Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads historia
Avskrift
10
i deras handel. Förr hade ju Hälsingborg tagit tjära från Smålands och Göinge häraders bönder och till dem avyttrat salt och andra varor. Nu utskeppade Båstad beck och tjära till utrikes orter och införskrev själv sina förnödenheter. Båstads skeppare "förpassades" från Halmstad, landsköp förövades på ölmarknader, som under sillfisketiden höllos i Torekov (och på Kullens fisklägen), bönderna köpte korn till mältning, och för öl och brännvin tillhandlade de sig en stor myckenhet fisk och sill, som utpränglades på landet. Samtidigt överklagades de varuuppköp, som danska "expediter och liggiare" gjorde i Båstad. Resultatet av klagovisan blev, att generalguvernören Rütger von Ascheberg fick i uppdrag att avstyra dylika missbruk.
Vid flottans inskrivningsförrättningar 1711 i Båstad och Torekov uppstod bråk i anledning av att manskapet ej bekommit sin sold för förra året. Vice guvernören Skytte sökte bringa de tredskande till eftergivenhet, och båtarna bevakades, så att ingen skulle kunna fly till Danmark.
På 1700-talet idkade Bjäre bönder mycken segelfart. Då de med sina farkoster förde ved till Malmö, där den utbyttes mot salt och sill, tvungos de, att i Hälsingborg eller Halmstad söka förpassning, emedan de under den därpå följande seglationen foro förbi en främmande kust. Ansökning gjordes 1746 och tillstyrktes även av kommerskollegiet, att förpassning skulle få tagas i Ängelholm eller Båstad. — För en båt med 30 lass ved fordrades i Hälsingborg 30 öre s. m:s tolag; förut hade erlagts endast 6 öre s. m. —
Ifrån att ha varit det magraste häradet i provinsen blev Bjäre genom seglationen så förmöget, att ängelholmarna år 1757 pekade på det uti en skrivelse till myndigheterna.
I början av 1700-talet hade Båstad och Laholm stor utskeppning av ek- och furubräder samt ekbark. Denna rörelse förtretade hälsingborgarna, så att de begärde, det ut- och inrikesseglationen skulle betagas Båstad.
Oxmarknad plägade hållas i Båstad Mattei dag (²¹/₉). En ansökan av Ängelholm, att båstadmarknaden måtte flyttas till Mattei dag, gamla stilen, ¹⁰/₉, bifölls av rådet den 15 okt. 1756. Av handlingarna i denna sak framgår, att både Laholm och Halmstad deltogo uti Båstads marknader. I detta sammanhang förekommer ock en antydan om att tullförsnillning bedrevs i den "öppna fläcken Båstad".
Den 29 mars 1742 drabbades Båstad av en svår olycka, i det att största och bästa delen av Båstad härjades av eld. På 45 minuter hade den röde hanen gjort sitt verk.
Nästa gång, Båstad tilldrog sig uppmärksamhet, var
11
hösten 1788, då staden värjde sig mot ett av Katarina II:s krigsskepp, om vilken episod redogörelse lämnas å annat ställe i detta arbete.
Den 22 november 1820 sanktionerade K. B. Båstads samhällsledamöters överenskommelser av år 1801 och 1810 angående vedutskeppning.
Mot slutet av 1820-talet ägde Båstad vid pass 100 hus med 670 invånare. Åtskilliga däckade fartyg och många öppna båtar voro hemmahörande i Båstad. Marknad hölls årligen den 10 oktober.
År 1849 hade invånarcantalet stigit till 741, därav 446 skattdragare. Platsen hade då inom sitt "staket" tulltjänstemän, postkontor, apotek, 6 handlande med 2 bokhållare och flera bodbetjänter, 37 hantverkare av alla slag med 11 gesäller och ännu flera lärlingar, 9 arbetskarlar, 14 koopvardikaptener och skeppare, 3 styrmän, 16 sjömän, 8 fiskare. 1 gästgivare, 1 mjölnare och 1 sakförare; alltså "100 självständiga män".
Samma år ingick Båstad till konungen med en framställning om egen jurisdiktion, så att samhället kunde bli jämställt med andra städer.
Efter att i nära 200 år ha varit stadsfläck fick Båstad år 1858 köpingsrättigheter.
* * *
Under sin stadsfläcktid styrdes Båstad av en förman och tolv äldste.
Angående förmanskapets innehavare finnas intill år 1828 inga säkra uppgifter, men slutledningsvis har följande serie kunnat uppställas: P. J. Ludvigsson (omkr. år 1799), Joh. Kleinhamer (omkr. år 1810), J. P. Engellau (1814—1818), Ollman (1818—1824?), J. J. Klinghamer (1828—1838?), Gelius Engellau (1838—1855), S. J. Wennerberg (1855), J. R. Tiljander (1856) ooh J. C. Pettersson (1857).
Av stadens protokoll äro de från 1828—1858 bevarade, och ur dessa inhämtas, att förhandlingarna vid äldstes-sammanträdena oftast gällde samhällets jordar och föredragning av inflyttningspapper.
Sedan genom 1778 års gränsreglering äganderätten till Malens flygsandsområde blivit klar samt skiftesverken gjort sitt, beslöto Båstads jordägare, att flygsandsfältet skulle planteras med barrträd. Till vaktare av planteringen utsågs år 1832 Jakob Nilsson. Hans instruktion var avfattad i strama ordalag, och om han förfelade sig uti sin tjänst, skulle han
i deras handel. Förr hade ju Hälsingborg tagit tjära från Smålands och Göinge häraders bönder och till dem avyttrat salt och andra varor. Nu utskeppade Båstad beck och tjära till utrikes orter och införskrev själv sina förnödenheter. Båstads skeppare "förpassades" från Halmstad, landsköp förövades på ölmarknader, som under sillfisketiden höllos i Torekov (och på Kullens fisklägen), bönderna köpte korn till mältning, och för öl och brännvin tillhandlade de sig en stor myckenhet fisk och sill, som utpränglades på landet. Samtidigt överklagades de varuuppköp, som danska "expediter och liggiare" gjorde i Båstad. Resultatet av klagovisan blev, att generalguvernören Rütger von Ascheberg fick i uppdrag att avstyra dylika missbruk.
Vid flottans inskrivningsförrättningar 1711 i Båstad och Torekov uppstod bråk i anledning av att manskapet ej bekommit sin sold för förra året. Vice guvernören Skytte sökte bringa de tredskande till eftergivenhet, och båtarna bevakades, så att ingen skulle kunna fly till Danmark.
På 1700-talet idkade Bjäre bönder mycken segelfart. Då de med sina farkoster förde ved till Malmö, där den utbyttes mot salt och sill, tvungos de, att i Hälsingborg eller Halmstad söka förpassning, emedan de under den därpå följande seglationen foro förbi en främmande kust. Ansökning gjordes 1746 och tillstyrktes även av kommerskollegiet, att förpassning skulle få tagas i Ängelholm eller Båstad. — För en båt med 30 lass ved fordrades i Hälsingborg 30 öre s. m:s tolag; förut hade erlagts endast 6 öre s. m. —
Ifrån att ha varit det magraste häradet i provinsen blev Bjäre genom seglationen så förmöget, att ängelholmarna år 1757 pekade på det uti en skrivelse till myndigheterna.
I början av 1700-talet hade Båstad och Laholm stor utskeppning av ek- och furubräder samt ekbark. Denna rörelse förtretade hälsingborgarna, så att de begärde, det ut- och inrikesseglationen skulle betagas Båstad.
Oxmarknad plägade hållas i Båstad Mattei dag (²¹/₉). En ansökan av Ängelholm, att båstadmarknaden måtte flyttas till Mattei dag, gamla stilen, ¹⁰/₉, bifölls av rådet den 15 okt. 1756. Av handlingarna i denna sak framgår, att både Laholm och Halmstad deltogo uti Båstads marknader. I detta sammanhang förekommer ock en antydan om att tullförsnillning bedrevs i den "öppna fläcken Båstad".
Den 29 mars 1742 drabbades Båstad av en svår olycka, i det att största och bästa delen av Båstad härjades av eld. På 45 minuter hade den röde hanen gjort sitt verk.
Nästa gång, Båstad tilldrog sig uppmärksamhet, var
11
hösten 1788, då staden värjde sig mot ett av Katarina II:s krigsskepp, om vilken episod redogörelse lämnas å annat ställe i detta arbete.
Den 22 november 1820 sanktionerade K. B. Båstads samhällsledamöters överenskommelser av år 1801 och 1810 angående vedutskeppning.
Mot slutet av 1820-talet ägde Båstad vid pass 100 hus med 670 invånare. Åtskilliga däckade fartyg och många öppna båtar voro hemmahörande i Båstad. Marknad hölls årligen den 10 oktober.
År 1849 hade invånarcantalet stigit till 741, därav 446 skattdragare. Platsen hade då inom sitt "staket" tulltjänstemän, postkontor, apotek, 6 handlande med 2 bokhållare och flera bodbetjänter, 37 hantverkare av alla slag med 11 gesäller och ännu flera lärlingar, 9 arbetskarlar, 14 koopvardikaptener och skeppare, 3 styrmän, 16 sjömän, 8 fiskare. 1 gästgivare, 1 mjölnare och 1 sakförare; alltså "100 självständiga män".
Samma år ingick Båstad till konungen med en framställning om egen jurisdiktion, så att samhället kunde bli jämställt med andra städer.
Efter att i nära 200 år ha varit stadsfläck fick Båstad år 1858 köpingsrättigheter.
* * *
Under sin stadsfläcktid styrdes Båstad av en förman och tolv äldste.
Angående förmanskapets innehavare finnas intill år 1828 inga säkra uppgifter, men slutledningsvis har följande serie kunnat uppställas: P. J. Ludvigsson (omkr. år 1799), Joh. Kleinhamer (omkr. år 1810), J. P. Engellau (1814—1818), Ollman (1818—1824?), J. J. Klinghamer (1828—1838?), Gelius Engellau (1838—1855), S. J. Wennerberg (1855), J. R. Tiljander (1856) ooh J. C. Pettersson (1857).
Av stadens protokoll äro de från 1828—1858 bevarade, och ur dessa inhämtas, att förhandlingarna vid äldstes-sammanträdena oftast gällde samhällets jordar och föredragning av inflyttningspapper.
Sedan genom 1778 års gränsreglering äganderätten till Malens flygsandsområde blivit klar samt skiftesverken gjort sitt, beslöto Båstads jordägare, att flygsandsfältet skulle planteras med barrträd. Till vaktare av planteringen utsågs år 1832 Jakob Nilsson. Hans instruktion var avfattad i strama ordalag, och om han förfelade sig uti sin tjänst, skulle han
