17 september 1881

Jernvägsmöteti Båstad.(Bref från "Hallands" referent.) Liksom vid de förut refererade mötena angående denna fråga öppnade konsul P. Olsson från Helsingborg förhandlingarne vid mötet i Båstad i torsdags och föreslog såsom ordförande kyrkoherden d:r C. Brodén i Förslöf. Af mötet härtill utsedd med acklamation, tackade han för det lemnade förtroendet, som han ej ville visa tillbaka, ehuru han ansåg det vara svårt att fullgöra, enär mötet enligt inbjudningen tycktes ämnadt att hållas allmängiltigt, utan några bestämda uppgifter, och anhöll derför talaren, att konsul Olsson måtte referera ställningen afden vigtiga frågan. Hr O. började med att omtala det ovanligt stora intresse, som öfverallt visat sig för den ifrågavarande saken och uttryckte sin stora glädje öfver det odelade intresse, som öfverallt visat sig för denna jernväg och som öfverträffat komiterades djerfvaste förhoppningar och uppdrog derefter en historik öfver saken, som föga eller intet skiljde sig från hvad förut refererats angående de i Halland några dagar förut hållna sammanträdena, och vilja vi dertill endast komplettera, att angående de förhoppningar vi kunna fästa vid ett statslån, såsom bidrag till denna banas bygnad, talaren nämnde att för 14 dagar sedan af de 5,000,000 kr., som blifvit stälda till regeringens förfogande af sednaste riksdag till hjelp åt enskilda jernvägar, ännu icke ett öre blifvit anlitadt, på den grund att de lånesökande icke mägtat prestera det oeftergifliga vilkoret, att dessförinnan hafva halfva anläggningskostnaden genom aktieteckning åstadkommen. Vidare tillade hr O., att sedan aktieteckningen vore slutad, de komiterade hade ämnat låta upprätta ritningar och kostnadsförslag öfver de olika projekterade linierna och hade såsom kompetente ingeniörer dertill tänkt föreslå antingen ingeniör Vessel eller kapten Peterson, med förord dock för den sednare, såsom en solid karl med rik erfarenhet i fråga om jernvägsbygnader. Sedan konsul O. slutat sitt anförande framlemnade stadsförmannen D. Vesström i Båstad en till honom från kyrkoherden Malmborg derstädes med dagens post anländ skrifvelse, deri han, som på grund af en angelägen sak måst begifva sig till Lund, uttalade sina varmaste lyckönskningar för företaget i fråga och lade hela Bjäre härads befolkning varmt på hjertat att till det yttersta uppbjuda sina krafter för den projekterade jernvägens realisering och erinrade om, att han troligen den dag, då ånghvisslan hördes i dessa nejder, kunde hvarken uppmuntras eller störas deraf, ithy att grafvens kalla kammare då slöte hans jordiska stoftshydda, men ville han icke förthy uppbjuda allt för att jernvägs-frågan skulle bringas lill lyckligt slut. Sin tacksamhet till komiterade och mötet hembar han deretter i varma ordalag. Derefter framstälde ordf. proposition på, huruvida mötet intresserade sig för saken, något som med enhälligt ja besvarades, och sedan kom i ordningen, huruvida de närvarande voro villiga vālja förtroendeledamöter, hvilka hvar inom sina kommuner skulle verka för aktieteckning och i öfrigt för sakens framgång. Ja! blef äfven svaret härpå, och valdes derefter i Båstad, för att komplettera de förut utsedde komiterade. handl. C. A. Nilsson och stadsförmannen D. Vesström, hrr A. B. Berg, A. M. Graff och Aug. Tiljander såsom ombud i Båstad för aktieteckning utsågos desamme, hvarjemte valdes för de öfriga socknarne: i Torekow: kaptenerne F. F. Wulf och P. Pålsson samt kommunalordföranden M. Anderholm; Houf: kapten A. P. Pålsson, nämndemannen B. P. Törnblad, kommunal-stämmoordföranden J. P. Ebbesson, kantor J. Thulin och landtbr. L. M. Nilsson; V. Karup: gästgifvaren G. C. Borgqvist, kapten L. M. Stefansson, Ramsjön, landtbrukaren L. P. Nilsson, Varegården, landstingsmannen N. P. Svensson, Påarp, och kommunalordföranden E. Gudmundsson i Jödestorp; Grefvie: nämndemannen A. P. Cronholm, åborna Peter Persson i Lilla Lund och Per Olsson i Norrlycke, kommunalordföranden Johannes Persson i Qvinnobörke och Troed Johansson i Öllust; Förslöf: ordf., doktor O. Brodén, kommunalordföranden Carl Johansson i Fogdarp, kyrkovärden N. P. Olsson i Ranarp, hr Scholander å Rosenhult samt nämndemannen Joh:s Svensson i Slammarp; Barkåkra : åbon Jöns Åkesson i Vantinge, N. Jönsson i Vejby, nämndemannen A. Macdonald i Errarp. Sedan inga talare ytterligare anmält sig uppträda, förklarade ordf. diskussionen afslutad och hembar sin och mötets tacksägelse specielt åt konsul Olsson och i gemen åt alla komiterade för all den osparda möda, det nit och arbete, den odelade hängifvenhet, och uppoffring som de visat detta fosterländska framtidsförslag, som gaf genklang i alla rättsinnade medborgares bröst. Härefter uppträdde hvar för sig hrr redaktör Borg och doktor Brodén och ordade vis-à-vis de förut omtalade sträckningarne af den föreslagna jernvägen och tycktes de båda komma till den slutsatsen att det naturligaste vore, det jernvägen komme att gå den vestra vägen utmed kusten, och var särskildt den sednare talaren synnerligen belåten med att han genom det anförda fått klart för sig, att icke den principen vore på förhand bestämd, att endast den tecknade penningesummanskulle bestämma jernvägens sträckning, utan att äfven andra faktorer toges med i beräkningen. Konsul Olsson tackade derefter i hjertliga ordalag ordföranden, som genom sitt lefvande intresse skulle mycket bidraga att gifva saken en lycklig utgång.Efter mötets slut samlades deltagarne till en subskriberad middag å hotell "Victoria“, der under skålar, tal och festligt samqväm åtskilliga stunder tillbragtes under dryftning af jernvägsfrågan.

Järnvägsmötet i Båstad. (Brev från "Hallands" referent.)

Precis som vid tidigare möten om denna fråga inledde konsul P. Olsson från Helsingborg förhandlingarna vid mötet i Båstad på torsdag och föreslog kyrkoherden d:r C. Brodén i Förslöf som ordförande. Mötet utsåg honom med acklamation, och han tackade för förtroendet, vilket han inte ville vägra, även om han tyckte det var svårt att fullgöra, eftersom mötet enligt inbjudan tycktes vara allmänt utan några bestämda uppgifter. Han bad därför talaren att konsul Olsson skulle redogöra för läget i denna viktiga fråga.

Hr O. började med att omtala det ovanligt stora intresse som överallt visat sig för saken och uttryckte sin stora glädje över det eniga intresse som överallt visat sig för denna järnväg och som överträffat kommitténs djärvaste förhoppningar. Han redovisade sedan en historik över saken, som inte skiljde sig mycket från vad tidigare redovisats om de möten som hållits några dagar innan i Halland. Vi vill bara komplettera att angående de förhoppningar vi kan fästa vid ett statslån som bidrag till denna banas byggnad nämnde talaren att för två veckor sedan av de 5 000 000 kr som ställts till regeringens förfogande av förra riksdag till hjälp för enskilda järnvägar ännu inte ett öre använts, på grund av att lånesökarna inte kunnat uppfylla det ofrånkomliga villkoret att först ha skaffat halva anlägningskostnaden genom aktieteckning. Hr O. tillade vidare att sedan aktieteckningen skulle vara slutad, tänkte kommittén låta upprätta ritningar och kostnadsförslag över de olika planerade linjerna och hade tänkt föreslå antingen ingenjör Vessel eller kapten Peterson som kompetenta ingenjörer, med företräde för den senare, som en solid man med rik erfarenhet av järnvägsbyggen.

Efter att konsul O. avslutat sitt anförande framlade stadsförmannen D. Vesström i Båstad ett brev från kyrkoherden Malmborg som anlänt samma dag från Lund, där han — eftersom han tvingats begiva sig dit på grund av ett angeläget ärende — uttalade sina varmaste lyckönskningar för företaget och lade hela Bjäre härads befolkning på hjärtat att till det yttersta uppbjuda sina krafter för den planerade järnvägens förverkligande. Han påminde om att han förmodligen den dag då ånghvisslan hördes i dessa nejder varken skulle kunna uppmuntras eller störas av det, eftersom då graven skulle sluta hans jordiska stoftshydda, men han ville inte för det låta bli att uppbjuda allt för att järnvägsfrågan skulle få ett lyckat slut. Sin tacksamhet till kommittén och mötet uttalade han därefter i varma ordalag.

Därefter ställde ordf. frågan huruvida mötet intresserade sig för saken, något som besvarades med enhälligt ja, och sedan kom i ordningen huruvida de närvarande var villiga att välja förtroendeledamöter som inom sina kommuner skulle verka för aktieteckning och i övrigt för sakens framgång. Ja blev även svaret här, och man valde därefter i Båstad för att komplettera tidigare utsedd kommitté: handl. C. A. Nilsson och stadsförmannen D. Vesström. Herrarna A. B. Berg, A. M. Graff och Aug. Tiljander utsågos som ombud i Båstad för aktieteckning, varjämte man valde för de övriga socknarna:

i Torekow: kaptenerna F. F. Wulf och P. Pålsson samt kommunalordföranden M. Anderholm; Houf: kapten A. P. Pålsson, nämndemannen B. P. Törnblad, kommunal-stämmoordföranden J. P. Ebbesson, kantor J. Thulin och lantbrukaren L. M. Nilsson; V. Karup: gästgivaren G. C. Borgqvist, kapten L. M. Stefansson, Ramsjön, lantbrukaren L. P. Nilsson, Varegården, landstingsmannen N. P. Svensson, Påarp, och kommunalordföranden E. Gudmundsson i Jödestorp; Grefvie: nämndemannen A. P. Cronholm, åborna Peter Persson i Lilla Lund och Per Olsson i Norrlycke, kommunalordföranden Johannes Persson i Qvinnobörke och Troed Johansson i Öllust; Förslöf: ordf. doktor O. Brodén, kommunalordföranden Carl Johansson i Fogdarp, kyrkovärden N. P. Olsson i Ranarp, hr Scholander å Rosenhult samt nämndemannen Joh:s Svensson i Slammarp; Barkåkra: åbon Jöns Åkesson i Vantinge, N. Jönsson i Vejby, nämndemannen A. Macdonald i Errarp.

Sedan inga talare ytterligare anmälde sig, förklarade ordf. diskussionen avslutad och framförde sin och mötets tacksamhet särskilt till konsul Olsson och i allmänhet till alla ledamöter i kommittén för all den ospard möda, det nit och arbete, den eniga hängivenhet och uppoffring som de visat detta fosterlandskt framtidsförslag, som gav genklang i alla rättsinnade medborgares bröst.

Härefter framträdde herrarna redaktör Borg och doktor Brodén och talade om de tidigare nämnda sträckningarna av den föreslagna järnvägen. Båda verkade komma till slutsatsen att det naturligaste vore att järnvägen gick västra vägen längs kusten, och var särskilt den senare talaren mycket nöjd med att han genom det anförda fått klart för sig att det inte var på förhand bestämt att endast den tecknade penningsumman skulle bestämma järnvägens sträckning, utan att även andra faktorer togs med i beräkningen.

Konsul Olsson tackade därefter i hjärtliga ordalag ordföranden, som genom sitt levande intresse skulle mycket bidra till att ge saken ett lyckat slut.

Efter mötets slut samlades deltagarna till en förbokad middag på hotell Victoria, där man under skålar, tal och festligt umgänge tillbringade olika stunder med diskussion om järnvägsfrågan.