14 juli 1883

Meddelanden från allmänheten. Under förhoppning att de fel vi anmärkt hos Berggrenska kapellet blifva rättade, ha vi alls icke velat vägra plats för nedanstående rätt qvicka genmäle, men helt naturligt står äfven våra spalter öppna för den så tydligt| utpekade «sufflören», i händelse han skulle vilja besvära sig öfver detta opus. Herr Redaktör!Var artig mot oss och inför i Ert språkrörhärnäst, då det sin runda görGenmäle mot -- lyss hit och hör - hvad Er sufflör har pratat omi sista numret, som utkom.

Det var som nämdt är bara prat,men man blef nästan litet flatdå, illa måttad, en sticksmällhven kring om «Herr Berggrens kapell».

Dock, svenska bröstet utaf stål,en sådan sticksmäll gerna tål,det «blottar sig att åskan måfå veta hvar den bäst kan slå».

Derför, likt fogeln uppå qvist,vi sjunga: prosit organist!blif gerna, om du vill, sufflöroch lef likt dumbom tills du dör.

Lef länge! men må din kritiksnart ligga som ett «unket» lik;ty har den mist, som lik, sitt lif,vi mista både gnabb och kif.

Välan! blott mera harmoni!ditåt med allvar sträfva vivid träget arbet' dagen om,musik och sång, då qvällen kom.

Så anspråkslöst vårt lif vi förtOch ingen hitintills oss stört.Vårt goda rykte hafva vi,fast fel och brister fins deri.

Men ilskna snacket, detta: attvi slutade i fredags natten stund förr, än så var bestämdtär sanningslöst och oförskämt.

Likså är äfven det orådatt sjelf vi gåfvo oss applådin summa: hela Er kritikär barnabarn af - «Hammarspik».

Och spiket «ärar» väl hvad det kan,Men barnet år ej ännu manoch fattar - under gråt och skri -ej lifvets sanna harmori.

Och gamla slägten «Hammarspik»,sig genom tidehvarfven lik,i strid mot harmonien drarlik farfar och dess farsfarsfar.

Men harmonien segren fåren gång uti en evig vår,densamma, som i sommargröntren klingar här så underskönt.

Så låt oss alla, låg och hög,besöka parken i Pershög,vid Båstads spegelklara vik -der dränka vi vår «Hammarspik.» Laholm den 9 Juli 1883.

Ödmjukast Berggrenska kapellet.

Meddelanden från allmänheten.

I förhoppning att de fel vi påpekat vid Berggrenska kapellet blir rättade, har vi inte velat vägra plats för nedanstående riktigt snabb motglosering, men helt naturligt står även våra spalter öppna för den så tydligt utpekade «sufflören», om han skulle vilja besvära sig över detta skrift.

Herr Redaktör!

Var vänlig och inför i Er språkrör härnäst, då det sin runda gör Motglosering mot -- lyssnande här - vad Er sufflör har sagt om i senaste numret, som utkom.

Det var som nämnts bara prat, men man blev nästan lite nedstämd då, illa utmätt, en käck träff kom omkring «Herr Berggrens kapell». Dock, svenska bröst av stål, en sådan träff gärna tål, det «visar att blixten må få veta var den bäst kan slå». Därför, likt fågeln på kvist, vi sjunger: prosit organist! bli gärna, om du vill, sufflör och lev liksom en dumbom tills du dör. Lev länge! men må din kritik snart ligga som ett «ruskigt» lik; ty har den förlorat, som lik, sitt liv, vi förlorar både gnabb och kiv. Väl då! bara mer harmoni! dit med allvar strävar vi vid flitigt arbete dagen om, musik och sång, då kvällen kom.

Så anspråkslöst vårt liv vi fört och ingen hittills oss störd. Vårt goda rykte ha vi, fast fel och brister finns däri. Men ilsknorna pratandet, detta: att vi slutade på fredagskvällen något tidigare än som var bestämt är lögn och oförskämt. Liksom är även det felaktigt att själva vi gav oss applåd. I summa: all Er kritik är barnbarn till -- «Hammarspik». Och spiken «ärar» väl vad det kan, men barnet är ännu inte man och förstår -- under gråt och skri -- ej livets sanna harmoni. Och gamla släkten «Hammarspik», sig genom tidehvarvena lik, i strid mot harmonien drar lik farfar och hans farfars far. Men harmonien segrar får en gång i en evig vår, densamma, som i sommargrönt rent klingar här så underbar.

Så låt oss alla, låg och högt, besöka parken i Pershög, vid Båstads spegelklar vik -- där ertränka vi vår «Hammarspik».

Laholm den 9 juli 1883. Ödmjukast Berggrenska kapellet.