HALLAND
3 juni 1882
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Skåne-Hallands jernväg. Vi återgifva härmed fortsättningen af protokollet vid jernvägsmötet i Östra Karup den 20 April: Ombuden för Tossjö kommun åberopade innehållet af protokollet vid kommunalstämman den 11 April, då kommunen utsåg dem till ombud, hvilket protokoll upplästes, och hvaraf framgick, att stämman enhälligt såsom sin åsigt uttalat, att endast den jernväg, som drages från Engelholm öfver Hjernarp norr om Vestersjön och Rössjön genom Stafverhultsdalen, kunde tillfredsställa Tossjö kommuns behof af lättade kommunikationer samt vore lämplig och nyttig. Kyrkoherden Thulin förordade å Välinge kommuns vägnar såsom mest lämplig och nyttig jernvägslinien omedelbart från Helsingborg till Halmstad, framdragen öfver Engelholm genom Sinarpsdalen och öfver Laholm, och häruti instäm-de kommunens andra ombud, förre löjtnantenBrunnström. A. Jönsson för Wäsby kommun förordade likaledes banan från Helsingborg till Halmstad genom Sinarpsdalen. J. Jönsson, å Renneslöfs kommuns vägnar, uppläste och aflemnade sedan skriftligt af kommunens tre ombud undertecknadt yttrande, hvaruti de ansett antaglig säkerhet för Stafverhultsliniens verkliga utförande under den närmaste tiden icke förefinnas samt förordat Helsingborg-Halmstadsbanans byggande och framdragande genom Sinarpsdalen, men med sträckning mera inåt landet emellan Båstad och Laholm. Ombuden för Farhults, Vestra Karups, Quibille, Östra Karups, Båstads, Houfs, Jonstorps, Allerums, Kattarps och Veinge kommuner uttalade samtlige, att dessa kommuner, såsom i valproto-kollen från Allerums och Kattarps församlingar jemväl blifvit antydt, förordade Helsingborg-Engel-holmsbanans anläggning och vidare fortsättning genom Sinarpsdalen öfver Laholm till Halmstad. Kammarjunkaren Gyllensköld dels åberopade innehållet af företedda utdraget ur det vid Woxtorps församlings kommunalstämma den 30 sistlidne Mars, då församlingens ombud blefvo utsedda, förda protokollet, utmärkande, att stämman enhälligt förklarat "Woxtorps kommun icke hafva ringaste nytta af den jernväg, som skulle komma att dragas utmed hafvet på flygsanden der och genom Sinarpsdalen, men väl kostnad genom ansenligt ökade landstingsskatter," att stämman "lika enhälligt förklarat sig hysa lifligt intresse för och anse lämplig och nyttig den jernväg, som förlägges någorlunda inne i landet, så att den får trafikområde på begge sidor om sig", samt att stämman "sålunda ensamt uttalat sig för lämpligheten och nyttan af jernväg, som drages genom Stafverhultsdalen, Woxtorps socken och till Laholm", dels inlemnade en till vissa delar med blyertsstreckar öfverstruken och af Woxtorps kommuns fyra ombud med blyerts undertecknad skrift, deri jerväl förordas Engelholm-Halmstadliniens utläggning öfver Hjernarp genom Stafverhultsdalen och öfver Renneslöf, Laholm och Veinge i enlighet med den af fabriksidkaren Tranchell m. fl. sökta koncessionen samt betecknas såsom för Helsingborg-Hess-leholms och Landskrona-Engelholms jernvägar skadlig bandelen från Helsingborg direkte till Engelholm, dels framlemnade en med blyerts af f. d. revisionssekreteraren Anderberg undertecknad skrift, hvarå kammarjunkaren Gyllensköld likaledes med blyerts tecknat, att han deri instämde, och i hvilken af fyra diariibevis åtföljda skrift bestrides koncession för Helsingborg-Engelholms-linien och förordas Engelholm-Halmstad-liniens dragande genom Stafverhultsdalen, dels ock yrkade, att af de närvarande ortinnevånarne skulle utses två personer att justera detta protokoll öfver dagens sammanträde, samt, då herr landshöfdingen förklarat protokollets justering på sådant sätt icke lagligen kunna medgifvas, anmälde reservation emot herr landshöfdingens vägran af proposition på tillsättning af justeringsmän. Johannes Larsson uppläser och derefter framlemnar en af Eldsberga kommuns ombud och tio andra medlemmar af kommunen undertecknad skrift, deri undertecknarne förmält sig icke kunna tillstyrka bifall till fabriksidkaren Tranchells m. fl:s koncessionsansökning, utan förordat den af konsul Olsson m. fl. sökta koncessionen för Helsingborg-Halmstadbanan öfver Engelholm genom Sinarpsdalen i någorlunda rak riktning öfver Laholm, med undvikande af krökningen åt Weinge, likasom ombudet för Tjerby socken förut påyrkat. Sven Johansson för Örkelljunga kommun hänvisade till företedda utdraget af det vid kommunalstämman den 15 April, då kommunens ombud utsågos, förda protokollet, innehållande tillika, att stämman enhälligt tillstyrkte Skåne -- Hallandsjernvägens dragande genom Stafver-hultsdalen, såsom lämpligast och ändamålsenligast för kommunen, och till alla delar instämde uti en protokollsutdraget åtföljande af kommunens ombud underskrifven och nu uppläst skrift, jemväl förordande Stafverhultslinien, hvarjemte ombuden förenade sig med kammarjunkaren Gyllensköld i fråga om detta protokolls justerande genom två af sammanträdet utsedde personer. Ombuden för Skummeslöfs kommun instämde uti hvad Eldsberga sockens ombud anfört, hyllande sålunda Helsingborg-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen. Ombuden för Laholms stad förordade såsom lämpligast Helsingborg-Halmstads banan genom Sinarpsdalen. Carl Larsson för Trönninge kommun instämde i ombudets för Eldsberga socken yttrande och förordade följaktligen Helsingborg-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen. Doktor Brodén för Förslöfs kommun talade till förmån för Helsingborg-Engelholm-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen. N. P. Andersson, å Hishults kommuns vägnar, talar för Stafverhultslinien och åberopar företedda utdraget af det vid ombudens väljande å församlingens kommunalstämma den 11 April förda protokollet, enligt hvilket stämman "såsom sin gemensamma åsigt uttalat att en jernväg genom Sinarpsdalen till Halmstad skulle blifva till ytterst ringa gagn för orten i motsats till en jernväg genom Stafverhultsdalen.“ J. Knutson för Snöstorps kommun instämde i hvad Eldsberga kommuns ombud yttrat, sålunda hyllande jernväg från Helsingborg till Engelholm och vidare genom Sinarpsdalen till Laholm och Halmstad. Cronholm för Grefvie kommun uppläser och sedan aflemnar skriftligt anförande, deri Sinarps-linien förordas framför Stafverhultslinien. Carl Persson, å Ysby kommuns vägnar, instämmer uti ombudens för Renneslöfs socken skriftliga yttrande, sålunda hyllande jernvägens byggande från Helsingborg till Engelholm och derifrån genom Sinarpsdalen öfver Laholm till Halmstad, men med sträckning mera inåt landetmellan Båstad och Laholm. Ombuden för Barkåkra, Brunnby och staden Halmstads kommuner förordade jernvägsbygnaden från Helsingborg direkte till Engelholm och derifrån vidare genom Sinarpsdalen öfver Laholm till Halmstad. F. revisionssekreteraren Anderberg dels instämde uti hvad ombuden för Landskrona stad skriftligen anfört och dels åberopade den af honom undertecknade genom kammarjunkaren Gyllensköld inlemnade skriften. Konsuln P. Olsson i ett längre muntligt föredrag, som emellanåt afbröts af de talrikt församlades bifallsrop, talade för jernvägsbygnaden från Helsingborg till Engelholm och derifrån vidare genom Sinarpsdalen öfver Laholm till Halmstad, dervid framhållande bland annat: att denna bana, afsedd att utsträckas till Göteborg och derigenom blifvande såväl för en stor del af Sverige som äfven för Norge den kortaste och säkraste vägen till Europas fastland, vore af största vigt för hela Sverige; att Helsingborg just vore den ort, hvarifrån öfverfart till Danmark hela året om kunde ega rum, och derför rätta slutpunkten för en jernväg från Göteborg genom Halland; att kustbanan från Göteborg till Laholm, derifrån vidare genom Sinarpsdalen till Engelholm och sedan direkte till Helsingborg blefve omkring två mil kortare än banan genom Stafverhultsdalen öfver Engelholm och Åstorp till Helsingborg samt något öfver tre mil kortare an jernvägsförbindelsen emellan Göteborg och Landskrona öfver Stafverhultsdalen, Engelholm och Åstorp; att Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen derför också blefve jemförelsevis billigare, isynnerhet om den utfördes med lätt öfverbygnad, men i allt fall, enligt kongl. väg- och vattenbygnadsstyrelsens beräkning, kunde byggas tillräckligt solid för snälltågsfart med den i sjelfva verket obetydliga tillökningen i kostnad af endast omkring 367,000 kr.; att för Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen redan funnes tecknadt erforderligt belopp motsvarande halfva den beräknade anläggningskostnaden; att det för Helsingborg-Engelholmslinien tecknade beloppet vore större än halfva beräknade anläggningskostnaden för denne bandel och således vore väsentligenpåräknadt och behöfligt för Engelholm-Halmstadlinien genom Sinarpsdalen; att concessions-ansökningen för Engelholm-Halmstadbanan genom Stafverhultsdalen icke varit från början åtföljd af karta å linien och kostnadsförslag, hvilka aflemnats först efteråt; att ännu saknades utredning, huravida för denna linie tecknats belopp motsvarande halfva anläggningskostnaden, något hvars åstadkommande med skäl kunde betviflas; att derför ej funnes säkerhet för att byggandet af Engelholm -Halmstadlinien genom Stafverhultsdalen blefve verklighet, samt att sträfvandena för halländska kustbanans förläggande genom Stafverhulsdalen och afslutande i Engelholm, jemväl med afseende på det sätt, hvarpa dessa sträfvanden både vid förevarande sammanträde och förut bedrifvits, syntes konsul Olsson åsyfta mindre Stafverhultsliniens bringande till stånd, än att hindra Helsing-borg - Halmstadbanans utförande och af denna särskildt Helsingborg-Engelholmlinien. Öfverstelöjtnanten Bergenstråhle och kaptenen Thestrup bemötte hvar för sig konsul Olssons yttrande dervid bestridande några af hans påståenden och hufvudsakligen upprepande hvad förut för Engelholms och Landskrona städer blifvit skriftligen andragit. Sven Persson i Värestorp yttrade något om nyttan af jernvägsförbindelse emellan Skåne och Halland, men uttalade icke bestämdt, huruvida han ansåge Sinarps- eller Stafverhultslinien lämpligast. Förre löjtnanten M. Brummer på Fröllinge förordade banbygnad från Helsingborg direkte till Engelholm och derifrån vidare genom Sinarpsdalen till Halmstad under tillkännagifvande, att orterna norr om Halmstad, der kustbanan kunde komma att framgå till Falkenberg och Varberg, just önskade kortaste vägen komma i förbindelse med Helsingborg och dess affärsmän, men alldeles icke ville hafva att göra med Landskrona, samt att han icke trodde regeringen kunna eller vilja påtvinga Halland en jernvägsförbindelse mot dess önskan blott för att gynna ett enskildt jernvägsbolag. Ola Jönsson i Kungshult uttalade sig likaledes för jernvägsbygnad från Helsingborg till Engelholm, Laholm och Halmstad genom Sinarpsdalen, såsom den lämpligaste. Öfverstelöjtnanten och riddaren G. D. Odencrantz, ordförande i Landskrona-Engelholms jernvägsaktiebolags styrelse, fäste uppmärksamhet derpå, att, då detta bolag hittills årligen haft större utgifter än inkomster, det icke vore underligt, om bolaget sökt motarbeta den medtäflare om norra Skånes trafik, som Helsingborg-Engelholmsbanan otvifvelaktigt komme att blifva, samt förenade sig för öfrigt med Landskrona stads ombud uti deras skriftliga yttrande. C. A. Nilsson i Båstad förordade Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen och framlemnade en af honom jemte fyratiofyra andra personer från Båstad och trakten derintill undertecknad skrift, nästan ordagrannt lika lydande med det af Eldsberga kommuns ombud ingifna skriftliga anförandet och följaktligen förordande Helsingborg-Halmstadsbanan genom Sinarpsdalen, men i rakare riktning emellan Laholm och Halmstad. Bryggaren O. Frummerin i Laholm likaledes förordade Helsingborg-Engelholmslinien och dess fortsättning genom Sinarpsdalen till Laholm och Halmstad. Slutligen antecknades, att, under det yttranden sålunda afgåfvos, flere gånger, efter det Helsing-borg-Engelholm-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen förordats, från den församlade mängden hördes talrika rop af ordet "instämmer, instämmer:“ och skulle ofvan anmärkta bilagor åtfölja utskriften af detta protokoll. Vidare förekom icke. In fidem. H. G. Nycander.
Vi återger härmed fortsättningen av protokollet från järnvägsmötet i Östra Karup den 20 april:
Ombudet för Tossjö kommun åberopade innehållet av protokollet från kommunalstämman den 11 april, då kommunen utsåg dem till ombudsmän. Protokollet upplästes, och av det framgick att stämman enhälligt uttalat som sin åsikt, att endast den järnväg som drages från Engelholm över Hjernarp norr om Vestersjön och Rössjön genom Stafverhultsdalen kunde tillfredsställa Tossjö kommuns behov av lättade kommunikationer samt vore lämplig och nyttig.
Kyrkoherden Thulin förordade å Välinge kommuns vägnar såsom mest lämplig och nyttig järnvägslinjen omedelbart från Helsingborg till Halmstad, framdraget över Engelholm genom Sinarpsdalen och över Laholm. Häruti instämde kommunens andra ombudsman, förre löjtnanten Brunnström.
A. Jönsson för Wäsby kommun förordade likaså banan från Helsingborg till Halmstad genom Sinarpsdalen.
J. Jönsson å Renneslöfs kommuns vägnar uppläste och avlemnade sedan skriftligt, undertecknat av kommunens tre ombudsmän, ett yttrande, vari de ansett att tillräcklig säkerhet för Stafverhultsliniens verkliga utförande under närmaste tiden inte förefinns. De förordade Helsingborg-Halmstadsbanans byggande och framdraget genom Sinarpsdalen, men med sträckning mer inåt landet mellan Båstad och Laholm.
Ombudsmännen för Farhults, Vestra Karups, Quibille, Östra Karups, Båstads, Houfs, Jonstorps, Allerums, Kattarps och Veinge kommuner uttalade samtliga, att dessa kommuner — såsom även antyts i valprotokollen från Allerums och Kattarps församlingar — förordade Helsingborg-Engelholmsbanans anläggning och fortsättning genom Sinarpsdalen över Laholm till Halmstad.
Kammarjunkaren Gyllensköld åberopade dels innehållet av protokollet från Woxtorps församlings kommunalstämma den 30 föregående mars, då församlingens ombudsmän utseddes. Protokollet utmärkte att stämman enhälligt förklarat: "Woxtorps kommun inte ha ringaste nytta av den järnväg som skulle komma att dragas utmed hafvet på flygsanden där och genom Sinarpsdalen, men väl kostnad genom ansenligt ökade landstingsskatter", samt att stämman "lika enhälligt förklarat sig hysa livligt intresse för och anse lämplig och nyttig den järnväg som förlägges någorlunda inne i landet, så att den får trafikområde på båda sidor om sig", och att stämman "således endast uttalat sig för lämpligheten och nyttan av järnväg som drages genom Stafverhultsdalen, Woxtorps socken och till Laholm".
Gyllensköld inlemnade dels en skrift, delvis överstruken med blyertsstreckar och undertecknad med blyerts av Woxtorps kommuns fyra ombudsmän, vari järnväl förordas Engelholm-Halmstadsliniens utläggning över Hjernarp genom Stafverhultsdalen och över Renneslöf, Laholm och Veinge i enlighet med den av fabrikören Tranchell m. fl. sökta koncessionen. Skriften betecknar såsom för Helsingborg-Hessleholms och Landskrona-Engelholms järnvägar skadlig bandelen från Helsingborg direkt till Engelholm.
Gyllensköld inlemnade dels en skrift undertecknad med blyerts av f.d. revisionssekreteraren Anderberg, vari kammarjunkaren Gyllensköld likaså med blyerts tecknat sitt instämmande. Denna skrift, åtföljd av fyra diariibevis, bestrider koncession för Helsingborg-Engelholmslinjen och förordas Engelholm-Halmstad-liniens dragande genom Stafverhultsdalen.
Gyllensköld yrkade att av de närvarande ortsinnevånarna skulle utses två personer att justera detta protokoll över dagens sammanträde. Då herr landshöfdingen förklarat att protokollsjustering på sådant sätt inte lagligen kan medgivas, anmälde Gyllensköld reservation mot herr landshöfdingens vägran av proposition på tillsättning av justeringsmän.
Johannes Larsson upplagte och därefter avlemnar en skrift, undertecknad av Eldsberga kommuns ombudsman och tio andra medlemmar av kommunen, vari undertecknarna förklarat sig inte kunna tillstyrka bifallet till fabrikören Tranchells m. fl:s koncessionsansökning. De förordade den av konsul Olsson m. fl. sökta koncessionen för Helsingborg-Halmstadbanan över Engelholm genom Sinarpsdalen i någorlunda rät riktning över Laholm, med undvikande av krökningen åt Veinge, likasom ombudet för Tjerby socken tidigare påyrkat.
Sven Johansson för Örkelljunga kommun hänvisade till protokollet från kommunalstämman den 15 april, då kommunens ombudsmän utseddes. Protokollet innehöll även att stämman enhälligt tillstyrkte Skåne-Hallandsjärnvägens dragande genom Stafverhultsdalen såsom lämpligast och ändamålsenligast för kommunen. Johansson instämde till alla delar med en skrift undertecknad av kommunens ombudsmän, vari järnväl förordades Stafverhultslinjen. Ombudsmännen förenade sig med kammarjunkaren Gyllensköld angående detta protokolls justering genom två av sammanträdet utsedda personer.
Ombudsmännen för Skummeslöfs kommun instämde i vad Eldsberga sockens ombudsman framfört och höll således för Helsingborg-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen.
Ombudsmännen för Laholms stad förordade såsom lämpligast Helsingborg-Halmstads banan genom Sinarpsdalen.
Carl Larsson för Trönninge kommun instämde i ombudets för Eldsberga socken yttrande och förordade följaktligen Helsingborg-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen.
Doktor Brodén för Förslöfs kommun talade till förmån för Helsingborg-Engelholm-Halmstad-banan genom Sinarpsdalen.
N. P. Andersson å Hishults kommuns vägnar talar för Stafverhultslinjen och åberopade protokollet från församlingens kommunalstämma den 11 april, då ombudsmännen valdes. Enligt protokollet uttalade stämman "såsom sin gemensamma åsikt att en järnväg genom Sinarpsdalen till Halmstad skulle bli till ytterst ringa gagn för orten i motsats till en järnväg genom Stafverhultsdalen."
J. Knutson för Snöstorps kommun instämde i vad Eldsberga kommuns ombudsman yttrat och höll således för järnväg från Helsingborg till Engelholm och vidare genom Sinarpsdalen till Laholm och Halmstad.
Cronholm för Grefvie kommun upplagte och sedan avlemnar skriftligt anförande, vari Sinarpslinjen förordas framför Stafverhultslinjen.
Carl Persson å Ysby kommuns vägnar instämmer i ombudets för Renneslöfs socken skriftliga yttrande och höll således för järnvägens byggande från Helsingborg till Engelholm och därifrån genom Sinarpsdalen över Laholm till Halmstad, men med sträckning mer inåt landet mellan Båstad och Laholm.
Ombudsmännen för Barkåkra, Brunnby och staden Halmstads kommuner förordade järnvägsbyggandet från Helsingborg direkt till Engelholm och därifrån vidare genom Sinarpsdalen över Laholm till Halmstad.
F. revisionssekreteraren Anderberg instämde dels i vad ombudsmännen för Landskrona stad skriftligen anfört och åberopade dels den av honom undertecknade skriften som inlemnad genom kammarjunkaren Gyllensköld.
Konsul P. Olsson höll i ett längre muntligt föredrag, som emellanåt avbröts av bifallsrop från de talrikt församlade. Han talade för järnvägsbyggandet från Helsingborg till Engelholm och därifrån vidare genom Sinarpsdalen över Laholm till Halmstad. Han framhöll bland annat: att denna bana, avsedd att sträcka sig till Göteborg och därigenom bli såväl för en stor del av Sverige som även för Norge den kortaste och säkraste vägen till Europas fastland, vore av största vikt för hela Sverige; att Helsingborg just vore den ort varifrån överfart till Danmark året om kunde ske, och därför rätta slutpunkten för en järnväg från Göteborg genom Halland; att kustbanan från Göteborg till Laholm, därifrån vidare genom Sinarpsdalen till Engelholm och sedan direkt till Helsingborg skulle bli omkring två mil kortare än banan genom Stafverhultsdalen över Engelholm och Åstorp till Helsingborg samt något över tre mil kortare än järnvägsförbindelsen mellan Göteborg och Landskrona över Stafverhultsdalen, Engelholm och Åstorp; att Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen därför också skulle bli jämförelsevis billigare, särskilt om den utfördes med lätt överbygnad, men i vart fall enligt kungl. väg- och vattenbygnadsstyrelsens beräkning kunde byggas tillräckligt solid för snälltågsfart med den i själva verket obetydliga tillökningen i kostnad av endast omkring 367 000 kr.; att för Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen redan funnes undertecknat erforderligt belopp motsvarande halva den beräknade anläggningskostnaden; att det för Helsingborg-Engelholmslinjen undertecknade beloppet vore större än halva beräknade anläggningskostnaden för denna bandel och således vore väsentligen tillräknat och behövligt för Engelholm-Halmstadlinjen genom Sinarpsdalen; att koncessionsansökningen för Engelholm-Halmstadbanan genom Stafverhultsdalen inte från början varit åtföljd av karta över linjen och kostnadsförslag, vilka avlämnades först senare; att ännu saknades utredning huruvida för denna linje undertecknats belopp motsvarande halva anläggningskostnaden, något vars åstadkommande med skäl kunde betviflas; att därför inte fanns säkerhet för att byggandet av Engelholm-Halmstadlinjen genom Stafverhultsdalen skulle bli verklighet; samt att sträfvandena för halländska kustbanans förläggning genom Stafverhultsdalen och avslutande i Engelholm, även med avseende på det sätt varpå dessa sträfvanden både vid närvarande sammanträde och förut bedrivits, syntes för konsul Olsson syfta mindre på Stafverhultslinjes genomförande än på att hindra Helsingborg-Halmstadsbanans utförande och särskilt Helsingborg-Engelholmslinjen.
Överstelöjtnanten Bergenstråhle och kaptenen Thestrup bemötte var för sig konsul Olssons yttrande, varvid de bestrida några av hans påståenden och huvudsakligen upprepade vad tidigare för Engelholm och Landskrona städer blifvit skriftligen andragit.
Sven Persson i Värestorp yttrade något om nyttan av järnvägsförbindelse mellan Skåne och Halland, men uttalade inte bestämt huruvida han ansåg Sinarps- eller Stafverhultslinjen lämpligast.
Förre löjtnanten M. Brummer på Fröllinge förordade banbyggnad från Helsingborg direkt till Engelholm och därifrån vidare genom Sinarpsdalen till Halmstad under tillkännagivande att orterna norr om Halmstad, där kustbanan kunde komma att framgå till Falkenberg och Varberg, just önskade kortaste vägen komma i förbindelse med Helsingborg och dess affärsmän, men alldeles inte ville ha något att göra med Landskrona. Han uttalade att han inte trodde regeringen kunna eller vilja påtvinga Halland en järnvägsförbindelse mot dess önskan blott för att gynna ett enskilt järnvägsbolag.
Ola Jönsson i Kungshult uttalade sig likaså för järnvägsbyggnad från Helsingborg till Engelholm, Laholm och Halmstad genom Sinarpsdalen, såsom den lämpligaste.
Överstelöjtnanten och riddaren G. D. Odencrantz, ordförande i Landskrona-Engelholms järnvägsaktiebolags styrelse, fäste uppmärksamhet på att detta bolag hittills årligen haft större utgifter än inkomster. Det vore därför inte underligt om bolaget sökt motarbeta den medtävlare om norra Skånes trafik som Helsingborg-Engelholmsbanan otvivelaktigt skulle bli. Odencrantz förenade sig för övrigt med Landskrona stads ombudsman i deras skriftliga yttrande.
C. A. Nilsson i Båstad förordade Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen och avlemnade en skrift undertecknad av honom tillsammans med fyrtiofyra andra personer från Båstad och närtrakten. Skriften var nästan ordagrann lika lydande med det av Eldsberga kommuns ombudsman ingivna skriftliga anförandet och förordade således Helsingborg-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen, men i rakare riktning mellan Laholm och Halmstad.
Bryggaren O. Frummerin i Laholm förordade likaså Helsingborg-Engelholmslinjen och dess fortsättning genom Sinarpsdalen till Laholm och Halmstad.
Slutligen antecknades att, medan yttranden sålunda avgavs, flera gånger, sedan Helsingborg-Engelholm-Halmstadbanan genom Sinarpsdalen förordats, från den församlade mängden hördes talrika rop av ordet "
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
