Här byggdes i sydöstra delen av fastigheten ett hus troligen omkring år 1900. Det sägs att en fotograf bodde här i början av 1900-talet. Huset revs på 1970-talet. (Bildarkiv nr 4)

Väster om detta hus uppfördes en scoutstuga i slutet av 1940-talet och ytterligare väster ut en lottastuga, troligen också uppförd på 1940-talet.

Båstad 109:84

Råhög

Fastigheten är avstyckad från Råhög, nuvarande Ranvik (Båstad 109:140). ”Petter på Råhög” sålde Råhög 1907 till ägarna till Ranviks Plantskola. Petter lät uppföra gården och tog också namnet Råhög med sig hit.^[141]

Båstad 109:140

Råhög — Ranvik

Vid sekelskiftet ägdes gården av ”Petter på Råhög”. Han var ungkarl och var känd för sin skicklighet att finna vatten.^[142]

Översten C. Fr. Hyltén – Cavallius grundade en plantskola ”helt blygsamt” 1897 i Ranvik vid sjön Immeln. Jägmästaren Elis Nilsson blev hans kompanjon år 1900. Dessa båda inköpte Råhög 1907, en gård på 33 tunnland.^[143] ”Petter på Råhög” behöll en bit mark längs Tarravägen och byggde där en mindre gård och namnet Råhög tog han med sig dit.^[144]

Från tidningen Halland 26 maj 1908 är följande hämtat: ”En större plantskola i Båstad är under anläggning å egendomen Renvik, förut benämnd Råhög, söder om köpingen, hvilken i fjol inköptes af jägmästaren Elis Nilsson och öfverstelöjtnanten Hyltén-Cavallius. Hela egendomen kommer att framdeles efter hand användas till plantskola, dels för skogsträd, men hufvudsakligen för fruktträd. Blomsterodling kommer äfven att bedrifvas. Redan äro utplanterade omkring 200-tusen liljekonvaljlökar, som spira upp i saftig grönska. Vidare förekomma i stor mängd törnrosplantor samt skogsträdsplantor såsom björk, furu och gran. Flera hundra tusen päron- och äppelkärnor ha desslikes såtts. De stå nu uppspirade och äro ungefär af en tums höjd. Man har tänkt sig att afyttra såväl skogsträd som fruktträd åt trädgårdsmästare, som själfva få förädla de senare trädslagen. Den yta, som för närvarande upptages af plantskola, uppgår till c:a 15 tunnl. Storartade dräneringsarbeten äro äfven vidtagna.

F. n. pågår stora vattenledningsanläggningar. Hela plantskolan kommer nämligen att förses med vattenledningar för bevattning af plantorna. Ledningarne läggas på ett afstånd af 50 meter från hvarandra, och vid hvarje 50:de meter anlägges en vattenpost för påskrufning af slangar. Vattnet för ledningarna kommer att samlas från källor i öfre delen af egendomen, där man nu håller på att anlägga tvänne stora bassänger. Från en af dessa kommer en hästvandring — inköpt från aktiebolaget Svalans mek. värkstad i Nyköping — att uppfodra vattnet till en annan längre bort liggande plåtcistern (vattenbehållare) rymmande flera tusen liter vatten.

Omkring ett tjugotal personer sysselsättas dagligen vid plantskolan, däribland flera skolbarn från skilda orter af landet, som på samma gång åtnjuta undervisning i skogsodling.

Samtliga dessa arbeten för vattenledningen utföras af den på detta område väl erfarne rörläggaren Frans Larsson i Båstad. ^[145]

I tidningen Badgästen den 15 juli 1911 är följande notis införd: ”Ranviks Plantskolor högt och fritt belägna på sluttningen af Råhögshöjden vid Båstad och som f. n. har en areal af 33 tld., torde komma att utvidgas med ytterligare 20 tld. Därjämte skall en eller annan nybyggnad uppföras på platsen, särskildt en kontors- och bostadsbygnad för föreståndarne. Det hela omfattar f. n. 15 — 20;000.000 skogsplantor af skilda slag, in- och utländska, samt cirka 2 milj. frukt- och prydnadsplantor. Företaget, ursprungligen grundat vid Immeln af öfverste Fr. Hyltén-Cavallius, helt blygsamt 1897, är nu sedan sistl. juni ställdt på aktier med ett kapital af 130,000 kr. och jägmästare Elis Nilson som värkställande direktör samt öfverste Hyltén-Cavallius som ordförande i styrelsen.

Bolaget har plantskolor äfven i Dalby vid Lund samt en fröklängningsanstalt i Njura. Jämväl landtbruksdrift kommer att ingå i värksamheten å Ranvik, hvars anläggningar äro bland de största och förnämsta i sitt slag inom Sverige. De förestås närmast af trädgårdsmästaren Ax. Helén och John Jonsson, båda praktiserade fackmän, den senare på skogsområdet.”^[146]

I närheten av gårdens norra gräns inte långt från gravhögen Råhög växte till fram på 1900-talet en lind, som dels var känd som ett sjömärke, dels som hemvist för småfolk i vår folktro. Trädet kallades Älvdansarträdet. (Enligt uppgift av Rutger Sernander skall trädet stått vid ”Hammarlunds villa”.)

”På samma egor (Båstads socken), å en höjd, står en enstaka lind, kallad Elvadansare-trädet, hvilket icke får nedhuggas, emedan det tjenar till sjömärke. Härom berättar sägnen, att Necken vid högtiderna spelade och hans nymfer dansade omkring trädet.”^[147]

Det har berättats att man omkring 1920-talet högg ner trädet. I samma stund som trädet föll, kröp älvor, vättar och allahanda småfolk upp ur marken och sprang till skogs. Man hade huggt ner deras boning.^[148]

Båstad 109:141

Italienska vägen

Prästliden

Huset uppfördes på ofri grund troligen strax före sekelskiftet 1900. Marken ägdes av församlingen. Husets ägare var Petronella (?) avled något av de första åren på 1900-talet. Nils Petter Nilsson från Erikstorp, som hade återvänt från Amerika, lät friköpa marken. Det blev hans föräldrar, Johannes och Johanna Nilsson som flyttade in, då Nils Petter själv bosatte sig i Grevie. Där startade han upp NP Nilssons Trävarufirma.^[149]

Båstad 109:353

Ängelholmsvägen

Nyleds Dansbana

Martin Johansson, även kallad ”Nyle-Martin” startade 1927 en dansbana framför affären i Dala (inom nuv. Eljos industriområde). År 1930 eller 1931 uppförde Johansson en dansbanebyggnad här i Nyled. Radiohandlaren Hjalmar Magnusson, även kallad ”Radio-Magnusson” arenderade dansbanan. Magnusson hade även intressen i andra dansbanor i trakten. Hans radioaffär låg mitt emot Lyckan (Köpmansgatan 75, Akvarellen 17).

Dalén köpte marken 1941 eller 1942 och därmed upphörde verksamheten.^[150] Till en början använde Dalén dansbanan som förråd. Senare revs byggnaden och Einar Lindström i Karstorp använde virket till renovering på sin gård.

Enligt uppgift skall en äldre dansbana legat längre in mot sydväst. Ytterligare längre in, en bit upp i backen ligger en gammal skjutbana.^[151]

Båstad 109:335

Flygfältet

Här på lantbrukare Johan Perssons ägor (nuv. Dahléns ägor) störtade ett allierat bombplan i andra världskrigets slutskede. Planet, som var av typ Lancaster, smulades fullständigt sönder vid nedslaget. Troligen fanns hela bomblasten, mestadels brandbomber, kvar ombord. Delar av maskinen spreds vida omkring.^[152]

När Danmark och Norge 1940 anfallits och ockuperats av tysk militär genomförde brittiska RAF ett flertal anfall mot olika mål i Norge. Krigshändelserna resulterade i att några brittiska flygplan av olika anledningar tvingades söka nödhamn i Sverige. Flygkriget växte i omfattning och RAF genomförde massiva nattliga bombanfall mot otaliga mål i Tyskland. Tusentals flygplan flög nattetid över södra Sverige på väg mot mål i Tyskland för att senare under natten återvända samma väg. Under 1944 kulminerade bombanfallen och flera brittiska Halifax, Wellington och Landcaster med besättningar hamnade i Sverige, ofta under mycket dramatiska omständigheter. De nattliga brittiska bombraiderna krävde stora offer i personal och materiel.

De allierade flygstridskrafterna hade sedan 1943 en plan kallad Operation Pointblank, som gick ut på att ”efterhand förstöra och slå sönder den tyska krigsmakten, industrier och ekonomiska system och underminera det tyska folkets moral till den grad att deras förmåga till motstånd försvagades ………..” Sommaren 1944 planerade den allierade staben massiva flygbombningar över tyska hamnar vid Östersjön. Syftet var till övervägande del att förmå Sverige att dra sig ur dess handelsavtal med Tyskland. I planen ingick att anfalla Stettin och Köningsberg vid samma tidpunkt. Operationen inleddes med avledande anfall mot Berlin, Hamburg och fyra ytterligare mål. Dessutom fälldes minor vid Stettin.

Natten den 29 augusti 1944 var stjärnklar då drygt 2000 flygplanen lyfte från baser i England. Planen flög över Nordsjön mot Jyllands nordspets och svängde därefter ner över Kattegatt och södra Halland och Skåne mot sina Mål vid Stettin och Köningsberg.

Lancaster ME 742 startade från Wickenby klockan 22.51 svensk tid i spetsen för den första formationen. Besättningen bestod av R.C Hawkes, H.D. McPhail, R.M. MacKay, C.G. Ockwell, R.J. Williams, G. Langdon, H.D.C. Allison och L.W. Bovee. Målet var Stettin och lasten utgjordes av en ”Cookie” (bomber monterade i sektioner) samt brandbomber. Över Nordsjön flög man på låg höjd, men steg strax innan Danmark till 4000 meters höjd. Ute över Kattegatt steg planet ytterliggare till 5500 meter. Vid den danska kusten väntade de tyska nattjaktplanen. Utan förvarning attackerade två tyska plan i stort sett samtidigt. Anfallet kom bakifrån. Båda kanontornen blev utslagna och i höger vinge hade ett stort hål slitits upp och det brann i båda högermotorerna. Projektiler från automatkanonerna hade även slitit upp hål i kroppens undersida och skadat navigeringsradarn. Även här utbröt brand. Trots att roderytona i stjärtpartiet var perforerade hade piloten efter attacken kontroll över flygplanet. Alla i besättningen var oskadda.

Navigatören informerade föraren om, att man skulle nå den svenska kusten inom 2-3 minuter. Föraren gav en första order om att besättningen skulle förbereda uthopp. Samtidigt upptäckte skytten i ryggtornet ett tyskt jaktplan, som flög på parallellkurs på vänster sida på omkring 70 meters avstånd. Med handkraft svängde han runt tornet och siktade innan han öppnade eld mot fiendeplanet, som brinnande dök ner i molnen. Närmare Sverige hade molntäcket tätnat och det var helmulet. Föraren planade ut på knappa 3000 meter. Elden i vingtanken hade även spritt sig till den inre oljetanken. Man fruktade att huvudbalken i vingen skulle brista. Även höger fena och roder brann. Order om uthopp gavs.

Nedfärden i fallskärm gick bra men flera i besättningen skadades av höljet till fallskärmen när denna utvecklades. Färdmekanikern slogs medvetslös, men på marken kvicknade han till. Han hade slagit i vänster höft. Sju av besättningen påträffades nästan omedelbart av svensk militär, men andreföraren McPhail saknades. Han hade landat på Hallands Väderö och trodde sig vara i Danmark. Han gömde sig men insåg snart att han befann sig på en ö och beslutade sig för att simma iland. Strömmen förde honom långt in i Skälderviken innan han lyckades komma iland. Han hittades på stranden söder om Grevie omkring 10 km från Väderön.

Landcasterplanet kraschade nära dansbanan i Nyled vid Dala söder om Båstad. Explosionen från nedslaget hördes vida omkring och ett otal glasrutor i ett växthus och andra byggnader krossades. Mindre än 100 meter från nedslagsplatsen sov sex personer i ett hus, där alla fönster och allt porslin krossades, men ingen människa kom till skada.

Resterna av flygplanet såldes som skrot till herr O. Persson i Båstad för 500 kronor. En del föremål plockades även av lokalbefolkningen, som minne från händelsen.^[153]

Tisdagen den 29 augusti 1944 på flygplatsen i Wickenby i England startar ett engelskt bombplan av typ Avro Lancaster. Planet är ett av flera som denna natt skall bomba tyska städer. Brittiska Air Force har valt att utföra dessa flygningar nattetid, medan amerikanarna flyger på dagtid. Detta bombkrig har pågått sedan januari 1943. Varje kväll har man i västra Skåne kunnat lyssna till det dova mullret från den annalkande flygarmadan. Man vet att det är allierade bombplan på väg till mål i Tyskland. Innan nästa dag gryr kommer planen åter. Vissa motorer hackar, skadade av tyskt moteld. Man vet också att några inte kommer tillbaka.

Besättningen till Avro Lancaster Mark I ME 742, fyra kanadensare och fyra britter, leds av flygförare Robert C. Hawkes från Royal Canadian Air Force. Den övriga delen av besättningen består av skytten Harold Allison, signalisten George Langdon, skytten Lyle Milton Bovee, mekaniker Robert Mac Kay, 2:e föraren Duncan Mc Phail, bombfällaren Clifford Ockwell samt navigatören Reginald Williams. Ganska klart väder och månsken förutses över Danmark och södra Sverige, där såväl inflygning som återflygning skall ske. Planet är lastat med 8 ton bomber och som till stor del består av brandbomber.

Den här natten skall två städer anfallas. Med 189 plan startar gruppen som skall bomba Köningsberg. En timme senare startar 403 plan med Stettin som mål. Robert Hawkes plan lyfter vid nio tiden lokal tid. Flygrutten går över norra Jylland, norr om Själland och in över Bjäre och Kullen. Någonstans på vägen blir de allierade bombplanen beskjutna av tyskt jaktflyg. De tyska planen förföljer de allierade bombplanen ända fram till svenska kusten. Två av motorerna blir skadade på Robert Hawkes plan.

I Båstad börjar badsäsongen lida mot sitt slut. På Solbacken har innehavaren Alex Werner ordnat med illuninationsafton eller som ortstidningen uttrycker det ”placerat ut kulörta lyktor, stearindoftande papperslyktor som får den vackra naturanläggningen att likna en lysmaskidyll”. Werners dotter med familj tillbringar kvällen här. Senare på kvällen beger de sig hemmåt — till fots. Inga och deras dotter Lena, två och ett halvt år gammal, övernattar på Munktoft vid kyrkan, där Werner bor. Anders fortsätter ensam hem till Backgården på Karstorpsvägen.

Vid halv elva tiden på kvällen hörs de första planen komma. Människor samlas på gator och vägar och lyssnar. Den här gången tycks det dova mullret aldrig upphöra. I våg efter våg väller planen in över Bjäre. Två av Robert Hawkes motorer går inte att manövrera. Piloten försöker fortsätta öster ut, där han vet att Sverige skall finnas.

(Enligt vad befälhavare Hawkes far har berättat vid ett besök i Båstad, skall strider med tyska jaktplan fortsatt in över Bjäre. Hawkes och en av skyttarna är kvar, medan de övriga har hoppat. Skytten vägrar lämna sin kulspruta, trots skottskada i vänster arm. Först sedan det sista tyska planet träffats, lämnade de sitt brinnande plan. Båda är illa brändskadade i ansiktet och armar, endast glasögon och handskar har skyddat från hetta. Dock visar ingen av piloterna några synliga skador, då de fotograferas några dagar senare i Torekov.)

Plötsligt fattar planet eld. Nu finns bara en utväg. Robert Hawkes ger order till besättningen att hoppa. (En version av hur planet nalkas Båstad är följande. Framför planet ser Robert Hawkes ljus på marken. Han ändrar kurs mot söder, där allt verkar mörkt. Han tror sig snart vara över öppet vatten. Verkligheten är dock den motsatta. Skenet från lysraketer över Laholmsbukten speglar sig i vattnet. Det mörka i söder är Båstad med Hallandsåsen. I tron att han nu undviker bebyggelse hoppar han själv och låter planet störta mot marken.) Det brinnande planet kommer ovan Nötte backar mot Båstad och störtar på höjden mellan Nyled och Floo. Robert Mac Kay ser, medan hans fallskärm sänker honom mot marken, hur deras plan brinnande slår i marken och i samma stund ser han ett annat brinnande plan störta i sydväst.

Klockan börjar närma sig tolv. Hilmer Larsson i Dala och Gustav Petersson på Tistladal är på väg hem. Plötsligt ser de ett eldsken på himlen i söder. De förstår att ett plan är på väg att störta en bit bort. De kastar sig i närmsta dike och så hörs en kraftig smäll. Planet har störtat på höjden uppe vid Floo. Strax upptäcker de att några risbuntar vid Alfred i Nyleds gård har antänts. Av tryckvågen krossas glasrutor och dörrar trycks ut. Tegelpannor är kringrörda på taken och maskindelar från det störtade planet slungas ända ner till gården.

Hos murare Albert Nilsson, som bor på gården (Båstad 109:45) närmast nedslagsplatsen, har alla varit uppe och tittat på överflygningen denna kväll. Gunnar, som är 7 år, står i fönstret och ser det brinnande planet komma ovan Nötte backar mot gården och Båstad. Planet tar mark strax invid på höjden och exploderar. Av tryckvågen blåses alla fönsterruta ut. Huset lossnar från grunden, men blir stående kvar. Allt glas och porslin i skåp och på hyllor krossas. En dörr rycks av sina gångjärn och slungas över sonen Rolf, som är 11 år. Trots all denna förödelse skadas ingen. Familjen upptäcker senare en balk från flytplanet strax invid huset. Om den träffat huset, hade tragedin varit ett faktum.

På Floo gård bor Erik och Solveig Greén samt Eriks bror Egon. Egon har somnat men får ett våldsamt uppvaknande. Plötsligt finner han att sängen och hela rummet är täckt av glassplitter och nerfallna blomsterkrukor. Ute på altanen finner han Erik och Solveig. Även de har fått ett våldsamt uppvaknande, där tryckvågen bokstavligen ryckt dem ur sängarna. De ser eldskenet från höjden i öster och förstår att ett plan har störtat alldeles i närheten. Medan de står där lyser det plötsligt till på himlen i söder. Ännu ett plan har störtat.

På Backgården är Anders Peterson hemkommen och har somnat. Han vaknar tvärt, när planet slår mark och alla bomberna exploderar. Gården ligger på samma höjd som nedslagsplatsen men på andra sidan sänkan vid Floo. Anders första tanke är att det är bomber som har exploderat. Alla fönsterrutor är utblåsta och skorsten har raserats av, som han senare finner, en elmotor av något slag. Han beger sig ner till Floo för att få reda på hur allvarligt det är. Bortom Backgården i slutet av fruktodlingen mot Ranvik finner Anders dagen därpå en bit av en flygplansbalk. Den har slungats över 500 meter. Han sparar den som ett minne.

Ända nere på Malen krossas glasrutor av tryckvågen. I Gustaf Holms möbelaffär splittras det stora skyltfönstret och på Driverierna krossas 1500 rutor till de stora växthusen med nejlikeodlingarna.

Bertil Karlssons äldre bror, som har anställning på Assar Karlssons gård i Häljarp, ser ljusskenet och förstår att ett plan har störtat vid Båstad. Han slänger sig på cykeln. Hans föräldrar och syskon bor ju där! Under cykelfärden ser han tyska jaktplan som förföljer de allierade bombplanen.

Egon Greén, som är hemvärnsman, klär på sig, hämtar geväret och beger sig upp till nedslagsplatsen. Det brinner lite överallt på marken. Han tar sig fram mellan eldhärdarna mot nedslagsplatsen. Hela tiden på helspänn. Rädd att finna bomber som ej detonerat. Rädd att finna besättningsmän som inte hunnit hoppa. Han finner ett flygplan i småsmulor, strödda kring en krater vars djup är fyra meter och femton meter tvärsöver. Efter en stund dyker det upp folk från alla håll och snart också militärer, som snabbt spärrar av området.

Nils Mattsson i Kvinaböske får besök av grannfrun Anna Johansson mitt i natten. Hon berättar att det kommit en militär hem till dem och han förstår inte svenska. Mattsson har själv sett eldskenen från både det störtade planet vid Floo och det vid Vejbystrand. De väcker upp en annan granne Janne Andersson. Han har varit i Amerika och kan engelska. Flygaren berättar att han heter Robert Mac Kay och var en av de första som lämnade planet. Han berättar vidare att de tänkt hoppa över havet men så nära land att de skulle kunna rädda sig. Så kontaktas hemvärnet och två män kommer. De talar om att vraket är funnit, men några spår av besättningsmännen har inte påträffats.

En annan flygare kommer gående på banvallen vid Axelstorpsvägen. Där stöter han på Manfred Bengtsson på Nyhem i Nyled.

Hos folkskolärare Folke Lundvall i Förslöv ringer telefonen mitt i natten. Folke, som är hemvärnschef, får meddelande från järnvägsstationen att tågpersonalen sett en fallskärmshoppare i luften söder om stationen. Tillsammans med Sven Adler beger han sig med cykel till stationen. Därifrån går hemvärnspatrullen längs banvallen. Ingenting hörs eller syns. De återvänder till stationen och urustar sig med lyktor.

I trakten kring Viarp går en flygare. Han har hoppat från det brinnande bombplanet, som sågs störta i vattnet utanför Vejbystrand. Piloten, som är en 22-årig kanadensare och heter Cunningham, vet inte var han är. Han hör människor i närheten och han förstår att de letar efter honom. Han är rädd att de är tyskar.

Hemvärnspatrullen lyckas inte heller nu finna flygaren och beslutar att återgå. Då hör Folke plötsligt några ljud och upptäcker en främmande gestalt i mörkret. ”You are in Sweden” ropar Folke och går fram till honom. Flygaren ser lättad ut och svarar ”Very good”. Han är obeväpnad och bär förutom uniform en flytväst och en signallampa. Han saknar däremot skor, så han får skjuts på Folkes cykel till kyrkskolan, där Folke bor.

Planets befälhavare Robert Hawkes har tagit mark på Varegården. Han gömmer sin fallskärm och sig själv i höet. Han är inte säker på om han är i Sverige. Tidigt på morgonen hittar lantbrukaren hans fallskärm och snart också Robert Hawkes. Hawkes erbjuder lantbrukaren sin fallskärm, men de svenska militärerna tar hand om den.

Till lantbrukare Johan Svenssons gård vid Varegården kommer vid femtiden på morgonen en flygare fram. Han har hoppat från det plan som störtade vid Floo. Två andra knackar på hos Herbert och Brita Nimark i Dala. De tas emot och bjuds på té.

Tidigt på morgonen knackar det på hos Karl Petersson i Bösketorp. En flygare står där i dörren, till synes mycket orolig. Han blir desto gladare, när han förstår att han inte är i Danmark. Hos Olga Jönsson i Krogstorp knackar det också. Utanför dörren står en ung flygare. Han pekar på sin armbindel och säger ”Canada”.

Hemma hos Manfred Bengtsson på Nyhem installerar sig svensk militär och använder delar av huset och deras telefon som sambandscentral.

Under dagen sammanförs flygarna på Hotell Skånegården, där de undfägnas på bästa sätt. Hemvärnschefen folkskollärare Eric Carlsson talar med löjtnant Hawkes, vilken berättar att han ansträngt sig mycket för att hindra planet att störta över själva samhället. Flygarna föflyttas nu till Marieborg i Torekov, där militärstaben är förlagd.

Ännu saknas en besättningsman. Det berättas — men kanske är det en skröna — att den saknade flygaren med sin fallskärm tar mark på Hallands Väderö. I augustinatten ser han Torekov på andra sidan vattnet. För honom är vattnet Öresund och Väderön det tyskockuperade Danmark. I skydd av mörkret smyger sig flygaren fram till fyren och där själ fyrmästarens roddbåt. Övertygad om att han räddat sig från ett osäkert öde når han stranden vid Torekov.

Ibland kan verkligheten dock vara mera dramatisk. Så här skriver Laholms Tidning om flygaren på Väderön. Stående på öns strand blickande mot ljusen i Torekov är han helt övertygad om att han befinner sig i Danmark. Han håller sig gömd i tre dygn innan han beslutar sig för att simma över till andra sidan. Han har sin flytväst på sig och tror sig kunna simma över. Strömmen är stark och han når inte Torekov. Han driver söderut. Svårt medtagen når han så småningom land. Han anmäler sig i Grevie.

Denna natt störtar 7 bombplan i denna del av Skåne. Ytterligare ett lyckas nödlanda. Ur besättningarna från dessa plan omkommer 26 flygare. De 7 omkomna från det störtade planet vid Vejbystrand begravs vid Pålsjö i Helsingborg. De överlevande, 29 flygare, interneras senare i Korsnäs i Dalarna och får efter en tid återvända till sina baser i England. I Danmark störtar 12 flygplan denna natt. Av överlevande lyckas tre män fly över till Sverige. Av de 592 bombplan som denna den 29 augusti 1944 startade från England var det 41 som inte återvände. ^[154]