Dokumentarkivet
Tidningsartikel om Carl Hagman
Avskrift
152 CARL HAGMAN
av Källegatan och Fredriksvallsgatan (där läskedrycksfabriken Necken under många år var till finnandes). I gårdshuset bodde Calle och hans mamma, som ensam fick dra försorg om sonen genom tvätt och tillfällig hjälp i familjerna. Modern hade ambitioner för sin pojke; han fick börja i läroverket och modern hoppades, att sonen skulle få en drägligare tillvaro i livet än som hade förunnats henne själv. Calle var något äldre än jag och gick några klasser före mig i skolan. Han såg utomordentligt bra ut och hade en ovanligt vacker sångröst, vilket gjorde, att han blev en särskild gunstling hos skolans sånglärare C. J. Carlsson, gemenligen kallad "Klockare-Kalle", han skötte nämligen kyrkans orgel. Det var i Halmstads kyrka som den blivande operasångaren gjorde sina första offentliga framträdanden, då han vid större högtider medverkade som solist. Modern kunde emellertid ej länge hålla sin son i skolan och för övrigt var Calle inte så värst hågad för bokliga studier. Han slutade läroverket efter några klasser, kom ut för att försörja sig själv och fick anställning vid gamla gjuteriet. Och så knackade "Ödet" en vacker dag på hos Carl Hagman. Teaterdirektören C. J. Fröberg¹) kom med sitt sällskap till Halmstad. På sin repertoar hade han även sångstycken, men naturligtvis kunde Fröberg under sin ambulatoriska verksamhet ej medföra en fullständig kör utan måste anlita lokala sångkrafter på de platser han gästade. Under sina rekognosceringar efter sångare i Halmstad fick han korn på Carl Hagman, vars framstående tenor var allmänt känt i staden. Hagman engagerades och gjorde en strålande succé redan vid premiären.
Calles framgång var vår framgång. Det var klart, att hans medverkan på scenen i Halmstad var något av en sensation för oss, hans skolkamrater. Vi måste givetvis vara med om evenemanget och invaderade "hyllan", den lilla läktaren uppe under taket, längst bort i teatersalongen på Hotell Mårtenson. Där gav vi upptakten till kraftiga applåder, så snart Calle visade sig på scenen. Både genom sin sång och sitt vackra utseende blev han publikgunstlingen. Teaterdirektör Fröberg förstod, att här
¹) Född 1812, död 1884. Ledde sin sista turné 1880—1884.
av Källegatan och Fredriksvallsgatan (där läskedrycksfabriken Necken under många år var till finnandes). I gårdshuset bodde Calle och hans mamma, som ensam fick dra försorg om sonen genom tvätt och tillfällig hjälp i familjerna. Modern hade ambitioner för sin pojke; han fick börja i läroverket och modern hoppades, att sonen skulle få en drägligare tillvaro i livet än som hade förunnats henne själv. Calle var något äldre än jag och gick några klasser före mig i skolan. Han såg utomordentligt bra ut och hade en ovanligt vacker sångröst, vilket gjorde, att han blev en särskild gunstling hos skolans sånglärare C. J. Carlsson, gemenligen kallad "Klockare-Kalle", han skötte nämligen kyrkans orgel. Det var i Halmstads kyrka som den blivande operasångaren gjorde sina första offentliga framträdanden, då han vid större högtider medverkade som solist. Modern kunde emellertid ej länge hålla sin son i skolan och för övrigt var Calle inte så värst hågad för bokliga studier. Han slutade läroverket efter några klasser, kom ut för att försörja sig själv och fick anställning vid gamla gjuteriet. Och så knackade "Ödet" en vacker dag på hos Carl Hagman. Teaterdirektören C. J. Fröberg¹) kom med sitt sällskap till Halmstad. På sin repertoar hade han även sångstycken, men naturligtvis kunde Fröberg under sin ambulatoriska verksamhet ej medföra en fullständig kör utan måste anlita lokala sångkrafter på de platser han gästade. Under sina rekognosceringar efter sångare i Halmstad fick han korn på Carl Hagman, vars framstående tenor var allmänt känt i staden. Hagman engagerades och gjorde en strålande succé redan vid premiären.
Calles framgång var vår framgång. Det var klart, att hans medverkan på scenen i Halmstad var något av en sensation för oss, hans skolkamrater. Vi måste givetvis vara med om evenemanget och invaderade "hyllan", den lilla läktaren uppe under taket, längst bort i teatersalongen på Hotell Mårtenson. Där gav vi upptakten till kraftiga applåder, så snart Calle visade sig på scenen. Både genom sin sång och sitt vackra utseende blev han publikgunstlingen. Teaterdirektör Fröberg förstod, att här
¹) Född 1812, död 1884. Ledde sin sista turné 1880—1884.
