Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads historia
Avskrift
16
kapare 2 andra fartyg. Det ena av dessa rände upp på sandbankarna utanför Strandkärr (nuv. Malen). Kronomannen stannade och satte ut storbåten, i vilkén några matroser och ett befäl i röd rock togo plats. Och så bar det i väg mot skutan; bytet skulle man ju ha. Ett välbekant vinande i luften, kommo emellertid roddarna att ett ögonblick vila på årorna och därefter hastigt vända. Men blyhälsningen hade även andra verkningar: den rödrockade kastade hastigt upp armarna och föll, ett par andra ryssar blevo sårade, och kaparen vände sidan till och lät skeppskanonerna spela mot Båstad. Under tiden hade den kvinnliga delen av stadsbefolkningen gett sig i väg inåt landet med barnen och den värdefullaste lösegendomen, och kanondundret hade underrättat kringliggande socknar om vad som var å färde. Bönder och drängar kommo springande med yxor, liar eller bössor, och 16 husarer infunno sig.
Mot skymningens inbrott tändes långs stranden eldar, vid vilka manskapet höll vakt mot den lömska fienden, så att denne måste avstå från sina mordbrännarplaner. Dagen därefter begynte åter den ömsesidiga kanonaden. De fientliga kulorna gingo emellertid för högt, flertalet slogo ner i Pershög, några träffade kyrkan, och blott en och annan sökte sig väg till boningshusen. Det berättas, att en "piga", som bar vatten i "Killebacken", fick sina kjortlar genomskjutna men förresten slapp undan med blotta förskräckelsen. Av andra underliga vägar, blybollarna kunde gå, må nämnas, att uti bakugnen i nuvarande Isbergs hus hade en rysk kula stannat. Nästa natts vakthållning var lika effektiv, och då de på de backiga vägarna gallopperande ryttarna ingåvo fienden den tanken, att staden var väl försvarad, lyfte kaparen på tredje dagen sina ankare och styrde till havs. Och så hade Båstads borgare vunnit över ryssen, fredat sitt samhälle och givit senare båstadsgenerationer ett vackert föredöme.
Av de personer, som jämte Agardh och Andersson inlagt stor förtjänst om försvaret, har särskilt sjökapten Ludvigsson blivit ihågkommen.
I anledning av händelsen fick stadens borgerskap emottaga en tacksamhetsskrivelse från den tillförordnade regeringen.
* * *
En tavla över ovanbeskrivna händelse är målad av P. Hagen och finnes i folkskolesalen.
———
17
Eldsvådan 1870*).
Torsdagen den 9 juni 1870 "kl. 3 på morgonen utbröt uti färgerifabrikören H. P. Pommers fastighet, belägen mitt i köpingen, en häftig eld, som, gynnad av en sydvästlig vind, vilken efterhand övergick till stark blåst, spred sig inom otroligt kort tid till trenne närbelägna hus och därefter vidare till högre folkskolans lokal och prästgården, varifrån elden ögonblickligen övergick till de vid Strandgatan belägna husen och vidare åt sydost. Emellertid spred sig elden från det ställe, där den börjat till de kring torget belägna byggnaderna och härjade sålunda samtidigt både här och i Strandgatan. Oaktat köpingens sprutor så fort som möjligt, efter det elden upptäckts, kommo i verksamhet, och nödigt vatten för eldens släckning anskaffades, lyckades det dock icke att sätta gräns för eldens vidare spridande förrän klockan omkring 6 på morgonen, då det befanns, att nära ²/₃ av de i köpingen befintliga husen voro lagda i aska. Såsom säkert kan antagas, att om icke vid det ställe, där elden stannat, funnits en tämligen stor trädgård med däri växande höga buskar och träd även den ännu kvarvarande delen av köpingen gått förlorad."
Av de efter branden hållna förhören framgick, att Pommers gesäll den 8 på kvällen uppå sedvanligt sätt glödgat tackjärnsplåtarna till färgeriprässen, och att dessa sedan kolat och antänt träskivorna i prässen; någon vårdslöshet från gesällens sida kunde ej påvisas. Likaså konstaterades, att borgarna gjort vad de kunnat för att hejda elden och rädda lösegendomen.
Att eldsolyckan fick så stor omfattning berodde tvivelsutan på, att husen voro av trä samt tjärade och belagda med halmtak. Blott 4 stenhus funnos.
500 personer blevo husvilla och fingo inkvarteras dels i den öster om Bäckabron kvarstående husklungan, som numera kallas Gamlestaden, dels ute i landroten. Av djur, som omkommo i lågorna, uppräknades 1 häst, 12 fäkreatur, 7 st. svin, 13 får samt åtskilliga hundar och fjäderfän. Den förstörda oassurerade egendomen uppskattades till 189,052 Rdr rmt. Därtill kom mistningen av Båstads arkiv, av vilket blott en ringa del räddades.
En nödhjälpskommitté, bestående av pastor P. Tuvesson, ordf., apotekare O. E. Morén, v. ordf., handl. H. T. Kallen-
*) Efterföljande skildring är hämtad från nödhjälpskommittens handlingar.
kapare 2 andra fartyg. Det ena av dessa rände upp på sandbankarna utanför Strandkärr (nuv. Malen). Kronomannen stannade och satte ut storbåten, i vilkén några matroser och ett befäl i röd rock togo plats. Och så bar det i väg mot skutan; bytet skulle man ju ha. Ett välbekant vinande i luften, kommo emellertid roddarna att ett ögonblick vila på årorna och därefter hastigt vända. Men blyhälsningen hade även andra verkningar: den rödrockade kastade hastigt upp armarna och föll, ett par andra ryssar blevo sårade, och kaparen vände sidan till och lät skeppskanonerna spela mot Båstad. Under tiden hade den kvinnliga delen av stadsbefolkningen gett sig i väg inåt landet med barnen och den värdefullaste lösegendomen, och kanondundret hade underrättat kringliggande socknar om vad som var å färde. Bönder och drängar kommo springande med yxor, liar eller bössor, och 16 husarer infunno sig.
Mot skymningens inbrott tändes långs stranden eldar, vid vilka manskapet höll vakt mot den lömska fienden, så att denne måste avstå från sina mordbrännarplaner. Dagen därefter begynte åter den ömsesidiga kanonaden. De fientliga kulorna gingo emellertid för högt, flertalet slogo ner i Pershög, några träffade kyrkan, och blott en och annan sökte sig väg till boningshusen. Det berättas, att en "piga", som bar vatten i "Killebacken", fick sina kjortlar genomskjutna men förresten slapp undan med blotta förskräckelsen. Av andra underliga vägar, blybollarna kunde gå, må nämnas, att uti bakugnen i nuvarande Isbergs hus hade en rysk kula stannat. Nästa natts vakthållning var lika effektiv, och då de på de backiga vägarna gallopperande ryttarna ingåvo fienden den tanken, att staden var väl försvarad, lyfte kaparen på tredje dagen sina ankare och styrde till havs. Och så hade Båstads borgare vunnit över ryssen, fredat sitt samhälle och givit senare båstadsgenerationer ett vackert föredöme.
Av de personer, som jämte Agardh och Andersson inlagt stor förtjänst om försvaret, har särskilt sjökapten Ludvigsson blivit ihågkommen.
I anledning av händelsen fick stadens borgerskap emottaga en tacksamhetsskrivelse från den tillförordnade regeringen.
* * *
En tavla över ovanbeskrivna händelse är målad av P. Hagen och finnes i folkskolesalen.
———
17
Eldsvådan 1870*).
Torsdagen den 9 juni 1870 "kl. 3 på morgonen utbröt uti färgerifabrikören H. P. Pommers fastighet, belägen mitt i köpingen, en häftig eld, som, gynnad av en sydvästlig vind, vilken efterhand övergick till stark blåst, spred sig inom otroligt kort tid till trenne närbelägna hus och därefter vidare till högre folkskolans lokal och prästgården, varifrån elden ögonblickligen övergick till de vid Strandgatan belägna husen och vidare åt sydost. Emellertid spred sig elden från det ställe, där den börjat till de kring torget belägna byggnaderna och härjade sålunda samtidigt både här och i Strandgatan. Oaktat köpingens sprutor så fort som möjligt, efter det elden upptäckts, kommo i verksamhet, och nödigt vatten för eldens släckning anskaffades, lyckades det dock icke att sätta gräns för eldens vidare spridande förrän klockan omkring 6 på morgonen, då det befanns, att nära ²/₃ av de i köpingen befintliga husen voro lagda i aska. Såsom säkert kan antagas, att om icke vid det ställe, där elden stannat, funnits en tämligen stor trädgård med däri växande höga buskar och träd även den ännu kvarvarande delen av köpingen gått förlorad."
Av de efter branden hållna förhören framgick, att Pommers gesäll den 8 på kvällen uppå sedvanligt sätt glödgat tackjärnsplåtarna till färgeriprässen, och att dessa sedan kolat och antänt träskivorna i prässen; någon vårdslöshet från gesällens sida kunde ej påvisas. Likaså konstaterades, att borgarna gjort vad de kunnat för att hejda elden och rädda lösegendomen.
Att eldsolyckan fick så stor omfattning berodde tvivelsutan på, att husen voro av trä samt tjärade och belagda med halmtak. Blott 4 stenhus funnos.
500 personer blevo husvilla och fingo inkvarteras dels i den öster om Bäckabron kvarstående husklungan, som numera kallas Gamlestaden, dels ute i landroten. Av djur, som omkommo i lågorna, uppräknades 1 häst, 12 fäkreatur, 7 st. svin, 13 får samt åtskilliga hundar och fjäderfän. Den förstörda oassurerade egendomen uppskattades till 189,052 Rdr rmt. Därtill kom mistningen av Båstads arkiv, av vilket blott en ringa del räddades.
En nödhjälpskommitté, bestående av pastor P. Tuvesson, ordf., apotekare O. E. Morén, v. ordf., handl. H. T. Kallen-
*) Efterföljande skildring är hämtad från nödhjälpskommittens handlingar.
