”Området där Malens torg är beläget, kunde i någon mån ge en bild av hur det en gång sett ut på Malen i övrigt. Stenar låg i dagen mellan grästuvor, nyponbuskar och enrisbuskar. Några, förmodligen självsådda, björkar växte på området. Att det under förra seklet utförts stenhuggeriarbeten där, vittnade några kvarlämnade trottoarstenar om, samt även ett par ej färdighuggna grindstolpar av sten och även små högar av stenskärvor. Krossning för hand av sten till väglagning förekom där från och till ända fram till år 1920. Det var de sista stenarbetena som utfördes där.”^[97]

I tidningen Badgästen den 15 juli 1911 kunde följande läsas: ”Saluplats i Malen. Ett behof, som länge gjort sig gällande, har nu blifvit uppfylldt i dett att Malen fått sin egen saluplats. För det stora antal badgäster som vistas på platsen, och bland dem ej så få med eget hushåll har det gifvetvis varit förenadt med mycket besvär att hämta sina matvaror, speciellt köttvaror från Båstad. Förslag har åtskilliga gånger varit å bane att få till stånd ett salutorg å Malen, men har det alltid strandat vi de fromma önskningarna. Nu har trädgårdsmästare P. Nilsson tills vidare, kostnadsfritt upplåtit en jordremsa utmed vägen ner till sjön strax i närheten af poststationen att användas till saluplats. Jordstycket är synnerligen lämpligt därtill, ej minst för dess centrala läge.”^[98]

Den nämnda markremsan var en smal remsa från Köpmansgatan längs Hjorts gata ner till Allévägen. Nuvarande torg är betydligt bredare. Trädgårdsmästaren var Per Nilsson i Agardhsgården. Han lät uppföra en liten byggnad på markremsans övre del. Hans dotter skötte här försäljning av grönsaker, frukt, bär och blommor från deras odlingar. Närmare sjön uppförde Wille Rasmusson (bror till målare Harald Rasmusson) en bod, där han sålde fisk och även vilt. Rasmusson efterträddes av fiskhandlaren Sante Rosendahl. Fiskboden blev senare skomakeriverkstad, där skomakare Bergdahl huserade. Efter Per Nilssons död omkring 1930 köptes markremsan av Uno Linderoth, som senare sålde den till kommunen. Nilssons bod tog Linderoth med sig till Trollbäcken.^[99]

”År 1939 påbörjade kommunen iordningsställandet av området. Resultatet blev så småningom en liten parkanläggning med en vattenkonst närmast Köpmansgatan. På den norra delen av området blev det plats för torghandel och bilparkering åtskilda av rabatter med prydnadsbuskar. En byggnad inrymmande toaletter uppfördes också. Som hjälp till bestridande av kostnaderna för anläggningen hade 1000:- kr beviljats ur Hultgren – Malmströmska fonden för samhällets förskönande.”^[100]

I den större av två torgbodar såldes fisk. Fiskförsäljningen förestods först av målare Harald Rasmussons äldre bror och senare av fiskhandlare Rosendahl. I den mindre såldes gönsaker, frukt och blommor. Den förestods först av trädgårdsmästare Per Nilsson men övertogs sedan av barnen Oskar, Hugo och Märtha.^[101]

Planteringen vid Malens torg är ritad av holländaren Cox, som drev Cox Plantskola på Kungsberget.^[102]

Ljungen – nuvarande Malens torg

Nedtecknat av Anders Peterson omkring år 2000. Anders växte upp på villa Solbacka (Kv Herden Allévägen 11).

”Jag vill här i korthet beskriva Ljungen som var vår lekplats under 1920-talet. Den ägdes av Båstads kommun förutom en remsa på ungefär 2,5 meters bredd från Köpmansgatan längs Hjorts gata till Allévägen, som ägdes av trädgårdsmästare P. Nilssons sterbhus och som såldes till Uno Linderoth omkring 1930. På denna remsa längst upp mittemot Trollérs frisersalong brukade någon trädgårdsmästare torga om sommaren. Framför allt var det B.B. Bengtsson, Vårlidens Trädgård. Längre ner fanns en större kiosk, först ägd av målare Rasmussons bror. Där såldes fisk, höns och om sommaren vilt. Rasmusson dog relativt ung och rörelsen övertogs av fiskhandlare Rosendahl. Längre ner fanns en mindre kiosk, även sommaröppen, ägdes av Bröderna Nilssons Handelsträdgård, där det såldes blommor, grönsaker, bär och frukt.

Den översta kiosken revs och den nedre flyttades till Trollbäcken, när Uno Linderoth köpte remsan. Kiosken blev först redskapsbod på Trollbäcken och finns nu som redskapsbod hos Pär och Siv Linderoth i Mäshult.

Längst ner fanns en grop, där fröken Wennströms, på Malens Poststation, gamle far för hand knackade makadam för att sälja

Ljungen var en rest av det landskap, som fanns på littorinavallen innan Malen bebyggdes. På delar av Ljungen låg malstenar uppe i ytan utan att vara täckt av någon växtlighet.

Då jag ända från barndomen varit intresserad av växter har jag fortfarande i minnet vad där växte. Här kommer en uppräkning. 3 furor, 1 björk, 1 vildapel, 1 litet snår med surkörsbär, 1 kastanj (troligen planterad), 1 alm, flera enebuskar och nyponroser, ljung, enstaka exemplar av blåbär, lingon, smultron. Av vårblommor vårlök, vitsippor, några backsippor. Av torrjordsblommor fanns sådana som fetknopp, skatnäva, rölleka, lommeört, nagelört m.fl. Som synes många exemplar på så liten yta. Bland enebuskarna fanns under några år även en liten myrstack av den vanliga skogsmyran. Längst ner mot Allévägen fanns en liten gräsbevuxen remsa, där åkare Lars Andersson, (far till taxichaufför Sterner Larsson) ibland hade sina hästar.

Någon gång under 1930-40 talen anlade kommunen Malens torg. Anläggningen ritades och utfördes av trädgårdsarkitekt Cox och en del av kostnaderna betalades av kamrer Philip Hjort.”^[103]

Båstad 109:2

Malens skog

Lantbrukaren och kvarnägaren Per Nilsson på Öremölla, som var en intresserad jägare, påbörjade planteringen av Malens skog 1871.^[104]

Båstad 109:2

Ludvig Nobels allé

Arla – Nobelplatsen

Villa Arla uppfördes av Ludvig Nobel 1906 och var en av de 8 villor han uppförde första året i Båstad. ”I hvar och en af dessa villor finnes på nedre botten ett större samlingsrum med öppen eldstad, så att familjen vid påkommande regn- och ruskväder ej skall vara hänvisad till societets- och hotell-lokaler, utan samlas hemma king en treflig, flammande brasa. Sofrummen på öfre botten äro försedda med enkla, men bekväma järnsängar samt hvitlackerade trämöbler och ljusa gardiner, hvilket gör ett gladt och luftigt intryck. — Ingenjör Nobel, som infört vattenledning i Båstad, har ledt denna ända fram till sina villor.”^[105] Villa Arla såldes av AB Båstad Villaområde, Ludvig Nobel, 1918 till grosshandlare Carl Hahn i Saltsjöbaden.^[106] Villan lät Ludvig Nobel senare riva. ^[107]

Nobelplatsen flyttades hit från Lindallén (Dagsländan 10, Lindallén 44) 1959.^[108]

Båstad 109:2

Strandpromenaden

Furulund – Brunnsparken

Från sommaren 1911 fanns i nuvarande Brunnsparken Café Furulund med vacker trädgård och en speciell attraktion: två artesiska brunnar. Den ena 10 meter och den andra 17 meter ”gnola där dag och natt sina duetter under alarnas lövverk, och några exemplar av de träd som gett anledning till caféets namn, ha ställt sig så nära som möjligt för att lyssna till porlandet och glammet”. En annons i tidningen Badgästen 1911 lyder: ”Café Furulund vid Östra Promenaden, Båstad. Servering af Kaffe, Thé och läskdrycker. Varma våfflor.”^[109]

Båstad 109:2

Strandängen

Intill varmbadhuset var Axel Berg von Linde med om att anlägga en tennisbana 1901. Året innan hade han och några tennisintresserade anlagt Båstads först bana i Badhusparken.^[110]

”På kommunalstämman härstädes i måndagsafton beslöt stämman, lämna till låns åt härvarande badhusbolag 4 st i kyrkans torn förvarade kanoner för att som ett historiskt minne från 1788 uppställas å badhusvallen.”^[111]

”Båstads gamla skeppskanoner. På initiativ af ingeniör Ludvig Nobel har en lista cirkulerat för anskaffande af medel till lavetter i badhusparken i Båstad uppställda gamla skeppskanonerna. För de sålunda erhållna penningarne 400 kronor, hvaraf ing Nobel tecknat fjärdedelen, har man anskaffat fyra lavetter, hvarpå kanonerna nu blivit uppsatta.”^[112]

”Båstads gamla kanoner. Såsom tillägg till en förut införd notis meddelas att äfven ingeniör John Andersson i Båstad till anskaffande af lavetter åt samhällets gamla kanoner i likhet med ingeniör L. Nobel bidragit med fjärdedelen af det erfordrande beloppet.”^[113]

Båstad 109:2

Stranden vid Sjötorp

En bit ut i vattnet uppförde Ludvig Nobel ett mindre badhus 1909. Avsikten var att låta badgäster på Nobelska villaområdet få möjlighet att här abonnera omklädningshytter. Badhuset, som bestod av 4 hytter, var i första hand tänkt för kvinnor och barn.

Uppförandet av badhuset väckte ett visst motstånd, inte minst från Badbolagets sida. Där var man rädd att gå miste om socitetsavgifter m.m. Ludvig Nobel försäkrade dock att endast de, som betalt dessa avgifter, fick abonnera hytt. Han var också villig att överlåta badhuset på Badbolaget.^[114]

Båstad 109:2

Österrike

Området strax öster om Café Furulund, det så kallade Österrike, ägdes vid seklets början av cykelhandlaren Brandquist. Axel Berg von Linde fick av Brandquist lov att använda marken till idrottsplats. Genom frivillig arbetskraft anlades Båstads första idrottsplats här 1912.^[115]

Redan 1911 hade Berg von Linde en fotbollsplan färdig. ”Fotbollsspel i Båstad. Den för ungdomens lekar o. förströelser så lifligt intresserade löjtnant Berg von Linde har organiserat en fotbollsklubb bland de yngre af badgästerna, hvilka nu ha dagliga öfningar i en för ändamålet af fabrikör Brandqvist fritt upplåten plats i närheten af Café Furulund vid Östra Promenaden.” ”Till en täflan i fotboll mellan tvänne lag från Båstad” har bland allmänheten (dvs badgästerna) insamlats pengar till 11 silverbägare. ”Täflinge kommer att äga rum den 19 juli kl. 11 f. m. å fotbollsplanen invid café Furulund.” Prisutdelning kom att ske lördagen den 22 juli på Strandhotellet.^[116]

Båstad 109:49

Torekovsvägen

Prästliden

Prästliden eller Prästlönebostället är gammal kyrkojord. Gårdsbyggnaderna uppfördes dock först omkring 1880. Det kan tänkas att dessa har ersatt de gårdsbyggnader, som troligen har funnits på prästgården och som förstördes vid branden 1870. Bostadsdelen tillkom 1913. En av de sista arrendatorerna, Helge Jacobsson, har berättat, att i arrendet låg att ”prästabonnen” skulle med häst och vagn köra prästen till Hov vid gudtjänster och andra kyrkliga förrättningar.

Efter sista arrendator, Erik Nilsson, revs gården omkring 1970 efter att brandkåren haft byggnaderna som övningsobjekt.^[117]

Invid kyrkan låg den gamla klockaretomten, som år 1814 var bebyggd och innehades av organisten A. Pommer.^[118] I ”Matrikel för kyrkans och skolans lägre tjänstemän i Lunds stift, utgiven 1860” står att läsa: ”Klockaregården i Båstad gammal, bestående av 1 inhuslänga med tre rum, kök och spiskammare, 1 uthuslänga med brunn och källare. Innehavare Johannes Edvard Pommer, född här den 24 mars 1819”.^[119]

På 1900-talet låg här ett hus som innehades av kantor J. Thulin. Trots nya kyrkogårdens tillkomst i början av 1930-talet fick huset stå kvar fram till 1945, då änkan Emma Thulin avled. Huset såldes för bortflyttning och inköptes av chafför H. Törkrantz, som efter inköp av en tomt i Nyled (stg 1758, Sråvägen 12) flyttade huset dit.^[120]

Båstad 109:66

Pershögsgatan

Pershög

”Pershög bär sitt namn efter en knalle med namnet Per, som där blivit ihjälslagen.”^[121] ”Stället kallades fordom Pershög; emedan förmodligen någon helig Per här levat, dött och gjort underverk; en Perskälla finnes ännu, där folket fordom midsommarafton samlades och offrade.”^[122] Svaret på frågan om namnets ursprung är att en gravhög strax ovanför skogen bär detta namn. ^[123] Gravhögen Pershög är omnämnd 1769 (Pehrs hög) på Charta öfwer Båstads aderton så kallade Sädes-Parter och 1820 (Pehrshög) Bestämning om allmänningen i Båstads köpings arkiv.^[124]

Vi vet att området länge varit en allmänning och i långa tider används som fest- och samlingsplats. ”På sluttningen af den bergås, vid hvars fot Båstad är beläget, höjer sig en lummig och i alla tider med särdeles omsorg vårdad Bokskog; här samla sig, under den vackra årstiden, hvarje Söndags eftermiddag Båstads invånare och en stor del af kringliggande ortens allmoge, för att antingen promenera i de skuggiga gångarna eller gruppera sig i lifliga lekar och dansar. Isynnerhet hitströmma Midsommarsafton och Midsommarsdagen talrika menniskoskaror, äfven ifrån längre bort belägna städer och byar, då nöjena ikläda sig naturen af verkliga folkfester, hvilka hvarje gång icke förr upphöra, än en ny dags morgon strött sitt purpur i Bokarnas kronor. – Från åsens hjessa, eller ofvanför den nu omtalade skogen, känd under benämningen Pehrshög, äger man en förtrollande utsigt icke mindre öfver Båstad med dess närmaste ovanligt idylliska omgifningar, än äfven öfver en stor del af det på andra sidan bugten liggande Halland, med sitt rika förråd på oöfverskådliga ljunghedar och deremellan strödda underbart förtjusande landskapspartier.”^[125]

”På sluttningen af den bergås, hvid hvars fot Båstad är belägen, höjer sig en lummig och i alla tider särdeles välvårdad bokskog, Pershög kallad. Här samla sig, under den vackra årstiden, hvarje söndags eftermiddag socknens unga invånare och en stor del af kringliggande orters allmoge, hvilka i de skuggiga gångarna anställa lekar och dansar. I synnerhet midsommaraftonen och midsommarsdagen hitströmma talrika mennikorskaror, äfven från bort belägna städer och byar, då nöjena ikläda sig naturen af verkliga folkfester, hvilka hvarje gång ej få upphöra, förrän en ny dags morgon strött sitt purpur i bokarnas kronor.”^[126]

Sommaren 1851 stod Pershögspaviljonen klar att invigas. Det var en byggnad innehållande en kvadratformig danssal med 4 sidorum och till sommaren därpå planerade man att utöka byggnaden ytterligare. I skogen var promenadstigar och terrasser anlagda. Denna första sommar fanns här fyra musikanter som varje dag såväl på förmiddagen som på kvällen underhöll badgästerna. Båstad var redan på 1850-talet en mycket besökt badort.^[127]

”Den ofvanför Båstad nyligen uppförda paviljongen för badgästernas nytta och nöje lyser tvärs öfver Laholmsbugten från sin höjd, hela vägen man far, som om det i sjelfva verket vore något stort, något á la Klampenborg. Båstad har i de två sista åren vunnit en viss ryktbarhet som badort…..Jag har redan i förbigående omnämnt den nätta paviljongen på ´Pershög´, tillvägabragt i all skymdsamhet på aktier och , som det tyckes, för sitt ändamål icke illa beräknad. Omgifven af en väl vårdad park erbjudande en herlig utsigt öfver den nedanför liggande ´staden´ och bugten, är den sjelfskrifven såsom en favoritplats och ett rendez-vous för ställets badgäster; den rymliga och glada balsalongen invigdes redan i somras; till nästa år skall man här inrätta en restauration, kafé, ´cabinet de lecture´, måhända biljard, sällskapsteater, vad vet jag?”^[128]

Den 7 mars 1896 skriver Båstads Tidning: ”Pershögs restaurant och sommarvärdshus är för tre år bortarranderat till en fru Andersson från Göteborg. Fru Andersson som der innehade ett pensionat skall på sitt område vara mycket renomerad, hvad badgästerna böra blifva att lyckönska till denna affär.”^[129]

År 1899 inköpte Båstads Köping marken av olika jordägare för 5.000 kronor att för all framtid användas till ”promenad- och förlustelsepark”.^[130]

Pershög har blivit tillbyggd i omgångar bl.a. 1910 och 1930.^[131] Terrassanläggningen framför byggnaden anlades 1912.^[132]

En annons i tidningen Badgästen 1911 lyder: ”Båstads Saltsjöbads Restaurant Pershög rekommenderar sina Matsalar & Café med veranda åt hafvet och härlig utsikt öfver omgifningarna. Helpension under minst 14 dagar á kr. 2:25, 2:50 med 2 och 3 rätter till middag. Helpension under minst 14 dagar á 3:25 m. 4 rätter till middag. Frukost 9 – 11. Middag 2 – 4. Soupé 8 – 9. Svenskt kök! Barn under 10 år kr. 1:50. Table d´Hôte 1:75 — 3 rätter och smörgåsbord samt á la Carte. Vördsamt S. P. Andersson, Innehafvare.”^[133]

”Pershög, Båstads äldsta sommarrestaurant, har sedan föregående säsong undergått stora förändringar vad det yttre beträffar, således har en stor präktig terrass anlagts framför restauranten, varest friluftsservering kommer att försiggå; till terrassen äro nya breda trappor anlagda. En hel del träd närmast restauranten äro nedhuggna, så att man numera har en fri och vid utsikt från platsen. Den stora öppna verandan har fått sig ett tak, så att man numera även vid rägnväder kan njuta av utsikten från det åldriga Pershög.”^[134]

En dansbana fanns vid sekelskiftet strax öster om. Fram till 1936 ägdes restaurangen av Båstads Badbolag, då köpingen även förvärvade byggnaden.^[135] År 1943 övertog Båstad-avdelningen Samverkande Byggnadsfackförbund restauranten av Båstads Badbolag. Edvin Nilsson var själv ordförande i byggnadsfackförbundet och minns: Vi hade ingen lokal att hålla till i, så vi beslöt inköpa Pershög. Ett protokoll daterat den 29 mars 1943 förtäljer: ”Dagens möte anordnat av styrelsen för Samverkande byggnadsfackförbundens avdelningar på platsen för att diskutera om det skulle låta sig göra att inköpa byggnader för att användas till möteslokaler m.m. för samtliga organisationer på platsen. Inledaren upplyste att Båstads Badanstalt A:bol har begärt ett pris av 5.000 kronor för samtliga byggnader, däri inberäknade trädgårdsmöbler samt en del stolar och bord till invändigt begagnande. Marken varå byggnaderna äro kommunens …” Vi gjorde bl.a. en del inredningsarbeten och byggde även en scen, berättar Edvin Nilsson. Restaurangen användes till så gott som allting. Från början var det bara en dansrestaurang, men senare hade vi även auktioner, midsommarfirande, föredrag, familjefester, brottarklubben hade uppvisningar och musikkåren tränade. Första maj började firas redan kl 6 på morgonen. Pershög hade plats för cirka 800 personer och på sommaren var ruljangsen i full gång. Åren 1953-1955 hade man t.o.m. öppet året runt. Sommartid var det mest gäster från annat håll och på vintern hade föreningar sina möten här. 1957 eller 1958 tvingades vi sälja Pershög efterson vi inte hade tillräckligt med kapital.^[136]

Av restaurangens innehavare kan nämnas bl.a. Ludvig Schweitz (fr. omkr. 1880), S.P. Andersson (I sommartidningen Badgästen från 1911 är en annons för ”Båstads Saltsjöbads Restaurant Pershög” undertecknad av S:P: Andersson, 1912), P. Cronwall (1913 – omkr. 1920), Anna och Ebba Jeppsson (fr. omkr. 1920) samt W. Nyh (1930-talet).^[137]

I slutet av 1950-talet såldes byggnaden till handlaren Sven Svensson i Falkenberg, som arrenderade ut den till dir. Olle Ljunggren.

Juskyltningssöndagen den 6 december 1959 totalförstördes Pershög i en våldsam eldsvåda.^[138]

För Båstads barn och ungdom genom åren har Pershög kommit att framstå som ett skimrande minne. Det har varit tradition att midsommarafton samlas på Båstads torg för att sedan med musik i teten tåga upp till Pershög, resa midsommarstången och dansa och leka och vid jultiden samlades alla ortens barn i flera hundratal till hantverksföreningens stora julfest. Här dansades juldanser, här festades på choklad med kakor, här skakade de minsta hand med självaste jultomten och tackade honom för gottepåsen. Det är sådant man generation efter generation vill minnas Pershög – förknippat med idel goda och glada minnen.^[139]

I Pershögsskogen fanns förr en stor bok kallad Klockareboken. Dess namn härleder sig från klockare Pommers vana att vid det trädet varje 1:a maj tillsammans med sina vänner sjunga vårsånger.^[140]

Båstad 109:67