SKÅNSKA AFTONBLADET

22 april 1882

SKÅNSKA AFTONBLADET – 22 april 1882 SKÅNSKA AFTONBLADET – 22 april 1882 (forts.) SKÅNSKA AFTONBLADET – 22 april 1882 (forts.) SKÅNSKA AFTONBLADET – 22 april 1882 (forts.) SKÅNSKA AFTONBLADET – 22 april 1882 (forts.)

Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.

Jernvägsmötet i Östra Karup.(Från Skånska Aftonbladets referent.)Det på norra sidan af Hallandsåsen idylliskt belägna Östra Karup företedde i torsdags ett lif och en rörelse, som säkerligen endast äro enstaka företeelser der på orten. Redan tidigt på morgonen började det ena åkdonet efter det andra anlända på någon af de fyra vägar, som stöta tillsammans just der byns rymliga och komfortabla gästgifvaregard visar den vägfarande sin lockande skylt. Inom kort var det ett brokigt stim inom och utanför gästgifvaregården, och i vimlet syntes solida landtman, blandade med köpstadsboar, prester och - tidningsreferenter. Det var män, som från Halland och Skåne mötts här, så att säga "på halfva vägen“, för ett fredligt ordbyte rörande en fråga, som för denna kant af vårt land torde vara en lifsangelägenhet, nämligen frågan om en vestkustbana från Göteborg med anknytningspunkt någonstädes på det skånska jernvägsnätet. I sammanhang med frågan om en jernväg från Göteborg öfver Varberg till Halmstad har nämligen ansökan om koncession för anläggande af en jernväg från Helsingborg via Engelholm och Laholm till Halmstad gjorts af hrr konsul P. Olsson, grefve Stierncrona m. fi. På ett i fjor i Östra Karup hållet möte med ombud från de i saken intresserade kommunerna beslöts enhälligt att uttala sig för den senare jernvägen med rigtning från Engelholm genom Sinarpsdalen förbi Båstad och upp till Halmstad. Sedan dess ha, särskildt från Landskrona och Engelholm samt en del österut belägna socknar, röster höjts för liniens dragande längre åt öster genom den s. k. Stafverhultsdalen, hvilken börjar vid Hjernarps kyrka. Från styrelsen för Landskrona-Engelholms jernvägsaktiebolag inlemnades till k. m:t en skrifvelse med anhållan, att den sökta koncessionen för Helsingborg-Halmstads-banan genom Sinarpsdalen ej måtte beviljas. Vidare ha hrr Tranchell, Anderberg, Neess m. fl. såsom målsmän för vestkustbanans aktiebolag sökt koncession för en jernväg Engelholm-Halmstad genom Stafverhultsdalen, hvarjemte anhållan om koncessions-vägran till konsul P. Olssons jernvägsförslag äfven gjorts af Örkelljunga kommun samt kammarherre Gyllenskold på Vallen m. fl. Helsingborgsintressets målsman säga nu, att alla dessa åtgärder gjorts af landskronamännen och deras meningsvänner endast och allenast för att hindra Helsingborg från att få en jernväg till Engelholm – hvarigenom trafiken uppifrån antagligen skulle draga sig åt Helsingborg, till förfång för Landskrona, hvars finansiella status genom årligen återkommande betydande minus på Landskrona-Engelholms jernvägstrafik kunde behöfva upphjelpas. Då emellertid stridiga meningar rörande vestkust-banans rigtning gjort sig gällande, anbefalde regeringen konungens befallningshafvande i Halmstads län att, på det opinionen i orten måtte få ett bestämdt uttryck, utlysa ett möte, der ombud, utsedda af hvarje kommun, hvars intressen beröras af den tilltänkta kustbanan, skulle möta för att å sina resp. kommuners vägnar afgifva sittutlåtande. Så tillkom mötet i Östra Karup den 20 dennes. Trettiosju kommuner voro representerade, hvar-jemte en mängd aktietecknare och andra intresserade infunnit sig, så att deltagarne i mötet väl torde kunna uppskattas till omkring 350, ett talande bevis för att orten med intresse följer sakens utveckling och slut. Derjemte mötte referenter för nio tidningar. Sammankomsten var utlyst att hållas i folkskolesalen, men denna lokal kunde ej rymma det stora antalet deltagare, hvadan man förflyttade sig till byns gamla tempel, som befans stort nog. Här öppnades ändtligen förhandlingarna kl. 11 f. m. af landshöfdingen i Halmstads län F. W. Leijonancker. Det dröjde en god stund innan de 37 fullmagterna blifvit upplästa och granskade. Först derefter kunde man komma till sjelfva saken. Den diskussion, som nu följde, var liflig och uttömmande, men fastän de olika intressena här stodo rustade mot hvarandra, färdiga att med alla till buds stående medel vinna seger, var dock debatten på det hela taget lugn, om än skarpa tillrättavisningar och små sidohugg å ömse sidor gåfvos. Den del af publiken, som ej tog del i debatten, gaf deremot ständigt luft åt sina anti- eller sympatier, och sådana dånande bravo- och jarop, som stundtals skallade genom tempelhvalfvet, ha väl ej på mången god dag, om ens någonsin, hörts i Östra Karups kyrka. En och annan prestman skakade allvarligt på hufvudet och sökte öfvertyga sina närmaste grannar, att det heliga rummet borde respekteras. Emellertid gåfvo ombuden sockenvis, antingen muntligen eller skriftligen, sina tankar tillkänna, och resultatet vardt, att 29 socknar röstade för Sinarpslinien och 8 för Stafverhultslinien. Till den förra kategorien räknades Helsingborg, Välinge, Väsby, Farhult, Jonstorp, Allerum, Kattarp, Brunnby, Rya, Hasslöf, Laholm, Harplinge, Tjärby, Renneslöf, V. Karup, Qvibille, Ö. Karup, Båstad, Houf, Veinge, Eldsberga, Skummeslöf, Förslöf, Snöstorp, Grefvie, Barkåkra, Halmstad och Tönnersjö. Stafverhultsintresset förfäktades deremot af Landskrona, Engelholm, Hjernarp, Tossjö, Voxtorp, Fagerhult, Örkelljunga och Hishult. Som man finner var det en förkrossande majoritet för Sinarpslinien till Helsingborg, och hvad särskildt halländingarne beträffar, voro endast två socknar, Voxtorp och Hishult - de obetydligaste i södra Halland - af den motsatta meningen. Männen från Luggude härad stodo naturligtvis som en man för Sinarpslinien. Stafverhultarne ville göra troligt, att denna linie, belägen som den är mera inåt landet, skulle bära sig bättre, enär dess trafikområde är skogs- och torfproducerande och ingen konkurrens är att befara från sjökommunikationen, något som deremot sades blifva fallet med Sinarpslinien, hvilken går närmare kusten mot Torekow och Båstad. Motsidan framhöll deremot att den trakt,som denna linie genomlöper, är bördigare, rikare och tätare befolkad och producera enorma qvantiteter spanmål. Denna linie, utsträckt till Helsingborg, vore dessutom den naturligaste begynnelsen till en blifvande vestkustbana, enär Helsingborg under alla årstider är den lämpligaste öfverfartsorten till och från kontinenten. Landskroniterna åter påstodo, att Landskrona i berörda afseende vore fördelaktigaste punkten. Anhängarne af Sinarpslinien voro odisputabelt betydligt öfverlägsna sina motståndare i debatten. Särskildt gaf konsul Olsson från Helsingborg lysande prof på sin under ett mångårigt riksdagsarbete vunna förmåga att på ett öfvertygande, lugnt och vältaligt sätt förfäkta sin mening. Hr O. sparade sannerligen ej på orden, då han sökte visa att landskronaintresset i denna fråga afsåge mindre fosterlandets väl än det egna intresset, och vi beklagade sannerligen de gode männen på denna sida, hvilka lugnt emottogo sin upptuktelse. Åtskilliga talare, och bland dem riksdagsman Ola Jönsson och tre prester, understödde hr O. Uppenbarligen funno sig stafverhultarne, hvilka företrädesvis representerades af ombuden från Landskrona och Engelholm, öfverväldigade, ty deras försvar hade ej den kraft, som man kunnat vänta. Sjelfve revisionssekreteraren Anderberg var så upprörd till sinnet, att hans anförande ej varsynnerligen klart. Ett par andra talare på den sidan, kapten Thestrup och öfverstelöjtnant Odencrantz, lyckades deremot bättre, och den förre helsades till och med med bravorop.Först kl. half 5 slutade diskussionen, och man skyndade lite hvar till gästis för att tillgodose de materiella krafven och mera enskildt diskutera jernvägsfrågan.L.

Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI