Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads kyrka
Avskrift
42
var 12 år gammal, tarvades en lärare med större kompetens.
Därför fick kaptenen å den båt, som anlöpte Greifswald, order att efterhöra, om i nämnda stad någon svensk magister vore hågad att medfölja till Båstad och bli informator hos Agardhs. En prästson från Frenninge, Anders Kihlgren, befanns villig att åtaga sig uppdraget, i synnerhet som denne efter tagen grad såg sig vara utan existensmedel. Alltså kom Kihlgren till Båstad och blev lärare för piltarna i Agardhska gården. Att Kihlgren var en utmärkt lärare, och att han hade en begåvad lärjunge, framgår därav, att Carl Adolph inskrevs vid Lunds universitet redan år 1799 den 5 oktober, dagen efter E. Tegnér. Vid 20 års ålder erövrade han den akademiska lagern, år 1807 blev han docent i matematik, 1812 e. o. professor i botanik och ekonomi. Att sedan följa honom i hans hastiga och glänsande karrier, lämpar sig ej i detta sammanhang. Han dog som biskop över Karlstads stift år 1859. Gift med Charlotta Lindskoug från Lund hade han 5 barn, 2 söner och 3 döttrar. Äldste sonen, Jacob Georg Agardh, blev professor i botanik vid Lunds universitet och var liksom fadern en fräjdad man.
Av biskop Agardhs biografer må här nämnas:
F. F. Carlsson i Sv. Ak. handl., del 33;
J. E. Areschoug i Levnadsteckn. över K. Sv. V. A:s efter 1854 avlidna ledam. Band I, h. 2;
N. J. Andersson i Nordisk Familjebok, 1876;
B. Meijer i Svenskt Litteraturlex. 1886;
S. Cawallin i Lunds st. herdaminnen;
Asping och Åkerman i Matr. över Lunds st. 1854.
Hans porträtt har tecknats av L. H. Roos 1823; ett ungdomsporträtt i gravyr utfördes av Bouchardy.
Den 20 februari 1809 var Jurgen Agardhs tid ute. Om dödsorsakerna och om begravningshögtidligheterna finnas inga notiser. Men vi taga väl ej miste, då vi förmoda, att docenten Agardh från Lund hade tillstädeskommit, samt att ett stort antal vänner sågos i sorgetåget, där det rörde sig fram uppför Lyckebacken, bort till den öppnade griften vid gången mellan lilla och stora kyrkodörrarna. Och att fru Agneta, sönerna och döttrarna togo de tunga stegen närmast båren, är väl ock visst. — Över graven läto barnen resa en vård, som bar följande ord: Härunder hvilar Handlanden Jurgen Agardh, född den 13 februari 1748, död den 20 februari 1809. Esaias 5 cap. 2 v.*)
*) Och han går då in i friden; de som vandrat sin väg rätt fram, de hava ro i sina vilorum.
———
·43
Agardh hade i sin "Hallänningabod" blivit förmögen. Endast av silver fanns enligt bouppteckningen 50 skålpund. Fattigkassans i Båstad andel av kvarlåtenskapen blev icke mindre än 27 rdr 15 sk. riksg.
Nu övertog Jöns Fredrik Agardh affären. Han gifte sig med Helena Elisabet Schonberg. I äktenskapet föddes två barn, John Mortimer och Julia. Men redan 1814 dog J. F. Agardh. Butiken överlämnades till svågern J. A. Schonberg, som var gift med Botilla, och hos dem uppfostrades Julia Agardh. Julia ingick år 1836 äktenskap med stadsförmannen i Båstad, J. J. Klinghamer.**) John Mortimer eller "Mormor Agardh", såsom han benämndes av båstadsungdomen, fick sin uppfostran i Lund hos sin morbror, dåvarande professorn. Han var född den 21 dec. 1814. I likhet med morbrodern och kusinen blev han professor vid Lunds universitet. Han dog den 5 sept. 1862.
De tre Agardharna voro en ståtlig treklang i den vetenskapliga världen. Och det bör ej stöta någon, att Båstad känner sig stolt över dem, ty av båstadsrot voro de alla tre.
Den nye innehavaren av "Hallänningaboden" var en smart affärsman, som ägde stor färdighet i smuggleriyrket. Någon gång råkade han illa ut för tullmyndigheterna. Så t. ex. sattes han vid ett tillfälle av danskarna i Blå tornet. Men fru Botilla reste in till Kongens by, knäföll för majestätet, och eftersom hon var syster till en biskop, lyckades hon utverka benådning åt sin man.
Jämte handeln idkade Schonberg jordbruk. Mest odlade han potatis, enär han själv ägde bränneri, inrymt i spannmålsmagasinet.
J. A. Schonberg lämnade efter någon tid Båstad och bosatte sig först i Höganäs, sedan i Lund.
Agardh d. ä. hade på grund av borgensförbindelser måst övertaga ett hemman i Värestorp, Renneslövs socken. Tillsynen över ifrågavarande lantbruk uppdrogs åt Charlotta eller, såsom hon vanligen kallades, Lotta. Uti hennes inspektorat inkom snart romantik, i det att hon fattade behag till en åboson i Renneslöv. Men, för att giftermål skulle kunna komma ifråga, måste ju ynglingen "bli något". Mamsell Lotta bekostade då hans studier, och så blev han prästvigd. Det gick emellertid som det ofta går i dylika fall: fästmannen slog upp förlovningen. Det tog hårdt på Agardhs
**) Hon dog 1867 i det hus, som numera bebos av fröken Kl. Malmström i Agardhsgatan. »En liten knubbig och tjock gumma, som var mycket from».
var 12 år gammal, tarvades en lärare med större kompetens.
Därför fick kaptenen å den båt, som anlöpte Greifswald, order att efterhöra, om i nämnda stad någon svensk magister vore hågad att medfölja till Båstad och bli informator hos Agardhs. En prästson från Frenninge, Anders Kihlgren, befanns villig att åtaga sig uppdraget, i synnerhet som denne efter tagen grad såg sig vara utan existensmedel. Alltså kom Kihlgren till Båstad och blev lärare för piltarna i Agardhska gården. Att Kihlgren var en utmärkt lärare, och att han hade en begåvad lärjunge, framgår därav, att Carl Adolph inskrevs vid Lunds universitet redan år 1799 den 5 oktober, dagen efter E. Tegnér. Vid 20 års ålder erövrade han den akademiska lagern, år 1807 blev han docent i matematik, 1812 e. o. professor i botanik och ekonomi. Att sedan följa honom i hans hastiga och glänsande karrier, lämpar sig ej i detta sammanhang. Han dog som biskop över Karlstads stift år 1859. Gift med Charlotta Lindskoug från Lund hade han 5 barn, 2 söner och 3 döttrar. Äldste sonen, Jacob Georg Agardh, blev professor i botanik vid Lunds universitet och var liksom fadern en fräjdad man.
Av biskop Agardhs biografer må här nämnas:
F. F. Carlsson i Sv. Ak. handl., del 33;
J. E. Areschoug i Levnadsteckn. över K. Sv. V. A:s efter 1854 avlidna ledam. Band I, h. 2;
N. J. Andersson i Nordisk Familjebok, 1876;
B. Meijer i Svenskt Litteraturlex. 1886;
S. Cawallin i Lunds st. herdaminnen;
Asping och Åkerman i Matr. över Lunds st. 1854.
Hans porträtt har tecknats av L. H. Roos 1823; ett ungdomsporträtt i gravyr utfördes av Bouchardy.
Den 20 februari 1809 var Jurgen Agardhs tid ute. Om dödsorsakerna och om begravningshögtidligheterna finnas inga notiser. Men vi taga väl ej miste, då vi förmoda, att docenten Agardh från Lund hade tillstädeskommit, samt att ett stort antal vänner sågos i sorgetåget, där det rörde sig fram uppför Lyckebacken, bort till den öppnade griften vid gången mellan lilla och stora kyrkodörrarna. Och att fru Agneta, sönerna och döttrarna togo de tunga stegen närmast båren, är väl ock visst. — Över graven läto barnen resa en vård, som bar följande ord: Härunder hvilar Handlanden Jurgen Agardh, född den 13 februari 1748, död den 20 februari 1809. Esaias 5 cap. 2 v.*)
*) Och han går då in i friden; de som vandrat sin väg rätt fram, de hava ro i sina vilorum.
———
·43
Agardh hade i sin "Hallänningabod" blivit förmögen. Endast av silver fanns enligt bouppteckningen 50 skålpund. Fattigkassans i Båstad andel av kvarlåtenskapen blev icke mindre än 27 rdr 15 sk. riksg.
Nu övertog Jöns Fredrik Agardh affären. Han gifte sig med Helena Elisabet Schonberg. I äktenskapet föddes två barn, John Mortimer och Julia. Men redan 1814 dog J. F. Agardh. Butiken överlämnades till svågern J. A. Schonberg, som var gift med Botilla, och hos dem uppfostrades Julia Agardh. Julia ingick år 1836 äktenskap med stadsförmannen i Båstad, J. J. Klinghamer.**) John Mortimer eller "Mormor Agardh", såsom han benämndes av båstadsungdomen, fick sin uppfostran i Lund hos sin morbror, dåvarande professorn. Han var född den 21 dec. 1814. I likhet med morbrodern och kusinen blev han professor vid Lunds universitet. Han dog den 5 sept. 1862.
De tre Agardharna voro en ståtlig treklang i den vetenskapliga världen. Och det bör ej stöta någon, att Båstad känner sig stolt över dem, ty av båstadsrot voro de alla tre.
Den nye innehavaren av "Hallänningaboden" var en smart affärsman, som ägde stor färdighet i smuggleriyrket. Någon gång råkade han illa ut för tullmyndigheterna. Så t. ex. sattes han vid ett tillfälle av danskarna i Blå tornet. Men fru Botilla reste in till Kongens by, knäföll för majestätet, och eftersom hon var syster till en biskop, lyckades hon utverka benådning åt sin man.
Jämte handeln idkade Schonberg jordbruk. Mest odlade han potatis, enär han själv ägde bränneri, inrymt i spannmålsmagasinet.
J. A. Schonberg lämnade efter någon tid Båstad och bosatte sig först i Höganäs, sedan i Lund.
Agardh d. ä. hade på grund av borgensförbindelser måst övertaga ett hemman i Värestorp, Renneslövs socken. Tillsynen över ifrågavarande lantbruk uppdrogs åt Charlotta eller, såsom hon vanligen kallades, Lotta. Uti hennes inspektorat inkom snart romantik, i det att hon fattade behag till en åboson i Renneslöv. Men, för att giftermål skulle kunna komma ifråga, måste ju ynglingen "bli något". Mamsell Lotta bekostade då hans studier, och så blev han prästvigd. Det gick emellertid som det ofta går i dylika fall: fästmannen slog upp förlovningen. Det tog hårdt på Agardhs
**) Hon dog 1867 i det hus, som numera bebos av fröken Kl. Malmström i Agardhsgatan. »En liten knubbig och tjock gumma, som var mycket from».
