HELSINGBORGS TIDNING

22 april 1882

HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.) HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.) HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.) HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.) HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.) HELSINGBORGS TIDNING – 22 april 1882 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Jernvägsmötet i Östra Karup. Vi gå nu, enligt löfte, att lemna en utförligare redogörelse för den vid jernvägsmötet förda diskussionen. Efter det ombudet för Helsingborg, öfverstelöjtnant Sjöcrona, yttrat sig, erhölls ordet af Hjernarps sockens ombud, kyrkoherden Pettersson. Den tilltänkta jernvägen Helsingborg-Engelholm vore, menade tal., obehöflig, ty man kan ju ändå komma från den ena af dessa städer till den andra via Åstorp. Den skulle ock komma att i hög grad skada Landskrona-Engelholms jernväg, som ju dock från början vore begynnelsen till en blifvande vestkustbana, utsträckt ända till Göteborg. Menin-gen med den nya jernvägen synes uppenbarligen vara att isolera rörelsen norrifrån till fördel för Helsingborg, men då i Hjernarps kommun finnas många intressenter i L.- E.- jernvägen ville den helt naturligt motsätta sig den förderfliga konkurrens med nämnda jernväg, som den nya banan skulle komma att skapa. För Landskrona blir denna konkurrens så mycket förderfligare, som nämnda stad garanterat banans skuld. Belåtenheten.med Sinarpslinien är långtifrån så odelad. A andra sidan ha icke blott Landskrona tecknat 300,000 kr. för Stafverhultslinien, utan äfven många af socknarne i nordvestra Skåne tecknat bidrag för densamma. Det är klart, att en bana inåt landet alltid skall bära sig bättre. Löper den utmed kusten, har den alltid en farlig konkurrent i sjökommunikationen. Hvad skulle det t. ex. blifvit med linien Helsingör-Kjöbenhavn, om den ej svängt inåt Seeland? En jernväg sådan som den nu omtvistade bör naturligtvis alltid läggas med hänsyn till det helas gagn och så, att en förderflig konkurrens kan undvikas. På Sinarpslinien är lutningen 1 på 60 i Skåne, och nedåt mot Halland är lutningen lika svår. Skola derför tyngre lokomotiv kunna befara den jernvägen, måste den byggas med betydligt ökade kostnader, och hastigheten å densamma komme att minskas med 2 mil.På Stafverhultslinien åter är lutningen endast 1 på 100. Denna linie har vidare ett större landområde att räkna på och en större folkmängd. Ännu mer är detta förhållandet med den del af linien som ligger i Halland. På Sinarpslinien kan visserligen väntas större spanmålsfrakter, men Stafverhultslinien löper genom skog- och torfrika trakter, hvilka torde komma att anlita jernvägen lika mycket för sina produkter. Vidare blir Stafverhultslinien med L.- E.- jernvägen såsom fortsättning den kortaste vägen till utlandet, hvartill kommer, att betydliga kolfält ligga i närheten af Åstorp. Slutligen har Stafverhultslinien äfven en politisk och strategisk betydelse. I händelse af ofred torde trupp-transporter hastigare kunna försiggå på denna linien. Tal. uttryckte såsom sin och Hjernarps sockens mening att Stafverhultslinien vore att föredraga. Ombudet för Hasslöfs socken, arrendatorn P. von Möller erinrade om, att vid det möte, som förra gången hölls i Karup om samma sak, voro alla ombuden ense om en jernväg Helsingborg – Halm-stad genom Sinarpsdalen, under det enhälliga nej höjdes för denna banas sträckning genom Stafverhultsdalen. Efter nämnde möte har en kraftig agitation satts i gång för att upprifva hvad som der beslöts. Det heter: en man, ett ord, och det är tillbörligt att ej rubba ett en gång fattadt beslut. Det är Hasslöfs kommuns önskan att splittringsförsöken som gjorts från söder och öster ej måtte lyckas. (Starka bravorop.) Hr Dahl på Kungsgården, ombud för Laholm, klandrade att anhängarne af Landskronaintresset söka hindra andra att få en jernväg, då de se, att de sjelfve ej kunna erhålla en efter önskan. Uttalade den mening att hrr konsul Olssons och frih. Stierncronas koncessionsansökningar för Sinarpslinien måtte tillstyrkas såsom bäst motsvarande Laholms-ortens behof, samt att L.- E.-jernvägsbolagets protest och obehöriga inblandning i Hallandsbygdens jernvägsangelägenheter måtte lemnas utan afseende. (Många instämde.) Hr Langkilde för Harplinge instämde med den föregående. Tjerby socken i Halland ville genom sitt ombud, f. riksdagsmannen M. Hallberg, uttala såsom sin åsigt, att då Stafverhultslinien vore längre och trakten deromkring magrare, samt tillfölje deraf trafikkostnaderna större, men inkomsterna mindre, denna linie ej kunde tillstyrkas. Deremot ville kommunen förena sig om hrr P. Olssons m. fl. förslag angående Sinarpsdalen, men med den än-dring, att banan från Helsingborg måtte beröra Engelholm och derifrån gå genom Sinarpsdalen till Laholm öfver Tjerby i rakaste rigtning till Halmstad. Ombudet för Tossjö socken röstade för Stafverhultslinien och uppräknade tretton fördelar, som den linien har framför Sinarpslinien. Wälinge sockens talan fördes af kyrkoherden Thulin. Tal. betonade vigten af en jernväg emellan Helsingborg och Halmstad. Befolkningen i den trakt tal. tillhörde har insett behofvet af en sådan jernväg innan L.- E.- banan byggdes. En Helsingborg-Engelholms jernväg blefve den naturligaste begyn-nelsen till en blifvande vestkustbana. När Landskrona-Engelholmsbanan byggdes var det aldrig tal om att den skulle utgöra början till den bana, som man i en framtid tanker sig utsträckt till Halmstad. Man ville endast förhindra Helsingborg att sjelf lägga en jernväg till Engelholm. Då teckningarne för Sinarpslinien äro störst bör jernvägen helt enkelt gå i den rigtningen. Hr Anders Jonsson på Nybo (för Wäsby): Det hade i talarens hemort väckt uppseende, att ett annat bolag (L.- E.- jernvägsbolag) hos K. M:t anhållit om koncessionsvägran för Helsingborg-Halmstadsbolaget. Trakten emellan Helsingborg och Engelholm bebos af öfver 25,000 menniskor och flertalet af dem har från 1 till 3 mil till närmaste banstation. Det finns knappast en ort i riket med så stor befolkning på samma yta, som ej har jernväg. Ehuru det kunde qvitta ortens befolkning lika hvilken rigtning jernvägen toge, blott den hade Helsingborg till ändpunkt, ville dock tal., på skäl som förut anförts, rösta för Sinarpslinien. Landtbrukaren J. Jönsson på Mariehill, representant för Renneslöf, ansåg att hvad sydliga Halland beträffar, borde jernvägen gå något mera inåt och ej följa kusten. Rörande de olika linierna, så ville Renneslöfs kommun, som redan tecknat många aktier i Helsingborg-Halmstadsbanan, förorda Sinarpslinien såsom den mest rentabla, men med förändrad rigtning emellan Båstad och Laholm och med det stadgande, att jernvägen går intill Engelholm. Sinarpslinien förordades vidare af ombuden för Farhult (Lars Jönsson i Pottmjöhult), V. Karup, Ö. Karup, Qvibille, Båstad, Houf, Veinge, Jonstorp, Allerum och Kattarp. Kammarjunkare Gyllensköld å Vallen, för Vox-torp, förordade Stafverhultslinien. Med anledning af ordförandens mening, att mötet hade att yttra sig om tre alternativa linier, anhöll tal. att hr Olssons m. fl. koncessionsansökan måtte uppläsas för att få utrönt, om deri uttryckligen nämndes äfven Stafverhultsdalen vilkorligt. Ordf. genmälde att i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens skrifvelse talades om två alternativer beträffande vägen norr om Engelholm. Dertill kom ett tredje, vägen Helsingborg-Engelholm, oberoende af dessa. Då slutligen såväl ordf. som hr Olsson intygade att i den senares ansökan ej nämndes två alternativ, afstod kammarjunkare G. från sitt yrkande. Hr G. anhöll vidare, att i protokollet få intagen en af honom uppsatt skriftlig protest mot Sinarpslinien samt att två vid mötet närvarande personer måtte utses att justera dagens protokoll. Rörande det senare yrkandet ansåg sig ordf. ej befogad att derpå göra proposition, då här ej komme att fattas något beslut och det vore hvar och en kommuns rättighet att mot honom väcka åtal, för den händelse han i någon mån sökte origtigt framställa dess yrkande. Hr Gyllensköld bad att till protokollet få antecknadt sin reservation mot ordförandenspropositionsvägran. Eldsberga-ombudet talade för Sinarpslinien. Sammalunda Skummeslöfs-, Laholms- ochFörslöfs-ombuden, hvilken sistnämnde bad att gentemot påståendet om en större folkmängd kring östra linien få påpeka den större spanmålsproduktion som eger rum vid den vestra linien. När torfven och skogen taga slut, då har man i Stafverhultstrakten ej mycket att exportera. I spanmåls-producerande trakter deremot kan hvarje år, om än mer eller mindre, en export finnas. Ombudet från Fagerhult påpekade att invånarne i den trakten ha flere mil till närmsta sjöstad och förordade Stafverhultsprojektet. Från Hishults kommun hölls ett längre anförande till förmån för Stafverhultslinien. Tal. menade, att de som förordade vestra linien voro okunniga om förhållandena i Hishultstrakten. Befolkningen der är ingalunda hvarken så obetydlig eller så fattig, »den lefver visst icke på magnetism eller andra outredda naturkrafter», utan den producerar och exporterar. Den har sina blickar fästa på regeringen och hoppas att dess rättskänsla ej skall nedtystas af guldet, ›den magt, som gör att throner ramla och broder smider vapen emot broder> (skratt). De mindre jordbrukarne i orten, till och med i Hasslöf, vilja ha den östra linien, ty skola de teckna bidrag för en jernväg, så vilja de ha den så nära sig som möjligt. Jernvägar, som gå genom skogstrakter, bära sig bäst. Medan från ett tunnland åker högst 100 lispund kan vara att forsla, kan på hvarje tunnland skog räknas 500 st. träd om sammanlagdt 50,000 lispunds vigt. För Sinarpslinien talade ombuden från Brunnby, Snostorp och Grefvie, samt Barkåkra. Den senare, häradshöfding Ödmansson, framhöll, att jorden kring Sinarpslinien har betydligt högre värde än kring den andra. Hans utförliga, sakrika och af bravorop helsade anförande hinna vi tyvärr ej nu att referera. Lektor Fr. Andersson för Halmstad talade för Sinarpslinien. Det hade sedan 10 år tillbaka varit Halmstads sträfvan att få en jernväg till Helsing-borg. Nu, då Helsingborg tagit initiativet och förordat Sinarpsdalen, ville Halmstadsboarne biträda denna mening (bravo). Dermed hade alla ombuden blifvit hörda och när ordet nu förklarades fritt, lemnades det först åtkonsul P. Olsson, hvilken hade ett längre till såväl innehåll som form förträffligt anförande. Den taktik som följts af Landskronaintressets banérförare alltifrån frågans uppkomst underkastades af talaren en skarp och stundom satirisk granskning. Hvad ville Landskronaboarne och deras meningsfränder med sitt uppträdande? Jo de ville endast hindra Helsingborg att få en jernväg till Engelholm. Sjelfva vestkustbanan låg dem mindre om hjertat. De många skrifterna om Stafverhultsliniens företräden vimlade af felaktigheter. Tal. hade i sin hand en på officiella statistiska uppgifter grundad skrift, hvaraf framgick, att folkmängden emellan Engelholm och Laholm om Stafvershult är mindre än emellan nämnde ställen om Sinarp. Då här principielt endast är fråga om en vestkustbana till Göteborg, hvarför då göra denna 2 mil längre än som verkligen behöfves? De som förorda Sinarpslinien ledas ej allenast af egna intressen, de sträfva allenast efter att få banan från Göteborg att utmynna i en punkt, der öfverfarten till kontinenten heia året om är beqväm. Denna punkt är Helsingborg. Motståndarne ha steg för steg alltsedan 1875 motarbetat en bana mellan Helsing-borg och Engelholm, men de ha ej visat att någon annan jernväg har bättre utsigter för sig. De ha vidare på många sätt sökt utöfva tryck på opinionen genom broschyrer och tidningsartiklar och genom att förmå personer att ej teckna bidrag till den nya jernvägen. Tal. klandrade skarpt hr Gyllenskölds beteende vid mötet och erinrade dervid om Hallandsriksdagsmännens ställning till frågan, hvilken ställning var en helt annan. Skulle desse, som grånat i det politiska lifvet och alltid varmt intresserat sig för sin provins och för landet i dess helhet, ej förstå saken lika godt? När koncession begärdes på Helsingborg-Halmstadsjernvägen skyndade Landskronabolaget att ingifva koncessionsansökan på en annan jernväg, dock utan att samtidigt ådagalägga att teckning för denna jernväg gjorts, på grund hvaraf det begärdes 1 månads prolongation. Detta bevisar, att motståndarne endast vilja bereda oss svårigheter. De tala om kolfälten nära Åstorp, men förbigå koltrakten vid Höganäs. Det beror utan tvifvel på utgången af teckningen för delen Helsingborg-Engelholm huruvida den öfriga sträckan till Halmstad blir en möjlighet. Det är obefogadt att påstå, det nämnda trakt ej behöfver någon jernväg. Det är den rikaste i Sverige, dess jord har det största taxeringsvärdet och producerar den jemförelsevis mesta spannemålen. Engelholmarne, som på förra mötet voro med om Sinarpslinien, arbeta nu emot denna. Om äfven jernvägen går genom Sinarpsdalen kunna ju resande till kontinenten ändå taga vägen öfver Landskrona. Denna stad borde vara tacksam att den blefve satt i förbindelse med vestkustbanan. Tal. slutade med att uppmana till endrägt rörande Sinarpslinien. Starka bravorop höjdes både under och efter detta an förande. Revisionssekreterare Anderberg förklarade det vara en insidiös dikt af den föregående talaren, att landskronabolaget velat motarbeta Helsingborgs-intresset. Der fanns hos det bolaget fullt lika fosterländska motiv som hos <grundarne< af Helsingborg-Engelholms-jernvägen. Stafverhults-linien vore endast 30,000 fot, ej 2 mil längre än Sinarpslinien. Öfverstelöjtnant Bergenstråhle från Engelholm protesterade äfven mot hr Olssons insinuation om egennytta m. m. Tal. Erinrade om att det endast vore meningen att i Engelholm stöta till det skånska jernvägsnätet, att statsutskottets riksgäldsafdelning velat med lån understödja endast linien Engelholm-Varberg. Det kunde hända, att detta understöd blefve förvägradt om folket tecknade bidrag för en jernväg med annan rigtning, t. ex. till Helsingborg. Kapten Thestrup från Landskrona försäkrade att nämnda stad ej vore så opatriotisk, att den skulle vilja motarbeta ett så fosterländskt företag som en vestkustbana. Stadsfullmägtige hade ju redan sagt sig vilja bidraga, hvilken linie som än blefve beslutad. Att Landskrona ej i förstone ville förena sig med Helsingborg om en jernbana till Halmstad berodde derpå, att staden då låg i svåra affärer. Så snart det taltes om en jernväg från Engelholm till Halmstad skyndade Landskrona att teckna 300,000 kr. till den jernvägen. Tal. beklagade slutligen att han ej egde förmåga att kunna mäta sig med en så öfvad debattör som hr Olsson. (Bravorop.) Konsul Olsson undrade, om Landskronaboarne verkligen skulle bidraga till hvilken bana som helst, äfven Helsingborg -- Engelholm. - Hvarför har ej Landskrona vidtagit åtgärder för att få till stånd en Skåne-Hallands jernväg? - Skåne-Hallands-bolaget hade först teckningen färdig, innan koncession be-gärdes. Tvärtom var förhållandet med Landskrona. Med anledning deraf att hr Bergenstråhle befarat att den redan gjorda teckningen skulle kunna annulleras, så tillät sig tal. spörja: <hur vet han det?< Herr Anderberg upplyste att anledningen hvarför Landskronabolaget dröjde med att framlägga planerna till den nya jernvägen, ändock koncession begärdes, var den, att konsul Olsson fått låna dem och ej återlemnade dem, ehuru han derom påmindes. Öfverstelöjtnant Odencrantz. Då ett bolag såsom Landskrona- Engelholms jernvägsbolag laborerar med 70 a 80,000 kronors minus hvarje år, är det klart att det gör allt för att minska förlusten. Genom en jernväg från Göteborg till Engelholm skulle ökad inkomst beredas L .- E .- jernvägen. Sedan hrr Dahl, Bergenstråhle, kapt. Thestrup, P. Olsson m. fl. än en gång haft ordet och hr Ola Jönsson i ett längre, sakrikt anförande, som vi pá grund af det hårdt anlitade utrymmet ej kunna åfergifva, talat för Sinarps-linien, afslöts mötet.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI