Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads kyrka
Avskrift
32
sommardagen 1872 dog han. Över hans grav invid sakristidörren är rest ett järnkors. Som predikant tillhörde han en försvunnen tid och var inom vårt stift en av de sista representanterna av den homiletiska skola, som florerade vid 1800-talets början.
Uti pastor Georg Magnus Kull, skollärare i Torekov sedan 1849, hade han ett ofta anlitat ämbetsbiträde.
År 1870 tjänstgjorde som v. pastor *P. Tuvesson.* Han har gjort sig förtjänt av tacksam hågkomst i anledning av den otroliga möda, han nedlade som ordförande i nödhjälpskommitten 1870. Ett annat mycket betungande arbete för honom var uppläggandet av nya ministerialböcker i de förstördas ställe, därvid han var nödsakad att genom utfrågning få fram namn och data. Uti detta arbete hade han god hjälp av sin värdinna, som genom hans knackningar i väggen bringades att uppmärksamma hans interpellationer, där hon i ett sidorum satt vid sin stickstrumpa.
———
Äldre löningsförmåner för pastorerna i Båstad.
I ett protokoll d. <sup>30</sup>/<sub>6</sub> 1832 uti Båstads stadsbok finnes följande uttalande angående pastorernas löneförhållanden:
"Erfarenheten har hittills visat, att Båstad och Torekovs pastorat är ett av de minsta, och att herrar pastorer endast med största hushållning förmått underhålla sina familjer." Och längre ner heter det, att "säkert söka inga andra än sådana, som icke äga hopp om bättre".
Redogörelsen för i Båstad tjänstgörande pastorer visar, att stadsförmannen J. J. Klinghamer på ett träffande sätt uti ovan anförda ord uttryckt pastorernas i Båstad ekonomiska nödläge och därav stammande obehag för församlingarna.
Prästhemmanet i Båstad utgjorde <sup>3</sup>/<sub>4</sub> sädespart, beräknad lika med <sup>1</sup>/<sub>8</sub> mantal. Det hade 30 tunnland jord, därav 9 tunnland*) åker. Därtill kom en mindre lycka, nuvarande trädgården hos bankdirektör Sjöbeck. Å denna lycka låg prästgården. Vid sekelskiftet år 1800 var bostadshuset så förfallet, att församlingen till prästgård köpte den hårdska
*) År 1841.
33
fastigheten i nedre hörnet av Hamngatan och Agardhsgatan. På det sättet kom pastor att äga de två lyckor, som omtalas i gamla prästmatriklar från förra delen af 1800-talet.
Vid syneförrättning den 10 augusti 1835 yrkade församlingens ombud, att brandstoden vid en eventuell eldsvåda skulle tillfalla församlingen. På ny syneförrättning 1843 återtog församlingen detta sitt krav och överlämnade utan villkor fastigheten åt prästerskapets byggnadskassa. Syftet därmed var givetvis, att Båstad skulle slippa fastighetsunderhållet.
Att prästen, åtminstone år 1839, själv brukade hemmanet, framgår därav, att samma års kyrkoherden fick böta 6 skilling för det hans svinkreatur kommit ut på gatan.
År 1834 stadfäste K. M. för Båstads pastorat ett s. k. ackord om pastoralierna, vilket skulle gälla för en tid av 30 år. Enligt detta skulle för de 18 sädesparterna levereras 9 tunnor råg och 18 tunnor korn, vilka i vissa fall även kunde lösas efter markegångspris. Dessutom ägde pastor rätt till skogsäckor av jordägare, kvicktionde och offer efter fri vilja. Avgifterna till jura stolæ ställde sig sålunda: lysning från 3 till 10 rdr, barndop från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr, kyrkotagning från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr, likstol från 2 till 10 rdr för äldre och från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr för barn.
Till pastors förmåner hörde dessutom arrendet av en tullmjölkvarn i Grevie, vilken tillhörde Torekovs kyrka.
Kyrkoherden var enligt kungl. res. <sup>17</sup>/<sub>12</sub> 1697 skyldig att till sin företrädares änka erlägga en årlig avgift under benämning änkegenant, vilken utgick med vissa procent av den s. k. pastoratstaxan (<sup>1</sup>/<sub>10</sub> av beräknade kyrkoherdelönen). För Båstads pastorat var år 1854 taxan 101 rdr rt.
Pastoratet var regalt samt tillhörde III klassen.
År 1832 voro både Båstads och Torekovs samt V. Karups och Hofs pastorat vakanta. Den 30 juni sammanträdde i anledning därav Båstads innevånare för att dryfta den gamla frågan om ändring i nämnda pastoraters sammansättning. I protokollet över förhandlingarna heter det: "Så är nu det skönaste tillfälle att hos Konungen insinuera underdånig ansökning om sådan förändring uti dessa båda pastoraters fördelning, att den förras annexförsamling Houf måtte förklaras tillhöra Båstad och Thorekov i dess ställe blifva annex till Karup. Vinner denna sak, kan Båstad hoppas få dugliga präster, och Thorekov kan göra detsamma. Men i annat fall, söka säkert inga andra än sådane, som icke ega hopp om bättre, och församlingarna skulle måhända finna sig
sommardagen 1872 dog han. Över hans grav invid sakristidörren är rest ett järnkors. Som predikant tillhörde han en försvunnen tid och var inom vårt stift en av de sista representanterna av den homiletiska skola, som florerade vid 1800-talets början.
Uti pastor Georg Magnus Kull, skollärare i Torekov sedan 1849, hade han ett ofta anlitat ämbetsbiträde.
År 1870 tjänstgjorde som v. pastor *P. Tuvesson.* Han har gjort sig förtjänt av tacksam hågkomst i anledning av den otroliga möda, han nedlade som ordförande i nödhjälpskommitten 1870. Ett annat mycket betungande arbete för honom var uppläggandet av nya ministerialböcker i de förstördas ställe, därvid han var nödsakad att genom utfrågning få fram namn och data. Uti detta arbete hade han god hjälp av sin värdinna, som genom hans knackningar i väggen bringades att uppmärksamma hans interpellationer, där hon i ett sidorum satt vid sin stickstrumpa.
———
Äldre löningsförmåner för pastorerna i Båstad.
I ett protokoll d. <sup>30</sup>/<sub>6</sub> 1832 uti Båstads stadsbok finnes följande uttalande angående pastorernas löneförhållanden:
"Erfarenheten har hittills visat, att Båstad och Torekovs pastorat är ett av de minsta, och att herrar pastorer endast med största hushållning förmått underhålla sina familjer." Och längre ner heter det, att "säkert söka inga andra än sådana, som icke äga hopp om bättre".
Redogörelsen för i Båstad tjänstgörande pastorer visar, att stadsförmannen J. J. Klinghamer på ett träffande sätt uti ovan anförda ord uttryckt pastorernas i Båstad ekonomiska nödläge och därav stammande obehag för församlingarna.
Prästhemmanet i Båstad utgjorde <sup>3</sup>/<sub>4</sub> sädespart, beräknad lika med <sup>1</sup>/<sub>8</sub> mantal. Det hade 30 tunnland jord, därav 9 tunnland*) åker. Därtill kom en mindre lycka, nuvarande trädgården hos bankdirektör Sjöbeck. Å denna lycka låg prästgården. Vid sekelskiftet år 1800 var bostadshuset så förfallet, att församlingen till prästgård köpte den hårdska
*) År 1841.
33
fastigheten i nedre hörnet av Hamngatan och Agardhsgatan. På det sättet kom pastor att äga de två lyckor, som omtalas i gamla prästmatriklar från förra delen af 1800-talet.
Vid syneförrättning den 10 augusti 1835 yrkade församlingens ombud, att brandstoden vid en eventuell eldsvåda skulle tillfalla församlingen. På ny syneförrättning 1843 återtog församlingen detta sitt krav och överlämnade utan villkor fastigheten åt prästerskapets byggnadskassa. Syftet därmed var givetvis, att Båstad skulle slippa fastighetsunderhållet.
Att prästen, åtminstone år 1839, själv brukade hemmanet, framgår därav, att samma års kyrkoherden fick böta 6 skilling för det hans svinkreatur kommit ut på gatan.
År 1834 stadfäste K. M. för Båstads pastorat ett s. k. ackord om pastoralierna, vilket skulle gälla för en tid av 30 år. Enligt detta skulle för de 18 sädesparterna levereras 9 tunnor råg och 18 tunnor korn, vilka i vissa fall även kunde lösas efter markegångspris. Dessutom ägde pastor rätt till skogsäckor av jordägare, kvicktionde och offer efter fri vilja. Avgifterna till jura stolæ ställde sig sålunda: lysning från 3 till 10 rdr, barndop från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr, kyrkotagning från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr, likstol från 2 till 10 rdr för äldre och från <sup>1</sup>/<sub>2</sub> till 1 rdr för barn.
Till pastors förmåner hörde dessutom arrendet av en tullmjölkvarn i Grevie, vilken tillhörde Torekovs kyrka.
Kyrkoherden var enligt kungl. res. <sup>17</sup>/<sub>12</sub> 1697 skyldig att till sin företrädares änka erlägga en årlig avgift under benämning änkegenant, vilken utgick med vissa procent av den s. k. pastoratstaxan (<sup>1</sup>/<sub>10</sub> av beräknade kyrkoherdelönen). För Båstads pastorat var år 1854 taxan 101 rdr rt.
Pastoratet var regalt samt tillhörde III klassen.
År 1832 voro både Båstads och Torekovs samt V. Karups och Hofs pastorat vakanta. Den 30 juni sammanträdde i anledning därav Båstads innevånare för att dryfta den gamla frågan om ändring i nämnda pastoraters sammansättning. I protokollet över förhandlingarna heter det: "Så är nu det skönaste tillfälle att hos Konungen insinuera underdånig ansökning om sådan förändring uti dessa båda pastoraters fördelning, att den förras annexförsamling Houf måtte förklaras tillhöra Båstad och Thorekov i dess ställe blifva annex till Karup. Vinner denna sak, kan Båstad hoppas få dugliga präster, och Thorekov kan göra detsamma. Men i annat fall, söka säkert inga andra än sådane, som icke ega hopp om bättre, och församlingarna skulle måhända finna sig
