Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads kyrka
Avskrift
28
samt av Torekov 1 ½ travar råg, 3 travar korn och 2 tunnor sill, men ingen kvicktionde; ved hade måst köpas och boningsrum hyras. Han föreslog nu, att byfogde Ludevigs hus, som genom rymningen var förverkat, skulle bliva prästgård. Swala var gift med Katarina Larsdotter Weibull från Ystad. Konsistorium hade 1688 givit dem tillstånd att vigas utan föregående högtidlig trolovning, så att Swala ej skulle besväras med två resor till Ystad. Kyrkoherde Swala dog sommaren 1691. En landsman till honom, pastorn *Sven Faxell*, blev nådårspräst här. Fru Swala, änka för andra gången, förlovade sig den 17 november 1693 med denne, men fästmannen dog kort efter förlovningen såsom präst på konvojfartyget Estland; Katarina avled 1695.
I brev av <sup>16</sup>/<sub>9</sub> 1691 förklarade Kungl. Maj:t sig vilja hafva meddeelt denna Candidat *Arendt Brandenbourgh* fullmagt på Båstads pastorat“. Arendt Pettersson Brandenbourgh, såsom hans fullständiga namn var, blev i anledning därav prästvigd den 20 januari 1692. Han tjänstgjorde i Båstad ehdast några månader. Under denna tid dog hans hustru (<sup>20</sup>/<sub>9</sub> 1692). Samma år instämdes han till prästmötet för det han ej gjort något för att bortskaffa ett beläte i Torekov, med vilket vidskepelse bedrevs, enligt vad biskop Papke vid visitation erfarit. I början av 1693 transporteredes B. till Sövde.
Nu begärdes av en del båstadsboar Jöns Meisner från Höja, men i stället utnämndes den <sup>20</sup>/<sub>4</sub> 1693 *Samuel Lunnæus* från Halmstad till kyrkoherde i Båstad. Hans fader, Andreas Bonde, var vid sonens födelse garnisonspräst i Halmstad; sedan blev han transporterad till Femsjö i Småland; modern hette Christina Wirchnæa. Lunnæus prästvigdes i Stockholm den 5 juni av biskopen i Skara, Petrus Rudbeck, varefter L. följande år den 6 maj introducerades i Båstad av prosten Gemzæus i N. Vram. Lunnæus, som åtnjöt anseende för kunskaper och duglighet, utnämndes den 19 april 1699 till prost i N. Åsbo och Bjäre härader. Emellertid var han ohågad för att mottaga uppdraget, enär han bodde så långt från stiftstaden, hade så svårskött pastorat och dessutom vid prästmötestiden var upptagen av att uppbära fisktionde. I en smickrande skrivelse svarande konsistorium, att han icke varje år behövde infinna sig till prästmötet samt att man i anseende till hans “gode qualiteter“ önskade, att han bleve prost. I sin prostsyssla var han särdeles nitisk, vilket också hans talrika anmälningar till domkapitlet vittna om. År 1707 blev han sjuk, och under sinnesförvirring ville han göra sig skada “med svåra sting av en kniv“· Vid ett
29
tillfälle under sin sjukdom bekände han inför en ämbetsbroder ett par grova felsteg, som han skulle ha begått. En följande undersökning brakte emellertid intet i dagen, och klockaren, som utsprit Lunnæi bekännelser, ålades att “akta sig för att utsprida något ogrundat och som kunde lända prosten Lunnæo till gravamen“. Lunnæi bror, kyrkoherden i Hasslöv, anhöll, att kronobefallningsman Boman måtte jämte nämndemän upprätta förteckning över den sjukes lösöre, så att intet skulle förkomma. Prosten blev emellertid frisk igen, men vågade ej mera predika. Den 27 juli 1708 dog han. Biskop Steuchius höll likpredikan över honom, varvid Luk. 6:37\*) blev utgångspunkt för det s. k. parasceve (förberedelse i predikan), 1 Joh. 3:20\*\*) för exordium (predikans inledning) samt Uppenb. 3:8, 9, 10\*\*\*) för den egentliga predikan. Biskopen talade om samvetsängslan såsom härrörande dels av satans frestelser, dels av en naturlig disposition till melankoliska tankar, dels av mycket “sittjande“ och nattvakande, som fördärvar blodet. Av vad som vid begravningen förekom, förstå vi, att Lunnæi bekännelser väckt ett kolossalt uppseende i Båstad.
Under Lunnæi sjukdom tjänstgjorde *Jöns Arsenius* som vice pastor i Båstad. Epifaniadagen 1708 hade han i Hälsingborg bröllop med Christina Brander. Bägge berömdes av Lunnæus för den omsorg, de ägnat honom under sjukdomstiden. I november 1709 föreslogs Arsenius till Båstads pastorat, och den 19 april följande år utnämndes han. Under hans ämbetstid rasade en fruktansvärd farsot över stiftet. Den hade på hösten år 1710 utbrutit i Bleking, varest sannolikt ⅓ av befolkningen genom den bortrivits. På våren 1712 yppades den i Hälsingborgstrakten och spridde sig i fem härader, bl. a. Bjäre. I Båstad ville man använda vidskepliga medel mot pestsmittan. Enligt Arsenii anmälan till domkapitlet förhöll sig saken på följande sätt. Kapten Gyllenskepp hade sökt intala stadens invånare, att man till undvikande av pestsmitta, skulle vrida eld av ekträ, sedan all annan eld blivit släckt. Då kyrkoherden ej ville låta släcka elden i sitt hus, hade styrmannen Pål Stjerna jämte 2 ryttare, 2 av rökvakten och en annan person kommit till prästgården och släckt elden på spiseln, varefter de i tullnären Jakob Stjernas hus vridit från kl. 3 e. m. till kl. 8 på aftonen, utan att få någon eld av ekträet. Kyrkoherden, som
\*) Och dömen icke, så skolen etc.
\*\*) Vadhelst vårt hjärta må anklaga oss för, ty Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
\*\*\*) Jag känner dina gärningar o. s. v.
samt av Torekov 1 ½ travar råg, 3 travar korn och 2 tunnor sill, men ingen kvicktionde; ved hade måst köpas och boningsrum hyras. Han föreslog nu, att byfogde Ludevigs hus, som genom rymningen var förverkat, skulle bliva prästgård. Swala var gift med Katarina Larsdotter Weibull från Ystad. Konsistorium hade 1688 givit dem tillstånd att vigas utan föregående högtidlig trolovning, så att Swala ej skulle besväras med två resor till Ystad. Kyrkoherde Swala dog sommaren 1691. En landsman till honom, pastorn *Sven Faxell*, blev nådårspräst här. Fru Swala, änka för andra gången, förlovade sig den 17 november 1693 med denne, men fästmannen dog kort efter förlovningen såsom präst på konvojfartyget Estland; Katarina avled 1695.
I brev av <sup>16</sup>/<sub>9</sub> 1691 förklarade Kungl. Maj:t sig vilja hafva meddeelt denna Candidat *Arendt Brandenbourgh* fullmagt på Båstads pastorat“. Arendt Pettersson Brandenbourgh, såsom hans fullständiga namn var, blev i anledning därav prästvigd den 20 januari 1692. Han tjänstgjorde i Båstad ehdast några månader. Under denna tid dog hans hustru (<sup>20</sup>/<sub>9</sub> 1692). Samma år instämdes han till prästmötet för det han ej gjort något för att bortskaffa ett beläte i Torekov, med vilket vidskepelse bedrevs, enligt vad biskop Papke vid visitation erfarit. I början av 1693 transporteredes B. till Sövde.
Nu begärdes av en del båstadsboar Jöns Meisner från Höja, men i stället utnämndes den <sup>20</sup>/<sub>4</sub> 1693 *Samuel Lunnæus* från Halmstad till kyrkoherde i Båstad. Hans fader, Andreas Bonde, var vid sonens födelse garnisonspräst i Halmstad; sedan blev han transporterad till Femsjö i Småland; modern hette Christina Wirchnæa. Lunnæus prästvigdes i Stockholm den 5 juni av biskopen i Skara, Petrus Rudbeck, varefter L. följande år den 6 maj introducerades i Båstad av prosten Gemzæus i N. Vram. Lunnæus, som åtnjöt anseende för kunskaper och duglighet, utnämndes den 19 april 1699 till prost i N. Åsbo och Bjäre härader. Emellertid var han ohågad för att mottaga uppdraget, enär han bodde så långt från stiftstaden, hade så svårskött pastorat och dessutom vid prästmötestiden var upptagen av att uppbära fisktionde. I en smickrande skrivelse svarande konsistorium, att han icke varje år behövde infinna sig till prästmötet samt att man i anseende till hans “gode qualiteter“ önskade, att han bleve prost. I sin prostsyssla var han särdeles nitisk, vilket också hans talrika anmälningar till domkapitlet vittna om. År 1707 blev han sjuk, och under sinnesförvirring ville han göra sig skada “med svåra sting av en kniv“· Vid ett
29
tillfälle under sin sjukdom bekände han inför en ämbetsbroder ett par grova felsteg, som han skulle ha begått. En följande undersökning brakte emellertid intet i dagen, och klockaren, som utsprit Lunnæi bekännelser, ålades att “akta sig för att utsprida något ogrundat och som kunde lända prosten Lunnæo till gravamen“. Lunnæi bror, kyrkoherden i Hasslöv, anhöll, att kronobefallningsman Boman måtte jämte nämndemän upprätta förteckning över den sjukes lösöre, så att intet skulle förkomma. Prosten blev emellertid frisk igen, men vågade ej mera predika. Den 27 juli 1708 dog han. Biskop Steuchius höll likpredikan över honom, varvid Luk. 6:37\*) blev utgångspunkt för det s. k. parasceve (förberedelse i predikan), 1 Joh. 3:20\*\*) för exordium (predikans inledning) samt Uppenb. 3:8, 9, 10\*\*\*) för den egentliga predikan. Biskopen talade om samvetsängslan såsom härrörande dels av satans frestelser, dels av en naturlig disposition till melankoliska tankar, dels av mycket “sittjande“ och nattvakande, som fördärvar blodet. Av vad som vid begravningen förekom, förstå vi, att Lunnæi bekännelser väckt ett kolossalt uppseende i Båstad.
Under Lunnæi sjukdom tjänstgjorde *Jöns Arsenius* som vice pastor i Båstad. Epifaniadagen 1708 hade han i Hälsingborg bröllop med Christina Brander. Bägge berömdes av Lunnæus för den omsorg, de ägnat honom under sjukdomstiden. I november 1709 föreslogs Arsenius till Båstads pastorat, och den 19 april följande år utnämndes han. Under hans ämbetstid rasade en fruktansvärd farsot över stiftet. Den hade på hösten år 1710 utbrutit i Bleking, varest sannolikt ⅓ av befolkningen genom den bortrivits. På våren 1712 yppades den i Hälsingborgstrakten och spridde sig i fem härader, bl. a. Bjäre. I Båstad ville man använda vidskepliga medel mot pestsmittan. Enligt Arsenii anmälan till domkapitlet förhöll sig saken på följande sätt. Kapten Gyllenskepp hade sökt intala stadens invånare, att man till undvikande av pestsmitta, skulle vrida eld av ekträ, sedan all annan eld blivit släckt. Då kyrkoherden ej ville låta släcka elden i sitt hus, hade styrmannen Pål Stjerna jämte 2 ryttare, 2 av rökvakten och en annan person kommit till prästgården och släckt elden på spiseln, varefter de i tullnären Jakob Stjernas hus vridit från kl. 3 e. m. till kl. 8 på aftonen, utan att få någon eld av ekträet. Kyrkoherden, som
\*) Och dömen icke, så skolen etc.
\*\*) Vadhelst vårt hjärta må anklaga oss för, ty Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
\*\*\*) Jag känner dina gärningar o. s. v.
