5 september 1881

Ur ett resebref,som blifvit stäldt till vårt förfogande, intaga vi följande: Något behagligare än en färd genom Öresund en vacker sommardag kan man svårligen tänka sig. Båda stränderna är täckta af vackra byar och ståtliga herresäten, för att nu ej tala om de täcka små fisklägena Rå, Viken och Mölle på svenska sidan, Marienlyst, Hammarmöllan m. fl. täcka ställen på danska. Mellan dessa platser utbreder sig bördiga åkertegar och allt detta speglar sig i sundets klara vatten, nu så stilla, att man nästan öfver allt kan se bottnen. En omväxling i denna leende tafla bildar Kullaberg med sina väldiga granitmassor, hvilka skina röda så högt upp, som de varit piskade af böljorna. Öfverst på toppen ligger hemmanet Kulla. Här körde en man och plöjde. Oss förekom det som om han hängde på bergskanten emellan himmel och jord i en allt annat än behaglig belägenhet. På yttersta spetsen af Hallandsås ligger fiskläget Torekow, litet och oansenligt. Då jag för omkring 20 år sedan besökte det, hade en eldsvåda nyligen lagt större delen deraf i aska. Nu är det uppbygdt och ganska prydligt. Dess nya kyrka ligger utanför fiskläget och utmärker sig för sin lätta och prydliga bygnadsstil. Ångbåten kan ej inlöpa i Torekow. En flaggprydd båt emottog gods och passagerare. Orsaken till prydnaden var, att båtförarens syster den dagen firade sitt bröllop. Vid landningsstället emottogos vi af en tulltjensteman, hvilken sedan han tittat i våra nattsäckar låt oss begifva oss vidare. Jag begaf mig till gästgifvaregården och medan jag der gick och väntade på skjutsen, åtföljde jag gästgifvaren för att, som man säger, "se bruden". Det lyckades mig äfven. Hon var en qvinna i sin vårs första blomning. Slutligen upptäckte jag äfven brudgummen, en aktad borgare från Kristianstad i sin ålders sena höst. Jag kunde ej låta bli att tänka på ett visst uttryck hos vår odödlige Tegnér. Vägen från Torekow till Båstad är mycket vacker. På ena sidan Laholmsbugten, med utsigt ända till Falkenberg, och på den andra åsens platå, på hvars kant man färdas ända fram mot Båstad, hvarest man från en "lid", Branten kallad, mot hvilken Dunke hallar äro ett intet, kommer ned på stranden. Halmstads fyr glänste vänligt i skymningen mot oss, då vi lemnade de högre regionerna. Tolfslagen från det gamla kyrktornet tillkännagaf, att midnatten var inne, då jag anlande till köpingen Båstad, om hvilken jag blott vill nämna, att den ligger på sluttningen af Hallands ås, har ett mycket helsosamt läge, ovanlig ren luft och goda hafsbad, hvarföre den årligen besökes af många sådana, som bada för att söka helsan. Härjad af tvänne eldsvådor har köpingen åter rest sig samt ser nu ganska inbjudande ut. Dess vackra nya skolhus vittnar om, att man äfven tänkt på det uppväxande slägtets upplysning. Båstad har en gammal kyrka, som med sin storlek talar om, att köpingen någon gång varit folkrikare än den nu är. Hamn saknas och handlen är ringa.

Ur ett resebrev

Vi återger följande ur ett resebrev som ställts till vårt förfogande:

Något behagligare än en färd genom Öresund en vacker sommardag kan man svårligen tänka sig. Båda stränderna är täckta av vackra byar och ståtliga herresäten, för att nu inte tala om de täcka små fisklägena Rå, Viken och Mölle på svenska sidan, Marienlyst, Hammarmöllan och flera täcka ställen på danska. Mellan dessa platser utbreder sig bördiga åkertegar och allt detta speglar sig i sundets klara vatten, nu så stilla att man nästan överallt kan se botten. En omväxling i denna leende tavla bildar Kullaberg med sina väldiga granitmassor, vilka skiner röda så högt upp som de varit piskat av böljorna. Överst på toppen ligger hemmanet Kulla. Här körde en man och plöjde. Oss förekom det som om han hängde på bergskanten mellan himmel och jord i en allt annat än behaglig belägenhet.

På yttersta spetsen av Hallandsås ligger fisklägret Torekow, litet och oansenligt. Då jag för omkring 20 år sedan besökte det, hade en eldsvåda nyligen lagt större delen av det i aska. Nu är det uppbyggt och ganska prydligt. Dess nya kyrka ligger utanför fisklägret och utmärker sig för sin lätta och prydlig byggnadsstil. Ångbåten kan inte inlöpa i Torekow. En flaggprydd båt tog emot gods och passagerare. Orsaken till prydnaden var att båtförarens syster den dagen firade sitt bröllop. Vid landningsstället togs vi emot av en tulltjänsteman, vilken sedan han tittat i våra nattväskor lät oss begiva oss vidare. Jag begav mig till gästgifvaregården och medan jag där gick och väntade på skjutsen, följde jag gästgivaren för att, som man säger, "se bruden". Det lyckades mig även. Hon var en kvinni sin vårs första blomning. Slutligen upptäckte jag även brudgummen, en aktad borgare från Kristianstad i sin ålders sena höst. Jag kunde inte låta bli att tänka på ett visst uttryck hos vår odödlige Tegnér.

Vägen från Torekow till Båstad är mycket vacker. På ena sidan Laholmsbugten, med utsikt ända till Falkenberg, och på den andra åsens platå, på vilkas kant man färdas ända fram mot Båstad, varifrån man från en "lid", Branten kallad, mot vilken Dunke hallar är ett intet, kommer ned på stranden.

Halmstads fyr glänste vänligt i skymningen mot oss då vi lämnade de högre regionerna. Tolfslagen från det gamla kyrktornet tillkännagav att midnatten var inne då jag anlände till köpingen Båstad, om vilken jag blott vill nämna att den ligger på sluttningen av Hallands ås, har ett mycket hälsosamt läge, ovanlig ren luft och goda havsbad, varför den årligen besöks av många sådana som badar för att söka hälsan. Härjad av två eldsvådor har köpingen åter rest sig och ser nu ganska inbjudande ut. Dess vackra nya skolhus vittnar om att man även tänkt på det uppväxande slägtets upplysning.

Båstad har en gammal kyrka, som med sin storlek talar om att köpingen någon gång varit folkrikare än den nu är. Hamn saknas och handeln är ringa.