Dokumentarkivet
Boksida med fotografier ur bok om Vasabarnens resa
Avskrift
fru. Dessutom åtföljdes barnen av åtta gruppledare samt dessutom av några övriga intresserade. Vid järnvägsstationen mottogos gästerna av den lokala mottagningskommittén. Färden ställdes så i buss och bilar till restaurang Pershög, där ordf. i Båstads lokalförening av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, direktör W. Nyh, hälsade gästerna välkomna och uttalade den förhoppning att de skulle väl trivas i Båstad under det korta besöket. Omedelbart därefter bjödos gästerna på lunch, varunder kamrer Alex Werner framförde samhällets och ortens välkomsthälsning till gästerna, erinrande om de starka band, som förenade Bjäre härads inbyggare med landet i väster, samt framförde den förhoppningen, att besöket i dessa trakter av vårt land skulle giva vackra knippen i den minneskrans resenärerna binda under sin Sverigeresa. D:r Hoving tackade för det hjärtliga mottagandet och framhöll betydelsen av det arbete, som nedlägges för att uppehålla och stärka sambandet mellan de i Amerika bosatta svenskarna och hemlandet.
Efter lunchen ledsagades gästerna genom samhället till Skånegården samt därifrån till tennisstadion, där de blevo i tillfälle åse konung Gustaf spela tennis. Senare voro gästerna inbjudna till Konditori Skansen på kaffe och blevo de där i tillfälle uppvakta konungen, kronprinsen och kronprinsessan, för vilka de utförde några sånger. Kungligheterna underhöllo sig därefter en stund med gästerna.
På kvällen gavs så en konsert å Pershög inför en stor publik, som med livliga applåder gav sitt bifall tillkänna.
Efter konserten bjödos gästerna på supé, varefter de överlämnades till sina respektive värdar.
Söndagen ägnades till bad, utflykter etc. varjämte gemensam lunch intogs i restaurang Pershög. På e. m. avreste gästerna med Ängelholm som närmaste mål.
I Båstad överraskades vi på ett angenämt sätt av fru Ingrid Rosin, född Fredholm, min syssling, som numera sommartid med sin dotter är bosatt i eget hus i Båstad, men om vintrarna i Stockholm. Det var länge sedan hon och jag voro brudtärna och marskalk på Percy Skogbergs bröllop i Stockholm. Hos dem tillbragte vi några trevliga stunder.
*Ängelholmsbesöket och konserten i Thorslund.*
*Stadsfullmäktiges ordförande hälsar gästerna välkomna.*
Vasabarnens konsert i Ängelholm, som gavs å restaurang Thorslunds trädgård på söndagseftermiddagen, hade lockat minst 500 personer. Mottagandet blev synnerligen hjärtligt.
Stadsfullmäktiges ordförande, konduktör C. A. Carlsson, hälsade å stadens vägnar gästerna välkomna. Han yttrade följande:
286
———
”Mina Damer och Herrar.
När det bekantgjordes, att en trupp svensk-amerikanska barn från den i Amerika starkt utbredda Vasaorden ånyo skulle göra ett besök i Fars och Mors land, så gladde det oss mycket och särskilt vi ängelholmare blevo glada, då vi skulle få äran av ett besök.
Nu har truppen nått hit och vi hälsa eder innerligt och hjärtligt välkomna. Vi glädja oss över edert besök dels från den synpunkten att ni äro svenskättlingar och således representera något av oss själva, men vi glädja oss inte mindre ur den synpunkten, att ni äro amerikaner. Vår tid har lärt oss, att intet land, hur stort och mäktigt det än må vara, är sig själv nog. Vi behöva varandra och det är just ur den synpunkten, som edert besök här kan bliva av den största betydelse.
Vårt land och speciellt vår lilla stad har kanske inte så mycket storslaget att bjuda främlingar på och i synnerhet då främlingarna som ni komma utifrån stora världen. Men detta bör för eder inte bli någon överraskning, då ni helt säkert från Far och Mor hört berättas om Sverige såsom ett fattigt land. Om vi sålunda inte kunna skryta över något stort och mäktigt, så äro vi ändå stolta över vårt land, vi äro stolta över våra fäder och vi minnas dem med vördnad för den säkra grund de lagt för oss att bygga på. Vi sträva efter att bygga vidare på denna grund och vi försöka efter måttet av våra krafter att förkovra oss i såväl materiellt som i andligt avseende. Hur vi lyckats i detta hänseendet lämna vi nu åt eder att bedöma.
Varen försäkrade om, att vad som måhända brustit i yttre avseende, det har i varje fall ej berott på, att den goda viljan saknats, att göra edert besök här så rikt och givande som möjligt.
När ni sedan återvänt till edra kära där på andra sidan Oceanen, medtag då våra varmaste hälsningar, först och främst till Far och Mor, men även till alla andra.
Detta besök och denna välkomsthälsning skulle ej bliva fullständig om vi ej påminde oss dem, som i första rummet bör ha äran av att dessa besök kommit till stånd. Främst ha vi då den förening, som satt som sitt mål Svenskhetens bevarande i utlandet, och i samband härmed erinra vi oss namnet professor Lundström. Att professor Lundström haft och har goda medarbetare se vi främst av detta och tidigare besök. Doktorinnan och doktor Hoving äro vi mycken tack skyldiga för deras stora intresse och personliga uppoffringar som organisatörer och reseledare.”
Tal. slutade med att utbringa ett fyrfaldigt leve för doktor och fru Hoving.
Fru Hoving presenterade därefter barnen och regisserade med bravur det hela. Det var allmän glädje och framför allt färgglädje med brokiga nationaldräkter från Sveriges alla landskap. Knappast någon var den andra lik, och rampfebern hade man tydligen glömt hemma. Först gavs en uppvisning av folkdanser och folklekar, därefter följde deklamation, bl. a. av två pysar i
287
Efter lunchen ledsagades gästerna genom samhället till Skånegården samt därifrån till tennisstadion, där de blevo i tillfälle åse konung Gustaf spela tennis. Senare voro gästerna inbjudna till Konditori Skansen på kaffe och blevo de där i tillfälle uppvakta konungen, kronprinsen och kronprinsessan, för vilka de utförde några sånger. Kungligheterna underhöllo sig därefter en stund med gästerna.
På kvällen gavs så en konsert å Pershög inför en stor publik, som med livliga applåder gav sitt bifall tillkänna.
Efter konserten bjödos gästerna på supé, varefter de överlämnades till sina respektive värdar.
Söndagen ägnades till bad, utflykter etc. varjämte gemensam lunch intogs i restaurang Pershög. På e. m. avreste gästerna med Ängelholm som närmaste mål.
I Båstad överraskades vi på ett angenämt sätt av fru Ingrid Rosin, född Fredholm, min syssling, som numera sommartid med sin dotter är bosatt i eget hus i Båstad, men om vintrarna i Stockholm. Det var länge sedan hon och jag voro brudtärna och marskalk på Percy Skogbergs bröllop i Stockholm. Hos dem tillbragte vi några trevliga stunder.
*Ängelholmsbesöket och konserten i Thorslund.*
*Stadsfullmäktiges ordförande hälsar gästerna välkomna.*
Vasabarnens konsert i Ängelholm, som gavs å restaurang Thorslunds trädgård på söndagseftermiddagen, hade lockat minst 500 personer. Mottagandet blev synnerligen hjärtligt.
Stadsfullmäktiges ordförande, konduktör C. A. Carlsson, hälsade å stadens vägnar gästerna välkomna. Han yttrade följande:
286
———
”Mina Damer och Herrar.
När det bekantgjordes, att en trupp svensk-amerikanska barn från den i Amerika starkt utbredda Vasaorden ånyo skulle göra ett besök i Fars och Mors land, så gladde det oss mycket och särskilt vi ängelholmare blevo glada, då vi skulle få äran av ett besök.
Nu har truppen nått hit och vi hälsa eder innerligt och hjärtligt välkomna. Vi glädja oss över edert besök dels från den synpunkten att ni äro svenskättlingar och således representera något av oss själva, men vi glädja oss inte mindre ur den synpunkten, att ni äro amerikaner. Vår tid har lärt oss, att intet land, hur stort och mäktigt det än må vara, är sig själv nog. Vi behöva varandra och det är just ur den synpunkten, som edert besök här kan bliva av den största betydelse.
Vårt land och speciellt vår lilla stad har kanske inte så mycket storslaget att bjuda främlingar på och i synnerhet då främlingarna som ni komma utifrån stora världen. Men detta bör för eder inte bli någon överraskning, då ni helt säkert från Far och Mor hört berättas om Sverige såsom ett fattigt land. Om vi sålunda inte kunna skryta över något stort och mäktigt, så äro vi ändå stolta över vårt land, vi äro stolta över våra fäder och vi minnas dem med vördnad för den säkra grund de lagt för oss att bygga på. Vi sträva efter att bygga vidare på denna grund och vi försöka efter måttet av våra krafter att förkovra oss i såväl materiellt som i andligt avseende. Hur vi lyckats i detta hänseendet lämna vi nu åt eder att bedöma.
Varen försäkrade om, att vad som måhända brustit i yttre avseende, det har i varje fall ej berott på, att den goda viljan saknats, att göra edert besök här så rikt och givande som möjligt.
När ni sedan återvänt till edra kära där på andra sidan Oceanen, medtag då våra varmaste hälsningar, först och främst till Far och Mor, men även till alla andra.
Detta besök och denna välkomsthälsning skulle ej bliva fullständig om vi ej påminde oss dem, som i första rummet bör ha äran av att dessa besök kommit till stånd. Främst ha vi då den förening, som satt som sitt mål Svenskhetens bevarande i utlandet, och i samband härmed erinra vi oss namnet professor Lundström. Att professor Lundström haft och har goda medarbetare se vi främst av detta och tidigare besök. Doktorinnan och doktor Hoving äro vi mycken tack skyldiga för deras stora intresse och personliga uppoffringar som organisatörer och reseledare.”
Tal. slutade med att utbringa ett fyrfaldigt leve för doktor och fru Hoving.
Fru Hoving presenterade därefter barnen och regisserade med bravur det hela. Det var allmän glädje och framför allt färgglädje med brokiga nationaldräkter från Sveriges alla landskap. Knappast någon var den andra lik, och rampfebern hade man tydligen glömt hemma. Först gavs en uppvisning av folkdanser och folklekar, därefter följde deklamation, bl. a. av två pysar i
287
