Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads historia
Avskrift
14
Och tack vare detta skrin blevo dithörande papper bevarade vid eldsolyckan 1870.
I senare tider fanns i Båstad blott en avlönad nattväktare. Han skulle likväl ej ensam bestrida vakttjänsten. I tur och ordning måste från varje gård en man deltaga i tjänstgöringen. En bok innehållande turlistan m. m. cirkulerade, och denna boks ankomst betydde alltså, att man hade vakten nästa natt.
Ett viktigt kompetensvillkor för den avlönade väktaren var att kunna sjunga. Ty fyra gånger, kl. 10, 12, 2 och 4, skulle han sjunga fram väktarropen. I första väkten sjöngs: "Gud bevare stad och land för eldebrand och fiendens hand! Klockan är tio slagen!" varefter vindriktningen skulle utropas. I andra väkten hette det: "Det var vid midnattstider vår Frälserman blev född till tröst för dem som lider. Klockan är tolv slagen!" varefter vindens riktning tillkännagavs. Även de sista väkterna ägde sina sångord, vilka emellertid nu äro bortglömda — ett förhållande, som är tämligen naturligt med hänsyn till att sennattens tyngre sömn hindrade de flesta att höra dessa väktarrop.
Av ålder ha vissa tomter i Båstad haft särskilda namn. Så hette den tomt, som är belägen mittför kyrkan, andra sidan Köpmangatan, *Munktoft.* Ateljetomten vid Pershögsvägen bar namnet *Toftlyckan.* Tomten invid musikpaviljongen kallades *Källingelyckan. Junkerslyckan* låg vid *Junkerssträdet,* d. v. s. nuvarande Pershögsgatan. Mellan nuvarande hotell Båstad och Agardhsgatan låg *Tegelugnslyckan,* delad i smålotter; namnet anger, vartill dessa nyttjades. Vid "Sjöbecks magasin" låg "Losebrunnen" i *Loselyckan.* Vid norra sidan av nuvarande folkskoletomten låg *Guldsmedslyckan.* — Den gata, som nu äger namnet Ordensgatan, hade förr benämningen *Glose-strädet* efter "Glosestenen" i mitten av västra stenmuren. Under "Glosestenen" fanns "Gloseson", en förskräcklig sugga, som skrämde alla båstadsbarn (!!). Av något senare datum torde *Nejlike-strädet* vara såsom namn på passagen från gamla posthuset, uppåt. Nejlikans namn fick tjäna som eufemism för blomster av helt annat slag.
I detta sammanhang må ock nämnas *Älvadansareträdet,* en hög lind, som stod på slänten strax öster om staden, vid nuvarande Hammarlunds villa. Såsom namnet antyder, hade
15
trädet, vars kronform minde om kors, ett rum i folkets fantasi. Sjömännen nyttjade Älvadansareträdet till sjömärke. För några år sedan högg man utav oförstånd ner det gamla trädet.
———
Kanonaden vid Båstad.
Vid riksdagen 1786 hade Gustav III mött en stark opposition, i synnerhet från adeln. I syfte att återställa det förmynderskap över Sverige, vilket Ryssland under vissa perioder av frihetstiden ägt, knöt Katarina II förbindelse med denna adelsopposition. Med äreställen och ekonomiska förmåner lockade hon Sprengporten, konungens medhjälpare vid statsvälvningen och en av de bästa och tappraste bland Sveriges officerare, över till Ryssland. Att därför Gustav III skulle nyttja första bästa tillfälle att rikta vapnen mot Katarina, det var självklart. Ett sådant tillfälle erbjöd sig år 1788. Den 29 juni bröts freden. I det krig, som så följde, är kanonaden vid Båstad en episod, ehuru den förlöpte hundra mil från den egentliga krigsskådeplatsen.
I slutet av nyssnämnda månad lade sig vid Köpenhamn en liten rysk eskader under befäl av vice amiral von Dessen. Efter fredsbrottet begynte eskadern idka kaperi gentemot svenska fartyg samt göra påhälsningar vid skånska kusten, som i följd av truppsammandragningarna till Finland låg tämligen blottställd. Så fick fiskläget Rå eftermiddagen den 10 augusti en visit av Katarina II:s flottister, därvid byn brändes. Ryktet om denna våldsbragd kom snart till Båstad och väckte oro hos borgarna. Stadens förman och äldste sammanträdde för att planlägga för ett eventuellt försvar. Jurgen Agardh meddelade då, att han ville ställa till förfogande tillräckligt krut för de 4 kanonerna i tornrummet, samt att stöpning av kulor redan hade börjat under tillsyn av studeranden Andersson, informatorn hos Agardhs. I anledning härav beslöto de närvarande, att skansar skulle uppkastas nere vid sjön, nuvarande promenadvallen, att kanonerna skulle iordningställas, föras ner och angöras vid grova timmerstockar, samt att order skulle lämnas åt i orten varande husarer att hålla sig redo.
Någon dag senare kallades männen samman. På yttre redden lågo 4 handelsfartyg, och längre ut jagade en rysk
Och tack vare detta skrin blevo dithörande papper bevarade vid eldsolyckan 1870.
I senare tider fanns i Båstad blott en avlönad nattväktare. Han skulle likväl ej ensam bestrida vakttjänsten. I tur och ordning måste från varje gård en man deltaga i tjänstgöringen. En bok innehållande turlistan m. m. cirkulerade, och denna boks ankomst betydde alltså, att man hade vakten nästa natt.
Ett viktigt kompetensvillkor för den avlönade väktaren var att kunna sjunga. Ty fyra gånger, kl. 10, 12, 2 och 4, skulle han sjunga fram väktarropen. I första väkten sjöngs: "Gud bevare stad och land för eldebrand och fiendens hand! Klockan är tio slagen!" varefter vindriktningen skulle utropas. I andra väkten hette det: "Det var vid midnattstider vår Frälserman blev född till tröst för dem som lider. Klockan är tolv slagen!" varefter vindens riktning tillkännagavs. Även de sista väkterna ägde sina sångord, vilka emellertid nu äro bortglömda — ett förhållande, som är tämligen naturligt med hänsyn till att sennattens tyngre sömn hindrade de flesta att höra dessa väktarrop.
Av ålder ha vissa tomter i Båstad haft särskilda namn. Så hette den tomt, som är belägen mittför kyrkan, andra sidan Köpmangatan, *Munktoft.* Ateljetomten vid Pershögsvägen bar namnet *Toftlyckan.* Tomten invid musikpaviljongen kallades *Källingelyckan. Junkerslyckan* låg vid *Junkerssträdet,* d. v. s. nuvarande Pershögsgatan. Mellan nuvarande hotell Båstad och Agardhsgatan låg *Tegelugnslyckan,* delad i smålotter; namnet anger, vartill dessa nyttjades. Vid "Sjöbecks magasin" låg "Losebrunnen" i *Loselyckan.* Vid norra sidan av nuvarande folkskoletomten låg *Guldsmedslyckan.* — Den gata, som nu äger namnet Ordensgatan, hade förr benämningen *Glose-strädet* efter "Glosestenen" i mitten av västra stenmuren. Under "Glosestenen" fanns "Gloseson", en förskräcklig sugga, som skrämde alla båstadsbarn (!!). Av något senare datum torde *Nejlike-strädet* vara såsom namn på passagen från gamla posthuset, uppåt. Nejlikans namn fick tjäna som eufemism för blomster av helt annat slag.
I detta sammanhang må ock nämnas *Älvadansareträdet,* en hög lind, som stod på slänten strax öster om staden, vid nuvarande Hammarlunds villa. Såsom namnet antyder, hade
15
trädet, vars kronform minde om kors, ett rum i folkets fantasi. Sjömännen nyttjade Älvadansareträdet till sjömärke. För några år sedan högg man utav oförstånd ner det gamla trädet.
———
Kanonaden vid Båstad.
Vid riksdagen 1786 hade Gustav III mött en stark opposition, i synnerhet från adeln. I syfte att återställa det förmynderskap över Sverige, vilket Ryssland under vissa perioder av frihetstiden ägt, knöt Katarina II förbindelse med denna adelsopposition. Med äreställen och ekonomiska förmåner lockade hon Sprengporten, konungens medhjälpare vid statsvälvningen och en av de bästa och tappraste bland Sveriges officerare, över till Ryssland. Att därför Gustav III skulle nyttja första bästa tillfälle att rikta vapnen mot Katarina, det var självklart. Ett sådant tillfälle erbjöd sig år 1788. Den 29 juni bröts freden. I det krig, som så följde, är kanonaden vid Båstad en episod, ehuru den förlöpte hundra mil från den egentliga krigsskådeplatsen.
I slutet av nyssnämnda månad lade sig vid Köpenhamn en liten rysk eskader under befäl av vice amiral von Dessen. Efter fredsbrottet begynte eskadern idka kaperi gentemot svenska fartyg samt göra påhälsningar vid skånska kusten, som i följd av truppsammandragningarna till Finland låg tämligen blottställd. Så fick fiskläget Rå eftermiddagen den 10 augusti en visit av Katarina II:s flottister, därvid byn brändes. Ryktet om denna våldsbragd kom snart till Båstad och väckte oro hos borgarna. Stadens förman och äldste sammanträdde för att planlägga för ett eventuellt försvar. Jurgen Agardh meddelade då, att han ville ställa till förfogande tillräckligt krut för de 4 kanonerna i tornrummet, samt att stöpning av kulor redan hade börjat under tillsyn av studeranden Andersson, informatorn hos Agardhs. I anledning härav beslöto de närvarande, att skansar skulle uppkastas nere vid sjön, nuvarande promenadvallen, att kanonerna skulle iordningställas, föras ner och angöras vid grova timmerstockar, samt att order skulle lämnas åt i orten varande husarer att hålla sig redo.
Någon dag senare kallades männen samman. På yttre redden lågo 4 handelsfartyg, och längre ut jagade en rysk
