(Grevinnan Posse, Stockholm var inskriven badgäst här sommaren 1911.)^[82]

Båstad

Namnet Båstad skrevs 1450 Botzstaede i det köpebrev, som la grunden till staden Båstad. (Se Båstad idokument och rapporter.wps; Köpebrev 1450). Namnet är en sammansättning från fornskånska batstath och betyder båtplats.^[83]

1450 Kronan köper ett jordområde mellan bäckarna. Troligen erhåller Båstad stadsrättigheter i direkt anslutning härtill.

1472 Borgmästare och råd nämns i samband med att en gård i Båstad säljs till Poul Laxmand.

1477 Köpstaden Båstad nämns i en kunglig förorning om handel och köpmanskap.

1514 Stadsprivilegierna förnyades av Kristian II.^[84]

Båstad 109:2

Gröna torg

Bysten av Carl Adolph Agardh avtäcktes den 28 juni 1959 av biskop Nils Bolander. Bysten är utförd av konstnär Jonas Fröding och skänkt av Bjäre Härads Hembygdsförening med hjälp av ideella föreningar i samhället och enskilda donatorer. I samband med avtäckningen av bysten överlämnades även till köpingen av åkeriägare Frank Johnsson en i planteringen bakom bysten nyuppförd vattenkosnt, bekostad av de kringboende.^[85]

Bysten är en omarbetad relik av den byst, som är placerad i Botaniska trädgården i Lund, och är utförd av konstnären Jonas Fröding, en släkting till C.A. Agardh.^[86]

Båstad 109:2

Hamnen

Det kan tänkas, att byggandet av båtar vid Bjäres stränder pågått sedan mycket lång tid tillbaka, och att det började redan på den tiden, då framkomligheten på land var både sensamt, osäkert och ofta livsfarligt. I den situationen använde man helst vattenvägarna, som voro både säkrare och bekvämare. Man fick därför stort behov av båtar, och för att framställa dem var man säkert på den tiden endast hänvisad till eget arbete.^[87]

Ett båtvarv kom till väster om hamnområdet i Båstad, och det var ganska stora båtar som byggdes. År 1657 sjösattes ett fartyg på hela 60 läster, vilket tydligen var en skonare. Ett sådant fartyg användes ofta för utrikesfart. Det hade sex mans besättning, och omräknat till våra mått var lastförmågan 150 ton. Galeasen Christina Maria på 34 läster byggdes 1782 i Båstad för Jurgen Agardh, A.J. Ollman och skepparen S. Kock från Hov.^[88] I arkivhandlingar omnämns att 1757 vid Båstad byggdes ett fartyg, som var på 60 svåra läster. (En svår läst motsvarade 2.450 kg.) Även vid Ingelstorps strand byggdes längre fram ganska stora fartyg, men annars var det mest jakter, galeaser och skonerter.

I en del fall hände det att sjökaptenen, ”gåbben”, som han populärt kallades, själv ägde skutan. Oftast var dock ägarna många, och var och en av dem ägde en eller flera delar, eller ”parter”, i fartyget. Det var så kallat partrederier. Det förekom även, att privatpersoner, fastän de inte var sjömän, ägde ett eller flera fartyg. Det kunde vara handelsmän eller större jordägare, som behövde fartyg att transportera sina varor med. Det var även privatpersoner, som fann det fördelaktigt att placera pengar i denna verksamhet.

Från en rapport från kronofogdemyndigheten år 1829 står att läsa: ”Skeppsbyggerier finnes inga egentlige, men på åtskilliga ställen å kusten bygger allmogen stundom fartyg, nämligen vid Ramsjö strand 1 fartyg, vid V. Karups strand 1 fartyg och vid Hovs strand 1 fartyg. Dessutom äro på stapel å sistnämnda ställe tvenne fartyg. Arbetare därvid äro till antalet mycket olika men utgöra nu 20 personer, alla av ortens invånare, som äro skattskrivne vid sin hemvist. Vid Båstad äro på stapel tvenne fartyg. Arbetare därvid utgöra för närvarande 32 st., likaledes av ortens allmoge, som äro skattskrivne vid sina hem. Dessa tvenne fartyg tillhöra Commerserådet P. Möller på Skottorp i Halland.”

Det var naturligt att längs Bjäres långa kust skulle utvecklas allt som hör sjöfart till. I fråga om fartygsbyggen uppstod så småningom svårigheter. Sålunda heter det i en rapport från början av 1800-talet: ”Svårigheten att anskaffa ektimmer, som nu måste hämtas långt borta, är en hämsko på denna näringsgren.”^[89]

I Båstads Tidning den 15 juni 1883 kunde man läsa att under 1882 anslog kommunalstämman 3000 kronor för arbeten i hamnen. En ny stenpir åt öster, och i nordlig riktning en sk. pålbrygga. Den 30 maj 1883 anslog kommunalstämman ytterligare 3000 kronor för att användas dels till höjandet av stenmuren dels för uppmuddring av hamnen. Träbron skall även förlängas med 400 fot. Hamnbolaget fick av kyrkostämman tillåtelse att använda sten från kyrkomuren till hamnarbetet. Kyrkomuren åt Torekov och torget skulle nämligen ersättas med en hagtornshäck.

I samma tidning den 10 januari 1884 framgår att under 1883 har till Båstad från utrikes ort 15 stora fartyg blivit inklarerade, 2 från Danmark, 1 från England med gödning, 3 från England med kol, 1 från Spanien med salt, 2 från Danmark med foderämne, 1 från Danmark med taktjära samt 4 från Danmark och 1 från Tyskland med barlast. Under samma år har från Båstad utklarerats 13 fartyg, nämligen 10 med spannmål till England, 1 med spannmål till Danmark, 1 med tuktad gatsten till Danmark och 1 till England med barlast.^[90]

I tidningen Sydhalland den 16 juli 1908 kunde man läsa: ”Hamnen i Båsstad har alltid varit ett sorgebarn. Vid ett tillfälle, för några år sedan, beaktade municipalstämman de många klagomål, som förts fram. En summa anslogs för mudderverkets reparation och hamnens upprensning. Vi medge gärna att den anslagna summan var alldeles för låg för att något verkligt repatations- och rengöringsarbete skulle kunna vidtagas, men detta utgör dock ingen ursäkt för att hamnen f. n. befinner sig i ett högst miserabelt, nästan oanvändbart skick, och att mudderverket ligger på land.

Om verkligen något varmare intresse för hamnen hade förefunnits hos dem det vederbör, äro vi förvissade om att något mera hade kunnat gjorts. Fråga blott fiskarena i Båstad och Kattvik hvad de säga om saken! De som i vanliga fall ha behof af hamnen ha inga stora anspråk. Man önskar blott, att vid lågvatten kunna gå in i hamnen med sina små fiskebåtar. Naturligtvis hade det varit önskligt att i hamnen äfven kunde inlöpa jakter och andra smärre segelfartyg, men vi skola inte begära några orimligheter.

Gör blott hamnen passabel för de små fiskebåtarna, och man skall bli nöjd och tacksam!”^[91]

Chancen

Den 21 oktober 1880 strandade skonerten Chance utanför hamnen. Den hade seglat närmast från Newcastle i England med last av kol och cement. Fartyget hade ankrat för lossning ute på redden.

Skonerten har, om än en liten, men ändå en viss koppling till Båstad. Sjökaptenen Pehr Åkesson var född och uppvuxen i Båstad. Sedemera flyttade han till Gävle, grundade rederiet Åkesson, Andersson & Co. Pehr Åkessons son Lars Åkesson, beställde för rederiets räkning skonerten Chance på Södra Varvet i Gävle. Fartyget byggdes 1867 och blev rederiets minsta fartyg, men kunde ändå lasta 140 ton. Hon gick mestadels mellan svenska hamnar och England.

Den 20 oktober anlände Chance till Båstad. Vindstyrkan hade tilltagit och skepparen F.M. Sundkvist blev ängslig och frågade fiskaren Gustav Andersson, om hon låg säker på redden. Han fick till svar att hon låg här lika säker som i en ”pott”. Vad Gustav Andersson inte kände till var att ankarkättingen var defekt.

Under natten blåste det upp till nordostlig storm. Ankarkättingen brast och Chance gick hjälplös på grund, några hundra meter öster om hamnen. Försök gjordes att länspumpa fartyget och få det flott. Men alla ansträngningar var förgäves och Chance blev vrak.

Köpmannen H.P. Kallenberg köpte vraket för upphuggning. (Vraket köptes av köpmännen H.P. Kallenberg och L.P. Pettersson. Under den stränga vintern 1880 – 1881 frös bukten till och materialet efter upphuggningen kunde transporteras i land över isen med häst och vagn. Däckshuset inhandlades av köpman Pettersson. Eftersom det var byggt ihop med däcket, togs det helt enkelt loss genom att däcket sågades av runt däckshuset.Härefter transporterades det på isen in i hamnen och upp på slipen, för att slutligen få sin plats där det står idag. Som grund till huset användes den väl brända cementen, formade efter träkaggarna den transporderades i. Köpman Pettersson använde däckshuset till hamnmagasin för de varor han fick sjöledes.

När järnvägen kom och man inte längre var beroende av sjötransporter, hade däckshuset inte längre samma funktion att fylla. Det såldes 1888 till fiskaren Gustaf Andersson (av Kallenberg för 25 riksdaler. Gustav använde det till fiskebod. Namnbrädan sattes upp ovanför dörren, så däckshuset fick heta ruffen Chance.

Sonen Albert Andersson övertog sedan fiskeboden. När Alberts son Vincent ”Vinne” Andersson, efter många år som sjöman, återvände hem till Båstad 1946, tog han på sig uppgiften att rusta upp ruffen Chance till sitt ursprungliga skick. Med hjälp av släkt och vänner började han samla in allehanda föremål, som hade med fartyg och sjöfart att göra. Samlingen av bl.a. galijonsfigurer, stavknorr, sjömanskistor, segelsömmarverktyg och namnbrädor blev omfattande och mycket unik. Ruffen Chance blev muséet Chance.

Chance donerades av familjen Andersson 1991 till kommunen.^[92]

Båstad 109:2

Badstranden vid hamnen – Skansenbadet

Kallbadhus

”De, som besökte Båstad förlidet år, kunna ej nog lovorda de vidtagna förbättringarna. Förr badade alla i en skräpig badvagn, nu är för damerna uppbyggt ett särskilt badhus …”^[93]

”Vad sjelfva baden angår, berömmes vattnet som särdeles salt, (väl i alla fall föga saltare än Helsingborgs!) badvagnar äro byggnda, en bassin uppförd. I staden bor man billigt, lefver för ingenting, roar sig idylliskt, har allting beqvämt och trevligt och lägger opp pengar derjemte. (Hor!) Skall man bada och icke gör det i Båstad, måste man ha minst Helsingborg att välja på.”^[94]

”I det för dess belägenhet vid Hallandsås natursköna Båstad börjar i år 1:sta teminen den 15:de juni och fortgår till den 15:de juli, och andra terminen den 17:de juli och slutar den 17:de augusti. Såvida väderleken det medgifver, fortgå baden till augusti månads slut. I badhuset erhållas varma bad, med eller utan dusch, å 50 öre, ruska å 1 rdr samt kalla bad uti dertill i sjön inrättade bassiner och badvagn å 25 öre. Äfven kunna svavel- och gyttjebad erhållas.”^[95]

Enligt en muntlig tradition skall badorten ha startats upp 1834. Vad som hände denna sommar är sedan länge glömt, men 1909 firades badortens 75-årsjubileum på Pershög. Vad man vet fanns inget kallbadhus här förrän 1848. Då uppfördes två kallbadhus, ett för damer och ett för herrar. Sedlighetsreglerna tillät inte att herrarnas kom för nära. Det placerades 140 meter från damernas intill hamnens västra pir. Badhusen byggdes med sin innersta del 20 meter ut från stranden, och sträckte sig totalt 45 meter ut. Bryggorna ut var 40 meter långa. Badhusen byggdes som ett U med öppningen ut mot havet. På stolparna som bar upp konstruktionen var påspikade brädor, så att bassängerna blev insynsskyddade. Vattendjupet var 1 – 2 meter.

Vid ett större underhållsarbete 1885 flyttades herrarnas badhus endast 20 meter från damernas, vilket föranledde många klagomål. Ett särskilt plank fick spikas upp för att skydda för insyn.

Båstad Badanstalts AB bildades 1889 och första verksamhetsåret 1890 inköpte bolaget både varmbadhuset och kallbadhusen av Tiljander och Berg. I bolagsledningen märks B. Baumgardt, A.B. Berg, Aug. Elmlund, A.M. Graff och C.G. Jansson.

Sanddriften hade fram på 1890-talet grundat upp stranden, så vid en större reperation 1899 flyttades badhusen ut 10 meter.

Ludvig Nobel uppförde ett kallbadhus 1906 längre väster ut vid Sjötorp (Båstad 109:2, Stranden vid Sjötorp).

Ytterliggare en tillbyggnad gjordes 1910, men i början av 1920-talet var badhusen så nedslitna att det var nödvändigt att förnya dem. Denna gång år 1924 byggdes de delvis på land. Den västra delen sträckte sig 30 meter ut i vattnet.

Badanstaltens fastigheter och därmed också kallbadhusen övertogs 1937 av AB Västra Båstad.

Kallbadhusen var kvar i AB Västra Båstads ägo fram till 1949, då bolaget och Olof Nobel skänkte dem till köpingen. På 1960-talet var badhusen nerslitna och omoderna. Till sommaren 1969 stod nya kallbadhus färdiga med omklädningshytter, toaletter och kiosk.^[96]

Båstad 109:2