26 juli 1883

Båstads station. På kommunalstämman den 18 dennes angående station å Båstads kommuns område beslöts att utse trenne komiterade att underhandla med styrelsen för Skåne-Hallands jernwäg. Komitéledamöter blefwo postmästaren Conrad von Hausswolff i Båstad, grosshand-larne Aug. Tiljander i Båstad och C. A. Carlsson i Engelholm. Dessa herrar sammanträdde den 20 dennes i Helsingborg med en del af styrelsens ledamöter, från hwilket möte berättas att styrelsen i nästa månad fullkomligt afgör frågan om stationens plats. Stämmans beslut war för öfrigt att, om ej station blir på det område, som det tecknade beloppet 30,000 kronor afser, utan wid kalkugnen, såsom nu är föreslaget, Båstads kommun då bidrager endast med högst 20,000 kroner.

Både ynkligt och löjligt må man kalla skollärarewalet i Båstad den 18 dennes. Ej nog med att de som icke röstade på den som afgick med segern, utan ock de som på walplatsen woro dennes wänner, beklaga nu utgången af walet. Dess bättre tyckes wid walet så många olagligheter begåtts att en öfwerklagning kan ha utsigt att winna framgång. Wi ha genom samtal med olika personer kommit till insigt om ställningen och wi skola ej tappa den, men öfwerlemnar för dagen ordet åt en aktad insändare, hwilken på annat ställe i bladet fått fin artikel införd.

Båstads redd. Swenska briggen Gustaf, kapten G. Jonsson, från S:t Ybes med salt och danska skonerten Ellida, kapten R. Pettersson, med kol från England ha lossat å härwarande redd och inlasta nu säd till utlandet. Det lär wara nära 50 år sedan något fartyg direkt från Spanien anländt hit med salt.

Wid Pershög war i söndags samlad en större menniskomassa än någonsin förut. Några oordningar förekommo icke der, men wäl nere i köpingen, der gurgel arrangerades och hemska nödrop höjdes. Slutet blef dock godt och då är ju allting godt.

En wäldig åska, den starkaste som hittills har under året hörts, dundrade i ett par timmar i går och strök öfwer Båstad, wid ½11-tiden. Starkt regn, blandadt med stora hagel, störtade ned.

"De dödas stad" kan man med skäl kalla Laholm om söndagarne, ty dödt är här då i sanning. Hwadan detta? Jo, Båstad, Båstad är målet för stora och små, för höga och låga, för rika och fattiga. Riktiga karavaner tåga af mot den wackra köpingen, wäldiga kött och fläsklass rulla i wäg, ja, der sitter pappa och mamma och storbror, mellanbror och lillbror och storsyster, mellansyster och lillsyster med ty åtföljande ammor, barnpigor och kammarjungfrur m. m. Och så giftasfärdiga ungkarlar och giftaslystna ungmör! - det går så lätt att komma öfwerens i en skön naturs sköte, det weta pappa och mamma så wäl. Hela "byket" skall nu på "byk" i Båstads klara wik, hissas upp till Pershög på "tork" . . hm !.. samt sedan der "fuktas" innan den heta "strykningen" i all wänlighet börjar. Och under allt detta gör Berggrenska kapellet musik så godt det kan och, Båstadsbon står - "bag busken och lurer". Men icke är det något ondt deruti! Wisserligen icke. Men åtskilliga förnumstiga Laputahufwuden runka dock helt betänkligt på sina skaft, då de skåda denna utwandring. Det blir Laholms ruin! Lägga ned så mycket pengar på en fremmande plats! Hwarför ha wi ej långt för detta ordnat wårt Tivoli och hwarför ha wi ej fått den tredje utskänkningsrättigheten att der anwändas? I den rigtningen gå tankarne. Nu kan det ju wara så godt att intet gjorts wid Tivoli, ty såsom jernwägen slutligen kommer att gå, så förderfwar den snart sagdt halfwa denna plats. Och då det sedan blir ordnadt, så kommer nog att der också uppföras ett schweitzeri eller någonting likartadt. Men hwem skall förestå detta förlustelse-ställe? Att konkurrens är nyttig, det wet man, och att den särskildt skulle ha en ypperlig werkan på källarmäst. L. Schweitz, derpå twiflar ingen. Gästerna torde då bli mera humant bemötta, och fel, som då de nu påpekas renderar klandraren otidigheter, torde då rättas. Exempel har man för resten derpå från Båstad. Derföre är det och samhällets lyckliga afsigt att utarrendera den tredje rättigheten till en annan mera lämplig person. Detta klander utesluter dock icke att herr Schweitz såsom källarmästare eger många och stora förtjendter i andra hänseenden.Laholms nya Tidn.

Om skollärarevalet iBåstad. Skollärarevalet härstädes den 18 är nu öfverståndet och det beklagliga resultatet utföll sålunda att J. A. Fridolf, som på ett mycket förtjenstfullt sätt under två års tid skött befattningen, blef genom skamlösa intriger nu utträngd från den samma, enär han erhöll röster för 3,337 fyrkar och andre mannen å förslaget A. Linderberg, erhöll röster för 3,765. Denna valets utgång beklagas af de fleste aktade medlemmar inom samhället och hedrar föga den eller de personer, som tillstält oredan. Historien om skollärarebefattningen här-städes förtjenar sitt eget kapitel. Då den samma för 20 år sedan vardt ledig, fans inom samhället en man, som visserligen tagit studentexamen och äfven aflagt något slags prof uti en lankasterskola i den s. k. vexelväder-visningsmetoden; men sedermera i många år varit gästgifvare och sist värdshusvärd i Båstad, der affärerna för honom gingo så dåligt, att han gjorde cession. Hans vänner förhjelpte honom då till skollärarebefattningen härstädes. Men denna befattning kunde han dels af ovana och dels i följd af sin ålder icke sköta annorlunda än så klent, att det blef en nödvändighet få den samma bestridd genom vikarier, hvilka, på grund af den ringa ersättning dem kunde tilldelas, långt ifrån voro sådana, att genom dem skolan gjorde särdeles stora framsteg. Slutligen kunde ingen annan till denna befattning erhållas än en ung flicka, som dels ej var examinerad och dels, sin goda vilja oaktadt, icke förmådde hvarken meddela fullgod undervisning eller hålla disciplinen vid magt. Skolan var sålunda icke god att taga i tu med, då Fridolf tillträdde den samma, och det låter derföre lätt tänka sig, att han mången gång fick, som man säger, taga i med hårdhandskarne för att vinna ordning och skick i skolan och bringa undervisningen framåt. Men i båda fallen har han dock lyckats så, att han vunnit stort erkännande både af föräldrar och barn, i synnerhet dessa sednares, de fleste neml. i bland dem, med undantag endast af sådana, som i följd af lätja och oduglighet i öfrigt icke kunnat göra några särdeles stora framsteg. Flertalet af barnen yttra nu stort missnöje öfver att mista sin afhållne lärare. Att Fridolf vunnit erkännande af Skolrådet Ordförande så väl som af dess mera insigtsfulle ledamöter, faller af sig sjelf. Endast en bland dessa ledamöter har ända sedan Fridolfs hitkomst icke kunnat fördraga honom af skäl, som ligga i det fördolda. Denne, en man, som hvarken sjelf eller genom sina närmare anhöriga har barn att sända i skolan, hade dock föresatt sig att uttränga honom. Han började med denna manöver redan straxt efter ordinarie lärarens död, som inträffade den 8 April sistlidet år. Forts.

Båstads station. På kommunalstämman den 18 innevarande månad angående station på Båstads kommuns område beslöts att utse tre ledamöter att underhandla med styrelsen för Skåne-Hallands järnväg.

Komitéledamöterna blev postmästaren Conrad von Hausswolff i Båstad, grosshandlarna Aug. Tiljander i Båstad och C. A. Carlsson i Engelholm.

Dessa herrar sammanträdde den 20 innevarande månad i Helsingborg med några av styrelsens ledamöter, från vilket möte berättas att styrelsen nästa månad helt avgör frågan om stationens plats.

Stämmans beslut var för övrigt att, om ingen station blir på det område som det tecknade beloppet 30 000 kronor avser, utan vid kalkugnen, såsom nu är föreslagit, Båstads kommun då bidrar endast med högst 20 000 kronor.

Både ynkligt och löjligt må man kalla skollärareavalet i Båstad den 18 innevarande månad. Inte nog med att de som inte röstade på den som avgick med segern, utan även de som på valplatsen var dennes vänner, beklagar nu utgången av valet.

Det är bättre att vid valet så många olagligheter begåtts att en överklagan kan ha utsikt att vinna framgång.

Vi ha genom samtal med olika personer kommit till insikt om ställningen och vi skola inte tappa den, men överlämnar för dagen ordet åt en aktad insändare, vilken på annat ställe i bladet fått fin artikel införd.

Båstads redd. Svenska briggen Gustaf, kapten G. Jonsson, från S:t Ybes med salt och danska skonerten Ellida, kapten R. Pettersson, med kol från England ha lossat på härvarande redd och lastar nu säd till utlandet.

Det lär vara närmare 50 år sedan något fartyg direkt från Spanien anlände hit med salt.

Vid Pershög var i söndags samlad en större människomassa än någonsin förut.

Några oordningar förekom inte där, men väl nere i köpingen, där gurgel arrangerades och hemska nödrop höjdes.

Slutet blev dock gott och då är ju allt gott.

En väldig åska, den starkaste som hittills har under året hörts, dundrade i ett par timmar i går och strök över Båstad, vid halv elva-tiden. Starkt regn, blandat med stora hagel, störtade ned.

"De dödas stad" kan man med skäl kalla Laholm på söndagarna, ty död är här då i sanning.

Varifrån detta?

Jo, Båstad, Båstad är målet för stora och små, för höga och låga, för rika och fattiga. Riktiga karavaner tåga av mot den vackra köpingen, väldiga kött- och fläsklass rulla i väg, ja, där sitter pappa och mamma och storbror, mellanbror och lillbror och storsyster, mellansyster och lillsyster med ty åtföljande ammor, barnpigor och kammarjungfrur m. m. Och så giftasfärdiga ungkarlar och giftaslystna ungmör! — det går så lätt att komma överens i en skön naturs sköte, det veta pappa och mamma så väl. Hela "byket" skall nu på "byk" i Båstads klaravik, hissas upp till Pershög på "tork" . . hm! .. samt sedan där "fuktas" innan den heta "strykningen" i all vänlighet börjar. Och under allt detta gör Berggrenska kapellet musik så gott det kan och, Båstadsbon står — "bag busken och lurer".

Men det är inte något ont däruti!

Visserligen inte. Men åtskilliga förnumstiga Laputahufvuden runka dock helt betänkligt på sina skaft, då de skåda denna utvandring. Det blir Laholms ruin! Lägga ned så mycket pengar på en främmande plats! Varför ha vi inte långt före detta ordnat vårt Tivoli och varför ha vi inte fått den tredje utskänkningsrättigheten att där användas?

I den riktningen gå tankarne.

Nu kan det ju vara så väl att intet gjorts vid Tivoli, ty såsom järnvägen slutligen kommer att gå, så fördelar den snart sagt halva denna plats. Och då det sedan blir ordnat, så kommer nog att där också uppföras ett schweitzeri eller något likartat.

Men vem skall förestå denna förlustelsestället?

Att konkurrens är nyttig, det vet man, och att den särskilt skulle ha en utmärkt verkan på källarmäst. L. Schweitz, däråt tvivlar ingen. Gästerna torde då bli mera humant bemötta, och fel, som då de nu påpekas renderar klandraren otidigheter, torde då rättas. Exempel har man för övrigt därpå från Båstad.

Därför är det och samhällets lyckliga afsikt att utarrendera den tredje rättigheten till en annan mera lämplig person.

Detta klander utesluter dock inte att herr Schweitz såsom källarmästare äger många och stora förtjänster i andra hänseenden.

Laholms nya Tidn.

Om skollärareavalet i Båstad.

Skollärareavalet härstädes den 18 är nu överståndet och det beklagliga resultatet utföll således att J. A. Fridolf, som på ett mycket förtjenstfullt sätt under två års tid skött befattningen, blev genom skamlösa intriger nu utträngd från densamma, enär han erhöll röster för 3 337 fyrkar och andre mannen på förslaget A. Linderberg, erhöll röster för 3 765.

Denna valets utgång beklagas av de fleste aktade medlemmar inom samhället och hedrar föga den eller de personer, som tillstält oredan.

Historien om skollärararbefattningen härstädes förtjenar sitt eget kapitel.

Då densamma för 20 år sedan blev ledig, fanns inom samhället en man, som visserligen tagit studentexamen och även avlagt något slags prov i en lankastrerskola i den s. k. växelväder-visningsmetoden; men sedermera i många år varit gästgifvare och sist värdshusvärd i Båstad, där affärerna för honom gingo så dåligt, att han gjorde cession. Hans vänner förhjälpte honom då till skollärararbefattningen härstädes. Men denna befattning kunde han dels av ovana och dels i följd av sin ålder inte sköta annorlunda än så klent, att det blev en nödvändighet få densamma bestridd genom vikarier, vilka, på grund av den ringa ersättning dem kunde tilldelas, långt ifrån voro sådana, att genom dem skolan gjorde särdeles stora framsteg. Slutligen kunde ingen annan till denna befattning erhållas än en ung flicka, som dels inte var examinerad och dels, sin goda vilja oaktat, inte förmådde varken meddela fullgod undervisning eller hålla disciplinen vid makt.

Skolan var således inte god att ta i tu med, då Fridolf tillträdde densamma, och det låter därför lätt tänka sig, att han mången gång fick, som man säger, ta i med hårdhandskarne för att vinna ordning och skick i skolan och bringa undervisningen framåt. Men i båda fallen har han dock lyckats så, att han vunnit stort erkännande både av föräldrar och barn, i synnerhet dessa senares, de fleste nämligen bland dem, med undantag endast av sådana, som i följd av lättja och oduglighet i övrigt inte kunnat göra några särdeles stora framsteg. Flertalet av barnen yttra nu stort missnöje över att mista sin avhållne lärare. Att Fridolf vunnit erkännande av Skolrådet Ordförande så väl som av dess mera insiktsfulle ledamöter, faller av sig själv. Endast en bland dessa ledamöter har ända sedan Fridolfs hitkomst inte kunnat fördraga honom av skäl, som ligga i det fördolda.

Denne, en man, som varken själv eller genom sina närmare anhöriga har barn att sända i skolan, hade dock föresatt sig att uttränga honom. Han började med denna manöver redan strax efter ordinarie lärarens död, som inträffade den 8 april sistlidne år. Forts.