26 november 1902

På soaré i Båstad. För det nödlidande Norrland gafs i lördags och söndags soaré i Båstad. Soarén till hvilken flera dagar förut förberedelser vidtagits, hölls i hotellets trädgårdsal, som båda aftnarne var till trängsel besökt. Det framgick tydligt, att först och främst goda viljor verkat och att vidare dessa lyckats sätta talanger i rörelse. Soarén inleddes dermed, att den kände unge skalden Erik Brogren, som sedan mer än ett år tillbaka slagit ner sina bopålar i den tilldragande köpingen, framträdde på den lilla scenen och deklamerade en af honom författad prolog, hvilken lifligt applåderades. Derpå följde en duett af fru Osterman och direktör Elis Ullman och derefter under en timmas tid omväxlande musiknummer och tablåer. Bland de förra annotera vi särskildt solosång föredragen af fru Osterman med akompagnement af hr Ullman, samt hr Körlings undersköna När stjernehären blänker, som sjongs af en af hr Ullmans elever i Båstad, fröken Hausswolff. Tablåerna bildade soaréns glansnummer. Tack vare först och främst de af artist Hagen utförda, smakfulla fondmålningarna fingo nemligen dessa tablåer, som arrangerats förträffligt, en konstnärlig pregel och en stämning, som gjorde dem helt enkelt förtjusande. Efter en gripande illustration till nöden i Norrland en fattig åldrig kvinna med tvenne barn uppenbarade sig allas vår gamle vän strömkarlen med en hel skara af Ägirs förledande döttrar,necken sjelf en imposant figur, fullkomligt motsvarande vårt eget ideal af honom, sådant vi en gång i vårt skaldelifs romantiska tidsålder målat det:"Sidskäggig bard, hvars bo, en silfverklyfta,man stundom ser vid månestrålarafall.” Och så kom återigen sagan med scener ur "Per Svinaherde”, den till svinaherde förklädde vackre prinsen, som icke fick någon ro ens om ”nättren" för kungadottern och under hvars ”gamlade vant” det blixtrade en gulddiamant. Den störste konung som på jorden månde gå hade fått en mycket god uttolkare, och prinsessan och hennes tärnor voro så fagra som Evas döttrar måste blifva, då de, förfogande öfver charmanta naturliga behag och smakfulla dräkter, omgjutas af det allra som trollskaste sagoskimmer. Ännu flera tablåer gåfvos under aftonene lopp, hvarjemte utfördes duettsång för mansröster (»Gluntarne»), folkdanser m. m. I de till salen angränsande rummen rådde ett friskt bazarlif, i det man här tillhandlade sig diverse förfriskningar, serverade af i nationaldräkter klädda damer, samt frestade lyckans gudinna med grepp i tombolan till det facila priset af 25 öre. Är det sannt, som någon i går sade oss, att denna soaré, den första, gaf en bruttoinkomst af ej mindre än 600 kr., så var ju resultatet det bästa. Och söndagens soaré var ännu mer frekventerad än den första. Hela bruttoinkomsten lär gått till 1,000 kronor. Arrangörerna af dessa roande och för Båstadssocieteten hedrande tillställningar äro värda allt tack i synnerhet fruarne Christer-Nilsson, Brogren och Santesson, som haft de hufvudsakliga bestyren, samt hotellets innehafvarinna, fröken Schweiz, som oegennyttigt gratis upplåtit hotellets lokaler för soarén och derjemte verksamt deltagit i en del praktiska anordningar. I söndags afton egde efter soaréns slut en festlig kollation rum, hvarvid kapten Baumgardt hembar ett tack till festkomiterade.(Sydh.)Th. L-g.

På soaré i Båstad.

För det nödlidande Norrland gavs på lördag och söndag soaré i Båstad.

Soarén, till vilken flera dagar innan förberedelser gjordes, hölls i hotellets trädgårdsal, som båda kvällarna var fullt besökt.

Det framgick tydligt att främst goda vilja verkat och att dessa lyckats sätta talanger i rörelse.

Soarén inleddes genom att den kände unge poeten Erik Brogren, som sedan mer än ett år tillbaka slagit ner sina bopålar i köpingen, framträdde på den lilla scenen och deklamerade en av honom författad prolog, vilken livligt applåderades.

Därpå följde en duett av fru Osterman och direktör Elis Ullman och därefter under en timmas tid växlande musiknummer och tablåer. Bland de förra antecknar vi särskilt solosång framförd av fru Osterman med ackompanjemang av hr Ullman, samt hr Körlings underbar När stjernehären blänker, som sjöngs av en av hr Ullmans elever i Båstad, fröken Hausswolff.

Tablåerna utgjorde soaréns glansmoment. Tack vare först och främst de av konstnär Hagen utförda, smakfulla fondmålningarna fick dessa tablåer, som arrangerats utmärkt, en konstnärlig prägel och en stämning som gjorde dem helt enkelt förtjusande.

Efter en gripande illustration till nöden i Norrland — en fattig äldre kvinna med två barn — uppenberade sig allas vår gamle vän strömkarlen med en hel skara av Ägirs förledande döttrar, necken själv en imponerande gestalt, fullkomligt motsvarande vårt eget ideal av honom, sådan vi en gång i vårt skaldevelfs romantiska tidsålder målat det:

"Sidskäggig bard, vars bo, en silverspricka, man stundom ser vid månestrålarfall."

Och så kom återigen sagan med scener ur "Per Svinaherde", den till svinaherde förklädde vackra prinsen, som inte fick någon ro även om "nätterna" för kungadottern och under vars "gamla väst" det blixttrade en gulddiamant.

Den största konung som på jorden måtte gå hade fått en mycket god uttolkare, och prinsessan och hennes tärnor voro så fagra som Evas döttrar måste bli, då de, förfogande över charmanta naturliga behag och smakfulla dräkter, omgjutas av det allra trollskaste sagoskimmer.

Ännu flera tablåer gavs under kvällarnas lopp, varjämte utfördes duettsång för mansröster ("Gluntarne"), folkdanser m.m.

I de till salen angränsande rummen råde ett friskt bazarliv, i det man här tillhandahöll sig diverse förfriskningar, serverade av i nationaldräkter klädda damer, samt fresta lyckan med grepp i tombolan till det låga priset av 25 öre.

Om det är sant, som någon i går sade oss, att denna soaré, den första, gav en bruttoinkomst av inte mindre än 600 kr., så var ju resultatet det bästa. Och söndagens soaré var ännu mer besökt än den första. Hela bruttoinkomsten lär gång till 1 000 kronor.

Arrangörerna av dessa roande och för Båstadssocieteten hedersamma tillställningar är värda allt tack, särskilt fruarna Christer-Nilsson, Brogren och Santesson, som haft de huvudsakliga bestyren, samt hotellets innehavare, fröken Schweiz, som oegennyttigt gratis upplåtit hotellets lokaler för soarén och därtill verksamt deltagit i några praktiska anordningar.

På söndags kväll ägde efter soaréns slut en festlig kollation rum, varvid kapten Baumgardt frambar ett tack till festkomitén.

(Sydh.)Th. L-g.