30 juni 1900

Pojkarne och automaten. På en plats i Båstad var uppsatt en automatapparat, därman genom att nedlägga en tioöring kunde få en kaka choklad. Pojkar, som ju äro uppfinningsrika, när det gäller otyg, hittade på det knepet att fila af ettöringar, så att de passade till automaten och skaffade sig på detta sätt den åtrådda läckerheten. När chokladen var slutsåld och kassan skulle räknas, befans denna innehålla en hel delettöringar, men ganska få tioöringar, meddelas Båstads-Posten.

Också en tjufhistoria. En af vara meddelare garanterar för sanningen af följande: Det var torgdag i Båstad och traktens befolkning kom därför in till köpingen för att afyttra sina varor. Bland andra var äfven en slaktare med sin köttvagn. Nära Båstad upphann han en vandrare, med hvilken han slog sig i språk. Denne beklagade sig öfver, att tjufvar under natten hemsökt hans gård och stulit ett par fårkroppar, som hängt i visthusboden. Slaktaren tyckte naturligtvis, att det var ledsamt, Efter ankomsten till Båstad sade sig slaktaren ha ett ärende att uträtta hvarför han bad sin nya bekantskap under tiden sälja kött från vagnen. Denne gjorde så, och eftersom slaktaren blef borta en god stund, sålde bonden för en rundlig summa, tills slaktaren återkom och tackade för besväret. En tid efter uppdagades det. att tjufven just var slaktaren. Hur det gick med efterräkningarna, förmäler ej historien.

Pojkarna och automaten. På en plats i Båstad var uppsatt en automatapparat där man genom att nedlägga en tioöring kunde få en chokladkaka. Pojkar, som är uppfinningsrika när det gäller otyg, hittade på knepet att fila av ettöringar så att de passade till automaten och skaffade sig på det sättet den åtrådda läckerheten. När chokladen var slutsåld och kassan skulle räknas, befanns denna innehålla en hel del ettöringar, men ganska få tioöringar, meddelas Båstads-Posten.

Också en tjuvhistoria. En av våra meddelande garanterar för sanningen av följande: Det var torgdag i Båstad och traktens befolkning kom därför in till köpingen för att avyttra sina varor. Bland andra var även en slaktare med sin köttvagn. Nära Båstad mötte han en vandrare, med vilken han började prata. Denne beklagade sig över att tjuvar under natten hemsökt hans gård och stulit ett par fårkroppar som hängt i visthusboden. Slaktaren tyckte naturligtvis att det var ledsamt. Efter ankomsten till Båstad sade sig slaktaren ha ett ärende att uträtta varför han bad sin nya bekantskap under tiden sälja kött från vagnen. Denne gjorde så, och eftersom slaktaren blev borta en god stund, sålde bonden för en rundlig summa, tills slaktaren återkom och tackade för besväret. En tid efter uppdagades det att tjuven just var slaktaren. Hur det gick med efterräkningarna, förmäler inte historien.