26 november 1902

Till förmån för de nödlidande i Norrland gåfvos i söndags och i måndags i Bastad soaréer,hvarvad upplästes följande prolog, författad af Erik Brogren:

I nogsamt veten hvarför hit vi samlasvid bördig bukt af Sveriges södra kusti kväll till ögontröst och nöjeslustför unga sinnen och för gamlas?I hört det alla hvarför justdet mot vår sparsamhet skall slås en dustoch slantar ur vår börs tillhopaskramlas?

Hur gärna vill vår hand sig sammankramaom guld, till hvars förvärf den villigt slet!Och hvem af oss är väl, som icke vethur våra armar lätt bli lamaatt sträckas ut till gifmildhet?Ert språngets bräde till barmhertighet,det är hvad just i afton vi berama.

Så öppnen händerna och ta'n från husethvad knappast I dock märken att I mist!Om kärlek öppnar handen, då är visatatt koppar guldhalt tar af ljuset.I läst i bladen: -- nyas väl sist --"där bort i norr vår broder lider brist,och landet ligger hungrande och fruset."

Till förmån för de nödlidande i Norrland gavs i söndags och i måndags soaréer i Båstad, vid vilka följande prolog lästes upp. Den var författad av Erik Brogren:

I vet väl varför vi samlas här vid en härlig bukt av Sveriges södra kust i kväll för att glädja ögat och nöja oss, för unga sinnen och för gamla? I har hört det alla — varför just det mot vår sparsamhet ska slå ett slag och slantarna ska skrapa ihop från vår pung? Hur gärna vill vår hand krampa ihop sig omkring guldet, vars förvärvande den villigt arbetade för! Och vem bland oss är väl som inte vet hur våra armar lätt bli lama när de ska sträckas ut till välgörenhet? Ert språngs brädor till barmhärtighet, det är vad vi just i kväll öppnar upp. Så öppnen händerna och ta från huset vad ni knappast märker att ni går miste om! Om kärleken öppnar handen är det visat att koppar tar guld från ljuset. I läst i bladen — nyss väl ännu — "där borta i norr lider vår broder nöd, och landet ligger svältande och fruset."