22 december 1900

ENGELHOLMS TIDNINGS JULNUMMERBÅSTAD OCH DESS TEMPEL"I vores Kiobsted Batstadt." Så skrefvo flera af medeltidens danska konungar och Kristoffer af Bayern synes till och med någon del af sommaren 1445 ha uppehållit sig på platsen, ty åtskilliga regeringshandlingar äro der utfärdade,, som framgår af signeringen: "Giffnue ii vor Kjoobstæd Baestaad“ - det första kända furstebesök Båstad haft. Och detta är icke underligt. Samhället var den tiden, näst Helsingborg, norra Skånes största stad och perioder torde ha funnits, då detta Bjäre härads affärscentrum mäktade täfla i betydenhet med "Perlan vid sundet". Engelholm var ännu icke till och Luntertuns storhet satt i minnena, under det verkligheten var torftig nog. Båstads dåtida murar innefattade ett vidsträckt område, deribland ett åt St. Erik helgadt kloster. Hur länge detta egde bestånd vet man ej, lika litet som om det existerade samtidigt med den än befintliga kyrkan, hvilken sannolikt uppfördes i medlet af 1400-talet. Den framstående konsthistori-kern, professor Brunius, har egnat detta tempel en mycket utförlig granskning och konstaterar att det "tillkommit för ett talrikare samhälle än det, hvilket nu firar deri sin andakt“. Vi förbigå här den skarpsynte kännarens rent arkitektoniska skildring och återgifva endast i hufvuddrag hans slutreflexioner: "Denna kyrka röjer betydliga förändringar. Till långhuset, hvilket är den äldsta delen, har ofelbart hört ett mindre kor, som blifvit till vinnande af utrymme bortbrutet för beredande af en större altarplats med koromgång. De tvenne pelare, som äro dubbelt större än de öfriga och således ha en alldeles obehöflig styrka, äro lemningar efter en gafvelmur, hvilken i midten haft en bred triumfbåge och vid sidorna derom fönsteröppningar. Ett torn måste ursprungligen hvilat på långhusets vestra gafvelmur och de tvenne närmaste pelarne, men då detta troligtvis gifvit sig, så lärer man nedtagit detsamma och uppfört ett nytt jemte och på vestra gafvelmuren. Det är svårt att afgöra huruvida vapenhuset är samtidigtmed sjelfva kyrkan. Dess sneda läge tyckes dock visa att det är en något senare tillsats. Åttan utgör första byggnadens grundidé. Vid företagen utvidgning är tolfvan antagen såsom grundtal.“ Templets nuvarande läge vid vestra ändan af köpingen bestyrker den gamla sägnen att Båstad fordom äfven varit bebyggd lika mycket i vester som nu i öster om kyrkan, enär helgedomarne vanligen förlades så i midten af samhällena som möjligt. Detta är också ganska troligt när man besinnar att platsen en gång haft två borgmästare och råd samt dref stor handelsrörelse påDanmark, Norge och andra länder. Och framtiden? Ja, den ser alls icke tröstlös ut för Båstad, hvars förtjusande läge redan gjort stället till en af vestkustens mest gouterade bad- och sommarorter. Efter att år 1664 ha blifvit "fläck" och undfått alla en dylik tillkommande förmåner af rättigheter till hökeri, handtverk, gästgifveri, krögeri och småhandel utbyttes denna titel år 1858 mot den ståtligare benämningen köping - och hvem vet? Kanske den dag randas en gång, då samhällets invånare åter kunna stolta tala om att de höra hemma -"i vår köpstad Båstad“.

ENGELHOLMS TIDNINGS JULNUMMER BÅSTAD OCH DESS TEMPEL

"I vår köpstad Båstad."

Så skrev flera av medeltidsens danska kungar och Kristoffer av Bayern verkar till och med ha uppehållit sig på platsen någon del av sommaren 1445, eftersom flera regeringshandlingar är utfärdade där, vilket framgår av signeringen: "Giffnue ii vor Kjoobstæd Baestaad" — det första kända furstbesök Båstad haft.

Och detta är inte underligt. Samhället var den tiden, näst Helsingborg, norra Skånes största stad och det torde ha funnits perioder då detta Bjäre härads affärscentrum kunde täva i betydelse med "Perlan vid sundet". Engelholm fanns ännu inte och Luntertuns storhet satt bara i minnena, medan verkligheten var torftig nog.

Båstads dåtida murar omfattade ett vidsträckt område, däribland ett kloster helgat åt Sankt Erik. Hur länge detta bestod vet man inte, lika lite som om det existerade samtidigt med den än befintliga kyrkan, vilken sannolikt uppfördes i mitten av 1400-talet. Den framstående konsthistorikern, professor Brunius, har ägnat detta tempel en mycket utförlig granskning och konstaterar att det "tillkommit för ett talrikare samhälle än det, vilket nu firar där sin andakt".

Vi förbigår här den skarpsynte kännarens rent arkitektoniska skildring och återger endast i huvuddrag hans slutreflexioner:

"Denna kyrka visar betydliga förändringar. Till långhuset, vilket är den äldsta delen, har utan tvivel hört ett mindre kor, som blivit bortbrutet för att vinna utrymme och för beredande av en större altarplats med koromgång. De två pelarna, som är dubbelt större än de övriga och således ha en helt onödig styrka, är lemningar efter en gavelmur, vilken i mitten haft en bred triumfbåge och vid sidorna därom fönsteröppningar.

Ett torn måste ursprungligen vilat på långhusets västra gavelmur och de två närmaste pelarna, men då detta troligtvis givit sig, så lär man nedtagit detsamma och uppfört ett nytt intill och på västra gavelmuren. Det är svårt att avgöra huruvida vapenhuset är samtidigt med själva kyrkan. Dess sneda läge tycks dock visa att det är en något senare tillsats.

Åttan utgör första byggnadens grundidé. Vid den företagna utvidgningen är tolvan antagen såsom grundtal."

Templets nuvarande läge vid västra ändan av köpingen bekräftar den gamla sägnen att Båstad fordom även varit bebyggt lika mycket i väster som nu i öster om kyrkan, eftersom helgedomarna vanligen förlagdes så i mitten av samhällena som möjligt. Detta är också ganska troligt när man besinnar att platsen en gång hade två borgmästare och råd samt drev stor handelsrörelse på Danmark, Norge och andra länder.

Och framtiden? Ja, den ser inte tröstlös ut för Båstad, vars förtjusande läge redan gjort stället till en av västkustens mest utskrivna bad- och sommarorter. Efter att år 1664 ha blivit "flack" och fått alla en sådan tillkommande förmåner av rättigheter till hökeri, hantverk, gästgiveri, krögeri och småhandel utbyttes denna titel år 1858 mot den statligare benämningen köping — och vem vet? Kanske den dag randas en gång, då samhällets invånare åter kunna stolt tala om att de höra hemma — "i vår köpstad Båstad".