Dokumentarkivet
Tidningsartikel om gamla Båstad 1956
Avskrift
GBORGS DAGBLAD Sdagen den 28 oktober 1956
*Fredsgatan, numera Köpmansgatan[?]. Huset längst bort t. v. är apoteket, nuvarande H[oläsligt] därefter följer på samma sida Elmlundska fastigheten, som ägs av släkten i fem generationer på fru Elmlunds sida, Ysbergs [oläsligt], Kreditföreningens i hörnet Fredsgatan—Apollogatan (Ordensgatan), Mamsellerna Lindbergs i artikeln J. Hansens. Den stora fastigheten t. h. är Dahlgrens, där numera Nya Skomagasinet är [in]rymt.*
———
Några minnesbilder
från gamla Båstad
JA, VI SKILDES sist [v]id ”Gamla apoteket” och är tillbaka i tiden före apotekare F. A. Ku[oläsligt] — hans gärning, icke minst som pionjär för fruktodling i Båstad, lever kvar i de flesta båstadbors minne. Hans företrädare var apotekarna Morin, Centervall och Fehnström. Olof Emerentius Morin grundade apoteket år 1862 och innehade sedan Båstads första bokhandel, tills den 1874 övertogs av Otto Emanuel Centervall i kombination med apoteksrörelsen, en intressant företeelse. År 1892 övertogs bokhandeln som självständig rörelse av bokhandl. Julius Söderberg, 1901 av J. G. Berg, 19[0]2 av Sten Olof Halldén och 1904 av fröken Bertha Wesström för att 1907 överlåtas av henne [till] brodern John Wesström, som strax före sin bortgång överlät den på sin son David Wesström.
Dessa gamla apoteka[re] var begåvade med en stor [p]ortion humor. En kund fråg[ade] en gång efter något som ej fa[nn]s (inte rigabalsam eller dyvelsd[rä]ck) vilket föranledde apotekarn att gå till sin [oläsligt]
driftskucku och rolighetsminister som han var trivdes han särskilt väl i butiker. Mycket riktigt, han går in på ”Graffagården”. Den är full av vedhögar och allsköns bråte och en skarp odör sticker oss i näsan. Den kommer från garveriet med dess kar och högar av använd bark. Mitt i all denna röra möter oss fabrikör Axel Magnus Graff, lite butter i motsats till sin broder kaptenen, men säkerligen en bra arbetsgivare, eftersom hans arbetare ”Bruggare-Johannesen” och ”Garvare-Kalen” arbetade där i månnga år. Hans son fabrikör Axel Graff hade som kommunalman en god blick för Båstads framtid. Han avvecklade jordbruket och ”stället” blev till det bästa det kunde bli — Scala-Biografen, slutade med garveriet och bibehöll endast läderaffären. Ännu kan man i tankarna höra dörrklockans klang och se Axel Graff komma mot en klädd i sin blå blus med uppkavlade ärmar, vänlig och gemytlig.
När vi ändå är här gör vi en avstickare till ”Blückers sträde”.
*Fredsgatan, numera Köpmansgatan[?]. Huset längst bort t. v. är apoteket, nuvarande H[oläsligt] därefter följer på samma sida Elmlundska fastigheten, som ägs av släkten i fem generationer på fru Elmlunds sida, Ysbergs [oläsligt], Kreditföreningens i hörnet Fredsgatan—Apollogatan (Ordensgatan), Mamsellerna Lindbergs i artikeln J. Hansens. Den stora fastigheten t. h. är Dahlgrens, där numera Nya Skomagasinet är [in]rymt.*
———
Några minnesbilder
från gamla Båstad
JA, VI SKILDES sist [v]id ”Gamla apoteket” och är tillbaka i tiden före apotekare F. A. Ku[oläsligt] — hans gärning, icke minst som pionjär för fruktodling i Båstad, lever kvar i de flesta båstadbors minne. Hans företrädare var apotekarna Morin, Centervall och Fehnström. Olof Emerentius Morin grundade apoteket år 1862 och innehade sedan Båstads första bokhandel, tills den 1874 övertogs av Otto Emanuel Centervall i kombination med apoteksrörelsen, en intressant företeelse. År 1892 övertogs bokhandeln som självständig rörelse av bokhandl. Julius Söderberg, 1901 av J. G. Berg, 19[0]2 av Sten Olof Halldén och 1904 av fröken Bertha Wesström för att 1907 överlåtas av henne [till] brodern John Wesström, som strax före sin bortgång överlät den på sin son David Wesström.
Dessa gamla apoteka[re] var begåvade med en stor [p]ortion humor. En kund fråg[ade] en gång efter något som ej fa[nn]s (inte rigabalsam eller dyvelsd[rä]ck) vilket föranledde apotekarn att gå till sin [oläsligt]
driftskucku och rolighetsminister som han var trivdes han särskilt väl i butiker. Mycket riktigt, han går in på ”Graffagården”. Den är full av vedhögar och allsköns bråte och en skarp odör sticker oss i näsan. Den kommer från garveriet med dess kar och högar av använd bark. Mitt i all denna röra möter oss fabrikör Axel Magnus Graff, lite butter i motsats till sin broder kaptenen, men säkerligen en bra arbetsgivare, eftersom hans arbetare ”Bruggare-Johannesen” och ”Garvare-Kalen” arbetade där i månnga år. Hans son fabrikör Axel Graff hade som kommunalman en god blick för Båstads framtid. Han avvecklade jordbruket och ”stället” blev till det bästa det kunde bli — Scala-Biografen, slutade med garveriet och bibehöll endast läderaffären. Ännu kan man i tankarna höra dörrklockans klang och se Axel Graff komma mot en klädd i sin blå blus med uppkavlade ärmar, vänlig och gemytlig.
När vi ändå är här gör vi en avstickare till ”Blückers sträde”.
