17 september 1881

Föreslagna banans fortsättning från Engelholm till Halländska gränsen delar med dess sydligare sträckning den egenartade förtjensten att sakna nästan hvarje annan rayon än en smal landremsa utmed hafskusten, hvilken med sina hamnar utgör mindre en skaffare åt än en inkräktare på jernvägstrafik. Jernvägsanläggning å denna alltför väl kända linea -- från Engelholms plantering med öfvergång af Rönneån vid Engelholms hamn och vidare öfver Vejby, Ranarp, Engelsbäck, Böske, Sinarp och Kurremölla till Halländska gränsen i grannskapet af Båstad, men likväl på 6,000 fots afstånd från sjelfva Båstad eller dess hafskust samt innehållande i längd 2½ mil - är för öfrigt relativt omöjlig i det den vida öfverstiger orternas trafikbehof och resurser. Från den jernvägsundersökning, som år 1876 en framstående jernvägsbyggare underkastade detta banled, torde vara tillräckligt att för bestyrkande af nu uttalade förkastelsedom framdraga bland andra de resultat: att emellan Ranarp och länsgränsen förekomma 5 stigningar hvardera med 1 fot på 60 och i längder å 10,000, 5,000, 9,000, 3,000 och 5,500 fot samt till Böske, Salomonhög och Kurremölla resp. skärningar i längder om 2,500, 4,300 och 1,000 fot och med största djup af 32, 63 och 35 fot, hvilka skärningar nödiggöra bortschaktning af 17,200 kub. stänger jordmassa, derför särskilda upplagsplatser måste sökas utanför egentliga banområdet. Kostnaden af denna utschaktning torde uppgå till 688,000 kronor. Äfven om emot Engelholms sannolika bestridande jernvägsbro öfver dess segelled må tillstädjas, måste det blifva en svängbro af beskaffenhet att icke hindra seglationen emellan staden och dess hamn; Och anläggningen deraf lärer ej heller aflöpa utan dryga kostnader. De extrema stigningarne genom Sinarpsdalen nödiggöra en utomordentlig särskild trafikering. Fulla gods- och persontåg förbjuda sig sjelfva; och för framförande af ofullständiga tåg måste hållas auxiliärlokomotiv. De lika extrema skärningarne, gående i norr och söder, varda sannsynligtvis snösamlare med deraf följaktige trafikhinder och arbetskostnader. För Båstads hugnande med inträde uti ifrågasatta jernvägsföretag måste banan dit neddragas från Hallandsåsens tvärstupande höjder. Denna omväg, som säkerligen skulle kosta Båstad mera än den gagnade, komme att betydligt fördyra banbyggnaden. Hallandsbanans ledande in i Skåne genom Sinarpsdalen påtvingade dess södra början mindre tillvinnande läge jemväl nära intill en ödslig hafskust med den lika svåra som kostsamma uppgiften att skära samt slå och underhålla broar öfver flera åar de der hafva sidlände och vidt utbredde bäddar och hvilka gifvet också försvårade tillträde till banan.

Föreslagna banans fortsättning från Engelholm till Halländska gränsen delar med dess sydligare sträckning den egenartade förtjänsten att sakna nästan varje annat område än en smal landremsa utmed hafskusten, vilken med sina hamnar utgör mindre en leverantör åt än en inkräktare på järnvägstrafik. Järnvägsanläggning på denna alltför väl kända linje — från Engelholms plantering med övergång av Rönneån vid Engelholms hamn och vidare över Vejby, Ranarp, Engelsbäck, Böske, Sinarp och Kurremölla till Halländska gränsen i grannskapet av Båstad, men likväl på 6 000 fots avstånd från själva Båstad eller dess hafskust samt innehållande i längd 2½ mil — är för övrigt relativt omöjlig i det den vida överskrider orternas trafikbehov och resurser. Från den järnvägsundersökning som år 1876 en framstående järnvägsbyggare underkastade detta banled, torde vara tillräckligt att för bekräftelse av nu uttalade förkastelsedom framdra bland andra dessa resultat: att mellan Ranarp och länsgränsen förekomma 5 stigningar vardera med 1 fot på 60 och i längder på 10 000, 5 000, 9 000, 3 000 och 5 500 fot samt till Böske, Salomonhög och Kurremölla respektive skärningar i längder om 2 500, 4 300 och 1 000 fot och med största djup av 32, 63 och 35 fot, vilka skärningar nödvändiggöra bortschaktning av 17 200 kubik [otydligt: stänger] jordmassa, därför särskilda upplagsplatser måste sökas utanför egentliga banområdet. Kostnaden av denna utschaktning torde uppgå till 688 000 kronor. Även om mot Engelholms sannolika bestridande järnvägsbro över dess seglingsled må tillstädjas, måste det bli en svängbro av beskaffenhet att inte hindra seglationen mellan staden och dess hamn; och anläggningen därav lär ej heller avgå utan stora kostnader. De extrema stigning­arna genom Sinarpsdalen nödvändiggöra en utomordentlig särskild trafikering. Fulla gods- och persontåg förbjuda sig själva; och för framförande av ofullständiga tåg måste hållas auxiliärlokomoti­v. De lika extrema skärningarna, gående i norr och söder, bli sannolikt snösamlare med därför följande trafikhinder och arbetskostnader.

För Båstads tillfredsställelse med inträde i ifråga­satt järnvägsföretag måste banan dit neddragas från Hallandsåsens tvärstupande höjder. Denna omväg, som säkerligen skulle kosta Båstad mer än den gagnade, kommer att betydligt fördyra banbyggnaden.

Hallandsbanans ledande in i Skåne genom Sinarpsdalen påtvingade dess södra början mindre tillvinnande läge även nära intill en ödslig hafskust med den lika svår som kostsam uppgiften att skära samt slå och underhålla broar över flera åar de där ha sidlände och vidt utbredda bäddar och vilka givet också försvårade tillträde till banan.