m. och blev denna ansökan av stämman tillstyrkt.
Den 11 juni 1907: Åt Carl Hjorth, C.A.Zackrisson, Aron Bengtsson, Karl E.Bengtsson och handl. E.Jakobsson uppdrogs att inkomma med utredning och kostnadsförslag rörande brandväsendets ordnande å Malen samt uppförande därstädes av ett spruthus.
Den 23 juli 1907: Med anledning av de å kom-stämma den 11 i förra månaden utsedda kommitterades hemställan om beviljande av medel för inrättande av en brandstation å Malen, anslog stämman till uppförande därstädes av ett spruthus 225 kr.till inköp av brandsegel 150 kr.samt till övrig brandredskap 125 kr. eller tillsammans 500 kr.och uppdrog stämman åt Carl Hjorth C.A.Zackrisson, Karl Bengtsson, Aron Bengtsson och handl. E. Jakobsson att i samråd med brandchefen verkställa bemälda beslut.
Den 2 juni 1908: På därom gjord hemställan beslöt stämman, att tillsynen över epidemisjukstugan skulle överlämnas åt hälsovårdsnämnden i municipalsamhället.
Den 2 juni 1908: På förslag av municipalsamhällets hälsovårdsnämnd beviljade stämman ett anslag av 100 kr. jämte fri bostad i epidemisjukstugan åt en sjuksköterska under tiden från den 1 juni till och med den 30 september detta år, och uppdrogs åt bemälda hälsovårdsnämnd att vidtaga härför erforderliga åtgärder.
Den 27 juli 1908: Med anledning av därom väckt fråga beslöt stämman ingå till Konungens Befallningshavande med begäran, att Konungens Befallningshavande ville göra framställning hos landstinget om beviljande av anslag till avlönande av en i köpingen stationerad sjuksköterska för Båstads provinsialläkardistrikt.
Den 13 oktober 1908: Med anledning av en från telegrafstyrelsen inkommen skrivelse angående härvarande telefonstation beslöt stämman bevilja för en tid av fem år ett bidrag av 200 kr. årligen till förhyrande av en tidsenligare lokal för Båstads telefon-och telegrafstation, dock med villkor, att härvarande växelstation förändras till centralstationvars underhåll bestrides uteslutande av Kungl. Telegrafverket.
Den 3 november 1908: I enlighet med kommunalnämndens tillstyrkande beslöt stämman, att 3 st. lyktor av Lux eller annat lämpligt system skulle uppsättas vid allmänna vägen mellan municipalsamhället och järnvägsstationen, med 4866 röster mot 3170, som avgåvos för uppsättande av 4 st. sådana lyktor, och upp- drog stämman åt en kommitté, bestående av herrar Falkland, sammankallande, Aug. Zackrisson, J.A.Jensen, Axel Graff och A.Malmström att låta verkställa bemälda beslut, varförutom beslöts, att medel till arbetets utförande skulle anskaffas genom lån. Ett av hr Brandquist gjort erbjudande att uppsätta en Lux-lampa blev ej antaget.
Den 28 december 1908: Till fjärdingsman för socknen valdes hr Albin Kroon.
Den 28 december 1908: Till brandchef för Malen valdes kapten K.Falkland.
Kommunalstämma Den 20 januari 1909: Föredrogs en av Kronofogden hos Konungens Befallningshavande gjord framställning om Båstads municipalsamhälles utvidgning, så att detsamma komme att gränsa i norr till havet, i väster till sockengränsen mot Västra Karup, i söder till en rak l nje, dragen från den punkt, där rågången mellan 1/4 sädespart nr 14 Båstad och Båstads utmark, Tarren kallad, möter tillsamman med sockengränsen till den på norra sidan av vägövergången över statens järnväg vid Kungsskogen befintliga grindstolpen samt i öster till sagda järnväg och länsgränsen mot Halland, över vilken framställning kommunalstämmans yttrande infordrats. På förslag av kommunalnämnden beslöt stämman avgiva följande yttrande i ärendet: Då enligt stadsplanelagens bestämmelser i 37 paragrafen, denna lag kan komma att tillämpas å landet, där större byggnadsverksamhet är att förvänta, avse ifrågavarande bestämmelser otvivelaktigt sådant område som här är ifrågasatt, enär allaredan å områdena såväl öster som väster om det nuvarande municipalsamhället en ganska livlig byggnadsverksamhet pågått, i synnerhet vid Malens Havsbad, och har därför stämman intet att invända emot att stadsplanelagen och byggnadsstadgan komma att tillämpas å en del av de områden som föreslagits. Vid kommande åter till den ifrågasatta inkorpereringen med Båstads municipalsamhälle av hela det beskrivna området, hyser stämman däremot stora betänkligheter av flera skäl. Sålunda komme det planlagda områdets utsträckn ng i längd att utgöra mellan 3 och 4 kilometer, vilket redan det skulle åsamka samhället stora svårigheter med övervakandet därav att de bestämmelser, som skola efterlevas inom planlagt område, bliva följda. Isynnerhet bleve detta fallet med Malens badort, som ligger i närheten av Båstads sockens östra gräns och vars mera bebyggda del ligger cirka en kilometer från Båstads municipalsamhälles närmaste gräns mot Malen. På hela sträckan mellan municipalsamhälletoch Malen äro endast enstaka byggnader invid landsvägen uppförda, detta stora avstånd tillika med att Malen har endast några få meters läge över havet, under det att municipalsamhället har högt läge, gör att sådana kommunala anläggningar som vatten-och avloppsledningar, vilka delvis redan färdigutförts inom municipalsamhället, icke kunna av såväl kostnad som tekniska skäl göras gemensamma, vilket helt säkert alltid komme att bli orsak till kommunala stridigheter. Ett annat icke ovesäntligt[?] skäl, som stämman vill framhålla mot sammanslagning av municipalsamhället och Malen till ett munic palsamhälle är att, såsom känt, de var för sig utgöra badsamhällen, som på sätt och vis tävla och konkurera med varandra, vilket gör det naturligt, att deras municipala angelägenheter böra handhavas av var sina egna styrelser och nämnder, enär i motsatt fall även denna omständighet komme att bidraga till framtida tvister och misshälligheter.. E fter vad stämman har sig känt, är det ej heller något ovanligt, att tvenne i närheten av varandra belägna samhällen utgöra var sitt municipalsamhälle. Sålunda utgöra eller åtminstone hava Höganäs och Höganäs fiskläge utgjort var sitt municipalsamhälle. Likaså Råå fiskläge och Raus Plantering, båda inom Raus socken, Eslövs köping och V.Sallerups municipalsamhälle, båda inom V.Sallerups socken. Invid Kävlinge har uppstått Furulunds municipalsamhälle o.s.v. Stämman vill å andra sidan icke ställa sig avvisande mot varje utvidgning av Båstads municipalsamhälles område. En utsträckning av dess område västerut torde kunna anses lämplig, dock ej längre än till den s.k. Arlavägen, enär nästan alla väster om sistnämnda väg uppförda boningshus äro obebodda större delen av året. Då emellertid den för municipalsamhället ännu gällande stadsplanen är mycket olämplig och skulle vålla ruinerande kostnader vid dess genomförande, har municipalstämman, efter det stadsplanelagen med sina stränga bestämmelser om stadsplans genomförande och förbud mot nybyggnad numera trätt i kraft, redan gått i författning om en fullständig revidering av stadsplanen, och har municipalstämman, för att detta arbete ej skulle fördröjas med frågor om inkorpereringar beslutat, att alla utvidgningsplaner skulle stå till sida, till dess en ändamålsenligare stadsplan hunnit antagas och fastställas. Efter vad sålunda bliv t anfört, får stämman till svar, på den gjorda framställningen yrka, att vid stadsplanelagens tillämpning å utsträckt område inom Båstads socken, Malens Havsbad med gräns i öster till Hallen, i norr till havet, i söder till järnvägslinjen och i väster till den å kartan upptagna allmänna Tångvägen över ägorna å nr 18 må komma att utgöra ett municipalsamhälle för sig, samt att frågan om utvidgning av Båstads municipalsamhälle västerut måtte få anstå tillsvidare, och en sådan utvidgning i alla händelser ej utsträckas längre än till vad ovan är föreslaget eller intill Arlavägen.
Den 20 januari 1909: På därom gjord framställning beslöt stämman ingå till Konungens Befallningshavande med begäran, att Konungens Befallningshavande ville förordna, att byggnadsstadgan, ordningsstadgan och brandstadgan för rikets städer ävensom hälsovårdsstadgan för riket i vad den avser stad skola i tillämpliga delar gälla för det område inom socknen, Malen kallat, vilket begränsas av Halland i öster, av havet i norr, av järnvägslinjen i söder samt i väster av den å kartan upptagna allmänna Tångvägen över ägorna å nr 18.
Den 17 mars 1909: Med anledning av kronofogdens resolution nr 504 beslöts, att en enklare karta eller ritning över socknen skulle genomnämndens försorg upprättas med angivande av gränserna såväl för det av kronofogden föreslagna område som ock för de av kommunalstämman den 20 sistlidna januari till eget municipalsamhälle ävensom till inkorporering med nuvarande municipalsamhället föreslagna områden jämte beskrivning, därav kan inhämtas vilka hemman eller lägenheter helt eller delvis falla inom nämnda områden, ägarnas namn och områdenas areal.
Den 16 april 1909: Mathilda Nilssons ansökan att i hennes ägande fastighet å nr 8 Malen, Båstads landrote, få servera öl och andra maltdrycker, jämväl sön-och helgdagar till kl 9 e.m. under tiden från och med den 15 maj till och med den 15 september detta år, blev av stämman tillstyrkt dock med den inskrnkning att sådan servering ej finge göras till andra än spisande gäster.
Den 3 maj 1909: Med 10180 röster, avgivna av 23 röstande, mot 5904 röster, avgivna av 25 röstande, beslöt stämman försälja till Båstads Badanstalts aktiebolag den åt bolaget för uppförande av varmbadhus i närheten av hamnen upplåtna tomt, sådan den befinnes å den av förste lantmätare Knebius (svårläst namn) år 1908 upprättade karta och det på följande villkor, som godkändes av stämman med 7951 röster mot 5929, som avgåvos för de av bolaget föreslagna, nämligen att köpeskillingen för ifrågavarande tomt bestämmes till 2000 kr.att tomten ej får inhägnas samt att det förbehålles kommunen rättighet att åter inköpa tomten för sagda köpeskilling[?], i vilket senare fall därå uppförda byggnader skola inlösas efter skedd värdering. Mot ifrågavarande tomts försäljning reserverade sig herrar Sjöbäck, Joh. Höjman, A.M.Graff, Ax.E.Graff, Gustaf Gustafsson, Emil Karlsson, snick. Anton Andersson, snick. Nylander, Palmqvist, Falkland, Isak Ptersson i Tarren, Philip Hjorth, Gustaf Andersson och L.Forsberg. Vid protokollets justering avgav G.Brandquist en skriftlig reservation, som bifogas.
Den 10 maj 1909: Till inköp av brandredskap för Malen i enlighet med ett av herrar Falkland och S.G.Graff upprättat förslag ävensom till spruthusbyggnad beviljade stämman 2000 kr. dock med villkor att byggnaden uppföres å fri grund eller ock på en för 50 år arrenderad tomt, och skulle ifrågavarande medel anskaffas genom upptagande av ett amorteringslån, att underskriva förbindelsen å bemälda lån uppdrogs åt herrar Falkland och Philip Hjorth, och äger för övrigt styrelsen för Malens Frivilliga brandkår att bringa omförmälda beslut till verkställighet.
Den 19 april 1910: Med anledning av begärt anslag av 1500 kr. i och för anläggande av en gångbana å Malen längs Hallandsvägen(nuvarande Köpmansgatan) från varmbaderskan Emma Svenssons fastighet(Nuvarande Köpmansgatan 57) invid Båstad upp till den fastighet å Malen som äges av skeppare Nilssons sterbhus(Köpmansgatan 121), beslöt stämman bevilja ovan nämnda anslag för ifrågavarande gångbanas anläggande, sedan den kommitté bestående av kapten Falkland, byggmästare Hansson och trädgårdsmästare Nilsson inkommit med en av nämnden begärd utredning rörande kostnaderna för den jord m.m., som härvidlag kommer att tagas i anspråk. Och beslöt kommunalstämman vidare, dels att för bemälda anslag skulle ett amorter ngslån upptagas på två år, varav genom uttaxering hälften av summan skulle amorteras det ena året och andra hälften det andra året, dels att för ifrågavarande arbetes utförande tillsätta en arbetskommitté bestående av byggC.Gustafsson, cykelreparatör Brandquist, trädgårdsmästare P.Nilsson, kapten K.Falkland och byggmästare C.G.Hansson, med h[?] Gustafsson som sammankallande, och vilken kommitté fick i uppdrag att på lämpligaste sätt ackordera om arbetets utförande genom entrepenad med skyldighet för en blivande entrepenör att ansvara för arbetet ett års tid, dels ock att sagda arbete skulle taga sin början den 1 september i år och vara fullbordat innan årets slut, och uppdrog stämman slutligen åt kommunalnämnden att föranstalta, dels om amorteringslånets upptagande, dels om anskaffandet av tillfälliga medel i och för utbetalning för arbetet.
Den 19 april 1910: Vid stämman väckte kommissarie Forsberg motion om att utredningskulle bibringas om och på vilket sätt samt till vilken kostnad en gångbana kunde anläggas från Öremölla över broarna till järnvägsstationen.
Den 9 november 1910: Med anledning av väckt angående utredning för en gångbanas anläggande från Öremölla över broarna till järnvägsstationen, beslöt stämman att för detta ändamål tillsätta en kommitté av fem personer bestående av herrar Helge Nilsson, Philip Hjorth, Johannes Gudmundsson, Aug. Zackrisson och K.E. Bengtsson med hr Helge Nilsson som sammankallande, vilken kommitté fick i uppdrag att bibringa nödig utredning i ärendet samt kostnadsförslag och arbetsbeskrivning för arbetets utförande och skulle kommittén avsluta sitt arbete så tidigt att detsamma kan handhavas av årets första ordinarie kommunalstämma 1911.
Den 9 november 1910: Med anledning därav att såväl den väg, som leder från Öremölla till järnvägsstationen, som de åvägen befintliga broarna samt broräcken äro bristfälliga beslöt stämman att genom kommunalnämnden hos vägstyrelsen anhålla om dessa bristers snara avhjälpande.
Den 27 december 1910: Herr J.B.Höjman väckte vid stämman motion om att genom kommunalnämndens försorg måtte åvägabringas en utredning om vad som kunde och borde göras för att sätta tvättstugan å Malen i ett acceptabelt skick och skulle kostnadsförslag härutinnan uppgöras och inlämnas så tidigt att ärendet kan handläggas å första ordinarie stämma 1911.
Den 27 december 1911: Beslöts anslå 300 kr. att utgå ur tillgängliga medel som bidrag till en av herrar Zackrisson och J.A. Jensen uppsatt brandpost å Malen (i gångbanans norra kant mitt för vägen till f.d. Folkets Hus), med villkor att ägarna förbinda sig hålla brandposten i stånd samt att brandkåren i hur stor utsträckning som helst får använda sig av den vid övningar och eldsvådor och skola dessa villkor gälla för all framtid således även om den av ovannämnda herrar anlagda vattenledning och brandpost övergår till annan ägare.
Den 1 februari 1912: Till brandchef å Malen för innevarande år valdes snickaren Knut Johansson å Malen.
Den 19 mars 1912: Med anledning av ett ifrågasatt förslag om tillsättande av en kommitté för att utröna möjligheter av att införa elektriskt ljus i samhället, uppstod vid detta ärendes behandling en livlig och rätt långvarig diskussion, som resulterade i att stämman efter begärd och skedd omröstning beslöt att med 311 röster avgivna av 24 röstande mot 132 röster avgivna av 13 röstande anslå 300 kr. att utgå ur tillgängliga medel för att genom en kommitté få bibringat den frågan en allsidig och genomgående utredning huruvida samt på vilket sätt elektriskt ljus skulle kunna bli infört i samhället. Och invaldes i denna kommitté, vars[?] antal bestämdes till fem, cykelreparatör G.W.Brandquist, sjökapten A.Malmström, ingenjör J.F.Andersson, byggmästare J.B.Höjman samt handl. Niklas Nilsson och fick A. Malmström i uppdrag att sammankalla kommittén.
Den 19 mars 1912: Landshövdingeämbetet hade genom resolution nr 214 infordrat kommunalstämmans yttrande huruvida med hänsyn till innehållet i § 7 och § 74 i Kungl. förordningen av den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstämman har något att erinra emot att få överträdelse av förbud mot velocipedåkning å landsvägspromenaden mellan Malen och Båstad stadgas vite från och med fem till och med tjugo kronor och förklarade sig stämman icke ha något att erinra häremot utan tillstyrkte på det livligaste att sagda vite bleve stadgat.
Den 17 december 1912: Tillbrandchef å Malen för en tid av två år valdes Knut Johansson.
Den 25 februari 1913: Stämman beslöt enhälligt anslå 347 kr. och 50 öre att utgå ur tillgängliga medel till trädgårdsmästare P.Nilsson, utgörande betalning för av Nilsson utlagda medel i och för, på sin tid, anläggande av östra promenaden.
Den 17 mars 1913: Vid stämman väckte herr Brandquist , med instämmande av herr C.G.Hansson, motion om att kommunalstämman måtte ingå till vägstyrelsen och vägstämman med anhållan om förbättringar å broarna ovanför Öremölla avseende ökad bredd å desamma.
Den 14 juli 1913: Kom-stämman beslöt ingå till vederbörande vägstyrelse och vägstämma, dels med begäran om åtgärdrs vidtagande till förbättring av broarna ovanför Öremölla, avseende ökad bredd å desamma, dels med begäran om ett särskilt anslag till vägen mellan järnvägsstationen och köpingen, motiverande detta med den starka trafik som råder å denna väg , dels ock med begäran om förbättring av bro och räck, å bron utanför villa Malens Ro på vägen mot Halland.
Den 7 oktober 1913: Fabrikör Brandquist väckte motion om att en undersökning måtte åvägabringas angående kommunens eventuella äganderätt till jordområdet kring tvättstugan å Malen.
Den 17 mars 1914: Fabrikör G.W.Brandquist anhöll att med stämmans medgivande få till protokollet antecknat att han mot ett vederlag av en krona åt kommunen för evärdliga tider avstod sin eventuella rätt till jorden å uttagna tvättplatsen.
Den 21 april 1914: Kommunalstämman beslöt enhälligt att för ett pris av 40 kr. pr år och för en tidsrymd av 7 år, räknat från den dag denna stämmas beslut vinner laga kraft, arrendera cirka ett tunnland av den jord, som för närvarande innehaves av handl. Niklas Nilsson samt tillhörig fru Carolina Ohlsson, vilken jord är belägen i omedelbar närhet av"Furulund", att användas i och för idrottsplats, och anslogs i sammanhang härmed nödiga medel för åstadkommande av ett enkelt men dock effektivt stängsel att uppsättas på bemälda områdes alla fyra sidoroch vilket stängsel bör vara av huvudsaklig beskaffenhet med det herrar Knut Johansson och Carl Hansson i skrivelse till stämman angivit och skulle bägge dessa anslag utgå ur tillgängliga medel. Åt ordföranden och vise ordföranden i kommunalnämnden lämnades i uppdrag att å kommunens vägnar utfärda och underteckna arrendekontraktet med handl. Nilsson, och åt kommunalnämnden att i övriga delar verkställa stämmans beslut.
Den 21 april 1914: Kommunalstämman beslöt tillsätta en kommitté på tre personer, bestående av herrar A.Werner, Niklas Nilsson och B.Rönnberg med den först nämnde som sammankallande, med uppdrag att undersöka möjligheten av en gångbanas anläggande över Örebäcksbron.
Den 1 december 1914: Till brandchef å Malen valdes snickaren Knut Johansson för en tid av tre år räknat från den 1 januari 1915.
Den 12 oktober 1915: Disponent C.Gustafsson m.fl. å Malen väckte vid stämman motion om att en kommitté skulle tillsättas i syfte att utröna om och på vilka villkor kommunen skulle kunna inköpa den s.k. allmänningsskogen å Malen.
Den 19 september 1916:Disponent Claes Gustafsson väckte vid stämmanmotion om att så snart en blivande interimstyrelse för bildande av en andelsförening i syfte att föra elektriska frågan framåt blivit vald skulle så snart sig göra låter en ny kommunalstämma hållas för att utröna med huru stort belopp kommunen skulle vilja ingå i den blivande andelsföreningen.
Den 27 december 1916: Till brandchef å Malen valdes smedmästare A.Ekelund och som v. brandchef maskinist Frans Johansson. Valen gälla två år räknat från den 1 januari 1917.
Den 19 mars 1918:Stationsskrivare C.G.Philip väckte vid stämman följande motioner:nr. 1. Att kommunen måtte vidtaga åtgärder att låta uppodla allden jord kommunen förfogar över, eventuellt själv bekosta upplöjningen. Såsom lämplig uppodlingsjord härutinnan nämnde motionären idrottsplatsen. Nr. 2 Att för vården av allmänningsskogen måtte tillsättas en vaktman, som skulle avlönas ecempelvis med 1/3del av kommunen,1/3del av fastighetsägarna å Malen samt 1/3del av badgästerna.
Den 16 april 1918: Med Anledning av vid förra stämman väckta motionen om att kommunen måtte upplåta till uppodling den jord över vilken kommunen förfogar, beslöt kom-stämman enhälligt upplåta den s.k. idrottsplatsen i omkring 20 lotter till ett pris av 2 kr. pr lott och fingo herrar Brandquist och Niklas Nilsson i uppdrag att verkställa utlottningen.
Den 16 april 1918: Företogs desslikes från förra stämman väckt motion om att en vaktman skulle tillsättas för vård av allmänningsskogen å Malen. Imotionen hade förslagsvis omnämnts att arvodet till denne skulle utgå med 1/3 av badgästerna,1/3 av fastighetsägarna och 1/3 av kommunen. Kommunalstämman ansåg att om ett något så när tillfredställande resultat skulle ernås genom en dylik vaktmans tillsättande, komme det att ställa sig alltför dyrt. För att emellertid med hänsyn till frågans vikt icke helt avliva densamma beslöts tillsätta tre personer bestående av ordf. A.Malmström, Philip Hjorth och Knut Johansson vilka om möjligt till nästa stämma skulle försöka utröna något lämpligt för frågans realiserande. I sammanhang med denna fråga beslöts inköpa 10 st. spadar, 5 st. yxor samt 2 st. sågar utgörande eldsläckningsmateriel för skogen och skulle detta materiel förvaras hos Roxmans.
Omkring 30 meter söder om Roxmansgården finnes en gammal väg, en liten bit in på denna väg förgrenar sig densamma , i en övre och en nedre väg. Den övre, Tjuvevadsvägen,(numera knappast mera än en gångstig), leder till det s.k. Tjuvevad, där fanns tidigare en träbro över Stensån, som förde vidare in i Östra Karups kronoplantering. Den nedre vägen, Röskallsvägen, som vid landskapsgränsen vek av åt norr ned till strandbadet vid Röskall.
Ur Erik Andrells maskinskrivna manuskript, transkriberat ur föreningens scanning av originalet. Sidhänvisningarna följer manuskriptets egen numrering. Maskinskrivet manuskript av Erik Andrell, i Föreningen Gamla Båstads arkiv. Föreningens egna källförteckningar daterar det till 1984 och stavar namnet Eric.