Dokumentarkivet
Bokuppslag med fiskarfoto vid stängsel
Avskrift
lyssna. Det sades mycket som var intressant för nyfikna barnaöron, inte minst vad det gällde berättelserna från äventyrliga seglaster, upplevelser i främmande länder och hamnliv.
Ibland kunde det kanske bli i grövsta laget. Det tyckte nog gubbarna också, för vi blev oftast bortkörda. Så vi började se oss om efter andra möjligheter att vara kvar inom hörhåll. Vi lyckades lösa problemet genom att från andra sidan snåret göra en trång tunnel fram till sumparna. Där kunde vi ligga ostörda och lyssna. Troligtvis visste de om att vi var där för när vi kom upp i tolvårsåldern, fick vi åter vara med, under förutsättning att vi höll oss lugna.
AV DE ÄLDRE som satt på sumparna och samtalade var sjömännen Svante Karström (1850-1931), Edvard Paulsson (1835-1931), Gustav Andersson (1854-1934), Karl Malmström (1851-1932) och kustöveruppsyningsman August Blücker (1861-1953). Dessa personer utgjorde kärnan bland dem som träffades här i slutet på 20-talet. Till dessa slöt sig fiskare och andra intresserade, när deras tid och lust så medgav.
Bortsett historierna från vida världen, upptogs den mesta tiden med diskussioner runt hamnen och dess folk. Med ledning av sin livserfarenhet och kunskap kunde diskussionens vågor ibland gå höga, men i stort sett var deltagarna tämligen väl överens.
De gamla på ljugarbänken sa att före tåget, bilen och flyget var transporter på land fjärmande men på havet närmande. Det var alltså lättare att ta sig fram sjövägen än landvägen. Med stöd av detta sa de också att för platser som hade naturliga förutsättningar, var detta en av de bidragande orsakerna till en betydande sjöfart. Med sin utmärkta redd och ankarbotten låg Båstad mycket väl till.
Det är känt att Båstad hade livlig sjöfart redan på 1400-talet. Med undantag av enstaka nedgångsperioder, fortsatte denna in i 1900-talet. Detta är utförligt beskrivet i *Bjärebygden 1972*, som är helt tillägnad sjöfarten i Bjäre under gångna epoker.
Trots den livliga sjöfarten fanns före 1883 ingen hamn i Båstad, men troligtvis var det redan i tidigt skede gjort någon anordning vid strandkanten, för att underlätta lossandet och lastandet av varor.
Den äldsta kända kartan över Båstad är en kartskiss ritad 1655 av Johannes Meijer. Han har inte ritat någon brygga på kartan, men skrivit *Schiff brugke*, skeppsbrygga. Denna notering är placerad ungefär där Båstads hamn i dag ligger. Skeppsbryggan kan ha varit en enklare pålbrygga, som varit för ringa att komma med på kartskissen.
På en karta av år 1796 signerad JAW, 141 år efter Meijers kartskiss, är det fortfarande inte markerat någon brygga. Alex Ljungberg upprättade 1814 en karta över Båstad. På denna är det ritat en bro som i sjöfartskretsar benämndes *Båstad bro* och av lokalbefolkningen *Store bro*. Sistnämnda namn kom troligen från att den var störst av flera bryggor.
Det nämns också *Bernts brygga* och *Stenarmen*. Store bros landanslutning var vid den nuvarande fiskehamnens västra långsida och gick från land ut i ostlig riktning. Denna bro har troligtvis ersatt den gamla pålbryggan och bör ha tillkommit någon gång mellan 1796 och 1814.
För vindar från väst över nord till ost, var en bro rakt ut i havet inte en tillräckligt trygg och skyddad plats att förtöja en båt. Behovet av en hamn och önskemål härom kom från alla som hade med fiske och sjöfart att göra. Här agerade köpmän, redare, fiskare och sjöfolk och åtgärder vidtogs.
KÖPMANNEN J. Tiljander tog i slutet av 1850-talet initiativet till aktieteckning, vilken inbringade 3 720 kronor. Även de styrande i köpingen, tog serieöst på en för kommunen så viktig fråga, som byggandet av en hamn.
Kommunens ”Förman och De Äldste” gjorde den 2 januari 1860 en framställning till Kungl. Maj:ts om ett anslag på 10 000 kronor, till byggandet av en hamn. Skrivelsen återremitterades till de styrande med begäran om kompletterande uppgifter.
Troligtvis blev den slutligen någorlunda välvilligt behandlad, för en höjning av brostandaren blev det år 1863, då landshövdingen rapporterade att hamnförhållandena förbättrats till en kostnad av 6 877 kronor och 14 öre. Djupet hade ökats till 5 fot (1.5 m).
DENNA HÖJNING av brostandaren var troligtvis ett första steg i byggandet av en kommande hamn. Andra steget kom i slutet av 1870-talet. Då byggdes en parallellkaj till Store bro. Denna ska ha blivit färdig omkring 1880.
Kapten W. Gagner, Helsingborg, kom 1879 med ett förslag som han rubricerade ”Plan och Förslag till hamn i Båstad”. I detta föreslår han *”om tillgångarna medgiva, en fullt skyddad och säker hamn åstadkomnes, på väster sida emellan den s.k. Stockholmsstenen och hamnbryggan”*. Förslaget tycktes antagligen inte tilltalande, på grund av den höga kostnaden, 365 250 kronor. Brodirektionen utarbetade i stället ett eget förslag som överlämnades till kommunalstämman den 20 januari 1882. Beslutet blev att Brodirektionen fick nyttja 3 000 kronor, dels för att bygga hamnen färdig, dels för att utföra nödvändiga reparationer.
Vidare beslöts *”vores allas önskan det östra delen av nya hamnarmen*
24 TORSTEN ANDERSSON
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 25
Ibland kunde det kanske bli i grövsta laget. Det tyckte nog gubbarna också, för vi blev oftast bortkörda. Så vi började se oss om efter andra möjligheter att vara kvar inom hörhåll. Vi lyckades lösa problemet genom att från andra sidan snåret göra en trång tunnel fram till sumparna. Där kunde vi ligga ostörda och lyssna. Troligtvis visste de om att vi var där för när vi kom upp i tolvårsåldern, fick vi åter vara med, under förutsättning att vi höll oss lugna.
AV DE ÄLDRE som satt på sumparna och samtalade var sjömännen Svante Karström (1850-1931), Edvard Paulsson (1835-1931), Gustav Andersson (1854-1934), Karl Malmström (1851-1932) och kustöveruppsyningsman August Blücker (1861-1953). Dessa personer utgjorde kärnan bland dem som träffades här i slutet på 20-talet. Till dessa slöt sig fiskare och andra intresserade, när deras tid och lust så medgav.
Bortsett historierna från vida världen, upptogs den mesta tiden med diskussioner runt hamnen och dess folk. Med ledning av sin livserfarenhet och kunskap kunde diskussionens vågor ibland gå höga, men i stort sett var deltagarna tämligen väl överens.
De gamla på ljugarbänken sa att före tåget, bilen och flyget var transporter på land fjärmande men på havet närmande. Det var alltså lättare att ta sig fram sjövägen än landvägen. Med stöd av detta sa de också att för platser som hade naturliga förutsättningar, var detta en av de bidragande orsakerna till en betydande sjöfart. Med sin utmärkta redd och ankarbotten låg Båstad mycket väl till.
Det är känt att Båstad hade livlig sjöfart redan på 1400-talet. Med undantag av enstaka nedgångsperioder, fortsatte denna in i 1900-talet. Detta är utförligt beskrivet i *Bjärebygden 1972*, som är helt tillägnad sjöfarten i Bjäre under gångna epoker.
Trots den livliga sjöfarten fanns före 1883 ingen hamn i Båstad, men troligtvis var det redan i tidigt skede gjort någon anordning vid strandkanten, för att underlätta lossandet och lastandet av varor.
Den äldsta kända kartan över Båstad är en kartskiss ritad 1655 av Johannes Meijer. Han har inte ritat någon brygga på kartan, men skrivit *Schiff brugke*, skeppsbrygga. Denna notering är placerad ungefär där Båstads hamn i dag ligger. Skeppsbryggan kan ha varit en enklare pålbrygga, som varit för ringa att komma med på kartskissen.
På en karta av år 1796 signerad JAW, 141 år efter Meijers kartskiss, är det fortfarande inte markerat någon brygga. Alex Ljungberg upprättade 1814 en karta över Båstad. På denna är det ritat en bro som i sjöfartskretsar benämndes *Båstad bro* och av lokalbefolkningen *Store bro*. Sistnämnda namn kom troligen från att den var störst av flera bryggor.
Det nämns också *Bernts brygga* och *Stenarmen*. Store bros landanslutning var vid den nuvarande fiskehamnens västra långsida och gick från land ut i ostlig riktning. Denna bro har troligtvis ersatt den gamla pålbryggan och bör ha tillkommit någon gång mellan 1796 och 1814.
För vindar från väst över nord till ost, var en bro rakt ut i havet inte en tillräckligt trygg och skyddad plats att förtöja en båt. Behovet av en hamn och önskemål härom kom från alla som hade med fiske och sjöfart att göra. Här agerade köpmän, redare, fiskare och sjöfolk och åtgärder vidtogs.
KÖPMANNEN J. Tiljander tog i slutet av 1850-talet initiativet till aktieteckning, vilken inbringade 3 720 kronor. Även de styrande i köpingen, tog serieöst på en för kommunen så viktig fråga, som byggandet av en hamn.
Kommunens ”Förman och De Äldste” gjorde den 2 januari 1860 en framställning till Kungl. Maj:ts om ett anslag på 10 000 kronor, till byggandet av en hamn. Skrivelsen återremitterades till de styrande med begäran om kompletterande uppgifter.
Troligtvis blev den slutligen någorlunda välvilligt behandlad, för en höjning av brostandaren blev det år 1863, då landshövdingen rapporterade att hamnförhållandena förbättrats till en kostnad av 6 877 kronor och 14 öre. Djupet hade ökats till 5 fot (1.5 m).
DENNA HÖJNING av brostandaren var troligtvis ett första steg i byggandet av en kommande hamn. Andra steget kom i slutet av 1870-talet. Då byggdes en parallellkaj till Store bro. Denna ska ha blivit färdig omkring 1880.
Kapten W. Gagner, Helsingborg, kom 1879 med ett förslag som han rubricerade ”Plan och Förslag till hamn i Båstad”. I detta föreslår han *”om tillgångarna medgiva, en fullt skyddad och säker hamn åstadkomnes, på väster sida emellan den s.k. Stockholmsstenen och hamnbryggan”*. Förslaget tycktes antagligen inte tilltalande, på grund av den höga kostnaden, 365 250 kronor. Brodirektionen utarbetade i stället ett eget förslag som överlämnades till kommunalstämman den 20 januari 1882. Beslutet blev att Brodirektionen fick nyttja 3 000 kronor, dels för att bygga hamnen färdig, dels för att utföra nödvändiga reparationer.
Vidare beslöts *”vores allas önskan det östra delen av nya hamnarmen*
24 TORSTEN ANDERSSON
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 25
